Pollock

Vissa filmer köper jag på ren skär impuls. Man har inte hört särskilt mycket om dem i media eller från andra cineaster men likväl lyckas dessa produktioner leta sig till hemmets trygga vrå i casa del Fredrik. Allt för ofta visar sig dessutom dessa vara rena små guldkorn som förgyller tillvaron för en filmälskare som undertecknad. Dagens recensionsobjekt, Pollock, kunde mycket väl visa sig vara en sådan träffsäker investering. Efter att ha strosat runt i den virtuella shoppinghallen efter nya objekt att sätta tänderna i föll blicken på ovan nämnda film av och med skådespelaren Ed Harris. Min gode vän Martin som har konst som ett av sina intressen blev genast eld och lågor över en film som porträtterar en av vår tids största konstnärer. Själv visste jag precis nada om den verklige Pollock annat än att han förekommer i en text av gruppen Kent…pinsamt är bara förnamnet varpå DVD-spelaren matades med filmen för att förhoppningsvis ge mig mer kött på benen.

 

Filmen tar sin början på ett releaseparty anordnat av Time Magazine. Ur publikhavet tränger sig en ung kvinna fram till dagens stjärna: Jackson Pollock. Något förvirrad och frånvarande till blicken signerar han uppslaget som kretsar kring hans konst, något verkar inte stämma för konstnären som känns malplacerad i folkvimlet. Vi tar ett skutt tillbaka i tiden, närmare bestämt 9 år till 1941. Den stupfulle Jackson bärs upp för trapporna av sin bror, den plågade konstnärssjälen förbannar konkurrenten Picassos namn och hans verk. Detta är startskottet på en resa in i psyket på denne sargade kreatör och hur han skulle komma att bli ett hett namn inom konstnärskretsarna. Från att ha slitit som ett djur utan något erkännande jobbandes i sin brors lägenhet till den bättre hälftens stora förtret till ära och berömmelse var Pollock alltid plågad av inre demoner som åt upp honom inifrån utan att han kunde värja sig för anfallet. Han drack för mycket, kedjerökte och målade med en frenesi av sällan skådat slag. Filmen Pollock koncentrerar sig främst på denne mans sista levnadsår som var minst sagt turbulenta. Detta är Ed Harris vision om en av vår tids främsta skapare.

 

Så har man då äntligen fått äran att se Ed Harris verk om den själsligt plågade Jackson Pollock och vilken film detta är. Harris har, vad jag har förstått efter att ha läst en del information på Internet, verkligen lyckats med konststycket att ackurat porträttera en av vår tids absolut stora konstnärer alla kategorier. Som regissör är han minutiös beträffande den mängd detaljrikedom som plöjts ner i detta cineastiska projekt. Harris har likt Pollock en mycket blandad känslomässig stil bakom kameran; långa klipp då Pollock befinner sig i kramp varvas med frenesi när penseln far fram över kanvasen och man får verkligen känslan av att vara inuti denne konstnärs psyke och funderingar. Detta sagt är inte filmen ett felfritt mästerverk i mina ögon, stundtals känns det som att filmen tappar välbehövligt tempo. På något skruvat sätt vill man se mer av den plågade, själsligt ärrade Jackson och de perioder då han mådde bättre i sinnet drar helt enkelt ner varvtalet för filmen. Jag hade dessutom gärna sett en något mer ingående inblick i konstnärens uppväxt: vad var det egentligen som fick honom att utveckla sitt sinneslag för konst? Frågan tas upp ganska flyktigt i inledningen av filmen men som sann cineast törstar man efter mer information, så fängslande är detta cineastiska verk. Mycket av denna fascination hos undertecknad med flera vilar utan tvekan på Ed Harris i rollen som Jackson Pollock. Harris har alltid varit något av en personlig favorit i casa del Fredrik, mannen måste vara en av de mest hängivna karaktärsskådespelare i sin generation med ett antal minnesvärda rollprestationer under bältet. Men det är utan tvekan i rollen som Jackson Pollock som Ed Harris får spelutrymme att blotta sin själ framför kameran och så han gör det. Jag hade faktiskt svårt att tro att det var en skådespelare som låtsades vara en konstnär, snarare kändes det som om bordet vändes framför ögonen på mig när jag beskådade filmen Pollock.

 

Pollock presenteras i formatet 1.78:1 och är anamorfisk. Jag har tyvärr sett en hel del mindre smickrande transfers till DVD den senaste tiden och denna svenska utgåva av Pollock är inget undantag, det förekommer så ofantligt många artefakter och störningsmoment att det är nästan lättare att plocka ut de fåtal positiva aspekter som går att återfinna när bildsektionen skall till att beskrivas. Eller vid närmare eftertanke kan jag inte direkt komma på mycket positivt att skriva för den delen. Svärtan är det första av många problembarn då den har en tendens att i tid och otid dränka omgivningsdetaljer, problem nummer 2 återfinns i den läskiga mängd krypningar som förekommer i bakgrunder: man blir näst intill lätt åksjuk vid beskådan av Pollock. Spektrumet känns stundtals ganska livfullt men med skavanken att blödningar förekommer, det syns även tydligt spår av smuts och repor genom precis hela filmen. Nej detta var sannerligen ingen visuell höjdpunkt i casa del Fredrik.

 

Dolby Digital 5.1 återger ljudet men det kunde lika väl ha varit i stereo då det enbart är fronten av ljudanläggningen som får något direkt konkret att jobba med. Separationen mellan kanalerna är dock av god kvalité utan några direkta störningsmoment med en dialog som ligger väl i synk ur centerhögtalaren.

 

Denna svenska utgåva av Pollock levereras i ett transparent keep-case som huserar filmen samt sektionen med extramaterial på 1 DVD-skiva. Ser vi till just mängden extramaterial är detta nästan skrattretande undermåligt: en kortare behind the scenes återföljs av biografier samt trailers. Vad jag inte hade gett för ett kommentatorspår med regissören tillika skådespelaren Ed Harris vid mikrofonen samt en längre mer matnyttig dokumentär om arbetet med filmen och den verklige förlagan Jackson Pollock.

 

Tacka gudarna att jag beslutade mig för att i ren impuls skaffa ett exemplar av filmen Pollock ty den är bland de bästa dramer jag beskådat. Detta är utan tvekan bland de finaste rollprestationer man kan finna på den vita duken och Ed Harris förtjänar precis varenda rad lovord som haglat över filmen ifråga. Visserligen skulle man kunna argumentera över avsaknaden av vissa kritiska episoder ur konstnärens liv men å andra sidan skulle det ha blivit en mycket, mycket lång film. I och för sig skulle jag inte ha haft något emot det men det är en annan femma. Filmen må briljera men denna svenska utgåva av Pollock gör den ingen som helst rättvisa, tur är väl då att filmen som sådan mer än väl står på två egna ben.