Minority Report

Regissören Steven Spielberg är mannen som står bakom några av filmhistoriens absolut största succéer såsom Jaws, E.T. samt Saving Private Ryan. Ändå har han fått mottaga sin beskärda del av kritik. Många har kallat honom sentimental och vek, ganska hårda ord tycker jag personligen. Så det var många som höjde på ögonbrynen när det utannonserades att han skulle göra film av författaren Philip K Dicks roman Minority Report, samme man som gav oss underlaget till klassikern Bladerunner. Många var rädda att Spielberg skulle sockra till det mörka ursprungsmaterialet. Addera dessutom skådespelaren Tom Cruise i huvudrollen och många filmkritiker samt fans av Dick skruvande på sig. Dock kom deras farhågor på skam.




Tänkt dig en framtid där man kan förhindra brott innan de har hunnit begås. År 2054 i Washington D.C. är denna vision redan verklighet tack vare divisionen Pre-Crime. I en värld där Storebror ser dig får dess invånare finna sig i att det finns ett system som kontrollerar den fria mänskliga viljan, må så vara att det rör sig om brott men likväl tas den friheten att begå brott bort. Ett mer psykologiskt styrt samhälle är svårt att föreställa sig utan att glida in i banor som diktatur av det mänskliga psyket och själen. Denna avdelning leds av polisen John Anderton som spelas av Tom Cruise. Anderton är en man som ligger på gränsen till sammanbrott på grund av bortförandet av hans son som skedde för sex år sedan, precis i samma veva som Pre-Crime etablerades. Nu är han arbets- tillika drogmissbrukare som kämpar med sina inre demoner på en daglig basis. Anderton tror på systemet, det är felfritt. Eller är det verkligen det? För en dag beskådar han genom systemet ett mord som fullkomligt skakar om honom; han är mördaren och inom 36 timmar kommer han att expediera en människa som han aldrig någonsin träffat. Han är nu ett offer till det system som han bara sekunder tidigare trott blint på.



Tom Cruise. Många ryggar tillbaka när det namnet uttalas i filmkretsar, ett stort antal är långt ifrån förtjusta i Mr Hollywood och hans Scientologi. Men här får faktiskt kritikerna ta och ge sig vika för Cruise levererar något så uppfriskande som en riktig antihjälte. Det hade varit så extremt lätt och synnerligen tacksamt att göra denna polis till en riktig hedersknyffel, en blind tjänare av staten och dess totala kontrollsystem. Denna beskrivning är i och för sig inte långt ifrån sanningen. Men genom att lägga till en mörkare sida av karaktären genom sitt drogmissbruk blir saker och ting genast mycket mer intressant. Anderton är onekligen djupt plågad av sin sons bortgång, att han lät honom försvinna ur sikte. Cruise lyckas mer än väl med att gestalta en man som vandrar en svår balansgång mellan förfall och sundhet. Dessutom känner åskådaren sympati för Anderton vilket är nödvändigt med tanke på vad som komma skall för denne polis när han ger sig ut på flykt undan Storebror. Något mer ironiskt får man leta efter.



Spielberg må ha haft några svackor den senare tiden men med Minority Report visar han återigen att han verkligen är ett av de största namnen i regissörssammanhang. Under lång tid av filmens gång håller han en mycket mörk och suggestiv ton som lockar till eftertanke gällande Andertons flykt undan det system som han en gång tjänade och trodde på. Men Spielberg lyckas inte hålla uppe det tempot och tonen genom hela filmen, mot slutet börjar han halta och ibland vill det sig riktigt illa. Filmen har en fruktansvärd ojämnhet mot slutet, filmen tar obskyra pauser i sitt berättande och det jämna flöde som rått hamnar plötsligt på skam.



Detta till trots är det ett stadigt arbete som Spielberg levererar och fans av såväl genren sci-fi som författaren Philip K Dick kommer inte att bli besvikna på Minority Report. Det hade varit så lätt att skapa hela filmens miljöer med hjälp av CGI men Spielberg är smartare än sin vän George Lucas på den fronten. Han skapar istället en härlig blandning mellan datorgenererade scener och naturliga miljöer vilket ger en klart med trovärdig känsla till filmens år 2054. Det finns en hel del luckor att finna i manuset men filmen som sådan är så rasande väl genomförd och genomarbetad att man inte kan annat än acceptera dem även ifall vissa retar hjärncellerna mer eller mindre.

Bilden presenteras i formatet 2.40:1 och är anamorfisk. Likt många av Spielbergs senare kreationer inom film är även Minority Report kraftigt alternerad när det gäller bilden. Det råder en viss grynighet men detta är avsiktligt på samma sätt likt den blåa tonen som dominerar hela filmen. 20th Century Fox har på senare tid verkligen gjort sig ett namn när det gäller lyckade transfers till DVD och Minority Report är inget undantag, bilden är makalöst vacker att beskåda. Minsta detalj återges med knivskarp skärpa och sådant gillar vi naturligtvis. Svärtan är mustigt svart utan tendenser till blekning eller att dölja omgivningsdetaljer. Jag kunde inte skönja några spår av smuts eller andra störande artefakter i bilden under visning på såväl stor duk som liten LCD. Helt enkelt en strålande bild.



Alla som vill ha referensmaterial för att demonstrera sin anläggnings ljudkapacitet vänligen räck upp en hand. Tänkte väl det, i Minority Report är ljudet så nära perfektion det idag går att komma. För om bilden var strålande så saknar jag superlativ när det gäller ljudet. Både Dolby Digital samt DTS 5.1-spår går att återfinna på skivan och som så många gånger tidigare är det DTS som drar det längsta strået med sin bitrate på 768kbps mot Dolbys 448kbps. Detta till trots är det inga kolossala skillnader spåren emellan, det är de små detaljerna som avgör. DTS-spåret har helt enkelt det där ”lilla extra” som ofta är svårt att beskriva men som man definitivt upplever när man lyssnar till det. Dialogen ligger klockrent placerad i centerhögtalaren och minsta lilla detalj återges med en krispighet som är hårresande. Basen är massiv, spola fram till scenen när Anderton jagas i en bilfabrik så förstår ni vad jag menar. Surroundhögtalarna är med i matchen och pumpar ur John Williams lysande, aggressiva soundtrack. En klar fullpott blir det till ljudet på Minority Report.



Minority Report levereras i ett keepcase av standardmodell. Menyerna är bland de läckrare jag sett, de är baserade på det system Pre-Crime använder sig av för att sortera de visioner som de kognitiva serverar dem. Denna utgåva saknar helt och hållet extramaterial, men för de som önskar mer av den varan finns det en 2 Disc Edition att införskaffa.



Detta är sannerligen ett styck mästerlig filmunderhållning. Tom Cruise levererar en av sina bättre prestationer på senare dagar och Steven Spielberg bevisar återigen att han är en gigant bland giganter. Trots vissa mindre logiska luckor i manus är detta filmunderhållning på hög nivå med en A/V-sektion som mycket väl tangerar referensmaterial. Min rekommendation är solklar: köp nu om du inte redan har filmen i hyllan.