Inledning
Jag har regissören Oshii att tacka mycket för, han banade onekligen väg för mitt intresse inom anime tack vare mästerverket Ghost In The Shell. Tiden gick och hela animesamhället frågade sig: kommer det en uppföljare? Så under förra året började det läcka ut trailers på nätet om en anime som rent visuellt verkade sopa banan med all konkurrens inom genren. Det visade sig vara ingen mindre än Ghost In The Shell 2 som började förbereda sin entré. Jag överdriver inte om jag säger att jag hjulade av glädje. Trots min något skeptiska läggning gentemot uppföljare var detta något som kunde klassas som nirvana. Nu har filmen äntligen letat sig ut till västvärlden på DVD och jag var inte sen att plocka upp ett exemplar av den amerikanska utgåvan av filmen. Samtidigt undrade jag nyfiket om denna uppföljare kunde klara av att vandra i sin föregångares massiva fotspår.

Filmen
Historien Ghost In The Shell fortsätter med denna uppföljare titulerad Innocence. I nådens år 2032 är världen fortfarande näst intill hopplöst uppkopplad mot nätverk och databaser, individer tappar sin identitet gentemot Nätet. Människa är inte längre per definition människa då hela kroppar kan bytas ut mot cybergenetiska organ vilket än mer suddar ut den tunna gränsen mellan artificiell och realitet. Tre år har förflutit sedan Bateau förlorade sin parhäst Major Kusinagi vilket har satt sina spår på den ärrade cyborgpolisen. Han känner ett tomrum som inte går att fylla, Kusinagi var en alldeles för stor del av hans liv även om detta är något han mindre talar om gentemot andra kollegor inom Sektion 9. Men så dyker det upp ett säreget brott för Sektion 9 att lösa varpå Bateau kopplas in på fallet. Det visar sig att en modell av sexcyborger har börjat löpa amok utan någon som helst förklaring trots extensiva undersökningar. Men vad som verkar vara ett relativt enkelt fall kommer snart att visa sig vara en del av en mycket större och farligare plan, en plan som kommer att sätta hela Bateaus existentiella tro på spel.

Det är lika bra att konstatera detta direkt: den som förväntar sig en renodlad uppföljare kommer att bli något besviken. Oshii har valt att förvisso placera en historia som följer en föregångare men Ghost In The Shell 2: Innocence är så banbrytande på samma sätt som 1:an var att den går inte att jämföra med andra verk enligt mig. Vi talar här om en anime, nej film som totalt förändrar genren. Det skedde något av ett paradigmskifte när Ghost In The Shell släpptes lös och det har skett igen tack vare denna uppföljare. Nästan tio år har förflutit har sedan den första filmen hade premiär men jag kan lova er att Innocence har varit värt väntan. Man har tagit såväl animationer som manus till en ny nivå när det gäller anime, ja förbered er på att detta blir en recension fylld av lovsång och superlativ.

Likt Ridley Scotts mästerverk Blade Runner vandrar vår hårdkokte huvudkaraktär Bateau i ett landskap där skiljelinjen mellan dröm och verklighet ter sig hårfin. Innocence under ledning av regissören Oshii fortsätter sin resa i det mänskliga psyket och de frågeställningar om den mänskliga anden som väcktes i den första filmen. Hur definierar du egentligen vad som är verklighet när hela din kropp är artificiell? Bateau är lika mycket en filosof som effektiv agent för Sektion 9 och under filmens gång kommer åskådaren vid ett flertal tillfällen att testas på sina filosofiska kunskaper tillika tankegångar. Det är en fascinerande tillika skrämmande resa in i det innersta av det mänskliga psyket som Bateau tar sig an, en resa som man inte kan värja sig för om man har minsta intresse för filosofi.

Rent tekniskt sett är det nästan löjligt att ens försöka jämföra Innocence med sin föregångare då tekniken har galopperat iväg sin föregångare som lämnas i ett moln av damm. Oshii och hans team fortsätter att blanda CG med miljöer och karaktärer tecknade för hand vilket skapar en makalöst vacker film att beskåda, mycket lik Casshern när det gäller det rent visuella planet. Vad som slår mig mest är hur väl CG-effekter smälter samman med den gamla skolans tekniker, mycket likt föregångaren Ghost In The Shell skapas en brygga mellan gammalt och nytt på samma sätt som filmens budskap. Varje bildruta blir som ett mindre konstverk i sig självt och lägger man då till en gripande historia med intressant karaktärsutveckling har man onekligen en högst fenomenal filmupplevelse framför sig.

Bilden
Bilden presenteras i formatet 1.85:1 och är anamorfisk. När det gäller bildsektionen av Innocence-utgåva kan jag efter ett flertal visningar glatt konstatera att bilden nära nog kan klassas som referensmaterial. Jag skriver nära nog för trots att bilden visar upp strålande egenskaper så finns det vissa "orosmoment" som drar ner betyget något. Jag anser att skärpan är något ojämn i denna film, vissa stunder känns det som man beskådar HD-material medan andra så tappar skärpan fokusering. I övrigt har jag bara goda ting att säga om bilden på denna utgåva av Innocence. Färgskalan är extremt tight och livfull utan minsta tendenser till blödningar eller avskalningar. Svärtan är utsökt, den är mustigt mörk utan att visa upp minsta tendenser till att dölja omgivningsdetaljer. Dreamworks har lyckats extremt väl med transfern av bilden.

Ljudet
Även ljudet är en strålande upplevelse. Separationen är klockren då samtliga kanaler utnyttjas maximalt för att skapa en ljudbild som är en ren fröjd att lyssna till. Surround-högtalarna levererar högst finurliga övergångar från frontkanalerna och dialogen ligger väl placerad i center-högtalaren utan tendenser till brist på fokusering eller grumlighet. Det är svårt att hitta några egentliga svagheter med detta ljudspår, det låter helt enkelt alldeles lysande.

Värt att notera är till skillnad från Ghost In The Shell finns här inget engelskt ljudspår, endast två japanska finns att återfinna. En annan sak som är klart irriterande är att det endast finns ett engelskt textspår som är Hard Of Hearing. Detta är en kolossal miss från Dreamworks sida, något som de har erkänt i media.
Produktion/Extramaterial
Filmen levereras i ett keep-case av standardmodell. Tyvärr måste jag erkänna att omslaget är långt ifrån det snyggast jag har beskådat, att de ansvariga inte använde sig av den snygga planschen istället som omslag är något av en besvikelse. När det gäller extramaterial på denna utgåva är det något sparsmakat. Det första är ett kommentatorspår som lutar åt det mer tekniska hållet. Personligen tycker jag det var intressant att lyssna till då mycket fascinerande fakta gällande tekniken för att skapa dessa bländande scener presenteras. En Making Of-dokumentär som varar i cirka femton minuter finns även att tillgå. Avslutningsvis finnes ett par trailers. Detta är en sektion med extramaterial som kan summeras kvalité före kvantitet men jag hade gärna sett lite mer av varan på denna utgåva.

Sammanfattning
Må så vara att jag är något subjektiv med tanke på mitt brinnande intresse för anime men faktum kvarstår att Ghost In The Shell 2: Innocence är en av de mest intressanta filmer som har släppts på senare år. Oshii har återigen lyckats skapa något av ett mästerverk inom genren och han förstärker ytterligare sin position som en av de mest inflytelserika regissörer på marknanden. Med en fantastisk A/V-sektion och tillika gripande manus är detta ett absolut måste i hyllan vare sig du är ett fan av anime eller ej.