Superhjältarna

Succévågen för datoranimerad film fortsätter genom hela världen, det senaste tillskottet i den allt växande skaran är Superhjältarna eller The Incredibles som den heter på engelska. Filmskapare över hela världen har börjat inse potentialen av att locka såväl gammal som ung med skämt som passar alla ålderskategorier och Superhjältarna är långt ifrån något undantag på den fronten. Jag har ivrigt inväntat denna Oscar-vinnare på att den skall släppas på DVD. Redan innan filmen hade haft biopremiär började jag ha våta drömmar om en kommande DVD-utgåva, tekniknerd som man är. Nu är den dagen kommen och det var med stor förtjusning och en gnutta förväntan som jag bänkade mig ner i soffan för att recensera Superhjältarna.




För 15 år sedan fanns superhjältar ibland oss och ett av de största namnen på alla samhällets läppar var Mr Incredible (röst av Craig T Nelson). Han var superhjälten personifierad: stark, rättfram och alltid på samhällets sida. Men det skulle visa sig att snart skulle superhjältarnas tid vara förbi. Genom en rad stämningar från privatpersoner tvingas nationen att avskaffa superhjältarnas rättigheter varpå de tvingas in i det vanliga livet under hemliga identiteter. Mr Incredible är nu i dags dato Bob Parr, försäkringshandläggare på det lokala kontoret runt hörnet. Han bor numera i förorten, är gift med Helen (Holly Hunter) och har tre barn. Till det yttre ter sig familjen Parr vara mallen för medelsvensson. Bob saknar dock forntidens glansdagar som Mr Incredible något fruktansvärt.



Som så många andra män i den svåra medelåldern, superhjältar eller ej, har han svårt att släppa taget om sin ungdom. En ålderskris är på annalkande. Men så uppdagar sig ett gyllene tillfälle för Bob att åter dra på sig sin superhjältekostym då en hemlig organisation kontaktar honom, de behöver Mr Incredible. Snart kommer dock Bob att ha vatten över huvudet varpå hela hans familj kommer att behöva rycka ut med sina superkrafter.



Jag trodde att Superhjältarna skulle bli en ny Shrek dvs. många skämt som riktar sig till de vuxna och en del små hintar till de yngre familjemedlemmarna. Men så är inte fallet då regissören Brad Bird har valt en helt annan inriktning för denna animerade historia. Vad vi har framför oss är istället en högst spännande film som mycket väl kan matcha James Bond under de tidigare åren. Är det någon inspirationskälla man har använt sig av för Superhjältarna är det den om agent 007 då hela filmen fullkomligt luktar retro ända ut till fingerspetsarna. Istället för en mer realistisk approach på animationerna och karaktärerna har man valt en mer avskalad ton som för tankarna till de klassiska seriealbumen från 50- och 60-talet vilket skapar den perfekta tonen för en film om superhjältar. Detta är ett mycket smart drag från Birds sida, ett drag som han använde sig av redan då han skapade den animerade filmen Järnjätten. Det är en klart minimalistisk ton som kraftigt särskiljer sig från Pixars tidigare verk som Hitta Nemo eller Monsters Inc.



Detta till trots inbjuder Superhjältarna onekligen till ett antal skratt men räkna inte med att du kommer att kikna på kuppen. Historien är så pass allvarsam i sin ton att du istället kommer att sitta som klistrad över vad som komma skall. Spänningen är så total när Mr Incredible ger sig i kast med en gammal nemesis från det förflutna att jag för en kort stund glömmer av att detta klassas som en ”barnfilm”.



Jag skulle vilja påstå att så är inte fallet, detta är ett cineastiskt verk som mer riktar sig till de vuxna medlemmarna i samhället än barnen. Brad Bird har valt att skapa en film sprängfylld med action, intriger och ett par tvära kast som totalt skakar om åskådaren. Hur många andra animerade långfilmer har tagit upp teman som äktenskapskris, barnbekymmer eller för den delen funderingar kring den mänskliga identiteten? Japanerna har genom sin anime utforskat samtliga dessa territorier ett bra tag nu men för oss västerlänningar är Superhjältarna en landvinning av stora mått och ett klart avtramp från tidigare sockersöta historier om talande fiskar eller monster. Jag applåderar Pixar och framför allt Brad Bird som vågade ta detta steg, något som belönade sig med en Oscar för Bästa Animerade Långfilm vilket Superhjältarna förtjänade.

Det är extremt tacksamt att recensera datoranimerade filmer när det gäller bildkvalité. Tack vare Pixars datorpark kan man glömma bort artefakter som smuts eller Telecine Wobble. Jag kunde ha slutat här med att konstatera att bilden helt enkelt är av superb kvalité. Dock är man något mer kritisk än så varpå jag tog fram luppen för en närmare granskning av bilden på denna utgåva av Superhjältarna.



Bilden är nära nog referensmaterial, inget snack om den saken. Men det finns ändå små, små "fel" som drar ner betyget från topp. Här och var kunde jag skönja spår av persienneffekter vilket är synd på en sådan till övrigt strålande bild. Skärpan är på sina ställen i absolut toppklass och känns riktigt knivskarp. Men samtidigt så är den något ojämn, på sina ställen i filmen är det referensmaterial för att nästa stund bli något mer mjuk i sin ton. Färgerna är mustigt återgivna utan tendenser till blödningar. Det är skönt att se från Pixars sida att de har rättat till felen som förekom i Hitta Nemo varpå betyget för bilden blir mycket högt.

Dolby Digital står det på förpackningen, döm av min förvåning när det visar sig att det i själva verket är ett Dolby Digital EX-spår som levererar ljudet i denna utgåva av Superhjältarna. En klart positiv överraskning. Nu har jag förvisso ingen sjätte högtalare installerad så det blir svårt att ge ett utlåtande om huruvida detta är ett bra EX-spår eller inte, jag kan dock intyga att detta Dolby Digital är ett av de bättre jag har lyssnat till på senare tid. Många har klagat över att surround-högtalarna lyser med sin frånvaro. Jag skall erkänna att första gången jag såg filmen så tyckte även jag att det var lite fattigt med omgivningsljud från de bakre kanalerna. Men sedan satte jag mig ner och verkligen lyssnade och då upptäckte jag hur väl avvägda de i själva verket är till den totala ljudbilden. Basen är något av det mest brutala jag har hört, den är inte den ljudligaste men definitivt en av de tightaste. Dialogen är kristallklar och ligger väl placerad i centerhögtalaren och omgivningsljud hålls väl separerat genom samtliga högtalare. Denna gång saknar jag inte DTS, det blir en fullpoängare ändå.



Filmen levereras i ett keep-case som har ett mycket snyggt slip-case som går i tonen pärlemor, mycket likt det som går att finna hos Hitta Nemo. Vad som är ett mycket bra initiativ från Disneys sida är att skivorna ligger i små kuvert, allt för att undvika floaters. Mycket bra jobbat Disney. Vad som är mindre bra är de påtvingade trailers som finns innan man kan nå huvudmenyn på den första skivan. Detta är en 2 Disc Edition fylld med en mängd extramaterial.



Ser vi till skiva nummer 1 finner vi först en kort introduktion till filmen. Här presenterar regissören Brad Bird och producenten John Walker filmen och pushar för att man skall se filmen i widescreen. Smart drag pojkar. Två kommentatorspår finns att tillgå. De är uppdelade i Director/producer-track samt Animators-track vilket innehåller inte mindre än 13(!) deltagare. Avslutningsvis på skiva ett finner vi en trailer för den kommande Pixar-filmen Cars som ser klart lovande ut. Biopremiär först sommaren 2006 dock...

Skiva nummer 2 är en ganska fullmatad historia skall erkännas. Vi finner dels ett antal deleted scenes, sex stycken till antalet för att vara mer exakt. Dessa kan antingen spelas upp separat eller i en följd vilket är tacksamt. En kortfilm vid namn Jack-Jack Attack fokuserar på vad som egentligen skedde mellan barnvakten och Jack-Jack när resten av familjen var ute för att rädda världen. Ett ganska roligt segment film som jag gärna hade sett inplacerat i den redan färdiga Superhjältarna. Nåja man kan inte få allt antar jag. Ett antal featurettes finns härnäst att plocka i. Många av dem fokuserar på de mer tekniska bitarna i skapandet av Superhjältarna men här finns även sektioner som berör skådespelarna vilket gör denna sektion väl avvägd. Extramaterialet känns dessutom mer inriktat till de lite äldre familjemedlemmarna än vad det till exempel gjorde på Hitta Nemo vilket är ett extra plus.

Det är bara att lyfta på hatten åt Pixar som återigen har skapat något av ett litet mästerverk inom genren. Här har vi en film som är lika tekniskt underhållande som dess historia den berättar, en film som lämpar sig väl till såväl stora som små barn. Med sina hyllningar till såväl James Bond som de klassiska serierna om superhjältarna från 50- och 60-talet är detta en våt dröm för alla cineaster. Gör dig själv en stor tjänst: se Superhjältarna.