Basic

Regissören John McTiernan har inte haft det lätt de senaste åren beträffande de produktioner som han satt sitt namn till. Den 13:e Krigaren var ingen direkt sensation och vi skall inte tala om remaken på Rollerball, kalkon räcker inte för att beskriva det cineastiska verket. Inte ens Die Hard 3 var så värst mycket att bli upphetsad över i mitt protokoll. Så nu behövde den gode amerikanen verkligen ett break och vad skulle då pressas fram är den stora frågan? Ett styck till papperet sofistikerad thriller verkade onekligen vara räddningen för det sjunkande skeppet McTiernan. Fast det största PR-tricket var knappast att det var regissörens återkomst, nej snarare var det att kunna se skådespelarna John Travoltas samt Samuel L Jacksons namn på samma reklamaffisch, något som inte hade skett sedan legendariska Pulp Fiction och nu surrades det rejält i det cineastiska samhället. Så släpptes filmen Basic lös och maken till skiljesten var det länge sedan jag såg efter att ha gjort lite research inför denna recension: antingen älskade man verket eller spydde galla över det. Intressant tyckte en allt mer luttrad recensent som bestämde sig för att komma med en egen bedömning kring fallet.

 

I djungeln som omger Panamakanalen är en grupp högst letala yrkesmilitärer, Rangers närmare bestämt, på ett träningsuppdrag under ledning av den hårde tillika hatade Sergeant Nathan West (Samuel L Jackson). Upplägget för dagen är på papperet extremt enkelt: parvis skall soldaterna ta ut 20 mål med skarp ammunition, förste man med partner som återvänder till uppsamlingsplatsen vinner ära och gunst. Morgonregnet sveper in när helikoptern som skall plocka upp elitsoldaterna dundrar fram. Synen som tar emot piloterna är inte riktigt vad de hade förväntat sig: skottlossning sker mellan soldaterna och endast två av dem möter upp med budskapet att de inte har någon större lust att förtälja om var resten av gruppen befinner sig eller om de ens är vid liv. In i bilden kliver Tom Hardy (John Travolta). Hardy var den bäste internutredaren armén hade innan han försvann från sin post under hyfsat skumma förhållanden. Nu jobbar han som expert för organisationen DEA stationerad i Panama turligt nog för filmens upplägg, för just nu är Hardy avstängd och själv under luppen misstänkt för att tagit emot mutor men han får en paus då chefen för Rangers vid Panama kallar in Tom för att assistera utredningen innan elaka kostymnissar från Washington flyger in och sabbar allt. Det fina i kråksången är att Hardy i själva verket är en före detta Ranger som hade ingen annan än West som instruktör men frågan är om detta hjälper mer än det stjälper fallet som redan är minst sagt komplicerat då ingen av de två återkomna soldaterna är villiga att tala.  

 

Jag kan i ärlighetens namn inte förstå all den negativa kritiken som har riktats mot Basic från en rad mer eller mindre kända recensenter i land och rike. Roger Ebert delade utan minsta tvivel en ynka stjärna i betyg med motiveringen: "What is the point of a movie like Basic? To make us feel cleverly deceived?" En annan skrev att filmen havererade efter en kvart. Jag antar som sagt att smaken onekligen är lika kluven som baken denna gång. Personligen gillar jag verkligen ett smart manus, en story som sparkar igång den grå klumpen mellan öronen och låter blodet cirkulera varpå jag attraherades av storyn som går att återfinna i Basic. I själva verket ser jag egentligen ingen som helst skillnad mellan dagens recensionsobjekt kontra de hundratals engelska deckare som florerar på dumburken. Det är aldrig den man misstänkte som är mördaren, det är bara till att svälja sin stolthet och förlika sig med detta faktum då blir dagens recensionsobjekt så ofantligt mycket mer njutbart att beskåda. Manuset är signerat en herre vid namn James Vanderbilt. Vanderbilt slog igenom med sin historia till Basic och nu har han skrivit manus till David Finchers kommande thriller Zodiac så helt värdelös kan han knappast vara i mitt protokoll. Vår författare har producerat fram en story som är sprängfylld med tvära kast, precis när man tror sig ha grepp om situationen som råder kastas det in helt nya infallsvinklar vilket hela tiden håller åskådaren alert på vad som komma skall, ju längre historien fortlöper desto mer vill man desperat veta vad som egentligen skedde i Panamas djungel en regnig natt. Men det är här många åskådare bangar ur enligt mig, det hela blir för komplicerat. Vi vill ha kontroll, vi vill vara steget före filmmakarna och när detta inte sker blir många nog tämligen förbannade i koja som slott. Ja jag kan hålla med om att Vanderbilt skulle ha avstått från ett eller två lappkast men överlag finner jag manuset till Basic smart och stimulerande för den grå klumpen mellan öronen.

 

John McTiernan är enligt mig tillbaka på banan efter en rad katastrofala insatser som regissör de senaste åren. Det är ett ganska välkommet projekt för hans del som annars har specialiserat sig på renodlad action. Denna gång tvingas McTiernan att hitta nya infallsvinklar för att leverera manusets budskap och det är här han bevisar att han fortfarande är ett av de stora namnen i Hollywood som går att finna. Likt Akira Kurosawas Rashomon berättar vår regissör en historia som för varje förtäljning ändrar ansikte och innehåll och inslagen av flashbacks fungerar mycket bra på samma sätt som de gjorde i en annan film som leker med samma tema nämligen I Sanningens Namn med Meg Ryan och Denzel Washington i huvudrollerna. På tal om skådespelarinsatser skall vi naturligtvis ta en närmare titt på ensemblen i Basic. Som sagt så får vi åter se namnen John Travolta samt Samuel L Jackson på samma filmaffisch vilket får det cineastiska hjärtat att bulta några slag extra. Bägge har tilldelats något tvivelaktiga karaktärer till naturen vilket passar dem som hand i handske. John McTiernan har gett sina huvudrollsinnehavare ganska fria tyglar vilket reflekteras i deras respektive insatser som tilltalar mig. Travolta plockar ut de bästa godbitarna ur gamla karaktärer och sammansätter dem till Tom Hardy, en man som åskådaren gärna tror sig ha koll på men skenet kan bedra vilket även kan appliceras på Samuel L Jackson: något överspelande men han gör den typen av roll så proffsigt att i varje fall jag förlåter honom.  

 

Denna svenska utgåva av Basic presenterar filmen i formatet 2.35:1 som är anamorfisk. Det första jag tänkte är att här kommer det att bli eldprov gällande svärtan och mina funderingar visade sig vara korrekt grundade då mycket, och jag menar verkligen mycket, av filmen utspelar sig i nattetid, mörka djungler eller skumt belysta förhörsrum. Men mer om detta alldeles strax. Det första jag noterade är kraftiga spår av Telecine Wobble redan i filmens öppningssekvens, detta bådade inte gott. Att man dessutom kan skönja märken efter smuts genom hela filmen gör inte saken bättre för denna svenska utgåva av Basic. Det finns även ett konstant mått av bakgrundsbrus som irriterar mitt kritiska öga. Så var det detta med svärtan som gör sitt jobb till punkt och pricka. Lite för bra skulle det visa sig då detaljer i omgivningen drunknar på kuppen. Skärpan är inte heller den helt med i uppdraget då många scener förefaller alldeles för mjuka i tonen. Nej denna transfer till DVD är långt ifrån den grannaste jag har beskådat den senaste tiden.

 

Såväl Dolby Digital som DTS 5.1 går att finna i menyn på DVD-skivan och detta lovar gott inför en thriller med inslag av action som Basic råkar vara. Och det öppnar sannerligen upp väl, scenen när helikoptern som skall frakta elitsoldaterna far fram genom den regndränkta djungeln orsakade att smilbandet nådde öronsnibbarna på undertecknad. Då jobbar verkligen samtliga kanaler med en sådan ursinneskraft att jag inte riktigt visste hur jag skulle sätta ord på detta monster till ljudbubbla som bara växte sig starkare och starkare i biorummet. Men sedan lugnar delar av mattan ner sig och då tänker jag främst på dialogen. Medan resten av omgivningsljud återges resolut och med ett styrkebesked som heter duga förblir talet betydligt lägre på volymskalan vilket tvingade mig att aktivera textningen. Men om man är villig att bortse från detta serveras man en audioupplevelse som sopar mattan med många av sina konkurrenter. De bakre högtalarna jobbar mest under de flashbacks som förekommer från djungeln och man får utan tvekan känslan av att verkligen vara på plats. Och subwoofern skall vi egentligen inte tala om, ett litet miniatyrmonster på fyra små tassar som hoppar runt i min salong är aldrig fel.

 

Filmen levereras i ett keep-case med ett omslag fritt från störande recensionskommentarer eller annat ofog. Filmen slog inte direkt på bio men det hindrar inte att vi får ta del av lite extramaterial trots allt. Det tyngsta kortet i leken är kommentatorspåret med regissören John McTiernan vid mikrofonen. Stor varning för att din käke kan komma att hoppa ur led som resultat av kraftiga gäspningar vid lyssning av detta spår, McTiernan är ungefär lika intressant att lystra till som Tim Burton vilket är illa. Sedan följer två stycken kortare dokumentärer som avhandlar arbetet med filmens manus samt regin. Sedan avslutas sektionen med TV-spots, trailers samt biografier. Inte den mest omfattande avdelningen med extramaterial men den gör jobbet, hade bara kommentatorspåret varit vassare hade betyget också blivit högre.

 

Att beskåda Basic är som att vara publik inför en mycket skicklig magiker som utför ett häpnadsväckande nummer. Antingen känner man sig enbart frustrerad över att man inte kan lista ut hur elefanten försvann framför ögonen på en eller så njuter man av yrkesskickligheten och det faktum att man faktiskt lyckades bli grundlurad på kuppen. Jag tror att många av dem som ratar detta cineastiska verk tillhör den första skaran individer, vi vill gärna vara smartare än vår överman men detta är tyvärr inte möjligt alla gånger. Själv tycker jag att Basic är en snygg och smart genomförd thriller som kittlar intellektet hos sina åskådare. Det är helt enkelt ganska kul att bli grundlurad. Kalla mig sedan naiv men jag gillar trots allt magi, filmmagi för att vara mer exakt.