Star Wars I: The Phantom Menace

Sedan nådens år 1983 har större delar av filmsamhället ställt samma fråga om och om igen: när kommer de nya Star Wars-filmerna? Jag syftar nu på episoderna I till III. 1983 släpptes episode VI lös på biograferna vilket kan tyckas något bakvänt, varför börja med nummer IV i eposet? George Lucas hänvisade till att tekniken då inte räckte till för att kunna förverkliga de visioner han hade för de tre första installationerna. Detta uttalande från hans sida är högst omgärdat av mystik, rykten gör gällande att han redan 1976 hade utkast till inte mindre än nio stycken delar av sagan. Åren gick och samma fråga cirkulerade runt på Internet. Så äntligen år 1996 skedde ett uttalande från Lucas: de tre första episoderna i sagan om Star Wars kommer nu påbörjas att spelas in. Star Wars-nerdar över land och rike reste sig upp i en enad hyllningskör. Återigen ter sig ekvationen något bakvänd, att släppa efterföljare som utspelar sig före sina förlagor. Men detta spelade mindre roll, Star Wars vädrade ny luft. Med en massiv marknadsföringskampanj sjösattes så Star Wars Episode I: The Phantom Menace på marknaden. Nu flera år senare känner jag suget att sätta tänderna i filmen för en recension. Here we go.




The Phantom Menace målar upp en ganska komplicerad och något krystad historia som förgrund till de redan existerande delarna i eposet Star Wars. Det hela tar sin början 32 år innan A New Hope då det kraftfulla Trade Federation har slagit sina klor i den fredliga planeten Naboo och infört en järnring kring planeten i form av ett handelsembargo. Exakt varför Federationen valt denna vågade manöver ter sig höjt i dunkel men detta är mindre väsentligt. Jedi-mästaren Qui-Gon Jin (Liam Neeson) skickas tillsammans med sin lärjunge, den unge Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor), som representanter för Republiken i hopp om att häva handelsembargot. Men saker och ting går drastiskt fel varpå Federationen invaderar Naboo. Tillsammans med planetens folkligt valda drottning Amidala flyr våra hjältar till den ödsliga ökenplaneten Tatooine. Där möter de den unge pojken Anakin Skywalker (Jake Lloyd) som visar sig ha en stark koppling till The Force. Kan denne pojke vara den Utvalde som profetian förutspår?



Som så många säkert vet är jag ett tvättäkta fan, eller nerd om man föredrar den benämningen, när det gäller Star Wars. Jag växte upp med originalfilmerna och de formade helt klart mitt intresse för film. Star Wars Episode I: The Phantom Menace ligger mig varmt om hjärtat då det dels var den första Star Wars-filmen som släpptes på DVD, dels var den av mina första filmer att hamna i hyllan. Men det går inte att undkomma det faktum att denna film omöjligen kan mäta sig med episoderna IV-VI, det finns inte en chans i världen att detta är möjligt på grund av en rad anledningar. George Lucas har nu äntligen de rätta verktygen för att förverkliga de visioner han haft för de första episoderna i Star Wars. Problemet är bara att han blivit så förblindad av bluescreens och CG-effekter att han totalt glömt av detta med att coacha skådespelarna. Träighet får ett ansikte tack vare insatserna från i princip samtliga medverkande i denna film. Det är så otroligt stelt och oengagerande att effekten nästan är bedövande trist på sina ställen. De datoranimerade karaktärerna i Shrek eller Hitta Nemo har för jösse namn ett mångfalt större känsloregister än de buttra Jedi-riddarna i denna historia. Sedan har vi karaktären Jar Jar Binks som fått en hel värld att totalt hata en fiktiv person. George Lucas tänkte nog att han var rätt smart när han kastade in denna pajas i manuset, nu skulle det bli skrattfest i Star Wars-lägret. Det skedde icke, istället blev både fans och gemene man totalt spyfärdiga på denna främmande varelse som pratar någon form av jamaicanska och som bara är konstant irriterande. Tanken är att denna karaktär skall agera motpol gentemot våra livs levande skådespelare och ge filmen en injektion av komik på sina ställen men det hela faller totalt platt i ett anfall av raseri från min sida.



Överlag ligger det största problemet i att teknik har fått gå före ting som manus och regi när det gäller The Phantom Menace. George Lucas är strängeligen fullt upptagen med att leka med de senaste teknikerna från ILM att han inte hinner med att lägga någon som helst energi i sin regi. Hela filmen, trots sina spektakulära actionsekvenser och fantastiskt skapade scenerier, känns som att den går på halvfart och är stundtals riktigt trist. Borta är de medryckande och framför allt trovärdiga karaktärerna från de tidigare episoderna i sagan om Star Wars och det är verkligen synd. Summan är att The Phantom Menace onekligen är yta före substans trots krystade försök från såväl skådespelarna som Lucas.



Som sagt var The Phantom Menace den första Star Wars-filmen att släppas på DVD varpå George Lucas & C:o lade ner en hel del blod, svett och tårar för att skapa en DVD-utgåva som heter duga. Lyckades de? Nja blir det korta svaret. För när det gäller bilden på denna utgåva är den mer än väl godkänd men inte referensmaterial. Detta beroende på två ting. Det första är att bilden på sina ställen kan uppfattas som något mjuk i tonen. Eller säg så här: skärpan är ojämn. Vissa scener är den knivskarp för att nästa stund vara insvept i bomull. Men detta bildproblem är minimalt i jämförelse med den mängd Edge Enhancement som förekommer. Sitter du på en 32-tums Widescreen-TV kommer du säkerligen fråga dig vad tusan jag pratar om men jag kan lova att blåses bildstorleken upp ett snäpp eller två så kommer man häpna över hurpass konstant och förekommande denna artefakt är. Med dessa klagosånger överstökade kvarstår bara att konstatera att bilden utöver dessa små brister är helt klart njutsam för ögat. Glöm detta med spår av smuts och urvattnade färger ty bilden riktigt vibrerar av liv. Hade man bara fått bukt med de problem jag nämnt hade bilden varit en fullpoängare.



Först det negativa: det förekommer inget DTS-spår på denna utgåva av Star Wars. Slut på negativ om ljudet på The Phantom Menace ty det som strålar ut ur mina högtalare är helt klart referensmaterial än idag. Släng igång scenen med pod-racet och jag kan garantera att ditt biorum kommer att möbleras om tack vare den rena ursinneskraft som flödar runt om dig. Du kommer att känna dig som du befann dig mitt i händelsernas centrum, precis som den perfekta ljudupplevelsen skall vara. Samtliga kanaler jobbar på högvarv för att skapa en ljudbubbla som utan nåd totalt omsluter åskådaren och håller dem sedan i ett järngrepp. Dialogen är kristallklart representerad genom center-högtalaren utan minsta tendenser till att tappa fokusering även i filmens ljudligare partier. Jag kan inte säga nog goda ting om detta EX-spår utan min rekommendation är att lyssna till det och känn hur smilbanden vandrar uppåt.



Detta är en 2 Disc Edition vilket bådar gott när det gäller mängden extramaterial. Jag kan nog garantera att ingen Star Wars-fantast kommer att bli besviken. På skiva ett finner vi ett kommentatorspår där George Lucas med flera medverkar. Det är lätt att tro att detta kommentatorspår skulle vara totalt vinklat mot de mer tekniska aspekterna av filmskapande men så är icke fallet, Lucas & c:o bjuder på en hel del anekdoter och intressant fakta från filminspelningen som inte enbart är tekniksnack. Vi riktar blicken mot skiva nummer två där den absoluta höjdpunkten enligt mig är den timmes långa dokumentären The Beginning: Making The Phantom Menace. Sammanställd av över 600 timmar bakom kulisserna-material visar denna djupgående dokumentär precis allt vad man kan önska i hur en film skapas, från pre production hela vägen fram till releasen över hela världen. Den är matnyttig och klart värd din tid. Det enda negativa jag kan komma på är att jag helt enkelt ville att den skulle vara längre så bra är den. Vidare återfinns inte mindre än sju stycken borttagna scener. Man kan välja att se dem enskilt eller i en följd, dessutom kan man välja att höra kommentarer från George Lucas till varför dessa scener klipptes bort.



Multi-Angle Storyboard-To-Animatics-Film Sequences är en ganska intressant featurette som visar arbetet med skapa två av filmens mest krävande scener nämligen pod racet samt ubåtssekvensen. Man kan välja mellan att se scenen ur fyra perspektiv: storyboard, animatics, färdig film eller alla tre samtidigt. Dessutom ingår en kort introduktion till vad just animatics är för något. På siten starwars.com lades under filminspelningen upp kortare dokumentärer för att kittla nerverna hos ivriga fans. Dessa tolv dokumentärer har samlats ihop till en egen sektion på skiva nummer två och trots att de är något korta i speltid är de riktigt intressanta att beskåda. Dessutom finns det ytterligare fem stycken featurettes som tar upp allt ifrån kostymarbete till koreografin för duellerna som förekommer i filmen. En sektion med posters, fotogalleri samt trailers och TV-spots finns även att botanisera i. Avslutningsvis finns det en del DVD-ROM-material. Detta är en alldeles ypperlig sektion med extramaterial som innehåller kvalitativ information för den nyfikne.

En bluescreen-förblindad George Lucas lyckas inte att styra upp skutan, detta är helt klart den absolut sämsta installationen i sagan om Star Wars. Teknik får gå före viktiga ting som karaktärsdjup eller trovärdigt manus samt regi. The Phantom Menace är en ren orgie i CG och bländande teknik men vad gör det om det inte finns någon själ att finna hos projektet? Som Star Wars-nerd är man så klart piskad att ha denna i hyllan, med en klart imponerande A/V-sektion känns det beslutet något lättare. Bara något skall det tilläggas från min sida.