Chronicles Of Riddick: Dark Fury

Jag måste onekligen vara enveten som en åsna, eller dum som ett sådant kreatur med tanke på vilken film jag valt för dagens ändamål. Alla ni som läser mina recensioner vet vid detta lag att jag inte direkt är överförtjust i filmskaparen Peter Chung, mannen som gav oss det animerade verket Aeon Flux för ett antal år sedan. Jag gillar sci-fi, heck jag älskar genren men något inom mig kunde inte ta åt mig den ”storhet” som ovan nämnda serie verkade ge sken av. Gudarna skall veta att jag verkligen ansträngde mig in i det sista för att finna goda egenskaper att ta till mig men i mina subjektiva ögon var dessa alldeles för få till antalet. Så vad har då detta raljerande att göra med dagens recensionsobjekt Dark Fury att göra? Det är ingen mindre än självaste Peter Chung som står bakom projektet. Under normala omständigheter hade jag inte ens tagit i filmen med tång men detta är helt klart inga regelrätta förutsättningar då verket handlar om en av mina absoluta favoritkaraktärer: Riddick. Dessutom ville jag se om det fortfarande fanns en gnista hopp att finna gentemot denne filmskapare eller om loppet verkligen var kört sedan länge i mitt protokoll.

Den animerade filmen Dark Fury tar vid precis efter händelserna i Pitch Black. Den förrymde mördaren tillika fången Richard B. Riddick (röst av Vin Diesel) är på flykt undan den mörklagda planeten tillsammans med de två enda överlevande från massakern: flickan Jack (Rhianna Griffith) samt den helige mannen Imam (Keith David). Snart tar dock bränslet slut för vår dynamiska trio och de finner sig än en gång strandsatta. De plockas dock snart upp av ett fartyg som leds av den hänsynslöse Chillingsworth (Tress MacNielle). Riddicks geniala plan är att posera som den avlidne Johns men denna idé genomskådas tämligen fort av besättningen och fighten är snart ett oundvikligt faktum. Dock hamnar unge Jack i livsfara och Riddick tvingas till ett beslut: dumpa sitt bihang och fly eller stanna och ta upp kampen för de kanske första individerna som han någonsin brytt sig om. Vad han upptäcker på vägen mot sina fångna vänner är mer skrämmande än man någonsin kunde föreställa sig då Chillingsworth har kläckt en minst sagt skruvad tillika diabolisk plan för vår mördande antihjälte...

 

Jag hade förmånen att beskåda Dark Fury i sällskap med min gode vän Andreas, kanske den störste motståndaren gentemot Peter Chung som skådats. Efter avslutad visning frågade jag honom vad hans åsikter var om verket ifråga. Ett väl kontrollerat men ärligt leende försökte sig på att krypa fram men han kämpade tappert emot skall erkännas. Själv skall det något motvilligt erkännas att jag verkligen gillade Dark Fury Chung till trots, kanske skulle man ge Aeon Flux en andra chans? Nej nu skall vi inte bli övermodiga på kuppen men faktum kvarstår att denna korta episod om Riddick fungerar tämligen väl som en brygga mellan Pitch Black samt Chronicles Of Riddick. Det är verkligen fullt ös djungelklös som gäller från ruta ett tills dess att eftertexterna rullar upp på den vita duken och konstigt vore annat då denna film klockar in på strax över 30 minuter. Manuset är signerat David Twohy samt Brett Matthews. Matthews hade innan Dark Fury ”endast” skrivit ett avsnitt för den kultförklarade serien Firefly men detta indikerar på att vederbörande har koll på läget gällande action och sci-fi vilket naturligtvis lämpar sig mer än väl för denna lilla episod i följetongen om Riddick. Men den som förväntar sig en mer djupgående karaktärsutveckling av personen Riddick kommer att bli gruvligt besviken vid beskådan av Dark Fury. Denna film erbjuder inget som helst nytt om denne ”charmerande” antihjälte utan kastar helt enkelt in honom i ett nytt till synes hopplöst äventyr för sitt liv. Beroende på vad man är ute efter fungerar därför denna film bättre eller sämre sett utifrån förväntningar, personligen hade jag mer än gärna sett att man hade gjort verket dubbelt så långt i speltid och passat på att mata in lite välbehövlig information. Men som brygga mellan Pitch Black och Chronicles Of Riddick fungerar Dark Fury ganska väl skall det erkännas.

 

Detta kräver dock att du beskådat de ovanstående verken för att verkligen kunna uppskatta alla nyanser som går att återfinna i dagens recensionsobjekt. Andreas som endast sett Pitch Black och det var ett bra tag sedan hade svårt att hänga med i svängarna och med tanke på att tempot i filmen är uppskruvat till bristningsgränsen har jag full förståelse. Har man dock sett de övriga installationerna om Riddick, eller läst mina recensioner, har man sitt på det torra. Låt oss kasta strålkastarljuset över regissören för dagen. Animationerna är vad man kan förvänta sig av Peter Chung vilket innebär på topp, han har onekligen utvecklat ett alldeles säreget animationsmönster och stil vilket faktiskt fungerar alldeles ypperligt denna gång då han verkar ha hållits under betydligt stramare tyglar än med Aeon Flux eller för den delen sitt arbete med Animatrix. Man har verkligen lyckats att fånga mimik och karaktärsegenskaper ner till minsta beståndsdel och det är inte svårt att bli övertygad om att det verkligen är Riddick som skrider till verket på den vita duken. Man blandar friskt 2D med datorgenererade bakgrunder vilket stundtals skapar en minst sagt slående visuell upplevelse. Jag får nog erkänna att än finns det hopp för Peter Chung i casa de Fredrik...

 

Dark Fury presenteras i formatet 1.85:1. Jag förväntade mig rent referensmaterial i och med denna utgåva då animerade filmer är mer än tacksam föda till DVD-spelaren respektive projektorn. Men efter en stunds beskådan kände jag mig lätt besviken då akilleshälen blottades: skärpan. Vissa scener innehar onekligen en knivskarp framtoning men överlag känns filmen insvept i ett bomullsmjukt filter vilket är klart synd då det drar ner helhetsintrycket ganska rejält. Men i övrigt är det en riktigt fin transfer vi erbjuds med klara vibrerande färger utan minsta tecken på blödningar i spektrumet. Svärtan gör även den ett kanonjobb med att porträttera scener som utspelar sig i mörka miljöer vilket är en del av den varan i Dark Fury. Eftersom detta är en animerad liten historia kan man kyssa tecken av smuts och repor farväl, inte heller kunde jag se några tecken på Edge Enhancement eller andra digitala artefakter.  

 

Dolby Digital med 384 Kbps står för återgivningen av ljudet i Dark Fury. Den bubbla som målas upp i biosalongen är mycket precis till naturen med väl avvägda effekter som används ganska sparsmakat men när de väl gör entré sker detta med besked. Till en början är det centerhögtalaren som faktiskt får dra det tyngsta lasset men sedan när helvetet brakar löst ombord på farkosten ja då skapas en betydligt mer harmonisk upplevelse på ljudfronten. Dialogen levereras kristallklart ur centerkanalen utan några som helst problem med fokuseringen ens när det hettar till på den vita duken. Separationen är verkligen fenomenal där minsta lilla detalj avvägs och kalkyleras innan den pumpas ur högtalaren. Subwoofern får även den ett ganska ordentligt arbetspass, den presenterar inte de tyngsta LFE-tongångarna jag hört men vissa scener skakar ändå om biorummet ganska rejält.

 

Dark Fury levereras i ett svart keep-case med ett ganska snyggt omslag om det inte vore för den lilla informationsrutan i högra hörnet. Sektionen med extramaterial erbjuder en del smått och gott att botanisera kring. Vi får ta del av intervjuer med såväl ensemble som produktionspersonal som förklarar meningen med Dark Fury och hur den fungerar som brygga mellan Pitch Black samt Chronicles Of Riddick. Det finns även en funktion som tillåter åskådaren se hela filmen i animatics, en sorts storyboard som visar hur man byggde upp grunderna i scenerna. Sedan väntar en intervju med Peter Chung som alla fans bör ta en närmare titt på dock är den ganska kort. Avslutningsvis finner vi en förhandstitt på Chronicles Of Riddick samt trailers.

 

Så vem skall egentligen köpa Dark Fury? Die hard fans av karaktären Riddick som undertecknad råkar vara är nog rätt målgrupp för denna korta episod. Det är just speltiden som är den kritiska faktorn, hade filmen varit en halvtimme längre hade man kunnat mata in betydligt mer bakgrundsinformation till karaktären och därmed säkerligen locka en större publik. Som det är nu fungerar verket tämligen väl med sina actionsekvenser men förvänta dig inget djupare bestående intryck efter beskådning av Dark Fury.