Star Wars II: Attack Of The Clones

Det skall erkännas att efter den första filmen The Phantom Menace sjönk aktien George Lucas som en sten i casa del Fredrik. Jag kan förstå att Lucas var exalterad över att äntligen ha de rätta verktygen för att kunna förverkliga sina visioner om de första episoderna i sagan om Star Wars. Men vad han totalt glömde av någonstans på vägen var sådana elementära ting som manus, karaktärsutvecklig eller för den delen hederlig gammal regi. Allt för mycket fokus lades på CG och bluescreens vilket klart reflekterades i hur pinsamt skådespelarna levererade sina högst krystade repliker. Dessutom lyckades Lucas med det näst intill fenomenala konststycket att skapa en karaktär som en större del av jordens befolkning vill ta livet av nämligen Jar Jar Binks. Ett helt filmsamhälle surade nu ikapp över att deras favoritsaga på film var på väg ner i toaletten med expressfart. Jag kan tänka mig att oaktat hur iskall Lucas vill måla upp sig för att vara så rann nog en droppe svett ner för pannan när han skulle ge sig i kast med episod II titulerad Attack Of The Clones. Jag var nu något nervös skall det erkännas. Skulle vi återigen behöva genomlida en show á la Binks eller skulle Lucas kunna återhämta sin heder gentemot horder av fans över hela jordklotet?




Tio år har förflutit sedan The Phantom Menace och än en gång befinner sig galaxen långt borta i oro. Överlöparen greve Dooku (Christopher Lee) har lämnat Republiken och lyckats övertala hundratals stjärnsystem att ansluta sig till hans sak. Republiken står inför krigets rand varpå den galaktiska Senaten röstar för att skapa en armé av kloner (ni som kan er Star Wars vet vad som komma skall vid detta lag). I filmens början anländer prinsessan Amidala (Natalie Portman) till planeten Courascant där hon skall representera sin planet Naboo i Senaten. Knappt hinner hon landa förrän ett attentat gentemot hennes liv misslyckas. Som svar på detta hot utses två beskyddare i form av Jedi-riddaren Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) samt hans mindre vuxne padawan Anakin Skywalker (Hayden Christensen). Skywalker har sedan den förra filmen vuxit upp till en helt enormt begåvad om än något kaxig Jedi vilket hans omgivning nervöst observerar. Är denne pojke tillräckligt stabil för att kunna motstå de prövningar som väntar såväl honom som hela hans omgivning? Obi-Wan beger sig till planeten Kamino för att undersöka fenomenet med klonarmén närmare samtidigt som mörka krafter smider planer i bakgrunden vilka kan komma att störta hela galaxen.



Jag ville tycka om den första episoden av Star Wars, jag försökte enormt men den filmen var helt enkelt inte bra. Det är med stor glädje jag kan meddela att denna uppföljare verkligen har tagit sig själv i kragen och återställt en god portion heder till såväl Star Wars som George Lucas. För det första finns här något som i princip var totalt främmande i The Phantom Menace nämligen personregi från Lucas sida. Han har lyckats ta sig tid från bluescreenen och coachar här sin ensemble fram till stundtals riktigt lyckade rollprestationer. Den som onekligen har växt med sin roll är skotten Ewan McGregor i rollen som den numera mästaren Obi-Wan Kenobi. McGregor utstrålar en enorm pondus och auktoritet och det är nästan så man kan se hur Alec Guinness nöjt höjer på smilbanden åt sin yngre förlaga. Även de gamla rävarna Ian McDiarmid samt min favorit Christopher Lee visar för publiken att gammal är onekligen äldst i Attack Of The Clones.



Här återfinns som sagt en god portion karaktärsfördjupning, något som klart saknades i The Phantom Menace. Denna fördjupning fungerar till en viss del skall erkännas. Den största bristen vilar tyvärr hos våran huvudkaraktär Anakin Skywalker i gestaltning av nykomlingen Hayden Christensen. Det finns ett längre segment i Attack Of The Clones som koncentrerar sig på den spirande kärleken mellan Skywalker och Amidala som tyvärr faller platt. Christensen känns helt enkelt extremt ojämn som skådespelare och det är tyvärr ingen bra egenskap när man skall bära en av filmhistoriens tyngsta roller på sina axlar. Kärlekshistorien känns helt enkelt inte engagerande vilket blir en gigantisk brist då halva historien står och faller med denna. Personkemin saknas helt enkelt mellan Anakin och Amidala.



Men när Lucas kastar kärleken åt sidan och koncentrerar sig på den mörka sidan hos Anakin som bubblar under ytan ja då tar filmen verkligen fart år det rätta hållet, plötsligt andas filmen samma luft som The Empire Strikes Back och jag riktigt myser i soffan. För att inte tala om när The Clone Wars drar igång. Att tala om en orgie i bländande CG vore en underdrift. Visst här finns det datoranimerade karaktärer samt miljöer i kvadrat men till skillnad mot The Phantom Menace känns dessa mer välplacerade och angelägna att beskåda. Lucas är ingen mästare på dialog men när det gäller underhållande äventyr och action så är han precis rätt man för jobbet vilket han bevisar med råge i Attack Of The Clones. Denna film är enligt mig inte i närheten av originaltrilogin som i mina subjektiva ögon är ren filmhistoria men Lucas är nu helt klart på rätt spår vilket han inte var i den förra installationen.



The Phantom Menace hade en bild som var nära referensmaterial men som trots allt led av en del brister. När det gäller Attack Of The Clones kan jag konstatera att man tagit ett steg närmare statusen referens men man är inte riktigt där än. Ty det förekommer fortfarande sådana kopiösa mängder Edge Enhancement att upplevelsen dras ner rejält på sina ställen. Detta är dock det enda negativa jag har att säga om bildkvalitén på denna DVD-utgåva. Attack Of The Clones filmades helt och hållet med digitala kameror så du kan glömma detta med spår av smuts eller andra artefakter då bilden är helt enkelt strålande. Den fullkomligen vibrerar av liv och lyster. Skärpan har fått sig ett ordentligt uppsving jämfört med Episode I och känns nu härligt knivskarp som man förväntar sig av sådana här stora produktioner. Färgskalan är en ren njutning att beskåda, se bara till de gröna fälten på planeten Naboo, det blir inte sämre när jag konstaterar att även svärtan är mitt i prick.



Episode I har ett av de mest aggressiva Dolby Digital-ljudspår som någonsin släppts löst så det var med en viss nyfikenhet från min sida som jag undrade om Lucasarts skulle kunna upprepa bedriften. Det har de, ljudet som strömmar ur mina högtalare när det gäller Attack Of The Clones är referensmaterial det med. Redan i filmens absoluta inledning när prinsessans transportplan flyger förbi varpå basen möblerar om hela mitt vardagsrum och grannen ringer på dörren ja då vet jag att Lucas mannar har lyckats. Samtliga kanaler är konstant med i matchen och levererar hela tiden smarta lösningar på övergångar dem emellan. Dialogen är kristallklart representerad i centerkanalen utan minsta tendenser till bristningar i fokusering även när det blir mycket omgivningsljud. Basen är något av det mest brutala jag har hört och en vräkning kan ligga nära till hands för er som bor i lägenhet. Överlag är detta ett ypperligt tillika strålande spår att spetsa öronen till.



Likt The Phantom Menace är detta en 2 Disc Edition med merparten av extramaterialet på skiva nummer två. Men först skall vi granska den första skivan där vi finner ett kommentatorspår där George Lucas och hans trogna stab medverkar för konversation kring Attack Of The Clones. Har man hört ett kommentatorspår med Lucas så kan man rutinen vid detta lag: en liten del anekdoter blandas med en god portion tekniskt resonemang och resultatet blir ett kommentatorspår. Sedan om man gillar det eller inte är en helt annan femma. Om vi vänder blicken mot skiva nummer två finner vi onekligen en hel del godsaker att sätta tänderna i. En sektion av skivan innehåller trailers, TV-spots samt en musikvideo där vi får se hur mästaren John Williams dirigerar sin orkester för att frambringa ljuva Star Wars-toner. Härnäst dyker det upp ett par dokumentärer. Den första, From Puppets To Pixels, tar upp arbetet med att skapa de datoranimerade karaktärer som förekommer i Attack Of The Clones. Vi får följa med bakom kulisserna och se hur figurerna först formas fram i lera för att sedan ta klivit in i den digitala världen. Vad man definitivt får ut av denna dokumentär är att George Lucas är nästan för förtjust i digital teknik, när han börjar prata om datorrenderade stuntmän blir jag lätt illa till mods. Den andra dokumentären bär titeln State of the Art – The Previsualisation of Episode II och visar arbetet med att skapa grundscener vilka man baserar arbetet med specialeffekterna på.



Även denna gång får man ta del av borttagna scener, åtta stycken till antalet. Här finns en del intressanta scener bland annat ett par som enligt mig ger mer djup till den spirande kärlekshistorien mellan Amidala och Skywalker. Antagligen klipptes dessa bort på grund av rädsla för tempominskning men jag hade gärna sett dem i den färdiga filmen. Värt att nämna är att samtliga scener presenteras med anamorfisk bild samt Dolby Digital EX, trevligt värre. Härnäst återfinns tre featurettes: Story, Love samt Action och ni kan nog utifrån deras titlar gissa er till vad respektive dokumentär behandlar för ämne under sina tio minuters speltid. Likt The Phantom Menace bjuds vi på ett antal kortare webbdokumentärer som från början lades upp på starwars.com under inspelningen av Attack Of The Clones. Dessa kortare segment tar upp det mesta som man behöver veta om hur inspelningen gick till, det finns en hel del tekniska sekvenser som bör tilltala alla teknikfreaks i landet. Avslutningsvis finner vi en stor sektion innehållandes stillbilder, fotografier som tar oss med bakom kulisserna samt en extensiv PR-sektion. Återigen är det bara att konstatera att George Lucas bjuder på en rik och intressant sektion med extramaterial.

Det tar sig sade pyromanen vilket väl kan beskriva denna andra installation i sagan om Star Wars. George Lucas har fått upp värmen som regissör och lägger betydligt mer tonvikt på karaktärsutveckling och regi än vad han gjorde i The Phantom Menace. Här i Attack Of The Clones återfinns spår av den härliga mörka tonen från The Empire Strikes Back och det är ett synnerligen gott tecken inför den tredje och avslutande delen, Revenge Of The Sith, som har biopremiär nu i maj. Stay tuned kids.