Om En Pojke

Jag erkänner direkt att jag läser på tok för lite skönlitteratur, det intellektuella samhället måste skratta åt mig. Utöver all kurslitteratur förstås som slukas i mitt hem så jag kan skratta tillbaka. Men sanningen skall ändå fram att jag har noll koll på böcker och vad som egentligen säljer eller för tillfället är populärt. Min bättre hälft har betydligt större koll på läget men jag får kontra med mina kunskaper inom film för att vidbehålla balansen. Vad jag dock har förstått, om man skall koppla samman böcker med film, är att författaren Nick Hornby är ett namn som på senare tid blivit lika populärt som amerikanen John Grisham när det gäller att filmatisera böcker. Filmer som Fever Pitch och High Fidelity har bägge blivit rasande succéer på vita duken runt om i världen. Så det var egentligen bara en tidsfråga innan nästa bok signerad Hornby skulle förvandlas till cineastiskt verk. Detta har nu skett genom Om En Pojke med Hugh Grant i huvudrollen. Låt oss se om denna film håller samma höga standard som de övriga filmatiseringarna eller ej.




Hugh Grant spelar Will vars livsstil bäst kan beskrivas som en räkmacka. Vid 38 års ålder är Will den ultimata ungkarlen. Han behöver inte jobba då han lever på royalties från en låt som hans far skrev för många år sedan, han har ett snyggt hem laddat med de bästa produkterna som pengar kan köpa samt en snabb sportbil som grädde på moset. Dessutom är han ytligheten personifierad när det gäller relationer. Med andra ord ter sig livet perfekt för mannen vars motto är every man is an island. Genom en slump får han kontakt med en ensamstående mor som totalt överflödar av passion. Vilken jackpot för Will, här har han onekligen funnit en guldgruva för tillfälliga heta passioner med det motsatta könet. Men var finner man fler varelser av denna kaliber är frågan. Vid ett möte för ensamstående föräldrar så klart. Det finns bara ett litet hinder för Will och det är att han inte är ensamstående förälder. Inga problem, han hittar helt enkelt på (ljuger med andra ord) att han är far till den två år gamla Ned. Problemet löst, nu skall det lägras ensamstående kvinnor. Men så dyker den unge pojken Marcus upp i Wills liv och detta möte ställer slackerns tillvaro på sin spets.



Jag lyfter på hatten åt skådespelaren Hugh Grant. Länge var han fast i det romantiska facket där han fick upprepa samma karaktär om och om igen det vill säga den snälle romantiske britten, något som han borde ha varit ganska trött på efter ett tag. Men så fick han chansen att porträttera den raka motpolen till denna karaktär genom sin insats i Bridget Jones Dagbok och det var redan då upplyftande att få se en helt annan sida av Grant. I Om En Pojke får han totalt spelutrymme att totalt gå loss genom sin roll som slackern Will och så han gör det. Det finns både en och tre repliker som etsat sig fast i hjärnan som han levererar med bravur. Grant visar här att han faktiskt både är en högst kompetent skådespelare som till råga på allt har en riktig fingertoppskänsla för diskret komisk timing. Nej mannen mår helt klart bra av miljöombytet vilket reflekteras i denna roll, Om En Pojke är en Hugh Grant-show rakt igenom.



Nästan. För är det någon som överraskar lika mycket är det debutanten Nicholas Hoult i rollen som den söndermobbade enstöringen Marcus. Detta är hans första roll på vita duken men detta är svårt att tro när man ser honom agera. Detta är en kille med lika mycket naturlig talang för dramats konst som underbarnet Haley Joel Osment. Hoult ger verkligen liv åt Marcus som har en mamma som konstant gråter och som lever ett minst sagt hårt liv när han dag efter dag mobbas sönder och samman i skolan. Barn kan onekligen vara elaka.



Det finns fler positiva överraskningar med Om En Pojke och denna gång kommer det från regissörsstolen. För i denna sitter, håll i er nu, bröderna Weitz. Detta kanske inte säger så mycket varpå jag utvecklar. Om jag säger American Pie kommer ni nog att förstå vilka jag pratar om. Det var många som blev lätt förbluffade när det utannonserades att dessa två bröder, mästare i smaklig osmaklighet, skulle till att regissera ett brittiskt drama med inslag av komik. Men jag tror bestämt att dessa var helt rätt val vilket visar sig i att Om En Pojke är en fullkomligt lysande liten historia att beskåda. Bröderna Weitz ville nog likt Hugh Grant visa för omvärlden att de kunde betydligt mer, mer än att visa tonåringar som stoppar könsorganen i pajer vilket de lyckas bevisa i denna film. Regin är väl avvägd och man skulle lätt kunna luras i att tro att detta är ett verk signerat Sharon Maguire eller annan lyckad brittisk regissör.

Bilden presenteras i sitt originalformat på 2.35:1 och är anamorfisk. Universal har börjat ge de andra stora filmbolagen som 20th Century Fox och Columbia Pictures med sina Superbit en ordentlig match när det gäller lyckade transfers till DVD. Om En Pojke är inget undantag även om den inte tangerar referensmaterial. Färgskalan är väldigt naturtrogen utan tendenser till blödningar. Vad gäller svärtan förekommer det väldigt få scener i mörker vilket gör det svårt att granska den kritiskt men av det jag kunde skönja gör den sitt jobb väl. Det som drar ner betyget är den mängden bakgrundsbrus som förekommer genom hela filmen. Överlag är detta dock en klart lyckad transfer från Universals sida.



Att ljudbilden blir framtung i en film som denna kommer väl knappast som någon större chock för någon. Detta är en dialogdriven historia vilket gör att fokuseringen på ljudet hamnar i de främre kanalerna medan surround-högtalarna vaknar till liv för att leverera filmens soundtrack som för övrigt är riktigt bra. Om man tar sig en närmare granskning av ljudet kan jag konstatera att dialogen vilket är nyckelkomponenten i Om En Pojke ligger väl placerad i centerkanalen utan några tendenser till att tappa fokusering till omgivningsljud. Separationen mellan samtliga kanaler är faktiskt av riktigt god kvalité. Detta är ett bra ljudspår utan att vara extravagant.



Filmen levereras i ett keepcase med ett omslag som är förvånansvärt befriat från störande recensionskommentarer, klart tacksamt. Ser vi till sektionen med extramaterial bjuds vi på en del smått och gott. Ett kommentatorspår där regissörerna Weitz medverkar står först ut på tur. Detta är ett spår som helt klart lutar åt de mer tekniska aspekterna i filmskapande vilket jag personligen finner högst intressant men jag kan tänka mig att många kommer att tröttna tämligen fort på allt tekniskt prat från brödernas sida. Härnäst återfinns ett antal deleted scenes vilka man även kan få kommentarer till varför de klipptes bort. Vissa av dem är faktiskt riktigt roliga och hade utan problem platsat i filmen. Badly Drawn Boy är ett namn som är starkt kopplat till Om En Pojke då det är denne artist som skrivit och producerat näst intill all musik som ingår i filmens soundtrack varpå vederbörande får en egen sektion som består av intervjuer samt musikvideos.



Om En Pojke är mer än en högst underhållande komedi, det är en upprättelse för flera av de inblandade. Hugh Grant reser sig flera steg och visar att han är en högst kompetent skådespelare. Bröderna Weitz lyckades helt klart bevisa för omvärlden att de bemästrar fler verktyg än yngre pubertal humor. Om En Pojke är en charmerande liten historia att beskåda och det är bara att konstatera: återigen har en filmatisering av Nick Hornbys böcker lyckats alldeles förträffligt.