Tears Of The Sun

Då och då händer det, tro det eller ej, att en film trots enorm hype och marknadsföring inte lyckas speciellt väl när det gäller biljettförsäljning runt om i världen. Innan du hinner blinka har den amerikanska DVD-utgåvan letat sig ut på marknaden innan filmens ens haft biopremiär i ett litet land beläget i norra Europa. Så var fallet med Tears Of The Sun, en film som trots stora förhoppningar inte lyckades infria publikens samt recensenters hårt ställda krav. Kanske är det som de säger: förväntan är det första steget mot besvikelse. Jag skall erkänna att även jag tyckte att filmen verkade klart lovande när trailers släpptes för Tears Of The Sun, Bruce Willis i sitt rätta element det vill säga tokaction för hela slanten. Kunde verkligen regissören Antoine Fuqua ha misslyckats så fatalt efter sina tidigare succéer som till exempel Training Day? Det var läge att kavla upp ärmarna för en närmare granskning av region 1-utgåvan av Tears Of The Sun.




Bruce Willis spelar den gamle krigshunden löjtnant A. K. Walters, en ärrad veteran från elitförbandet Navy SEALs. Walters har sett allt och varit över hela jordklotet utan att misslyckas med ett enda uppdrag vilket gör honom högst kvalificerad för vad som komma skall. I Nigeria har det utbrutit inbördeskrig med grymma etniska rensningar som ett av resultatet av kuppen. Kristna är måltavlan för denna brutala aktion varpå omvärlden måste agera. Den amerikanska flottan skickar in Walters och hans högst letala grupp av elitsoldater för att finna och evakuera amerikansk personal som riskerar att bli offer för gerillans framfart. Walters chef kapten Bill Rhodes (Tom Skeritt) litar blint på att sitt ess Walters lyder order utan minsta ifrågasättning. Målet för uppdraget är att rädda den kvinnliga doktorn Hendricks (Monica Bellucci) samt om möjligheten ges även de kristna missionärerna som jobbar i byn. Men när Walters anländer till byn stöter han på problem, den gode doktorn vägrar att överge sin position förutom om elitsoldaterna går med på att extrahera byns samtliga invånare. Walters står nu inför ett högst komplicerat dilemma; skall han blint följa sina order eller rädda invånarna från en säker död?



Det är lika bra att få det undanstökat med en gång: folk kommer att dra paralleller mellan Tears Of The Sun och en viss annan krigsskildring nämligen Black Hawk Down. Förvisso finns hos bägge en högst realistisk skildring av krig och dess hemska sidor men där slutar även likheterna enligt mig. För Tears Of The Sun är långt ifrån lika patriotisk i sin framtoning som Black Hawk Down var/är. Gör nu inte misstaget att tro att denna film inte är chauvinistisk, Amerikas gossar i försvaret är fortfarande världens bästa och ena hyvens killar oavsett hur skitig och kaotisk situationen de befinner sig i utvecklas till. Men i Tears Of The Sun lurar inte Jerry Bruckheimer i vassen med sina dirigentpinnar och überamerikanska ideal och det skall Anthony Fuqua vara tacksam för, detta tillåter honom att lägga fokusering på andra ting utöver maffiga explosioner nämligen ett djupare budskap om den råhet som den mänskliga naturen besitter.



Etnisk rensning är bland det vidrigaste som vi människor är kapabla till och man blir onekligen mörkrädd när man ser på CNN eller väl vald nyhetsförmedlare vad som faktiskt förekommer i Afrika just nu. Det går helt enkelt inte att bortse och omvärlden måste agera kraftfullt. Fuqua vill med Tears Of The Sun visa den hemska sanning som många av oss väljer att blunda för. Även om scenariot i filmen råkar vara av fiktiv natur så är detta något som sker dagligen i såväl Afrika som övriga världen. Människan är rå i sin natur under vissa omständigheter oavsett vilken sida av skiljelinjen man råkar befinna sig och detta visas i filmen, såväl rebellerna som amerikanerna är kapabla till att begå riktigt hemska handlingar i vad de anser är rättvisans sak.



Samtidigt blir detta till ett problem för filmen då samtliga karaktärer är så stereotypa som bara är möjligt, amerikanerna är cowboys och rebellerna är indianerna. Man får ingen direkt koppling till våra hjältar mer än att de är dödligt effektiva, tystlåtna samt godhjärtade. Inget fel i det men jag hade gärna sett någon form av transformation, Bruce Willis stenansikte fungerar bara till en viss gräns i detta fall. Black Hawk Down lyckades bättre i att visa hur fruktansvärt uppskakade de amerikanska styrkorna blev when the going got tough. Eller så är det helt enkelt att det är skillnad på elitstyrkor och elitstyrkor. I varje fall om man skall tro Hollywood tillika manusförfattarna.



Fuqua väljer den mer dramatiska tonen framför högoktanig action vilket också påverkar filmens tempo därefter. Vissa kommer att uppfatta Tears Of The Sun som något sävlig i sin berättarteknik men jag menar på att detta är bara av godo. Regin från Fuquas sida är tight och distinkt, likt Ridley Scott är han inte rädd för att skita ner såväl sina som åskådarens händer när det gäller att porträttera moderna krigföring och dess dunkla sidor. Hoppsan där blev det visst ytterligare en parallell till Black Hawk Down, jag nämnde tidigare att detta var oundvikligt så ha tålamod med mig. Men är det något som Fuqua inte ännu lärt sig bemästra så är det ren rå action som man förväntar sig med en film som har Bruce Willis i rollistan. Så har i varje fall många beskrivit actionscenerna i Tears Of The Sun. Jag är beredd att hålla med till en viss gräns, det är dock orättvis i min mening att jämföra denna film med Black Hawk Down då det är helt olika regissörer med respektive visioner bakom rodret. Fuqua visar upp en annan sida av det amerikanska försvaret som är väl lika respektingivande som vad Scott den äldre kokat ihop. Scott satsade mer på en furiös klippning och skakig kamera för att fånga in åskådaren medan Fuqua skalar bort allt överflödigt och går in på kärnan. Sedan vad som är ”rätt eller fel” i filmsammanhang låter jag vara osagt.



Bilden presenteras i sitt originalformat på 2.40:1 som är anamorfisk, perfekt för en storfilm som Tears Of The Sun. Bilden gör mig verkligen inte besviken på någon front, Columbia Pictures visar återigen att de är världsledande på att genomföra lyckade transfers till DVD-formatet. Det finns dock ett par små detaljer som drar ner betyget. Problem nummer ett är att skärpan tyvärr är något ojämn i sin natur, vissa scener är bländande knivskarpa medan andra brister i fokusering vilket är klart synd. Problem nummer två är att det förekommer en del spår av artefakter som krypningar i bilden samt en eller två scener där Edge Enhancement blir alldeles för uppenbart. I övrigt är detta en mycket fin transfer att beskåda där vi har en färgpalett som lutar åt det bruna hållet vilket naturligtvis är ett högst medvetet val från Fuquas sida, resultatet blir onekligen en känsla av råhet och smuts som sig bör för situationen som porträtteras. Svärtan är verkligen en njutning att beskåda: djup och mustig i sin ton utan minsta tendenser till att dölja detaljer i omgivningen.



Med en film så actionfylld som Tears Of The Sun råkar vara förväntar man sig nästan ett inferno av ljudupplevelse. Men döm av min förvåning i filmens början när ljudspåret känns väldigt framtungt, bas samt surround känns frånvarande på något vis. Bli nu inte oroliga ty det tar sig rejält i matchens andra halvlek då ljudbubblan blir betydligt mer komplett och uppvisar synnerligen goda kvalitéer. Det var länge sedan jag hörde ett ljudspår där surroundhögtalarna lyckas skapa en atmosfär som nästan går att ta på. Det känns onekligen som hela djungeln frodas i mitt biorum när minsta lilla syrsa eller vindpust i löven levereras med en exakthet som är enorm, man vänder sig om gång på gång med ett leende på läpparna och det är ett gott tecken. Separationen mellan kanalerna hålls klar och tydlig även då omgivningsljudet blir ordentligt påtagligt. Även om basen får sig ett arbetspass så känns det som akilleshälen vilar hos LFE-tonerna, ibland känns det som att det där lilla extra saknas trots all detaljrikedom som återfinns. Detta till trots är det ett styck fenomenalt Dolby Digital-spår som erbjuds åskådaren.



Denna Special Edition av Tears Of The Sun har berikats med en tämligen hyfsad sektion med extramaterial. Vad som talar för denna R1-utgåva av filmen jämfört med till exempel den svenska är att vi bland annat erbjuds ett kommentatorspår med regissören Anthony Fuqua, något som saknas hos den svenska utgåvan. Dessutom återfinns ett andra kommentatorspår där manusförfattarna Alex Lasker samt Patrick Cirillo medverkar. Bägge spåren håller hög kvalité där det första koncentrerar sig på de tekniska bitarna tillika anekdoter från filminspelningen medan spår nummer två fördjupar sig i manuset. Det märks att såväl regissören som manusförfattarna har brunnit för denna film vilket i sin tur reflekteras i kommentatorspåren, bägge är väl värda att lyssna till. Det finns även en smart liten funktion som kallas Africa Fact Track. Med denna featurette aktiverad dyker det upp små faktarutor under filmens gång, dessa innehåller en mängd intressant fakta som berör såväl själva filmen som detaljer runt omkring.



En featurette med titeln Journey To Safety: Making Tears Of The Sun är en typisk standarddokumentär som varvar intervjuer med scener från filmen, dess speltid löper på strax över femton minuter men jag hade gärna sett mer av denna vara. Härnäst har vi en dokumentär med namnet Voices Of Africa. Här intervjuas åtta personer som lyckats fly undan de etniska rensningarna i Afrika och det är stundtals riktigt gripande att höra exakt vilka hemska förhållanden som de lyckats undkomma. Rekommenderas varmt till alla som vill ha en insikt i vad som sker i detta land i dagsläget. Vi finner även åtta stycken bortklippta scener och detta är en riktigt intressant sektion av extramaterialet. Jag klagade tidigare på att det inte finns tillräckligt med karaktärsutveckling hos någon sida i Tears Of The Sun men i denna sektion så finns det ett par scener som verkligen ger filmen kött på benen, det är synd att dessa behövdes klippas bort. Avslutningsvis finner vi en interaktiv karta över Afrika innehållandes diverse information samt trailers för filmerna Tears of the Sun, Anger Management, Bad Boys 2, Basic, Black Hawk Down, Charlie’s Angels: Full Throttle, Hollywood Homicide, Radio och till sist men inte minst SWAT. Samtliga trailers presenteras i anamorfiskt utförande.

Tears Of The Sun är en väl genomförd film som försöker sig på att porträttera de grymma förhållanden som råder i Afrika men den når inte hela vägen fram, mycket på grund av vissa brister i karaktärsutvecklingen samt manus. Den är dock enligt mig långt ifrån dålig och det skall erkännas att jag blev positivt överraskad när jag såg den första gången. En Director´s Cut-version är på ingående av Tears Of The Sun och det skall onekligen bli intressant att se vad den kan leverera.