Wanted: Dead Or Alive

Vad är egentligen B-film? Jag satt och gjorde research inför en recension när det slog mig att jag egentligen inte visste exakt vad som menades med definitionen. Detta ledde naturligtvis till att jag började gnugga de små grå cellerna mellan öronen. Frågan var glasklar: vad är egentligen B-film? Är det en film som generellt sett anses som skräp? Ja till en viss del skulle jag vilja påstå, jag tror snarare att denna definition har förvandlats till ett skällsord för dålig film. Men om man luskar vidare i fallet så visar det sig att benämningen härrör från filmer med en ytterst låg budget vilket är en helt annan sak. Med denna definition skulle man kunna kalla Reservoir Dogs för B-film. Nu är det föga troligt att många skulle hålla med om detta och jag påstår det inte annat än för att demonstrera innebörden av att kalla något för en B-film. Nej jag tror mer på den första definitionen det vill säga en film som helt sonika är så dålig att den nästan blir bra. Bara nästan. För det finns helt klart en tjusning med detta numera kultbegrepp, samlare över hela världen har specialiserat sig på att enbart skaffa B-film till samlingen. Det var onekligen en sådan som jag själv införskaffade nyligen, en riktig actionrökare från det glada 80-talet: Wanted Dead Or Alive. Nu vankades det B-film i kvadrat och kubik.




Den gamle räven Rutger Hauer spelar Nick Randall, en man med ett förflutet inom den hemliga organisationen CIA. Men Randall blev förråd av sina egna varpå han vände firman ryggen för gott. Numera frilansar han som prisjägare, ett jobb som han trivs måttligt med. Målet är dock att samla ihop tillräckligt med dollar för att kunna ta med nyvunnen kärlek på upptäcktsfärd runt jorden. Men han stöter snart på trubbell genom den gamle nemesisen Malak Al Rahim (spelad av sångaren Gene Simmons från KISS). Rahim spränger en biograf i luften och naturligtvis står samtliga laginstanser totalt handfallna inför denna terrorist. Bara en man kan stoppa honom: prisjägaren Randall.



Ja herre jösses mina damer och herrar här har vi verkligen ett styck B-film, en kultrulle som är så dålig att den faktiskt blir just kult. Filmen följer exakt samma mall som i princip samtliga actionfilmer från 80-talet gör. Vi har ett styck hjälte som gärna skall tillhöra eller för den delen tillhört en superhemlig organisation inom det amerikanska försvarsväsendet. Vederbörande har nu av olika anledningar dragit sig tillbaka från detta liv och lever nu som en sann ensamvarg utanför det trygga samhällets ramar. Sedan träder plötsligt en mördare eller liknande fram på arenan och bara vår hjälte kan rädda dagen. Just det, oftast bor vederbörande på en husbåt eller i ett loft.

Där har ni hela Wanted: Dead Or Alive i ett nötskal. Manusförfattaren tillika regissören Gary Sherman måste verkligen ha varit helnöjd när han knallade iväg till filmbolagen för att sälja sin idé, den låg ju om inte annat helt rätt i tiden. USA hade en fobi mot allt och alla som bar mörkt skägg och palestinasjal så en film där onda terrorister från fjärran öster slaktas på löpande band kunde inte bli annat än succé. Eller? Nej detta är så fruktansvärt dåligt att det stundtals enbart blir pinsamt, hur resonerade folk egentligen på 80-talet kan man fråga sig. Manuset är ett av de ofrivilliga skämt som kantrar denna film ty det finns så stora hål att hangarfartyg utan större problem skulle kunna passera igenom. Vi har stereotypbilden av en riktig man som på denna tid skulle vara en hårding som gjorde saker och ting på sitt sätt (tänk bara på Dödligt Vapen, Commando, Rambo etc så har ni en ganska klar bild av vad det rör sig om i Wanted: Dead Or Alive).



Samtidigt måste jag erkänna att det trots allt finns en viss tjusning att finna i dessa totalt menlösa spektakel till actionfilmer. Det är nämligen ofrivillig komedi på absolut högsta nivå att se Hauer på blodigt allvar leverera den ena repliken efter den andra som enligt manus skall handla om liv eller död men som i realiteten bara frammanar skrattanfall från min sida. Vad tänkte du på Sherman? Ingen på denna planet kan på fullaste allvar ta denna film seriöst. Jag menar Gene Simmons spelar terrorist, bara det är kul så det räcker och blir över. Regin följer manus i den mening att bägge är mindre bra milt uttryckt. Det värsta är att till skillnad mot de stora succéerna som Dödligt Vapen eller Rambo saknar Wanted: Dead Or Alive tempo. Gary Sherman lyckas inte att hålla nivån tillräckligt högt för att man åtminstone skall kunna njuta av spektakulära actionscener för dessa finns inte i denna film. Visst finns det våld och en syn på utlänningar som tåls att diskuteras men det märks helt klart att till skillnad mot tidigare nämnda filmer har Wanted ingen större budget att röra sig med. Rutger Hauer har jag fått veta var långt ifrån det första namnet som poppade upp i producenternas huvuden när man fick manuset i sina nävar. Jag kan tänka mig att samtliga stora actionnamn som Sylvester, Arnold, Bruce och Mel tillfrågades utan att en enda nappade på idén så den gode nederländaren Hauer fick nog något motvilligt ställa upp likt en reserv som egentligen trivs ganska bra på avbytarbänken.



Bilden är anamorfisk. Där har ni de positiva aspekterna rörande denna DVD-utgåva av Wanted: Dead Or Alive. Det märks att filmen har ett antal år på nacken och tidens tand har nötts ner rejält. Den största bristen är avsaknaden av skärpa som tyvärr råder genom hela filmen, det känns som man smetat på vaselin på kamerans lins när man filmade. Kanske var det för att öka känslan av mystik, vad det jag. Vad jag dock vet är att det slutar inte här när det gäller brister i bilden. Det finns spår av smuts som konstant visar sitt fula tryne. Svärtan är ett annat problembarn. Antingen dränks omgivningsdetaljer eller så framstår den som grå istället för svart som sig bör. Detta är verkligen en succé på bildfronten, betyget blir en mycket svag 4:a.



Displayen på min receiver talar sitt tydliga språk: endast två kanaler lyser upp tillvaron. Suck denna upplevelse blir bara värre och värre. Om jag säger att ljudet är än sämre än bilden borde ni kunna lista ut vart detta bär hän. Dialogen låter stundtals som någon pratar i en konservburk för att i nästa stund vara på gränsen till att spränga högtalarmembranen. Jag kan svära på att det i filmen förekommer saker som flyger i luften men ingen bas levereras för den sakens skull, det gick så långt att min gick ner i stand by-läge då den blev uttråkad av Wanted: Dead Or Alive. Vid detta lag var basen långt ifrån den enda som var uttråkad i casa del Fredrik.



Om inte filmen enligt vissa kan klassas som B så måste nog de flesta hålla med om att sektionen med extramaterial väl kvalar in till denna benämning. Vi bjuds på biografier för de medverkande skådespelarna. That´s it folks. Betyget blir därefter.



Till alla fans av Rutger Hauer, till alla er samlare av B-film säger jag bara kom och köp när det gäller Wanted: Dead Or Alive. Här har vi en riktig liten tidskapsel över 80-tals action när den var som allra sämst. Dock är denna film så dålig att den faktiskt blir lite kult. Eller så är den bara dålig, smaken är som bekant brun. Den enes B-film den andres kultrulle.