Blodröd Sol

Jag har alltid varit extremt fascinerad av Japan och allt som kretsar kring detta land, från mat till kultur och seder. Det är något med detta land som totalt fängslar mig. Kanske är det blandningen av gammalt och nytt, modernt samhälle kontra gamla seder och bruk som än idag appliceras bland Japans invånare. Döm av min förtjusning när jag häromdagen i den lokala DVD-affären snubblar över thrillern Blodröd Sol, en film med tunga japanska influenser. Detta kunde väl onekligen slå fel tänkte jag. Sagda film införskaffades och ett styck begeistrad ung man tog sig hemåt för beskådan.




På 46:e våningen i Nakamoto-skyskrapan i Los Angeles ligger den unga blonda flickan Cheryl död på ett konferensbord, strypt till döds indikerar de preliminära undersökningarna. De japanska affärsmännen, som håller en galabankett bara ett par våningar under, blir mycket nervösa varpå en sambandsofficer kallas in. Denna kväll råkar lotten falla på kriminalaren Web Smith (Wesley Snipes). Men han kommer inte att vara ensam med att försöka lösa denna mordgåta. På väg mot skyskrapan mottar han ett samtal där han blir instruerad att plocka upp en viss kapten John Connor (Sean Connery). Connor, som varit entledigad från tjänsten som polis under en längre tid, har hunnit bli något av en expert om Japan och alla dess seder. Men trots alla sina kunskaper om japanskt tillvägagångssätt kommer Connor tillsammans med Smith snart att inse att denna mordgåta är inget annat än ett rent enigma.



Blodröd Sol, eller Rising Sun som den heter på engelska, är baserad på författaren Michael Crichtons succébok med samma namn. Boken var enligt Chrichton riktad mot den amerikanska publiken i syfte att fungera som en väckarklocka över det japanska inflytande som höll på att koppla ett grepp om landet. I eftertexterna till boken skrev han följande: The Japanese are not our saviors. They are our competitors. We should not forget it. Det är därför föga överraskande att såväl boken som filmen mottagit sin beskärda del kritik för att vara på gränsen till rasistisk gentemot japaner och deras livsstil. Nu har jag inte läst boken utan så jag kan inte kommenterar huruvida filmen följer sin ursprungskälla väl eller inte. Vad jag däremot märkte från regissören Kaufmans sida är att man definitivt har tonat ner den kritik som Chrichton riktade. Man lägger ner stor möda på att porträttera japaner som såväl goda som onda och för att balansera upp karaktärerna än mer har man dessutom valt att visa amerikanerna från sina mindre smickrande sidor. Harvey Keitel i rollen som löjtnant Tom Graham tillika Smiths chef är inget annat än rasism personifierad och fungerar väl som en balansvikt gentemot Chrichtons åsikter om japaner.



Annars är detta en ganska standardiserad mordgåta att beskåda. Förvisso återfinns här en hel del vändningar och tvära kast i manus precis som man förväntar sig men det är inget som får en att reagera speciellt kraftigt. Allt i Blodröd Sol sker på autopilot som följer en mall modell 1A för en politisk thriller. Likaså är våra karaktärer stereotyper som vi alla sett någon gång tidigare i filmsammanhang. Sean Connery och Wesley Snipes bildar tillsammans ett mästare respektive lärjungeförhållande till varandra och det har vi ju aldrig sett förut eller hur? Äldre man som besitter vishet guidar ung man som hellre agerar på impulser och instinkt än kontemplering. Problemet är bara att Snipes karaktär Web Smith inte på långa vägar kan matcha den karisma som Sean Connery utstrålar. Det är som att ställa en flugviktare i en match gentemot en tungviktare. Förvisso är deras relation av den naturen att Connerys Connor skall stå högre i rang än Snipes Smith, allt enligt de japanska seder och regler som Connor lever efter. Men jag hade hellre sett någon annan i rollen som Smith, inte för att Snipes gör ett dåligt jobb på något sätt. Han gör bara inte ett tillräckligt bra jobb för att kunna ge Connery en rättvis match på vita duken.



Detta är en film som har ett par år på nacken vilket klart reflekteras på bildfronten av denna utgåva. Den klart svagaste länken är bristen på skärpa, helhetsintrycket blir att bilden känns suddig under hela visningen på såväl stor duk som mindre TV. Färgåtergivningen är inte heller den starkaste utan snarare mycket ojämn. Färger tenderar till att antingen framstå som något urvattnade eller på tok för starka. Svärtan gör dock sitt jobb väl, den är mustigt mörk utan att visa några direkta tendenser till att dränka omgivningsdetaljer. Men lägger man på lite bakgrundsbrus samt spår av smuts under filmens gång blir helhetsintrycket godkänt men inte mer.



Vid en snabb titt på fodralet lurades jag i tron att det var Dolby Digital 5.1 som skulle pumpas ut ur mina högtalare under visning av filmen. Men när den rullade igång var det något som inte riktigt stämde på ljudfronten. En närmare granskning av omslagets baksida avslöjade filmens akilleshäl på ljudsidan: basspåret var som bortblåst under en höststorm. Det fanns ett Dolby Digital-spår så långt var allt rätt, men det råkade vara ett 5.0-spår. Detta var en mindre kul upptäckt. Nu är inte Blodröd Sol någon orgie i surroundeffekter då detta är en högst dialogdriven historia så avsaknaden av ett LFE-spår gör egentligen ingen större skillnad på slutresultatet. Ljudbilden uppfattas som något framtung av naturliga skäl med en dialog som ligger väl placerad i centerhögtalaren men som kan uppfattas som något burkig i sin karaktär. Vad som är mest trist är den nästan totala avsaknaden av surroundhögtalarna, något litet ljud kunde de väl ändå gett ifrån sig tycker man.



På baksidan av fodralet står det att läsa följande gällande extramaterial på denna utgåva av Blodröd Sol:

Bonusmaterial: Interaktiva menyer, Scenval, Biotrailer, Textad på ett flertal språk.



Detta bådar inte gott, i själva verket är det egentligen bara trailern som med dagens mått mätt kan klassas som extramaterial. Betyget blir därefter.

Min flickvän somnade under visningen av Blodröd Sol och det är knappast ett gott betyg från en tjej som fullkomligt älskar thrillers. Själv tycker jag att detta är en trevlig liten bagatell att beskåda en slö söndagskväll när dumburken inte har mycket att erbjuda. Blodröd Sol är tyvärr för amerikansk i sin berättarstil för att kunna chockera eller förvåna sin åskådare men den duger som lättsmält thriller.