Titan A.E.

This is the movie Star Wars fans have been waiting for. Texten nästan pulserar i en röd ton på omslaget. Jag håller filmen i näven och funderar över om Titan A.E. verkligen är den film jag har väntat på sedan Star Wars. Och exakt vilka episoder ur Star Wars-sagan menar denne recensent belägen någonstans på andra sidan Atlanten? En annan kan bli fundersam för mindre. Jag minns helt plötsligt att jag faktiskt sett denna film tidigare, för länge sedan då DVD var ett nytt begrepp. Min film- tillika teknikintresserade vän Lawrence hade skaffat sig en hembio. Hembio, detta ord var då för mig lika främmande som...ja det var helt enkelt ett nytt begrepp för den grå klumpen mellan öronen. Vi bänkade oss i hans soffa och han plockade fram en glansig skiva, samma storlek som en CD vill jag minnas. Sedan var jag hooked on a feeling som Björn Skifs sjöng när det begav sig. Visserligen var jag ganska lättköpt, han kunde lika väl ha kört SVT:s testbild och jag hade nog tyckt att det var fascinerande. Men detta var ingen testbild utan Titan A.E., 20th Century Foxs försök att etablera sig på marknaden för animerad långfilm riktad till de lite äldre barnen alternativt yngre vuxna individerna i samhället. Slut på flashback och tillbaka till nuet. En annan har hunnit bli några år äldre och har dessutom egen hembio. Frågan är om Titan A.E. fortfarande håller måttet?




Året är 3028. Utan någon som helst förvarning drabbas vår planet Tellus av en lika oväntad som aggressiv attack från de hänsynslösa Drej. En handfull skara människor lyckas fly planeten innan den sprängs i en miljon bitar. Två av dessa individer är den unge pojken Cale och hans far. De både splittras dock vid avresan då Cales far måste agera pilot åt farkosten Titan som till varje pris måste undkomma Drejs arméer. Fadern svär dock att återförenas med sin son. Femton år passerar och Cale (med röst lånad av Matt Damon) har nu vuxit upp till en ung man på drift i galaxen, en galax där människorasen anses som ohyra. Men det visar sig snart att Cale har ett större öde att uppfylla än att agera grovjobbare. I hans hand finns en genetisk kod som visar sig som en karta, en karta som talar om var Titan befinner sig. Denna mytomspunna farkost är människosläktets sista hopp om att finna ett hem, en egen planet att bosätta sig vid. Men det finns naturligtvis förhinder på vägen i form av elakingarna Drej som inget annat vill än att se Titan förstörd. Så nu börjar jakten mot denna farkost, vem kommer att finna den först?



Det skall direkt klargöras att denna film verkligen floppade rejält sett till biointäkter. Det gick till och med så illa att animeringsbolaget Fox Animations lades ner, mycket av detta ekar bekant för alla som läst min recension av Final Fantasy där Sonys animeringsbolag fick gå på pumpen på grund av taskiga intäkter. Jag kan uppriktigt sagt inte förstå varför Titan A.E. floppade så rejält på biograferna runt om i världen. Förvisso har vi ett manus som knappast kan beskyllas för att vara originellt. Man har i princip rånat samtliga kända sci-fi respektive äventyrsfilmer på beståndsdelar som något brutalt hopsatta bildar Titan A.E.. Jag tror att anledningen till att denna film misslyckades så på bio är att publiken var helt enkelt inte redo för denna kombination av klassiskt tecknat blandat med ren datorgrafik. Titan A.E. var helt klart långt före sin tid vilket märktes på biljettförsäljningen. Detta plus ett ganska svagt manus kan mycket väl ha varit nådastöten för denna film.



Men jag håller inte med. Jag väljer att se det hela ur ett annat perspektiv. So what att filmens manus inte är det mest originella, vad vi har framför oss är fortfarande 90 minuters skamlöst god underhållning. Jag köpte denna film lite på en ren chansning och enligt mig chansade jag rätt denna gång. Titan A.E. innehåller onekligen så mycket action och äventyr att man knappt hinner att hämta andan mellan varven. På ett sätt är detta faktiskt den film fans av Star Wars har väntat på då detta onekligen kan klassas som en animerad episod av sagan. Karaktärerna, miljöerna och storyn kunde likaväl ha signerats George Lucas men vad gör det, Titan A.E. är fortfarande lika underhållande för det. Samtliga skådespelare som lånar ut sina röster till filmens karaktärer gör ett starkt jobb där framför allt Matt Damon imponerar i huvudrollen som Cale. Men listan kan göras betydligt längre än så. Vad sägs om insatser från Drew Barrymore, Bill Pullman, Ron Pearlman eller för den delen den oefterhärmlige John Leguizamo?



Vad som dock inte håller lika hög standard är animationerna. Eller snarare kombinationen av datorgrafik och klassiskt tecknat. Idag innehåller i princip varenda tecknad film både datorsekvenser och tecknat men år 2000 var detta något relativt nytt i staterna vilket syns på Titan A.E.. Det flyter inte på speciellt snyggt i vissa sekvenser av filmen när de både elementen möts vilket är synd. Å andra sidan har det skett en del på fem år så det är kanske lite orättvist att jämföra denna film med modernare verk. Regin signerad Don Bluth och Gary Goldman är stabil utan att för den sakens skull vara överväldigande på något vis. De bägge herrarna har valt att låta Titan A.E. tala med sina sekvenser av action och äventyr före karaktärsutveckling eller ett drivande, gripande manus. Detta är väl på både gott och ont antar jag. Det hade helt klart varit intressant med en längre film som gav utrymme till mer trovärdiga karaktärer samt att hålen i manus skulle kunna ha täppts till. Som det är nu är dock detta en högst underhållande tillika hjärndöd historia på 90 minuter som enligt mig väl fyller sitt syfte.



Bilden håller mycket god kvalité utan att vara referensmaterial. Presenterad i formatet 2.35:1 och anamorfisk är bilden som gjord för ett storslaget äventyr på vita duken. Men det finns som sagt små irretationsmoment som drar ner helhetsintrycket. För det första finns det spår av smuts som dyker upp vid ett flertal tillfällen under filmens gång. Dessa kan man dock ha överseende med. Vad som dock är betydligt svårare att blunda för är bristen på skärpa som dyker upp till och från. Vissa scener är bländande i sin klarhet för att i nästa stund famla i brist på fokus. Men bortsett från dessa klagomål är det en klart trevlig THX-certifierad bild att beskåda. Färgåtergivningen är verkligen vibrerande av liv och lyster utan några skönjbara tendenser till blödningar i färgskalan. Även svärtan gör ett bra jobb, den är mustig och härligt mörk på sina ställen utan att dölja omgivningsdetajer. Hade bara skärpan varit konstant på topp så skulle betyget blivit ett snäpp högre.



Till skillnad mot den tragiska svenska utgåvan som bara utrustats med Dolby 2.0 har vi till denna amerikanska version möjlighet att välja bland såväl Dolby Digital som DTS 5.1-spår vilket naturligtvis bådar gott för en njutbar ljudupplevelse. En sådan erbjuds helt klart i Titan A.E.. Vid en jämförelse spåren emellan kom det fram att detaljrikedomen är något mer framträdande vid lyssning med DTS jämfört med Dolby Digital även om skillnaderna är små så finns de där och talar till en fördel för DTS. För att vara en såpass "gammal" film är ljudet onekligen av strålande kvalité. Separationen kanalerna emellan är kristallklar och samtliga högtalare lever rövare konstant under filmens speltid. LFE-kanalen gav mig stundtals gåshud av njutning, den är onekligen aggressiv men besitter fortfarande extrem precision och ger utan problem modernare DVD-produktioner en god match. Det enda som drar ner betyget från fullpott är att dialogen uppfattades som något dov och svårlyssnad på sina ställen jämfört med övriga kanalers volym och klarhet. Det blir dock en mycket stark 9:a i betyg.



Filmen levereras i ett keepcase av standardmodell med ett omslag som skulle mått bra av att slippa recensionskommentaren. Sett till extramaterial lever denna Special Edition ganska väl upp till sin titel. Vi börjar med ett kommentatorspår där regissörerna Don Bluth och Gary Goldman deltar för en diskussion om filmen i fråga. Man skulle lätt kunna tro att de både herrarna skulle föra resonemanget åt de mer tekniska aspekterna men detta sker icke, istället finner jag spåret högst intressant då det tar upp många olika sidor i skapandet av Titan A.E.. Härnäst återfinns en cirka 22 minuter lång Making Of som är uppstyckad i flera sektioner. Detta är en ganska typisk PR-betonad dokumentär gjord för amerikansk TV men den bjuder ändå på en del godbitar. Det finns även 4 stycken deleted scenes att botanisera i. Eller deleted är lite missvisande skall erkännas då två av scenerna är förlängda versioner av de vi får se i filmen. En musikvideo med bandet Lit finns att se/lyssna till. Avslutningsvis finner vi ett fotogalleri samt trailers och TV-spots.



Titan A.E. vann inga priser för originalitet eller gripande manus och den kommer inte att göra det heller i framtiden. Vad den dock vinner på är ett högt tempo, en film fylld till bredden av action och hjältar därtill samt en helt klart trevlig A/V-sektion. Jag kan på ett sätt förstå varför den floppade under sin tid på biograferna men jag anser samtidigt att man får ta filmen för vad den är: rasande god tillika hjärndöd filmunderhållning på hög nivå.