Man On Fire

Det här med syskonskap är långt ifrån den lättaste relationen på jordklotet. Jag som har en yngre syster vet mycket väl vilka duster och bataljer vi haft under våran uppväxt och jag är ganska säker på att vi två är långt ifrån de enda som delat dessa upplevelser. Jag är dessutom ganska säker på att två av filmvärldens mest kända bröder delat dessa nämligen bröderna Scott, mer kända som Ridley respektive Tony Scott. Dessa båda herrar har tillsammans skapat några av filmhistoriens absolut mest minnesvärda cineastiska verk alla kategorier. Men jag får alltid känslan av att Tony fått hamna i skuggan av sin äldre bror av någon outgrundlig anledning. En Tony Scott-film anses inte lika ”fin” som en Ridley Scott vilket är en klart förvånande inställning som många verkar besitta. Varför skall Scott den yngre fortfarande behöva rättfärdiga sitt namn i Hollywood kan man fråga sig, det är knappast så att han åker snålskjuts på familjenamnet. Nej i mitt hem är namnet Tony Scott alltid välkommet. Så det var helt klart med ett visst mått av förtjusning som jag plockade upp mannens senaste verk, Man On Fire.




Creasy (Denzel Washington) är en före detta elitsoldat som sett sina bättre dagar passare förbi i ett töcken av alkoholberusning. Creasy är en ärrad man såväl till kroppen som till själen, det förlorade fåret som han själv uttrycker saken i en konversation med en nunna. Han har rest land och rike runt i sökandet efter lindring för själen utan lyckat resultat. Han hamnar hos sin gode vän Rayburn (Christopher Walken) i Mexiko som föreslår för Creasy ett jobb som livvakt åt en rik familj i området. En något skeptisk suput antar jobbet som går ut på att vakta livet på den lilla flickan Pita (Dakota Fanning). Denna unga tös visar sig snart ha förmågan att ta sig förbi Creasys hårda fasad varpå han börjar mjukna och finner livsglädje igen, något han inte känt på år och dagar. Men så mitt under en het dag i Mexiko City kidnappas Pita av korrumperade poliser varpå Creasy nu planerar en gruvlig hämnd. Alla som har haft med affären att göra skall torteras samt raderas från jordens yta. Ett styck högeffektiv lönnmördare skrider nu till verket utan minsta hämningar.



Det finns onekligen för- respektive nackdelar med denna film. Låt oss börja med fördelarna där vi finner skådespelarinsatser. Denzel Washington var länge fast i ett fack där han fick gestalta good guys i kvadrat och kubik. Men så fick han chansen att göra en helomvändning genom sin roll som den korrumperade snuten Alonzo Harris i den kritikerrosade filmen Training Day. Denna roll visade helt klart en ny sida av Washington som många tvivlade på att den fanns vilket dessutom belönades med en Oscar för bästa manliga huvudroll, något han väl förtjänade. I Man On Fire fortsätter Washington att tänja på gränserna när det gäller karaktärsgestaltning tack vare sin roll som den ärrade lönnmördaren Creasy.



Washington ger onekligen inre demoner ett ansikte när vi får se en supandes tillika plågandes Creasy som desperat försöker bli av med sin inre smärta. Det är därför en ganska trovärdig reaktion att när hans källa till frigörelse försvinner så väcks därmed ett raseri av sällan skådat slag på vita duken, tänk Mel Gibson i Payback så bör ni ha ett hum om nivån det hela utspelar sig på i Man On Fire. Denzel är onekligen en dödsängel som utan spärrar far fram som en furie genom den undre världen i jakt på hämnd. Men är det hämnd för kidnappningen eller är hans motiv mörkare än så? Det låtar jag vara osagt men här finns helt klart nyanser att finna i karaktären.



Men det finns smolk i bägaren. För att vara en action/thriller-film är tempot i Man On Fire långsamt på gränsen till sävligt. Manuset signerat Brian Helgeland tar onekligen god tid på sig varpå den första hälften av filmen enbart används till att upprätta en relation mellan Creasy och hans skyddsobjekt Pita. Varenda liten nyans och skildring från karaktärerna utforskas med en näst intill pedantisk ton vilket är ovanligt för att vara Tony Scott som alltid förlitat sig mer till de rent visuella aspekterna i filmskapandets konst. Men här i Man On Fire låter han historien ta den tid som behövs. I varje fall den första halvan för när Pita kidnappas i halvtid genomgår filmen en högst egendomlig metamorfos när Creasy ger sig ut på hämndturné á la Charles Bronson. Plötsligt verkar det som att Scott inte längre orkar hålla på med karaktärsporträtt och drama, nu vill mannen tillsammans med Creasy smutsa ner händerna i solket. Klippningen blir furiös, kameran skiftar filter snabbare än jag hinner blinka och är dessutom skakigare än Joel Schumachers insatser i Tigerland. Detta splittrar tyvärr filmen i två beståndsdelar: en första del med mänskligt drama och en andra med rena actionkavalkaden. Jag hade hellre sett att Helgelands manus hade haft en mer konsistent ton och framför allt röd tråd att följa.



Det är alltid svårt att ge ett betyg på bilden när det gäller Tony Scotts senare filmer då mannen använder sig av i princip varenda tillgänglig teknik och kamerafilter som går att lägga vantarna på. Färgskalan är starkt skiftande beroende på sinnesstämning och det förekommer medvetet brus och brist på skärpa vid ett flertal tillfällen, Man On Fire är på många sätt mycket lik dokumentären Faster som har recenserats här på prisjakt. Men om man bara ser förbi dessa visuella tricks från Scotts sida visar det sig att 20th Century Fox har lyckats med en mycket fin transfer till DVD. Ty även om skärpan ibland försvinner och färgskalan får ett frispel så är helhetsintrycket av denna bild på Man On Fire mycket bra.



Vi bjuds på ljudspår från såväl Dolby Digital som DTS vilket vi naturligtvis tackar för. Som vanligt när jag gör tester dem emellan är det bara att konstatera att DTS går segrande ur striden då ljudbilden helt enkelt blir mer komplett än med Dolby Digital. Detta är ett av de mer aggressiva spår jag lyssnat till och det bjuds onekligen på en god lyssningsstund. Separationen kanalerna emellan är klockren och precis så exakt som man förväntar sig av en modern DVD-produktion som detta är. Det som framför allt imponerar på mig är basen: den tar aldrig en paus och levererar nästan konstant ljuva LFE-toner vilka möblerade om mitt hembiorum till grannarnas stora förtret. Även surroundhögtalarna levde rövare och ger lyssnaren ett antal finurliga övergångar från de bakre till de främre kanalerna.



Filmen huseras på en skiva i ett transparent keepcase med ett omslag som är tämligen stilrent och fritt från störande recensionscitat, insidan av omslaget innehåller filmens kapitelindelning. Jämfört med andra länders utgåvor av Man On Fire erbjuds vi svenskar extremt lite att tugga på när det gäller extramaterial. Först ut finner vi ettkommentatorspår med regissören Tony Scott. Scott brukar bjuda på god underhållning när han kommenterar sina filmer och Man On Fire är inget undantag, vår regissör håller ett jämt tempo bestående av en bra blandning mellan rent tekniska aspekter kontra anekdoter från filminspelningen. Härnäst finner vi ett antal deleted scenes, femton stycken för att vara exakt inklusive ett alternativt slut på filmen. Samtliga scener går att få med eller utan kommentarer från Tony Scott. Avslutningsvis finner vi en "Inside Look" för filmen Hide And Seek, det visar sig att inside look är inget annat än en fjuttig trailer.



Man On Fire är vad The Punisher inte lyckades med: nämligen en fängslande historia om rå, gruvlig hämnd. Trots att tidsramen är något för lång och det finns vissa reservationer från min sida är detta en film som såväl lockar som provocerar sin åskådare och mycket av behållningen vilar hos Denzel Washington som återigen bevisar att han är en skådespelare av rang. En film som trots sin råhet helt klart har ett högst underhållningsvärde.