Ocean´s Twelve

Hollywood går i månt och mycket fortfarande på konstgjord andning. Jag har tagit upp det förut men de allsmäktiga på andra sidan Atlanten verkar inte lyssna. Istället fortsätter de att pumpa ut remake efter remake på kända filmer. Eller så gör man en uppföljare, ett klassiskt recept som fungerat i jag vet inte hur många år. När filmen Ocean´s Eleven hade haft premiär visste jag att det bara var en tidsfråga innan det skulle dyka upp en efterföljare, mycket beroende på att den första filmen blev något av en liten fenomenal succé för samtliga inblandade. Mycket riktigt, snart dök den första teasern upp för Ocean´s Twelve, en mycket bra titel för övrigt. Soderbergh har återigen samlat ihop sitt minst sagt stjärnprydda startfält och har dessutom lyckats knyta an ytterligare ett antal stora artistnamn till rollistan. Frågan är om denna uppföljare håller måttet jämfört med originalet, jag menar remaken.




Det har förflutit en tid sedan Daniel Ocean (George Clooney) och hans skara av tappra män genomförde historiens största stöt gentemot kasinomogulen Terry Benedict (Andy Garcia). Trots det faktum att Benedict blivit ersatt av försäkringsbolagen vill han ha tillbaka de pengar som Ocean & c:o stal ifrån honom - med ränta, Han spenderar därför de nästkommande tre åren till att jaga rätt på varenda av de elva gängmedlemmarna för att personligen leverera ett ultimatum: betala tillbaka mina pengar inom fjorton dagar eller mist livet. Problemet är bara det att gossarna lever det goda livet varpå ingen har de likvida medel som krävs för att betala tillbaka den skräckinjagande Benedict. Sagt och gjort, hela gänget samlas ihop för att snabbt som tusan skrapa ihop pengarna. Dock kan de inte längre jobba inom staterna då deras namn är allt för välkända. Det får bli att bege sig till Europa på jakt efter nya byten att stjäla. Men grabbarna grus är långt ifrån ensamma på arenan visar det sig. En fransk gentlemannatjuv som vill överglänsa den dynamiska gruppen samt en före detta flickvän till Rusty (Brad Pitt) som dessutom tillhör Interpol är dem hack i häl. Kommer killarna att ta bytet eller är de själva fast i fällan?



När filmens eftertexter rullade upp var jag i ett stadie av total förbryllning. Vad tusan hade egentligen skett framför mina ögon under två timmars tid? Jag är säker på att jag hade sett ett stort antal av Hollywoods största affischnamn men därefter tog det tvärstopp. För gosse detta är utan tvekan en av årets absoluta besvikelser för egen del. När jag såg trailern för filmen verkade upplägget tämligen lovande: man hade lyckats samla ihop hela gänget från den förra framgångsrika filmen för nya upptåg med regi av Soderbergh, detta kunde väl knappast gå fel? Tyvärr kunde det gå brutalt fel skulle det visa sig allt eftersom filmen framskred framför mina ögon. George Nolfi som är ansvarig för denna soppa till manus kan inte ha haft det lätt när han satte sig ner för att skriva ihop historien till denna uppföljare. Trycket måste ha varit enormt på honom med tanke på hur lyckad, finurlig och framför allt trovärdig Ocean´s Eleven var och nu skulle man alltså till att skapa en uppföljare som inte bara matchade sin föregångare utan skulle dessutom slå den med hästlängder. På pappret det vill säga. För i realiteten är detta manus för smart för sitt eget bästa och framför allt inte trovärdigt för fem öre. Visst kan man ha reservationer mot skalan av realitet som förekom i föregångaren men där kunde man köpa de små luckor som förekom på grund av att det fanns en klar röd tråd att följa. Denna röda tråd är som bortblåst i Ocean´s Twelve, när halva filmen hade gått satt såväl jag som min vän Martin och tittade på varandra som två fågelholkar.



Det hela blir inte bättre av att Soderbergh trots smått desperata försök inte lyckas hålla ihop skutan. Visst här finns den finurliga klippningstekniken och den sköna, coola looken från den föregående filmen men där stannar likheterna. Hela filmen känns desperat i sitt försök att vara finurlig och smart, istället faller den platt. Tro nu inte att detta är årets sämsta film på grund av klagosången, det är bara att jag blev så extremt desillusionerad. Som sagt, förväntan är det första steget mot besvikelse. Jag kan dock inte låta bli att bli lätt bitter när det i detta fall är så fruktansvärt uppenbart att denna film enbart gjorts för att spela in mer pengar till filmbolaget. Det finns inte mycket nytt att hämta trots desperata försök från manusets sida att vara smart och uppfinningsrikt. Nej hela upplägget är att samla ihop så många kända ansikten som bara är möjligt, inklusive ett par inhopp där kändisar spelar sig själva, och visa upp samtliga på parad. Man kan försöka se Ocean´s Twelve som ett försök till karaktärsdrama men även detta lyckas föga då det finns alldeles för många personligheter att fördjupa sig i för att målet skall kunna nås. Kvar återfinns bara ett krystat manus, rörig regi och ett par minnesvärda scener som genererar ett flin på läpparna.



Bilden presenteras i formatet 2.40:1 och är anamorfisk, som gjord för en riktig storfilm vilket tyvärr Ocean´s Twelve inte är. Vad som är intressant med bilden på denna utgåva är hur skiftande den är i sin natur. Likt Tony Scott med sitt senaste alster Man On Fire har regissören Steven Soderbergh verkligen valt att laborera med såväl kamerainställningar som linser och klippteknik. Detta leder onekligen till en ganska kraftig variation på bildfronten: vissa scener förekommer så knivskarpa att minsta lilla detalj avslöjas medan andra scener har ett betydligare mer mjukt skimmer över sig. Färgskalan varierar från vibrerande rik till nästan urvattnad på sina ställen, allt beroende på vilket känsloläge Soderbergh vill förmedla till oss åskådare. Att transfern till DVD är lyckad är det dock inget snack om, Ocean´s Twelve håller samma höga standard som förväntas av moderna DVD-produktioner.



Jag är helt säker på att det är ett Dolby Digital 5.1-spår som medföljer denna utgåva av Ocean´s Twelve, det står i varje fall så på omslagets baksida. Men när jag satte mig ner för att lyssna blev jag uppriktigt sagt förbluffad. Ty maken till orkeslöst spår var länge sedan jag hörde. Saker och ting exploderar på vita duken men någon direkt LFE-respons från min subwoofer skedde icke, jag var tvungen att kontrollera att den var påslagen. Jovisst den lilla lampan lyste grönt men några direkta bastoner levererades icke, kanske till min grannes tacksamhet men jag var inte nöjd. Det lustiga är att i menysystemet brötar basen på ordentligt så jag förstår inte vad som gick snett när man skulle mastra ljudet till själva filmen. Detsamma kan sägas om surround-högtalarna, de lyser nästan konstant med sin frånvaro vilket är väldigt trist. Resten av ljudet håller god standard med en klar och tydlig dialog som ligger väl placerad i centerkanalen men överlag är detta ljudspår något av en besvikelse.



För att vara en såpass modern DVD-produktion är sektionen med extramaterial beklämmande dålig. Allt som erbjuds är en trailer för filmen. Nothing more and nothing less. Jag anar en Special Edition som lurar i vassen.



Ocean´s Twelve är utan tvekan årets största besvikelser på många fronter. Det är tyvärr återigen så uppenbart att Hollywood gjort en uppföljare med ett enda syfte och det är att tjäna mer pengar. Inget nytt tillförs utan man försöker desperat upprepa samma succéformel som ingav sig med Ocean´s Eleven, enda skillnaden är att denna gång misslyckas man totalt. Detta är ingen film som jag rekommenderar till köp utan snarare hyr den, se den och glöm den.