Sagan Om Konungens Återkomst

December månad kommer aldrig mer bli sig lik. En trevlig men ack så kortlivad tradition har ryckts ifrån oss. Filmvärldens julafton har gått förlorad. Jag pratar naturligtvis om trilogin som kretsar kring en liten gyllene ring och dess brödraskap. Nu, ett halvår senare börjar jag sakta men säkert acceptera att i år kommer det inte gå upp någon Ringen-film på Göteborgs biografer. Ingen mer förväntan, inga fler heta diskussioner med Tolkien-fans/nerdar om huruvida filmerna gör böckerna rättvisa eller inte. När jag tänker efter går det fortfarande att munhuggas med dem. Den härliga och ibland olidliga väntan är dock försvunnen. Det känns faktiskt lite tomt i min cineastsjäl. Som tur var har vi berikats med mediet DVD för att minnas de goda stunderna om och om igen. Nu när jag stirrar ut genom mitt vardagsrumsfönster och ser regnet ösa ner över ett gråmulet Göteborg känns tillfället alldeles lysande för att recensera Sagan om konungens återkomst. Med tanke på vädret kunde det likaväl vara i ett grå december jag befinner mig.




Människorasen har vunnit ett avgörande slag vid Helms klyfta. De är dock allt för väl medvetna att Sauron inte kommer att ta lätt på saken. En armé mångfaldigt större än den vid Helms klyfta förbereder sig för att utrota mänskligheten en gång för alla från Midgårds yta. Aragorn (Viggo Mortensen), Gimli (John Rhys-Davies) och Legolas (Orlando Bloom) skyndar desperat under ledning av trollkarlen Gandalf (Ian McKellen) att bygga upp ett försvar, men situationen är dyster ty människorna kan aldrig motsvara Saurons armé till antalet soldater. Våra hjältars sista försvarsställning blir staden Minas Tirith där det avgörande slaget om Midgård kommer att ske. Samtidigt kämpar sig Frodo (Elijah Wood) och Sam (Sean Astin) framåt under vägvisning av den svekfulle Gollum mot Domedagsberget för att där förgöra Ringen. Men Gollum har sin egen agenda och hobernas liv är i större fara än de någonsin kunnat föreställa sig. Kan människosläktet hålla stånd mot Saurons arméer? Kan den allt svagare Frodo stå emot Ringens kall? Situationen ser allt annat än ljus ut för brödraskapet och frågorna är många inför den avslutande delen av Ringen-trilogin.



Jag hade mina funderingar inför den sista delen i denna filmsaga som numera klassas som inget mindre än fenomenal. Kan regissören Peter Jackson och hans egna brödraskap av filmmakare överträffa sina tidigare prestationer; Sagan om ringen samt Sagan om de två tornen? Uppenbarligen lyckades de mer än väl. Sagan om konungens återkomst är en av de största publikframgångarna genom historien. Dessutom kammade filmen hem inte mindre än 11 stycken Oscars-statyetter vid 2004 års gala vilket placerar den högst upp på listan tillsammans med filmerna Ben Hur och Titanic. Ett ganska gott slutbetyg får jag erkänna. Vad är det då som gör denna film till en stor framgång både bland kritiker och fans världen över? Jag tror att många på den frågan skulle svara specialeffekterna eller det storslagna temat men jag tror det hänger på något helt annat.



Det första jag noterade är att tonen i filmen är betydligt mörkare och mer tragisk än tidigare. Denna förnimmelse infinner sig direkt i inledningsscenen där känsloläget går från fridfullt förströelse till rent nattsvart raseri då vi får se historien hur Sméagol kom att bli Gollum. Denna scen sätter sedan tonen för större delen av filmens längd. Det är verkligen ett dystert och mörkt öde människorna går till mötes då de inväntar Saurons väldiga arméer som vandrar över Midgårds yta på väg mot Gondor och Minas Tirith. Som tittare kan man inte annat än att lida och känna med våra huvudpersoner när de utkämpar strid både på slagfälten samt inom sig själva med sina respektive inre demoner: Aragorn känner tyngden av kallet till att stiga fram och återta sin rättmäktiga roll som konung över människosläktet. Ringens kall till Frodo blir allt svårare att motstå medan tiden rinner honom ur händerna på vägen till Domedagsberget. Ett av filmens huvudteman är förhållanden vänner emellan. Skådespelarna levererar stundvis makalöst bra prestationer på denna front. En av dem som verkligen lyfter sig ett par snäpp från de tidigare filmerna i Ringen-trilogin är Sean Astin i rollen som Sam, den evigt trogne följeslagaren till Frodo. Han visar verkligen vad som menas med broderskärlek och i vissa scener av konungens återkomst är det omöjligt för mig att inte bli rörd av det jag ser. Den övriga skådespelarensemblen håller minst lika hög klass filmen igenom och det är en sann njutning att höra dem leverera Tolkiens skrivna ord. I backspegeln inser jag hur oerhört kritiskt det var att man lyckades finna rätt personer till respektive roller i denna filmsaga.


Sean Astin briljerar i sin rolltolkning av Sam
Peter Jacksons regi är inget annat än felfri. Han går en balansgång med millimeterprecision från storslagna stridscener till ömma tillfällen våra hjältar emellan. Det hade varit väldigt lätt att lägga allt för stor vikt på endera sidan av vågskålen men Jackson lyckas hålla en otrolig jämvikt igenom hela filmen. Vad jag finner slående är att han genom hela trilogin förmår bibehålla samma ansvarskänsla för kvalité men samtidigt göra Tolkiens skrifter rättvisa. Man skulle kunna tro att efter 3 års kontinuerligt filmande borde Jackson lida av inspirationsbrist. Istället visar det sig vara precis tvärtom. Filmerna har bara blivit bättre och bättre och konungens återkomst är verkligen juvelen i kronan. Varje ruta film är bedövande vacker att beskåda och varje detalj i historien får sin tid att utvecklas utan att stressas fram. Det märks att Jackson och hans filmteam har gett både sitt hjärta och sin själ till detta mastodontprojekt. Tur är det för jag tvivlar att resultatet hade blivit lika lysande annars.



Sedan har vi specialeffekterna. Det är lätt att börja göra jämförelser med George Lucas senaste episoder i Star Wars-sagan. Detta för att även de är extremt fyllda av effekter. Det finns dock en klar skillnad mellan dessa filmer och de i Ringen-trilogin. Weta Studios, som är ansvariga för specialeffekterna i filmerna om Ringen, lyckas skapa en mer harmonisk brygga mellan vad som är verkligt och det som skapas i datormiljö. Jackson vet precis när man skall använda sig av datorgenererade figurer eller hålla sig till verkliga skådespelare och kulisser. Det är en otrolig blandning av pixlar och levande materia som smälts samman till en häpnadsväckande visuell upplevelse. Dock är inte allt guld och gröna skogar. Jag tycker att det råder en obalans i kvalité när det gäller specialeffekterna. Vissa scener är otroligt välgjorda medan andra håller en inte fullt så hög standard. Mycket tror jag har att göra med att vi som filmåskådare på senare tid har blivit näst intill bortskämda med filmer innehållandes fantastiska effekter. Detta leder samtidigt till att ribban höjs avsevärt för vad som anses bra samt att ögat blir betydligt mer kritiskt granskande. Men detta är av godo för det tvingar filmskaparna att konstant överträffa sig själva när det gäller att servera sprakande effekter och miljöer.



Vad som verkligen är höjdpunkten när det gäller specialeffekter i Sagan om konungens återkomst är utan tvekan Gollum. Idén att använda sig av skådespelaren Andy Serkis för att skapa Gollums rörelsemönster och röst kombinerat med specialeffektsarbete i datormiljö var lysande redan i Sagan om de två tornen. I konungens återkomst lyckas Weta Studios höja sig ett snäpp till. Något som jag inte trodde skulle vara möjligt trots mina tidigare resonemang. Gollum ser oerhört realistisk ut och stundvis får jag faktiskt påminna mig om att han inte finns på riktigt utan bara är en animerad figur skapad i ett antal datorer. Gollum är en milstolpe inom datoranimation och förpassar utan större ansträngning både George Lucas och hans lille gröne figur till skamvrån.


Gollum är ett enastående tekniskt mästerverk vad gäller datoranimeringar i film

Jag är medveten om att det är många superlativ och mycket lovsång som sjungs för denna film. Men det finns väldigt få negativa aspekter att finna. Naturligtvis har detta med smak att göra. Film som så mycket annat är en högst subjektiv upplevelse. Sagan om konungens återkomst är enligt mig inget annat än ren perfektion. Näst intill varje detalj är genomarbetad ner till minsta beståndsdel och då är detta verk en ren njutning att skåda. Peter Jackson och hans trogna mannar lyckas än en gång överträffa sig själva. Av de tre filmerna i trilogin är Sagan om konungens återkomst min favorit.



Sagan om konungens återkomst presenteras i bildformatet 2.35:1 som är anamorfiskt. Om det var mycket prisande för filmen har bilden däremot sina klara brister. Det är en lång film och resultatet av detta märks på att bildkvalitén blir lidande. Tydligast blir det på visning med projektor. I filmens början är bilden av mycket hög klass men allt eftersom tiden tickar på börjar artefakterna komma krypande och mot slutet av filmen är vissa scener riktigt illa ute. Bristen på bandbredd är klart påtaglig i filmens slutscener när pixlarna börjar göra entré och bli uppenbara för det blotta ögat vilket är synd. Detta är inte särskilt underligt när man som sagt trycker in 3 timmar och 12 minuter film plus ljudspår, menyer etc. på endast en skiva.

Det märks också att man använt sig av ganska kraftiga brusreduceringsfilter vilket tyvärr stjäl en del av skärpan från bilden. Den är mer än väl godkänd men bilden saknar den där knivskarpa klarheten som jag eftersöker i en DVD-produktion av denna kraftiga kaliber. Dock är inte allt negativt. Som med de tidigare installationerna i sagan om den gyllene ringen är bilden väldigt behaglig att se på bortsett från nämnda artefaktproblemen. Färgerna är härligt livliga utan några som helst tendenser till blödningar eller brister på fokusering. Svärtan håller mycket hög klass och inga detaljer går förlorade i de mörkare partierna av filmen. Överlag är bilden helt klart godkänd men inte så bra som jag hade hoppats på. Skall bli intressant att se hur Extended Edition-utgåvan ter sig på bildfronten.


"Mot Sherwood-skogen!!"

Dolby Digital EX 5.1. Det säger en hel del i filmsammanhang. Sagan om konungens återkomst har berikats med ett ljudspår som inte direkt skäms för sin existens. Här finns det lika mycket styrka som i Saurons arméer. Basen skiftar från ommöbleringsverktyg till dovt muller och levererar en väldigt häftig ljudupplevelse. Med andra ord har den bredd i sitt register. Denna benämning kan för övrigt appliceras på hela ljudspåret. Omgivningsljud gör sig väl hört i surround-kanalerna och när de episka krigsscenerna utspelas får man verkligen känslan av att man befinner sig mitt i stridens hjärta. Pilar flyger förbi mitt huvud och jag nästan känner vinddraget efter dem, Olifanternas stamp får marken under mig att vibrera, ett plågsamt skrik från en döende orch våndas bakom mig. Upplevelsen är total vad gäller den dynamiska biten av ljudbilden. Dialogen ligger tydligt placerad i centerhögtalaren och är i merparten av filmen urskiljbar trots stora mängder omgivningsljud. Dock är det inte perfekt, vissa stunder fann jag att dialogen kändes något dov och matt i förhållande till den övriga ljudbilden.



Sagan om konungens återkomst är fördelad på två stycken skivor där skiva nummer 2 innehåller extramaterialet. Filmen levereras i ett keep-case med ett slip-case av papp utanpå. Återigen kan jag besviket konstatera att de ansvariga för designen av omslaget än en gång lyckats med konststycket att ändra på utseendet. Skall det t.ex. vara så svårt att behålla samma storlek på logotypen för filmbolaget på ryggen av slip-caset? För en inbiten samlare är detta irriterande detaljer. Framsidan på omslaget skiljer sig mot de tidigare utgåvorna i serien då textstycket i nederkant med citatet från Tolkiens böcker har bytts ut med annonseringen att filmen vann 11 Oscar. Färgen på slip-casets ram är blått vilket äntligen bekräftar alla spekulationer angående vilken färg Extended Edition-utgåvan kommer att få. Menyerna är mycket vackert formgivna i samma anda som tidigare och laddningstiden från en del av menyn till en annan är inte speciellt lång.



I god traditionsanda är detta en ganska sparsmakad utgåva när det gäller mängden extramaterial. Som vanligt utfärdas varning för eventuella spoilers i texten nedan. Allt extramaterial har svensk text som tillval.

Först ut finner vi dokumentären The Quest Fulfilled: A director´s vision. Under 23 minuter varvas intervjuer med de inblandade i detta projekt, scener från den färdiga filmen samt bilder från bakom kulisserna. Trots att dokumentären ger en ganska ingående blick i processen att skapa trilogin känns det hela extremt PR-anpassat med ljudspåret som går om och om igen i bakgrunden, den högtravande berättarrösten samt de obligatoriska klapparna på axlarna: ”Peter Jackson är ett geni, vi hade jättekul tillsammans, jösses har det verkligen gått 8 år sedan projektet start?” Det märks att denna typ av dokumentär är riktad till den amerikanska TV-marknaden.

Nästa dokumentär gav mig minst sagt kraftiga känslor av dejá vu. A Filmmaker´s Journey: Making The Return Of The King består till majoriteten av samma intervjuer och klipp jag precis såg i The Quest Fulfilled. Enda skillnaden är att de presenteras i en annorlunda ordning samt några nya intervjuer tillkommer men i grund och botten är det en upprepning av föregående dokumentär. A Filmmaker´s Journey hade utan problem kunnat strykas från denna utgåva då den inte tillför tittaren någonting nytt.



Härnäst finner vi en National Geographic Special som klockar in på 51 minuter. Detta är inte en filmdokumentär av standardmått. Istället försöker sig detta inslag på att göra paralleller mellan de karaktärer och platser som figurerar i Tolkiens böcker och verkliga platser i Europa samt mellan historiska fakta och berättelser. Avsikten är god med denna National Geographic-vinkling på Sagan Om Ringen men resultatet blir allt annat än lyckat.

Fortsätter man att utforska skivan med extramaterial kommer man finna 6 stycken Lordoftherings.net featurettes. Dessa korta dokumentärer skapades för den officiella hemsidan för filmerna om Sagan Om Ringen och tar upp diverse fakta om allt ifrån Aragorn och hans öde som blivande kung till Minas Tirith. De är ganska intressanta att se på men problemet är att när man precis hunnit bygga upp intresset tar de slut på grund av sin korta speltid. Härnäst finnes de obligatoriska trailers och TV-spots. Vad som även inkluderas på denna utgåva är en trilogy supertrailer som är sex och en halv minut lång. Den fogar samman alla tre filmerna i ett enda svep. Ganska kul detalj dock känns den klart ryckig och ojämn på sina ställen av förståeliga skäl.



Sektionen med extramaterial avslutas med en ren reklamdokumentär å EA Games vägnar för deras kommande spel om Ringens värld. Vad jag saknar är förhandstitten på den kommande Extended Edition-utgåvan som inte finns inkluderad denna gång till skillnad mot de tidigare utgåvorna.

Detta var utan att överdriva en av de svåraste recensioner jag har skrivit. Förväntningarna är redan skyhöga innan jag ens hunnit skriva den första raden text. Det är knivigt att skriva en uttömmande recension om en film som är storslagen och felfri som Sagan om konungens återkomst. ”Allt var bra.” Det räcker inte riktigt till om man skall vara petig. Jag hoppas att denna recension har gjort filmen rättvisa. För detta är en av filmhistoriens mest lyckade skapelser alla kategorier och det är inte förvånande att den kammade hem elva stycken Oscar-statyetter. Skall man som konsument då skaffa denna enklare utgåva vad gäller extramaterial eller vänta tills den lyxigare Extended Edition-utgåvan släpps i vinter? Jag rekommenderar ett köp av denna recenserade version. Det ryktas om att Extended Edition-utgåvan av Sagan om konungens återkomst inte släpps på DVD förrän december och det är ett par månader tills dess. Då kan det vara skönt att ha något att stilla abstinensen med. Är du dessutom som mig en samlare av film kommer du vilja ha bägge versionerna av alla filmerna i denna trilogi om Ringen.

Vill du se äkta filmkonst när den är som allra bäst? Skaffa Sagan om konungens återkomst.