Appleseed

Få filmer inom genren anime har omgärdats av en sådan massive hype som remaken på Appleseed. Allt sedan den första teasern letade sig ut på Internet diskussionerna varit många och förväntansfulla. Jag skall erkänna att även jag var mäkta imponerad av det som erbjöds, filmen verkade ha potential att bli något av ett paradigmskifte inom anime med sina bländande CG-miljöer kombinerat med tekniken cell shading. Att säga att förväntningarna var skyhöga vore en klar underdrift. Men detta är samtidigt livsfarligt inom filmkretsar, så många gånger förr har man blivit grymt besviken när ens hårt skruvade förhoppningar grusats av det faktum att väntan är mer än halva nöjet. Frågan är då om Appleseed lyckas infria mina önskningar eller inte?




Året är 2031 och det tredje världskriget har precis ödelagt större delar av jordklotet. Utan att veta om att kriget är över fortsätter små grupper soldater att föra striden vidare. En av dessa är kvinnan Deunan Knute, en legendarisk knekt som avlats och fostrats i krigandets konst vilket idag gör henne till den ultimata mördarmaskinen. I filmens början befinner hon sig tillsammans med sin grupp i en furiös strid med motståndsrörelsen när allt brakar samman och kvar står Deunan ensam gentemot fienden. Men hon hinner knappt reagera förrän elitstyrkan ES.W.A.T. anländer från ovan och räddar dagen. De tar Deunan till den sista civiliserade staden på jordklotet: Olympus. Denna stad skapades av den artificiella människorasen Bioroids som dessutom styr Olympus med syfte att skapa den ultimata harmonin mellan människosläktet och Bioroids vilket sker med hjälp av superdatorn Gaia som observerar samtliga invånare i Olympus. Deunan blir briefad av sin före detta älskare Briareos Hecatonchries, en man som hon idag inte känner igen. Briareros förlorade nästan sitt liv två år tidigare vid Sydafrikas kust men räddades och i dagsläget är hans kropp mer maskin än människa. Knute anlitas av ES.W.A.T. som snart kommer att behöva all hjälp de kan få. Det visar sig att det råder uppror inom den militära sektorn av Olympus då general Uranus vägrar att se människosläktet styrt av Bioroids. Snart kommer Edens paradis att vara i gungning med Deunan och Briareros mitt i centrum av händelserna.



Så nu är den äntligen här, animen med stort A. Förväntningarna är som sagt skyhöga och alla vill veta: är filmen som sådan bra eller är detta bara ytterligare en uppvisning i teknik utan hjärta likt Final Fantasy: The Spirits Within? Svaret på den frågan kommer alldeles strax men innan jag går vidare är det läge för en liten bakgrundshistoria kring hela fenomenet Appleseed. Appleseed är en av tecknaren Masume Shirows absoluta höjdpunkter i karriären. Mangan släpptes lös i nådens år 1985. Den körde på enda fram till 1989 då 4 volymer hade producerats och kammade hem otaliga priser bl.a. The Galaxy Award vilket är som en Oscar i mangakretsar. Det tog inte lång tid förrän mangatörstiga fans i västvärlden fick nys om dessa mästerverk varpå de 1988 översattes och släpptes i staterna. Samma år producerades en anime baserad på mangan, denna lyckades dock föga att fånga Shirows känsla och berättarstil. Det var helt enkelt en för svår uppgift att klämma in 4 volymer manga i en anime på ynka 71 minuter. Sedan dess har fans över hela världen längtat efter en anime som gör Shirows älskade verk rättvisa. Den dagen har delvis kommit genom denna version av Appleseed som är målet för dagens recension.



Angående frågan som ställdes förut är det ett tvådelat svar som gäller för att kunna besvaras korrekt. Tillåt mig förtydliga. Rent tekniskt sett är detta inget annat än ett rent paradigmskifte inom anime. Aldrig har interaktionen mellan det datoranimerade och handtecknade varit mer framgångsrik än vad vi ser i Appleseed. Tekniken har onekligen avancerat framåt i ett nästan furiöst tempo de senaste åren vilket klart och tydligt reflekteras i denna anime. Det är inte rättvist att jämföra denna film med Final Fantasy då den lämnar sig föregångare i ett moln av damm när Appleseed rivstartar iväg. Trots att människor, som är det mest kritiska gällande filmer av denna sort, inte vid en första iakttagelse framstår som realistiska så döljer sig så oerhört mycket små detaljer under ytan som visar sig allt eftersom filmen fortskrider. De må framstå som porslinsdockor men det fungerar så ofantligt mycket bättre än de försök till ”realistiska” porträtt som Sony gav sig i kast med genom Final Fantasy. Nu blev det visst jämförelser trots allt filmerna emellan, jag antar att det är oundvikligt trots bättre intentioner från min sida. Jag kan helt enkelt inte hjälpa det, Appleseed är så rasande snyggt utfört att jag var tvungen att leta efter min hake som ramlat ner på golvet vid ett flertal tillfällen under filmens gång.



Men där denna anime briljerar vad gäller de rent tekniska aspekterna faller den kort på samtliga andra områden. För trots att det förekommer action i parti och minut så lider denna film trots allt av tempoförlust. Vissa partier känns helt enkelt utdragna och smått sövande. Mycket av detta problem vilar hos karaktärerna, de är så sprängfyllda med klichéartad dialog och handlingar att man nästan skruvar på sig i filmsoffan av ren olust och pinsamhet över vad som öronen får höra. Här kommer återigen den oundvikliga jämförelsen med Final Fantasy in i bilden: Appleseeds kärna är i grund och botten av samma skrot och korn. Det blir mest uppenbart när du väljer att lyssna på det dubbade amerikanska ljudspåret, maken till mer icke engagerande dialog har jag sällan lyssnat till bortsett från de senaste installationerna i sagan om Star Wars. Skådespelarna visar verkligen upp en total brist på energi och flöde vilket reflekteras på karaktärerna i filmen som bara än mer framstår som livlösa skal. Det hela blir avsevärt bättre när japanerna tar över dialogen, de har utvecklat röstskådespeleri till en ren konst på samma sätt som animeringarna i filmen och har en stolt tradition bakom sig till skillnad från amerikanerna.



Ett annat problem som denna animerade version av mangan dras med är precis detsamma som animen från 1988: för mycket information skall tryckas in på relativt kort tid. Detta är den första installationen i en planerad trilogi men ändå känns det som att manusförfattarna tagit sig vatten över huvudet då man desperat plockar beståndsdelar ur mangan och sedan försökt foga samman det till en väl fungerande historia anpassad för denna anime. Resultatet blir istället en ojämn historia som ena sekunden briljerar i sin elegans gällande timingen för koreograferade actionsekvenser medan den nästa stund får agera sömnpiller genom klichéartad dialog och karaktärsutveckling. Dessa klagomål till trots innehåller Appleseed en otroligt mer engagerande historia än vad Final Fantasy någonsin lyckades pressa fram och mycket har vi Shirow att tacka för hans makalöst genomarbetade manga. Detta är som sagt den första installationen av tre och jag känner mig tämligen övertygad om att historien i de kommande filmerna kommer att vara betydligt mer djupgående nu när grunden har lagt i denna första del.



. Texten på baksidan av fodralet nästan hypnotiserar mig allt eftersom fradgan frodas i mungiporna som letar sig uppåt. Jag förväntar mig nu en bildkvalité som kommer att blåsa strumporna av mig. Jag vill hamna i ett stadie av Nirvana, med stolt ton kunna nämna Appleseed som min nya referensskiva. Det kan jag inte göra på grund av de persienneffekter som konstant förekommer under hela filmens längd. Desperat försöker jag sänka mina kritiska blickar men utan resultat, det går inte att blunda för persiennernas attack på Appleseed. Men detta är å andra sidan det enda minus jag kan nämna gällande denna utgåva av filmen. I övrigt är det så nära referensmaterial man kan komma i DVD-sammanhang. Med sin totala befrielse från komprimeringsartefakter eller annat otyg (bortsett från persiennerna dvs.) är Appleseed en mycket trevlig film att beskåda. Färger fullkomligen vibrerar av liv utan minsta tendens till elaka blödningar, svärtan är svart som natten men döljer inga omgivningsdetaljer för den sakens skull. Det är så nära full pott att det nästan är retligt men nära skjuter ingen hare.



Den svenska utgåvan av Appleseed gick bort direkt då den "endast" hade det japanska ljudspåret i Dolby Digital 5.1 samt engelska i 2.0, skandal. Jag valde därför det självklara valet R1, här återfinns såväl japanska som engelska i Dolby Digital 5.1, dessutom återfinns det japanska spåret i DTS. Trevligt värre tänkte jag när filmen rullade igång med DTS som förval. Men något kändes direkt fel. Normalt sett brukar jag klaga på att ljudspår är för framtunga men i detta fall var det raka motsatsen, fronten kändes ovanligt klen. Jag slår över till det japanska Dolby Digital och möts av samma respons, det saknas helt klart kraft och energi i såväl dialog som bas eller omgivningsljud. Det återstod bara ett val: det engelska ljudspåret. Plötsligt var det som att receivern vaknade till liv likt en björn efter sin vinterdvala. Samtliga kanaler sprudlar av energi och kraft, dialogen ligger plötsligt kristallklar och auktoritär i centerkanalen till skillnad mot de japanska spåren där man fick spetsa öronen för att höra vad som sades. Basen kastade av sig dammet och spände musklerna så till den milda grad att jag började oroa mig vad grannarna skulle tycka. Detta är ett ljudspår med kraft inget snack om den saken. Synd bara att jag som animefantast föredrar det japanska talet framför amerikansk dubb. Men med Appleseed har du inget val enligt mig, vill du få ut maximal ljudupplevelse ur dina högtalare är det dubbade spåret det självklara valet...tyvärr.



Det finns inte mindre än tre olika amerikanska utgåvor av Appleseed att välja på. Två av dem är utrustade med ett tin-case, är du dessutom beredd att lätta lite extra på plånboken kan du få med en liten actionfigur föreställandes Briareos. Jag som inte längre har plats i min lya för fler Special Editions av denna sort valde den enklare utgåvan som dock är nog så fin med det snygga slip-caset med relieftryck. Inget att skämmas för med andra ord. Dock är denna utgåva inte lika utrustad med extramaterial som de andra två, kan vara värt att notera. Ser vi till vad som erbjuds på denna 1 Disc Edition är kommentatorspåret med regissören Shinji Aramaki samt producenten Fumihiko Sori det mest intressanta. De båda herrarna diskuterar väldigt ingående, av förståeliga skäl, de mer tekniska bitarna i skapandet av denna revolutionerande historia när det gäller animeringsteknik. Många gånger fick animationsteamet näst intill omöjliga uppgifter att lösa och spåret ger dem välförtjänt beröm. Man diskuterar även själva storyn men inte alls i samma utsträckning som de mer tekniska aspekterna. För alla teknikfreaks är detta kommentatorspår en självklarhet att lyssna till men för andra kan det nog uppfattas som något stelt eller överväldigande.



Utöver detta kommentatorspår finns det föga intressanta ting att ta del av i sektionen med extramaterial. Music cues with scenes är helt enkelt valmöjligheten att se varje scen som innehåller musik enskilt, tämligen meningslöst enligt mig. Staff profiles är biografier för de inblandade i detta projekt, vi erbjuds även en 30 sekund lång reklamsnutt för filmens soundtrack. Avslutningsvis återfinns trailers för filmerna Samurai Champloo, Tenjho Tenge, Fafner, Gankutsuou, Paranoia Agent and Kyo Kara Maoh!. En ganska ointressant sektion med extramaterial med kommentatorspåret som den enda ljuspunkten är vad som erbjuds i denna utgåva av Appleseed.

Lever Appleseed upp till den enorma hype som omgärdat den sedan den första trailern dök upp? Jag vågar nog påstå det med vissa reservationer. Som vanligt uppfylldes inte mina skyhöga förväntningar men samtidigt blev jag långt ifrån besviken. Rent tekniskt sett är detta sannerligen ett mästerverk av rang och ett bevis på att japanerna slagit de amerikanska animeringshusen med hästlängder, jänkarna får nu onekligen kavla upp ärmarna om de skall vara med i matchen. Även om historien är långt ifrån perfekt så har man ändå lyckats tämligen väl med att applicera Shirows manga till den vita duken på ett betydligt mer värdigt sätt än föregångaren från 1988. Del II och III av Appleseed är på G och jag tror att det bara kan bli bättre. Tiden får dock som vanligt utvisa om jag har rätt eller fel.