Porco Rosso

Animen Nausicaä Of The Valley Of The Wind var onekligen startskottet för mitt intresse i genren, många äro de vise män som trott annat. Men min fascination för Studio Ghibli har inte blommat fullt ut förrän på senare dagar, jag har börjat inse vilka enorma guldklimpar detta bolag har spottat ur sig allt sedan slutet på 80-talet och framåt. Så när jag numera ser titeln Studio Ghibli på omslaget från Madman är jag inte sen att lägga mina svettiga labbar på ett exemplar att mata filmhyllan tillika DVD-spelaren med. Denna gång har turen kommit till Porco Rosso, en historia om en flygande gris i ett flygplan från första världskriget. Detta kan ju inte annat än bli bra.




Första världskriget är över och världen njuter av fredens sånger. Alla utom det italienska flygaresset Marco som genom en egendomlig förbannelse har förvandlats till en man med ansikte som en gris vilket naturligtvis är föga smickrande. Marco går numera under namnet Porco Rosso, den Röde Grisen tack vare färgen på sitt trogna flygplan. Men Rosso har detta till trots sina trogna beundrare och en av dem är sångerskan Gina på den lokala nattklubben som varje dag hoppas på att Rosso skall inse hennes kärlek för honom. Detta kan bli något svårt för vår gode gris som dragit sig undan mänskligheten på en öde ö där han agerar prisjägare gentemot de pirater som härjar i området. Piraterna som fått stryk en gång för mycket av den gode Rosso tröttnar och hyr in det amerikanska flygaresset Curtis för att en gång för alla eliminera Porco. Men Porco är inte den som ger sig trots ett sönderskjutet flygplan. Med hjälp av sin trogne mekaniker Grandpa Piccolo och hans unga brorsdotter Fio börjar Porco en kamp för att reparera sitt kära plan och åter möta Curtis i en batalj bland molnen.



En Top Gun för det animerade samhället. Detta är vad Porco Rosso är kort och gott. Vi har en historia som är lika enkel som genial: ess med klara Ikaros-komplex plockas bokstavligen ner på jorden av en händelse som tvingar huvudkaraktären att omvärdera sina inställningar inför en avgörande batalj med sin nemesis som är lika mycket en fysisk person som sina inre spöken. Det fungerade för Tony Scott och det fungerar lika bra för Miyazaki. Vår japanske regissör hade konstigt nog inte större förväntningar på Porco Rosso, han trodde inte att filmen skulle bli en kommersiell framgång. Från början var filmen endast en seriestrip för Model Grafix, ett test från Miyazakis sida för att visa sin uppskattning för flygplan. Det japanska flygbolaget Japanese Airlines blev dock så imponerade av mangan att de beställde en kortfilm för att visa ombord på sina flygningar. Passagerarna var helt begeistrade varpå Studio Ghibli satte sig ner och skapade långfilmen Porco Rosso. Resultatet står sig än idag, filmen är den mest inkomstbringade animen i bolagets historia. Så nog fanns det ett intresse från åskådarnas sida helt klart.



Porco Rosso är som så många andra Ghibli-titlar en karaktärsstudie i grund och botten. Här återfinns många av Miyazakis mer kända karaktärer såväl som en del nya inslag. Den unga flickan Fio är ett kännetecken som återkommer i såväl Nausicaä Of The Valley Of The Wind som Princess Mononoke, en kvinna som besitter inre styrkor som långt sträcker sig förbi vad vederbörande ger sken av. Men vad som är mest intressant att beskåda är vår ”hjälte” Porco Rosso. Rosso är enligt mig något av en antihjälte på samma sätt som Han Solo från Star Wars, en prisjägare med till synes lätt tvivelaktigt beteende som man likt förbannat inte kan annat än älska för sin levnadsglädje. Porco är trots sin kamp mot piraterna en egoistisk personlighet med endast sitt egenintresse som prioritet nummer ett och detta är en ganska ovanlig karaktär att befolka Studio Ghiblis universum. Ser man till manuset så märks det att detta är en förlängning av en kortfilm. Historien känns något utsträckt och krystad som om man hade press på sig att sträcka ut en 45 minuter lång film till det dubbla. Samtidigt är det många detaljer i historien som av någon outgrundlig anledning går förlorade. Man får veta alldeles för lite om varför Marco blev förvandlad till en gris eller hans tidigare levnadshistoria, ting som för mig känns högst viktiga att få svar på. Istället koncentrerar Miyazaki krutet på fantastiska animationer när flygaressen drabbar samman i skyn och det är onekligen rasande snyggt gjort, jag får gåshud på samma sätt som när jag ser flygscenerna i Top Gun.



Bilden är i 1.77:1 till skillnad mot Nausicaä som presenterades i 1.85:1. Nåja bilden är anamorfisk och håller väl ungefär samma kvalitéer som nämnda anime. Överlag uppfattade jag bilden som något mjuk i sin ton, den där knivskarpa skärpan som går att finna hos modernare DVD-produktioner återfinns ej på denna utgåva av filmen. Å andra sidan är detta ett cineastiskt verk från 1992 så man får ta det i beaktande. Färgskalan är mycket trevlig att beskåda: rik och vibrerande av liv utan minsta tendenser till blödningar. Det förekommer ett visst mått av bakgrundsbrus i enstaka scener men detta är ingenting som på något sätt uppfattas som överväldigande, det samma kan sägas om närvaron av Edge Enhancement. För att vara en såpass "gammal" film gör svärtan faktiskt ett riktigt bra jobb, den är inte fullt så kolsvart som hos modernare transfers men dock tillräckligt mörk för att göra ett ordentligt jobb med scenerna som utspelar sig i mörker. Vi bjuds helt enkelt på en bildkvalité som trots sin ålder levererar en tämligen njutsam upplevelse bortsett från en del mindre skavanker som dykt upp på ålderns höst.



Så här skrev jag om ljudet gällande R4-utgåvan av Nausicaä Of The Valley Of The Wind: Även här står det Dolby 2.0 på förpackningen, inget 5.1 så långt ögat når. Nåja, recievern ställdes in för 2.0 och filmen rullade igång. Och visst är spåret framtungt av helt naturliga skäl på samma sätt som att LFE inte direkt är trumfkortet för denna DVD-produktion sett till ljudsektionen. Nej här ligger istället styrkan i att seperationen mellan de främre kanalerna är av mycket hög klass där vi finner en dialog som ligger klockrent placerad i center-högtalaren. Vad jag fann ganska intressant är att i det japanska spåret finns det ett visst mått av bakgrundsbrus som inte är hörbart i det dubbade spåret. Inte mycket nytt finns egentligen att säga om denna ljudsektion hos Porco Rosso, det är samma för- respektive nackdelar som råder.



Likt Madmans utgåva av Nausicaä Of The Valley Of The Wind levereras Porco Rosso i ett vitt keep-case med ett tvåsidigt omslag. Sektionen med extramaterial är ungefär densamma som förra nämnda film. Man finner hela filmen i story boards, en funktion som tillåter att man växlar mellan den färdiga filmen och story boards med hjälp av Angle-knappen på din DVD-fjärrkontroll. Det finns en intervju med Studio Ghibli-producenten Toshio Suzuki som är ganska intressant att lyssna till. Det finns även ett antal trailers att beskåda.



Porco Rosso är inte Miyazakis bästa verk i form av manus men det är Studio Ghiblis egna lilla kronjuvel sett till animationsteknik och tempo. Här återfinns några av de mest imponerande flygscener som skådats inom film och det räcker mer än väl. Tyvärr är manuset något rumphugget till sin natur, jag hade mer än gärna sett mer information om Porco Rosso eller varför han agerar som han gör i vissa situationer. Nåja, man kan inte få allt och jag rekommenderar alla som är minsta intresserade av anime att införskaffa denna titel till filmhyllan. Allt signerat Miyazaki tillika Studio Ghibli är egentligen en självklarhet att införskaffa, än idag har jag inte blivit direkt besviken på några av deras titlar och det är ett gott betyg.