Transporter

Det fanns en tid då regissören Luc Besson var en husgud i casa del Fredrik. Jag beundrande mannens verk bakom kameran allt sedan jag såg Det Stora Blå för en herrans massa år sedan. Det var något med hans bildspråk och känsla för musik som verkade helt ofelbart, något han med råge bevisade genom den enorma succén med Leon och det tidigare verket Nikita. Men så blev herr Besson trött på att stå bakom kameran och beslutade sig för att börja producera film istället. Easy money. Sedan det beslutet togs har han lyckats skapa sig en egen genre som till majoriteten består av franska högoktaniga actionfilmer blandade med en säregen känsla för komik där Taxi-serien är kanske den mest utmärkande. Men samtidigt känns det som att mannen säljer sitt namn alldeles för billigt och det finns otaliga B-filmer på marknaden som stoltserar med självaste Besson som producent slash manusskribent. Frågan är om denna The Transporter sällar sig till den skaran eller inte?




Frank Martin (Jason Statham) är en före detta elitsoldat som dragit sig tillbaka till solen och lyxen vid den franska Rivieran, Nice för att vara mer specifik. Där livnär han sig som kurir för den undre världen och Martin är i toppen av sin bransch. Anledningen är tre enkla regler som han likt en buddistisk munk följer slaviskt:

1.Ändra aldrig på den uppgjorda affären
2.Inga namn nämns någonsin parterna emellan
3.Öppna aldrig paketet som transporteras

Utöver detta lever han ett lugnt tillika tillbakadraget liv i all sin ensamhet. Men denna tillvaro skall snart komma att radikalt förändras för vår kurir. Martin får i uppdrag att transportera en väska vägandes 50 kilo till en något suspekt affärsman vid namn Darren ”Wall Street” Bettencourt (Matt Schulze). På väg mot sin destination gör Frank det fatala misstaget att bryta mot regel nummer tre då han hör suspekta ljud från bagageutrymmet på sin trimmade BMW. Det visar sig att han smugglar en ung asiatisk kvinna vid namn Lai (Qi Shu). Men en deal är en deal och trots några reservationer från kuriren levereras kvinnan till sagda affärsman. Där gör nu vår hjälte det andra misstaget för dagen, han bryter regel nummer ett genom att gå med på att transportera en väska tillbaka till Nice. Men knappt har han hunnit stanna och inmundiga lunch förrän bilen hans exploderar i ett eldhav. Ett styck förbannad elitsoldat spänner musklerna och ger sig i kast med att jaga ikapp herr Wall Street himself. Det visar sig snart att Frank är en illegal människosmuggling på spåren och som om detta inte vore nog trasas hans fridfulla tillvaro ihop av Lais intågande i hans liv.



Ja var skall man börja med denna recension av The Transporter ty detta är en sådan tvåeggad historia att det orsakar mig smärre huvudbry. Luc Besson är alltså ansvarig för denna historia som är så fylld med hål, ologiska händelser och långt ifrån trovärdiga handlingar från karaktärerna att jag börjar undra ifall karln var berusad under processen med att skapa detta manus. För är det något som beskriver det han kokat ihop inför The Transporter är det ojämnhet. Vissa scener fullständigt briljerar med sin påhittighet, humor och spektakulära actionsekvenser medan allt annat som inte berör skjutvapen eller kampsport är så innerligen krystat att det framstår som en prao har hyrts in för att fylla ut mellanrummen. Det börjar tämligen lovande med en fräsig biljaktsscen genom Nice små gator som onekligen andas Taxi rakt igenom samt att historien får en röd tråd att nysta i. Men den tråden försvinner sedan all sin väg och försök nu inte att leta efter den, det är ett hopplöst uppdrag. Nej Besson insåg att här fanns det enkla pengar att tjäna genom att kopiera tidigare verk som han skrivit manus till och sedan nästan desperat fylla ut tomrummen med…ja jag saknar ord för hur dåligt det blir.



Regin delas av herrarna Louis Leterrier och Corey Yuen. En är välkänd för sina kunskaper inom action och en är en rookie i sammanhanget, jag låter er gissa ut vem som är vem. Nåja, ingen av herrarna kan lastas för sina insatser i The Transporter då manuset är den absolut största boven i detta drama. Leterrier fick, tyvärr det enligt mig, det ganska otacksamma jobbet att regissera allt som inte berörda actionsekvenser vilket lämnar honom desperat efter bra material att jobba med, något som Besson inte levererar. Leterrier gör så gott han kan utifrån det han har att jobba med att föra historien framåt och ge liv åt karaktärerna men egentligen är han bara en bänkvärmare som av ren generositet tillåts spela lite när laget ändå leder stort. Nej den som fick den bättre handen vid pokerbordet var regissören Corey Yuen då actionscenerna är uppenbarligen något som Besson lagt betydligt mer krut på än handlingen i övrigt. Och det är onekligen de som lyfter denna film upp ur träsket ty det är snyggt koreograferade och klart adrenalinhöjande.



Hon gapar, hon skriker. En tår fälls sedan gapar hon och skriker igen. Mina damer och herrar, det är med stolthet jag kan konstatera att årets Gyllene Hallon i mina ögon går till Qi Shu för maken till enerverande varelse på vita duken har jag sällan sett. Fröken Shu är ingen nybörjare i gamet, hon har ett flertal asiatiska filmtitlar under bältet att stoltsera med men hennes insats i The Transporter höll på att orsaka smärre hjärnblödning hos undertecknad. Fy fasen vad dåligt hon agerar rent ut sagt, Milla Jovovich du är förlåten för allt. Nej den som ror hem spelet likt actionsekvenserna är vår leading man Jason Statham som pumpat upp sig så in i Norden inför denna roll. Statham är på god väg att bli min generations Bruce Willis och han bevisar att han besitter goda kunskaper i att kunna agera och se cool ut samtidigt vilket är betydligt mer än vad man kan säga om gelikar som Van Damme eller Seagal som rör sig i samma fack som The Transporter. Tillsammans med Yuen visar Statham hur man på bästa och högst orealistiska sätt både smiskar stjärt och tuggar tuggummi samtidigt.



Bilden presenteras i formatet 2.35:1 och är anamorfisk. 20th Century Fox visar upp en högst lyckad transfer från vita duken till DVD. Färgpaljetten är rik och mycket naturtrogen även om tonen lutar något åt det gyllene hållet vilket jag tolkar som ett högst medvetet val från regissörernas sida. Detaljrikedomen är även denna på topp med en klar skärpa som skänker filmen ett högst njutbart djup. Svärtan får också falla in i lovsången då den är ordentligt mörk i tonen utan att för den sakens skull dölja detaljer i omgivningen. Det som tyvärr drar ner helhetsintrycket är den kolossala mängd Edge Enhancement som förekommer genom hela filmen, objekt verkar vara utrustade med glorior så det står härliga till. Även en del smuts går att skönja på sina ställen under filmens gång.



Det börjar onekligen bra för detta Dolby Digital 5.1 som medföljer The Transporter. Basen pumpar ur sig härliga LFE under filmens inledande biljakt och surround-högtalarna levererar filmens soundtrack med bravur. Men sedan verkar det som att detta ljudspår tappar orken totalt, ljudet upplevs på sina platser som tämligen platt och livlöst. Saker exploderar i parti och minut när Frank far fram genom Rivieran men någon direkt respons från basen sker icke. Dialogen klarar sig betydligt bättre, den ligger väl placerad i centerkanalen och är distinkt klar och tydlig oavsett mängden omgivningsljud. Sedan har vi filmens soundtrack som är en salig blandning av allt ifrån hip-hop till techno, mycket likt det som går att lyssna till när det gäller nämnda Taxi. Om det föll dig i smaken kommer du att älska musiken i The Transporter, andra är härmed varnade.



Tyvärr är sektion med extramaterial någon bristfällig. Vi börjar med en Making Ofsom föga överraskande består till merparten av ”vi var bra, vi hade så kul ihop, alla var fantastiska att jobba med” and so on. Du missar ingenting om du skippar denna dokumentär, jag lovar. Härnäst får vi ta del av tre stycken förlängda slagsmålscener. Dessa klipptes tyvärr ner ganska brutalt då 20th Century Fox ville att filmen skulle få en PG-13-stämpel, något som såväl producenten Steve Chasman som skådespelaren Jason Statham beklagar sig över i de kommentatorspår som man kan lyssna till. På tal om just kommentatorspår så återfinns även ett sådant för filmen där just Chasman och Statham levererar sina synpunkter. Ett ganska hyfsat spår att lyssna till där fokus ligger hos Statham som berättar om förberedelserna inför filmen eller hur han gjorde merparten av sina egna stunts. That´s it, nothing more and nothing less erbjuds i denna sektion.



The Transporter vann inga Oscar och det är föga förvånande med tanke på det totalt bristfälliga manuset. Jag menar inte på att filmer av denna kaliber skall ha de mest genomtänkta historierna, vem kan anklaga till exempel The Rock för realism, men ändå förväntar jag mig ett manus som åtminstone är genomarbetat och såpass finslipat att man slipper hål stora nog för hangarfartyg att passera igenom. Nej The Transporter balanserar på en mycket skör tråd mellan praktfiasko och god actionunderhållning, det lutar åt det senare mycket tack vare Corey Yuen och Jason Stathams insatser. Vill du ha 90 minuters högoktanig action så är nog denna film helt rätt för dig, ställ dock absolut inga som helst krav för då kommer din hjärna att protestera högljutt. En uppföljare till denna film är medan jag skriver detta på intågande och jag hoppas att Luc Besson tog sig i kragen när han skrev det manuset.