Immortel (Ad Vitam)

Jag erkänner direkt att jag hade skyhöga förväntningar på denna film. Efter att ha beskådat trailers för Immortel Ad Vitam var jag i ett stadie av extas. Att jag aldrig kan lära mig av mina misstag, en trailer kan onekligen lura åskådaren å det brutalaste. Tiden gick och jag bara väntade på en DVD-release. Den tidpunkten har nu anlänt i form av denna holländska utgåva av filmen i fråga. Men efter en stunds tittande stod det tämligen glasklart att mina höga förväntningar långt ifrån skulle infrias. Låt oss ta en närmare granskning av en av de mest omtalade filmerna på senare tid.




I en inte allt för avlägsen framtid styr multinationella företag vår värld. Människan och för den delen utomjordningar får finna sig i att agera försökskaniner i högst ljusskygga operationer. En av dessa är Jill Bioskop (Linda Hardy), en blåhårig ung kvinna med vit hud vars kropp är ett mysterium då den inte verkar vara äldre än tre månader. Jill knaprar blåa piller á la Matrix och umgås med samhällets utstötta. Så en dag uppenbarar sig en svävande pyramid över staden New York. Det är guden med fågelansiktet Horus som dömts till döden av sina gudomliga kollegor som kommer på besök. Horus har fått sju dagars ferie för att kunna granska den värld som han en gång i tidernas begynnelse skapade. Guden har dock inga som helst intentioner att lägga sig ner och dö, istället planerar han att göra Jill gravid och därmed överleva genom sin avkomma. Problemet för Horus är det att alla manliga kroppar han försöker överta har en trist förmåga att explodera då de inte är tillräckligt "rena". Men som genom ett mirakel trillar den rätta kandidaten ner från skyn, fången Nikopol (Thomas Kretschmann). Nikopol är den perfekta kandidaten för Horus som tar kroppen i besittning. Men Jill bär på en enorm hemlighet, en som kan komma att förändra hela mänsklighetens öde.



Jag vill gärna tycka om denna film. Tro mig när jag säger att jag har försökt se den utifrån en rads infallsvinklar men hur jag än vänder och vrider på denna kub blir resultatet bara fel. Historien har så många olika aspekter att berätta att den inte vet om det är höger eller vänster ben den skall stå på. Den vill gärna peka på hur dåtidens fascism har bytts ut mot dagens företagssfär. Eller så är fallet att den vill förmedla hotet om främlingsfientlighet. Bägge dessa alternativ är högst intressanta och har tagits upp förr med lyckat resultat. Skillnaden är att regissörerna hade betydligt mer värme innanför västen än vad Enki Bilal någonsin besuttit. Bilal är en mycket duktig serietecknare som rönt stora framgångar över hela världen med sina tecknade verk. Men det märks att han har enormt stora problem när det gäller att transformera sina alster till spelfilm, det blir helt enkelt inte sammanhängande för fem öre.



Om manuset tillika regin är lidande så skall vi egentligen inte dra upp skådespelarinsatserna för det vore som att sparka på den som redan ligger. Men jag väljer att göra det ändå då jag inte gillar denna film. Linda Hardy spelar Jill ungefär med samma intensitet som en vandrande pinne. Hardy, som är en före detta Fröken Frankrike, får Milla Jovovich som kommer från samma ”fack” att framstå som rent material för en Oscar. Hardy stapplar fram sina repliker på engelska och det blir så skrämmande uppenbart att man hyrt in henne endast för hennes utseende och inget annat. Jag kan i varje fall inte i min vildaste fantasi tänka mig att Bilal på fullaste allvar fann hennes prestationer övertygande vid en provspelning, om nu en sådan ens förekom. Det enda stora namn som går att återfinna i ensemblen är tysken Thomas Kretschmann och hans insats ligger ungefär ett halvt snäpp över Hardy vilket inte vill säga lite. Men egentligen är det inte hans fel då jag har tyckt om hans rollprestationer i hans tidigare filmer. Nej felet vilar återigen hos Bilal som plitat ner några av filmhistoriens mest krystade repliker alla kategorier. De fungerar säkerligen alldeles ypperligt i serietidningarnas värld men det är helt andra spelregler när det gäller film, Bilal får George Lucas krystade dialog i hans moderna installationer om Star Wars att framstå som ljuv musik i jämförelse.



Jag hade egentligen inga direkta förväntningar på denna holländska DVD-utgåva, den är faktiskt min första i samlingen. Jösses vad positivt överraskad jag blev av bilden på denna utgåva av Immortel. Utrustad med en anamorfisk aspekt på 1.85:1 är detta nära nog referensmaterial. Skärpan är enormt skarp vilket ger ett djup i bilden som känns i brist på andra ord fenomenal. Färgskalan är ordentligt rik och vibrerande på liv utan några uppenbara tendenser till blödningar i spektrumet. Superlativen fortsätter att hagla i och med svärtan som är riktigt mörk och mustig utan att dölja omgivningsdetaljer. Det enda lilla minus som petar ner betyget från den absoluta toppen är att det förekommer små mängder artefakter i form av såväl Edge Enhancement som persienneffekter. Det är dock extremt nära referensmaterial men bara nära.



Såväl Dolby Digital som DTS 5.1 finns att lyssna till. Gissa vilket jag fann som vinnande? Helt rätt, normalt sett brukar skillnaderna spåren emellan vara hårfin men denna gång sopar onekligen DTS mattan med sin rival. Jag är tacksam att jag valde att se denna film mitt på dagen då mina grannar befann sig på jobbet annars hade jag helt klart fått höra arga klagomål. Likt Casshern är detta ett ljudspår som är aggressivt, hungrigt och precist. Basen bestämde sig vid ett flertal tillfällen under filmens gång för att möblera om mitt biorum till min stora förtjusning. Samtliga kanaler jobbar på högtryck när det gäller att servera en synnerligen dynamisk ljudupplevelse. Surround-högtalarna bjuder på en hel del smarta övergångar till den främre sektionen av anläggningen som dessutom är mycket väl separerad. Dialogen ligger där den skall i center-högtalaren utan minsta tendenser till brist på fokusering eller grumlighet. Detta är helt enkelt ett fenomenalt ljudspår att spetsa öronen till.



Filmen levereras i ett keep-case med ett omslag som verkligen skiftar färg i samma anda som omslaget till Hitta Nemo. Vad gäller extramaterial erbjuds endast ett par trailers att beskåda för kommande titlar ur Dutch Filmworks filmkatalog. Inte mycket att hetsa upp sig för med andra ord. Ett varningens ord gällande denna utgåva är att det endast finns holländsk text att tillgå. Detta är egentligen inget problem under större delen av filmen då den engelska dialogen är mycket tydlig, dock förekommer det partier i filmen där gudarna talar sinsemellan och då kommer man inte att förstå ett smack eftersom dessa sektioner endast kan fås med holländsk text. Kommer du från Holland så grattis, alla andra kan känna sig blåsta.



Än en gång är det bara till att konstatera att en trailer sannerligen kan lura i en nästan övermäktiga förhoppningar på en film, förhoppningar som allt för sällan infrias. Immortel Ad Vitam är långt ifrån något undantag på den fronten, snarare bekräftar den regeln. Visst är detta en synnerligen slående film rent visuellt men det hjälper föga då innehållet är spretigt i sin berättarton och illa sammansatt. Enki Bilal har helt klart ett suveränt sinne för det visuella men det märks att han är en betydligt bättre serietecknare än regissör tillika manusförfattare. Immortel Ad Vitam är ett snyggt yttre utrustat med en sannerligen våt dröm rent A/V så kanske tilltalar det några. Personligen kommer jag nog aldrig se om denna film, friviligt i varje fall.