Blade: Trinity

Först läste jag en intressant sak om Blade: Trinity och det var att den hade citat "tjoff-tjoff-action på högsta nivå" slut på citat. Detta verkade onekligen lovande även om citat kändes lätt krystat, jag gillade skarpt de två tidigare installationerna om den vampyrjagande Blade. Sedan läste jag en mindre lovande sak och det var att Snipes inte ville åka med på reklamturnén för filmen Trinity. Ajdå nu ringer det allahanda klockor som varnar för denna film, när en skådespelare medvetet inte vill pusha för sin film är det aldrig ett direkt gott tecken. Men mina farhågor tillika fördomar kanske skulle komma på skam? Läs vidare för att finna svaret på frågeställningen.




Allas vår favorit, vampyrjägaren Blade (Wesley Snipes), är tillbaka i den aldrig sinande matchen mot sin nemesis vampyrerna som fortfarande vill ta över världen och transformera människosläktet till ett enda stort smörgåsbord. Men denna gång kommer Blade att stöta på patrull modell värre. Vampyrerna har tröttnat på att hela tiden få stryk av jägaren så de bestämmer sig för att väcka upp självaste Dracula ur sin dvala i Mellanöstern. Med denne bundsförvant räknar blodsugarna kallt med att äntligen kunna ta över världen och utplåna Blade en gång för alla. Som om inte detta drag vore nog börjar självaste FBI att få upp spåren för Blade som de klassar som en ren samhällsfara. Jägaren kastas i finkan där vampyrerna tänker slå till, Blade har nu blivit den jagade. Men han kommer att få oväntad hjälp ifrån en grupp likasinnade vid namn Nightstalkers, en samling individer som likt Blade vill utrota vampyrerna en gång för alla. De påstår sig vara ett virus på spåren men de saknar den avgörande komponenten: blod från Dracula. Blade måste nu något motvilligt samarbeta med dessa ungtuppar för att återigen kunna ge sig ut i natten och smiska vampyrstjärt. Den slutgiltiga jakten har börjat.



Låt mig klargöra en sak direkt: jag anser att manusförfattaren David S Goyer är en av de mer kompetenta mannarna i Hollywood. Han har skrivit manus till såväl succéfilmer som Dark City, de tidigare installationerna om Blade samt den kritikerrosade senaste Batman-filmen. Så på pappret har han onekligen kompetens så det räcker och blir över som manusförfattare. Men så var det detta lilla faktum att denna gång skulle Goyer inte bara skriva manus, han skulle även till att regissera och då stöter han på patrull modell värre. Det blir helt enkelt för många bollar att hålla i luften samtidigt och det är ett avsevärt stort steg att kliva in i rollen som regissör oavsett hur begåvad man råkar vara på att skriva manus. Från början var tanken att Guillermo del Toro som regisserade Blade II skulle agera styrman även för denna tredje film om vampyrjägaren. Men så råkade Hellboy presentera sig för del Toro varpå han valde att satsa på det projektet istället. Kvar stod filmstudion nu desperat utan en regissör för Trinity och tiden rann dem ur händerna varpå Goyer valde att kliva in som kapten för skutan. Bad mistake säger jag bara. Varför skall jag nu gå in i närmare detalj.



Goyer har skapat ett manus som till en början onekligen verkar klart lovande och ett antal trevliga premisser målas upp. Blade är på jakt efter vampyrer, han smiskar stjärt i mörka miljöer och man känner onekligen igen sig från de tidigare filmerna. Men det är när han paras ihop med teamet Nightstalkers som filmen totalt havererar och skutan börjar nu kännas lätt instabil. Nighstalkers är långt ifrån lika respektingivande som Blades tidigare bundsförvanter, snarare känns det som gänget från Goonies rycker in. Dessutom är den mörka skräckbetonade känslan från de tidigare filmerna som bortblåst efter detta möte, istället satsar Goyer på frustrerande slapsticks och one liners vilket helt klart signalerar att denna film inte vänder sig till dem som uppskattade den mörkare tonen som tidigare genomsyrat serien. Vår manusförfattare verkar denna gång helt ointresserad av projektert i fråga vilket klart reflekteras i ting som en helt hopplös dialog, total apati för huvudkaraktärerna och en story med stora hål att passera igenom. Så vi kan nu konstatera att manuset är något av ett läckande såll. Nu går vi över till regin. Goyer har ingen direkt känsla för hur han skall förvalta arvet från de tidigare installationerna om Blade, detta blev tämligen glasklart efter ett antal minuters beskådan av Trinity. Mer MTV än så här blir det knappast: furiösa klippningar, ett fruktansvärt soundtrack samt att man leker lite med olika filter för kameran. Dock skall jag erkänna att regin klarar sig bättre än manuset, en del scener fick onekligen adrenalinet att flöda i kroppen. Men sett till det stora hela är Trinity något av en soppa man inte gärna ber om en extra portion.



Sedan har vi skådespeleriet. Wesley Snipes är och har alltid varit bland det coolaste som vandrar detta jordklot i rollen som Blade. Mycket bottnar nog i det faktum att serien om Blade har varit hans show och ingen annans. Nu när Goyer väljer att kasta in skådespelarna Jessica Biel samt Ryan Reynolds i smeten får Blade finna sig i att spela andre fiol och detta är enligt mig ett sådant kardinalfel modell värre att jag häpnar över beslutet. Karaktären Blade blir plötsligt en bättre statist i mycket av filmen vilket gör mig ledsen fan av serien som jag råkar vara. Dessutom orsakar Reynolds mig en sådan huvudvärk att ett rör Treo inte räcker långt. Han skall vara den komiske jägaren som spyr ur sig skämt, inte ett enda fick mig att ens sträcka på smilbanden. Biel visar upp en något större talang i rollen som Whistlers dotter Abigail men det är inte så att jag noterar henne i min mentala databank över minnesvärda skådespelarinsatser.



Bilden presenteras i formatet 2.40:1 och är anamorfisk. Detta, likt ljudspåren, är inget annat än referensmaterial. Så bra är denna utgåva av Blade: Trinity. Jag kör filmen på en 100 tums stor duk och häpnas över hur bra bilden faktiskt är. Skiftar nu över till en mindre LCD och samma resultat, detta är världsklass vad gäller bildkvalité. Allt kan beskrivas med superlativ när det gäller de olika beståndsdelarna av bilden. Skärpan är så knivskarp att det nästan gör ont att beskåda filmen, men bara nästan. Färgskalan är extremt livfull utan minsta tendenser till vare sig problem med fokusering eller blödningar heller för den delen. Svärtan är ordentligt mustigt mörk men döljer inte detaljer i omgivningen för den sakens skull. Jag hade tidigare filmen i, Robot som referensfilm vad gäller bilden men frågan är inte om Blade: Trinity petar ner roboten från tronen. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om A/V-sektionen men mitt stalltips är att ni ser filmen själva, lyckoflinet på läpparna kommer automatiskt.



DTS ES samt Dolby Digital EX. Känn hur dessa ord riktigt smälter på tungan i total extas. Nu förväntar jag mig helt klart två ljudspår som kommer att möblera om mitt biorum likt en tornado som furiöst drar fram över slänterna. Min önskan uppfylldes med råge under filmens gång, detta mina damer och herrar är två rena referensspår som skapta för att demonstrera din ljudanläggnings kapacitet. Med ett rätt kalibrerat system kommer dina mungipor att nudda öronsnibbarna av ren lycka. Allt är perfekt, i synnerhet när du väljer DTS ES: talet ligger som en smäck placerat i centerhögtalaren, kristallklart utan minsta tendenser till att tappa fokuseringen även när det hettar till ljudmässigt. Och hettar till gör det ordentligt i Blade: Trinity den saken är glasklar. Basen är konstant med i matchen och levererar det ena knock out-slaget efter det andra så till den milda grad att jag nästan började oroa mig för ifall min subwoofer skulle mäkta med denna holmgång. Surroundhögtalarna presenterar hela tiden smarta övergångar mellan de bakre respektive främre regionerna av ljudsystemet och visar att även de är att räkna med i denna utgåva av Blade: Trinity. Det är inget tal om saken, här har vi ren referensklass på ljudet och betyget blir därför en fullpott.



Filmen levereras i ett keep-case som huseras i ett snyggt slip-case med relieftryck på sina ställen. Detta är en "2 Disc Extended Edition" laddad med en hel del smått och gott i sektionen extramaterial. På den första skivan finner vi inte mindre än två stycken kommentatorspår. Vid det första medverkar regissören Goyer tillsammans med skådespelarna Biel samt Reynolds. Tyvärr har Reynolds bestämt sig för att agera fjant på samma sätt som i filmen vilket drar ner betyget avsevärt för detta kommentatorspår även ifall Goyer bjuder på en del intressant fakta rörande filminspelningen. Nej då tycker jag definitivt att ni skall lyssna till spår nummer två där regissören tillsammans med producent, fotograf samt produktionsdesigner medverkar. Detta spår bjuder på betydligt mer intressant fakta kring skapandet av Blade: Trinity, dessutom medverkar inte Reynolds och bara det är ett stort plus i kanten.



Skiva nummer två är verkligen laddad med extramaterial. Den största behållningen är tveklöst dokumentären Daywalkers, Nightstalkers & Familiars: Inside the World of Blade: Trinity som klockar in på nästan två timmar (!). Uppdelad på inte mindre än 19 olika sektioner bjuds vi på intressanta intervjuer varvat med scener från inspelningen av filmen, så här skall en riktig dokumentär se ut enligt mig. Det erbjuds en intervju där Goyer samtalar med sig själv gällande den delade rollen som manusförfatare tillika regissör för detta projekt. Ett alternativt slut finns att beskåda men jag tänker inte berätta vad som skiljer gentemot det som återfinns i filmen, det får ni se för egen hand. Det finns två stycken bildgallerier att botanisera i, det enda fokuserar på specialeffekter medan nummer två riktar in sig på vapen, vapen och mer vapen. En blooper reel finns med men särskilt kul vet jag icke om jag tyckte den var. Avslutningsvis finns det ett par trailers att kika närmare på. Summan av allt är att detta är en mycket god sektion med extramaterial som är väl värd din tid.

Vill du ha en total referensutgåva skall du ta dig en närmare titt på denna version av Blade: Trinity. Med sprakande bild och ljud samt en laddad sektion med extramaterial är detta en av de bättre DVD-utgåvor jag har beskådat på senare tid. Men vad gör det när filmen som sådan är inget annat än ett rent bottennapp. Det är verkligen skam på torra land att eposet Blade skall få ett sådant fatalt misslyckat slut som Trinity råkar vara. Filmen har sina små ljuspunkter men sett till det stora hela kan den aldrig mäta sig med sina föregångare i serien. Nu skall jag trösta mig med att se om Blade I & II.