The Aviator

Som jag redan har konstaterat i min recension av den fenomenala filmen Casino har regissören Martin Scorsese det inte lätt vad gäller hans relation till Oscar-galan. Otaliga gånger har han varit nominerad till en gyllene gubbe för Bästa Regi eller Bästa Film men varje gång kammat hem precis noll. Som så många gånger tidigare blev han genom filmen The Aviator nominerad till inte mindre än 6 stycken Oscar. Filmen kammade hem fem, Scorsese däremot gick återigen hem tomhänt. Jag lider verkligen med stackaren. Han får helt enkelt trösta sig med att han har en trogen skara fans mig inkluderat. En sak är säker och det är att Scorsese oftast väljer intressanta manus att göra film av och hans senaste alster The Aviator är inget undantag. Jag visste inte mycket om legenden Howard Hughes innan jag satte mig ner för att recensera The Aviator annat än att mannen mot slutet av sitt liv gick ner sig totalt i en blandning av paranoia och en bacillskräck som inte var av denna värld. Det skulle visa sig under filmens gång att herr Hughes var en betydligt mer framgångsrik och komplex person än vad mina fördomar hade målat upp på näthinnan.




Året är 1926. Den unge regissören tillika aviatören Howard Hughes (Leonardo DiCaprio) har över ett års tid jobbat med sitt projekt Hells Angels, en film som med sina 26 kameror och världens största privata flygflotta ser ut att på ett eller annat sätt gå till historien. Tusentals dollar rinner dagligen miljonären Hughes ur händerna men detta bryr sig regissören föga om, projektet skall ros i hamn på det sätt som han visualiserat även om detta innebär att flytta hela inspelningsplatsen i jakt på de perfekta molnförhållandena. Så efter två års tid och med över 40 kilometer filmremsor är så Hells Angels redo för sin galapremiär. Tror alla utom Hughes. Det visar sig att stumfilmen är på väg mot en säker död då talfilmen gör stor succé över land och rike. Det blir bara till att klippa om hela Hells Angels samt lägga till ljud. Till slut har så filmen premiär efter sju sorger och åtta bedrövelser. Succén är ett faktum, kritiker som gemene man är i fullständig extas över vad de ser och framför allt hör i biosalongerna. Men detta innebar inte att regissören Hughes bestämde sig för att varva ner ett par hekto, snarare lade han i ytterligare en växel. Han ger sig in i flygindustrin och börjar konkurrera med de stora elefanterna om herraväldet uppe i skyn. Hughes har enorma visioner och han förverkligar den ena efter den andra till många människors förundran tillika beundran. Utåt sett hade han allt: vin, sång och ett harem av kända kvinnor vid sin sida. Men inåt led Howard av svåra demoner som bara växer sig starkare och starkare för var dag som passerar. Snart kommer hans liv att bli en kamp mot sina hjärnspöken såväl som de konkurrerande flyg- tillika filmbolagen.



Många är de som har klagat över att detta senaste verk signerat Martin Scorsese har saknat engagemang från regissörens sida, att det inte finns någon passion eller intresse från honom gällande historien som skall berättas. Dessa påståenden finner jag högst krystade då jag anser att det är precis tvärtom. Scorsese väljer sina manus med omsorg, han plockar inte ut något som han verkligen inte finner högst lockande och The Aviator är långt ifrån något undantag. Historien om Howard Hughes är precis lika mytomspunnen tillika fascinerande som den om Alexander den store, många känner igen namnet men få vet egentligen någon som helst fakta om dessa respektive individer. Manusförfattaren John Logan har verkligen en känsla för det storslagna. Med manus till storfilmer som Gladiator samt Den Siste Samurajen har han valt ett spår som väl knyter an till historiens vingslag, som gjort för The Aviator.



Men Logan väljer dock att inte berätta hela den nakna sanningen om Howard Hughes vilket har sina för- respektive nackdelar. Det positiva är att man verkligen kan fokusera på mannens mer produktiva levnadsår och produktiva var bara förnamnet på vad han lyckades att prestera i såväl filmvärlden som flygindustrin. Många av hans uppfinningar lever vidare än idag och han var ett bra tag världens snabbaste man genom sina otaliga rekord i hastighetsflygning. Men samtidigt gör Logan med sitt manus valet att just fokusera på de tidigare åren i Hughes liv. Visserligen är det synd att frottera i andra människors olycka men det hade varit intressant att se mer av Hughes inre demoner och hans desperata kamp i slutet av sitt liv. Dock hade detta inte gjort filmen bättre i mina ögon, vill man veta hela Howards livsöde är nog det bättre valet att plocka upp en av de otaliga biografier som går att läsa om mannens liv. Det är en svår avvägning men jag tror nog att Logan gjorde det smarta valet när han skrev manuset till The Aviator.



Det nämndes tidigare att regin skulle vara bristfällig beträffande The Aviator. Så är inte fallet men samtidigt kommer nog många fans av Scorseses tidigare filmer att bli något besvikna över det som serveras framför dem. Mannen har på senare dar slagit an på en mer kommersiellt lättillgänglig berättarton, om detta är för att smeka Oscar-kommitén medhårs eller inte låter jag vara osagt. Det började i mina ögon med Gangs Of New York och fortsätter i The Aviator som på sina ställen känns stel och filmen tappar onekligen styrfart både en och tre gånger då jag fann mig sneglandes på klockan. Detta bottnar å andra sidan i att manuset är ganska hackigt uppbyggt i sektioner gällande Howard Hughes liv vilket man inte direkt kan klandra Scorsese för. Nej jag anser nog att Martin gör ytterligare ett stabilt arbete som regissör och att han inte får en Oscar är fortfarande helt obegripligt, dock vill jag tillägga att jag anser inte The Aviator vara hans bästa verk hittills det vill säga. Framtiden får utvisa om Scorsese kammar hem en gyllene gubbe till middagen eller inte.



Leonardo DiCaprio har egentligen fångat mitt intresse först på senare dar mycket tack vare sin insats i Steven Spielbergs Catch Me If You Can där han plötsligt visade upp oanade talanger inom skådespelandets konst. I och för sig var det en extrem majoritet som hyllade hans insatser i filmen Titanic men eftersom jag inte var 14 år gammal (?) tös delade jag inte direkt den stora massans beröm. Det är dock alltid kul att kunna få ompröva sina förutfattade meningar och dessa får sig onekligen en törn efter att ha beskådat The Aviator. DiCaprio gör enligt mig en alldeles fenomenal insats som en plågade Hughes. Hans insats är likt Scorseses regi en uppbyggande skala som sakta men säkert skalar bort karaktärens yttre lager för att blotta ett blödande inre. DiCaprio må se ung ut till utseendet och inte vara speciellt lik sin förlaga men hans gestaltning är desto mer övertygande och hans aktie har klart stigit i casa del Fredrik. Nu är The Aviator till min stora förtjusning till bredden fylld med engagerande insatser från samtliga skådespelare där Cate Blanchett i rollen som Hepburn verkligen lyser starkt. Hon har verkligen lyckats fånga den gamla skådespelerskans totala personlighet ner till minsta mimik och mycket välförtjänt fick Blanchett en Oscar för sin biroll i The Aviator. Lägger man till namn som Jude Law, Alec Baldwin och Kate Beckinsale har man verkligen en rollista som inte går av för hackor.



Bilden presenteras i formatet 2.35:1 och är anamorfisk, som gjord för en storfilm likt The Aviator. Bilden är bra, mycket bra till och med inget snack om den saken men det är ändå inte referensnivå. Vad som framför allt drar ner betyget är att jag uppfattade bilden som något för mjuk i tonen för min smak, mycket på samma sätt som de senare installationerna om Star Wars. Man skulle kunna argumentera om att detta är ett medvetet drag från Scorseses sida för att skapa en mer känsla av det förgångna men jag tycker ändå det känns som att det är transfern som är lidande, hade jag sett filmen på den lokala biografen och upplevt samma fenomen hade betyget kanske varit annorlunda. I övrigt är det en mycket stabil bildkvalité som denna utgåva av The Aviator visar upp för åskådaren. Färger är verkligen härligt vibrerande av liv utan minsta tendenser till blödningar i spektrumet, svärtan gör ett ordentligt jobb när mörka partier i filmen skall presenteras utan att man kan skönja att detaljer i omgivningen går förlorade. Jag kunde inte heller se några direkta spår av vare sig smuts, repor eller andra störande artefakter så som Edge Enhancement. Bildsektionen på denna utgåva är mycket bra men inte full pott.



Till skillnad mot en del andra utgåvor har vi svenskar blivit berikade med ett DTS-spår i och med denna version av The Aviator. Naturligtvis blev man lite lätt nyfiken på ifall det skulle vara några större skillnader mellan detta och det som Dolby Digital levererar. Jag kan säga att skillnaderna är små och subtila men det lutar åt en fördel för DTS som så många gånger tidigare vid jämförelser. Ljudet får helt enkelt en extra dimension av liv och detaljrikedom när man lyssnar med DTS som förval på sin förstärkare. Detta är en högst dialogdriven historia så fokuseringen av ljudbubblan vilar tryggt på fronten av systemet där talet är välnyanserat och klart med en god separation kanalerna emellan. Men frukta icke ty allt eftersom filmen fortskrider vaknar även de bakre sektionerna av ljudet till liv och vissa scener kommer onekligen att skaka om ditt biorum ordentligt med sköna LFE-tongångar. Detta är helt klart ett högst genomarbetat ljudspår och en sann fröjd att lyssna till varpå betyget blir högt.



2 Disc Special Edition står det att läsa på omslaget till denna version av The Aviator. Bra gjort Nordisk Film, ingen jobbig översättning av ett engelskt uttryck här inte. Dessutom är omslagets design tämligen stilren och smakfull, något man inte kan säga om den 1 Disc Edition av filmen som är fullkomligt bombarderad med recensionscitat vilket man tacksamt plockade bort till denna utgåva. Låt oss nu ta en närmare titt på sektionen med extramaterial. På skiva nummer ett finner vi ett kommentatorspår där regissören Martin Scorsese samt producenterna Thelma Schoonmaker samt ingen mindre än Michael Mann (!) medverkar. Detta måste vara ett av de absolut mest intressanta spår att lyssna till sett till vilka tungviktare till deltagare som medverkar. Jag kan med en gång säga att jag inte blev besviken på detta spår, det är verkligen värt din tid. Skiva nummer två innehåller en hel del extramaterial som tar upp allt ifrån intervjuer med skådespelare & produktionspersonal, bortklippta scener samt en hel del intressanta dokumentärer.



The Aviator är något av en milstolpe om än en kort sådan. Scorsese har återigen valt ett högst intressant material att arbeta med och han levererar ett synnerligen fascinerande porträtt av en av vår tids största giganter. Filmen må ha sina svackor i berättartonen men överlag är detta ett högst lyckat porträtt av Howard Hughes som inte kräver att man kan mannens levnadshistoria innan man bänkar sig framför den vita duken eller plasman för att beskåda The Aviator. Leonardo DiCaprio gör tillsammans med den övriga ensemblen några av de mer minnesvärda insatserna i samtliga karriärer som jag beskådat på senare dar. Detta är en historia som är lika fängslande som skrämmande och en som jag varmt rekommenderar att man ser om inte annat för allmänbildningens skull kunna stoltsera med att man vet vad Hughes åstadkom under sin livstid.