Tänkte skriva lite om mina intryck av denna läckra in-ear lur.
Första intrycket är WOW - vad små de är! Jämfört med mina Shure E2C (som jag kommer jämföra med resten av testet) så ser Shure-lurarna närmast kollosala ut i jämförelse. D-Jays ser ut som små karameller - läckert!
Även om designen inte passar mig så bra så kan jag tänka mig att många tilltalas av de rena formerna och den vita färgen (som mina ex har) - passar rent stilmässigt perfekt till I-pod t.ex.
Funktionen så. Någon har verkligen tänkt till när de kom på idén med att dela sladden för att möjliggöra kortare sladd till en mp3-spelare eller telefon som hänger runt halsen - utmärkt!
Jag har dock nu, efter ett par månaders användning, inte lyckats göra mina öron vänner med lurarna. De vill inte sitta riktigt bra, de har en tendens att krypa ut hela tiden och inte sitta still. Har provat med samtliga medföljande storlekar på sleevesen. Det resulterar i att jag hela tiden får rätta till lurarna - irriterande! De betydligt större Shure-lurarna sitter bokstavligt talat som gjutet i mina öron - när jag väl satt dem där rör de sig inte - alls. Är D-Jays FÖR små???
Mina Shure-lurar är gjorda för att bäras med sladden uppåt-runt bakom örat, så att sladden hänger i örat i stället för att hänga och rycka i lurarna. Man KAN ha D-Jays på detta sätt, men då blir höger-vänster och vice versa. De är gjorda för att bäras med sladden hängandes rakt ner. Jag vet inte vad detta gör för ljudet, att byta på höger och vänster, men jag hade föredragit Shure´s konstruktion.
Ljudet så.
Det är ingen tvekan om att D-Jays presterar ett mycket moget och högupplöst ljud. Det märks att man lagt pengar och tid på ljudet. Jämfört med Shure E2C är det mer högupplöst genom hela registret - från diskant, mellanregister till bas. Jag har testat dessa två ganska ingående mot varandra, både med min mp3-spelare och på min anläggning hemma. Skillnaden blir givetvis större hemma, men det är märkbart även i mp3-spelaren.
Diskanten kan dock i vissa fall vara på gränsen till påfrestande - åtminstone i min anläggning hemma, vilket delvis kan förklaras med att jag har en Pioneer-reciever som är något ljus i tonen. I mp3-spelaren har jag aldrig upplevt diskanten som påfrestande.
Det enda jag har att anmärka på är basen - den går visserligen djupt men jag hade gärna sett lite mer fläsk. Jag bör nog nämna att jag är basnarkoman och älskar t.ex. basen i Porta Pro, som många tycker är alldeles för överdriven. Mina Shure-lurar är något bättre på detta men även här saknar jag en smula bas.
Känsligheten är klart högre i D-Jays vilket ju är bra för effektsvara mp3-spelare.
Om jag måste välja väljer jag dock Shure-lurarna, p.g.a. bättre passform/funktionalitet samt ett lite "goare" ljud - sämre på nästan samtliga hifi-parametrar men aningen mer lättlyssnat och lite murrigare, vilket passar mig bättre. Som så mycket annat är väl detta en smaksak.
Sammantaget tycker jag det märks att D-Jays är företagets första produkt - tycker det finns en del "barnsjukdomar" som säkerligen kommer försvinna med kommande produkter. Ljudet är på det stora hela högupplöst och mycket bra. Tycker det är väldigt kul att ett svenskt företag ger sig in i denna bransh.
Jag ger 8/10 totalt - minus för handhavandet samt det något höga priset (Shure-lurarna är 300 kr billigare), plus för det mesta andra.
Det var allt från mig
Edit: Glömde nämna ljudisoleringen som jag upplever som lika bra i bägge lurarna - förutsatt att jag fått D-Jays någorlunda på plats.
Redigerat av svanbo, 17 oktober 2006 - 18:15.