Ja visst är det så att många pappor inte är hemma med barnen så mkt pga ekonomin..
Jag tycker det är sorligt att det blivit på det viset, är inte helt lastgammal o minns mkt väl hur det var när jag var lite mindre, min mor var hemma med oss barn hela tide och jag kan inte påstå att min far var höginkomsttagare, absolut inte..Men det gick ändå, på något sätt så gick det. Inte för att jag idag kanske förstå hur...??
Visst, det är jättebra för min son få träffa andra barn i samma ålder då vi inte umgås så mkt med andra barnfamiljer..men ändå, jag tycker på något sätt att man som förälder borde få en rimligare chans att vara hemma med sitt barn längre, kanske upp till lekisdags, runt 5 år..man måste väl få drömma
Här i byn finns en öppen förskola där barn o föräldrar kan träffas tre dagar i veckan så kontakt med andra barn är fullt möjlig..
En sjuk tanke slog mig när vi gick till dagis första dan.." Ja ha min son, nästa gång du kommer att styra helt över din egen tid är när du blir pensionär"
Lite så ser samhället ut idag..För att man som vanlig arbetare med normalinkost ska gå runt, om man har en del utgifter så tvingas man i stort sätt att skola in sitt barn innan den blivit 18 månader.
Hur ensamstående föräldrar klarar sig vill man inte ens tänka på
(Men nu ska vi inte starta en samhälls debatt
)
Nu pep klockan, dags att knalla iväg o hämta underverket på dagis o samtidigt hämta ut ett paket innehållandes lite ny högtalarkabel
Vore kul om fler förädralediga eller ni som ser fram emot eller tillbaka på den tiden har lust att reflektera era tankar o känslor kring detta...