Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
Unregistered42611
-
- 4120 inlägg
Guru
Istället för att krusidulla så här i inledningen så går jag istället rakt på sak vad inledningen av den här tråden kommer att handla om:
En skiva jag precis nu avslutat min fjärde sträcklyssning på den här veckan är
Roger Waters - Amused to Death (Fortsatt AoD)
En helt makalöst fantastisk skiva! Varför har INGEN berättat om den här på forumet innan? Den har nämnts som hastigast av Lust i en avlägsen tråd som handlade om spår man kan använda för att "testa" basljud etc. Skivan har visserligen ett par ställen då det dunkar till rejält men ändå inte så att det går till överdrift - allt känns helt rätt.
För er som inte är bekant med Roger Waters så kan jag säga att detta är en av medlemmarna i Pink Floyd. Jag har lyssnat en del på Pink Floyd där en av mina favoritskivor heter "Wish You Where Here". Likt många av Pink Floyds skivor så är hela AoD som en enda lång "saga" eller kanske närmast en musikal? Av den här anledningen så rekommenderar jag er som inte har lyssnat på skivan att när ni lyssnar, se till att ha en fri 70 minutersstund vid ett tillfälle ni kan vrida på "liite extra" (börja inte klockan 00.00 en vardagskväll ex.vis.
), behöver inte vara vrålhögt, men bara så att musiken verkligen får framträda. Tänk er att inspelningen har inslag av lågt kvittrande fåglar som oxå skall få vara med.
Angående olika utgåvor.
Det som fick mig att lyssna på skivan var att farsan hade fått tag på en speciell utgåva av en mycket bra skiva (sa han), Fine tänkte jag... och åkte över i helgen. Det som förvånar mig lite är att han inte lägger i skivan från den utgåvan han hade köpt utan hade en bränd kopia för att inte förstöra orginalet. Tydligen hade han betalat närmare tusenlappen för den (Begagnad på ebay
) detta får mig givetvis att kolla upp utgåvan.
Den som jag har lyssnat på har katalognummer (Label: Columbia) 53196 och är utgiven 1 september 1992. Det som skiljer detta fodralet från det "vanliga" är bland annat att det är "högt" vitt med inslag av albumets "artwork" på mitten. Samt en "MasterSound"-stämpel i nedre högra hörnet.
Nåja mer om detta senare.
Mer om skivan sedan då? Jo som jag sa så släpptes den här skivan i början på 90-talet vilket kan vara bra att känna till när man lyssnar på skivans relativt "tunga" budskap som det känns som man kan tolka på en mängd olika sätt. (Tror jag - har inte hunnit så långt för att kunna avgöra om budskapet verkligen är entydigt.) Skivtiteln, eng. "Amused to Death" sv. "Road till döds" är väl å andra sidan det huvudsakliga budskpet trotsallt. Jag själv tänkte inte så mycket på titeln när jag lyssnade på den första gången vilket kan ha förvirrat mig en aning angående budskapet.
Vidare så tycker jag att sätt er VERKLIGEN i sötfläcken! Jag själv lånade skivan och åkte raka vägen hem, flyttade undan soffbordet (för att kunna ställa fotöljen där) och lyssnade på den igen. Alltså jag tycker den är Svinhäftig! Jag har nog Aldrig lyssnat på en sån häftig skiva - någonsin! Jag tycker gott att den här skivan räcker som referens på ett flertal punkter ur med hänsyn till High Fidelity.
Varför den här trådens existens då?
Roger Waters - Amused To Death
En skiva jag precis nu avslutat min fjärde sträcklyssning på den här veckan är
Roger Waters - Amused to Death (Fortsatt AoD)
En helt makalöst fantastisk skiva! Varför har INGEN berättat om den här på forumet innan? Den har nämnts som hastigast av Lust i en avlägsen tråd som handlade om spår man kan använda för att "testa" basljud etc. Skivan har visserligen ett par ställen då det dunkar till rejält men ändå inte så att det går till överdrift - allt känns helt rätt.
För er som inte är bekant med Roger Waters så kan jag säga att detta är en av medlemmarna i Pink Floyd. Jag har lyssnat en del på Pink Floyd där en av mina favoritskivor heter "Wish You Where Here". Likt många av Pink Floyds skivor så är hela AoD som en enda lång "saga" eller kanske närmast en musikal? Av den här anledningen så rekommenderar jag er som inte har lyssnat på skivan att när ni lyssnar, se till att ha en fri 70 minutersstund vid ett tillfälle ni kan vrida på "liite extra" (börja inte klockan 00.00 en vardagskväll ex.vis.
), behöver inte vara vrålhögt, men bara så att musiken verkligen får framträda. Tänk er att inspelningen har inslag av lågt kvittrande fåglar som oxå skall få vara med.Angående olika utgåvor.
Det som fick mig att lyssna på skivan var att farsan hade fått tag på en speciell utgåva av en mycket bra skiva (sa han), Fine tänkte jag... och åkte över i helgen. Det som förvånar mig lite är att han inte lägger i skivan från den utgåvan han hade köpt utan hade en bränd kopia för att inte förstöra orginalet. Tydligen hade han betalat närmare tusenlappen för den (Begagnad på ebay
) detta får mig givetvis att kolla upp utgåvan.Den som jag har lyssnat på har katalognummer (Label: Columbia) 53196 och är utgiven 1 september 1992. Det som skiljer detta fodralet från det "vanliga" är bland annat att det är "högt" vitt med inslag av albumets "artwork" på mitten. Samt en "MasterSound"-stämpel i nedre högra hörnet.
Nåja mer om detta senare.
Mer om skivan sedan då? Jo som jag sa så släpptes den här skivan i början på 90-talet vilket kan vara bra att känna till när man lyssnar på skivans relativt "tunga" budskap som det känns som man kan tolka på en mängd olika sätt. (Tror jag - har inte hunnit så långt för att kunna avgöra om budskapet verkligen är entydigt.) Skivtiteln, eng. "Amused to Death" sv. "Road till döds" är väl å andra sidan det huvudsakliga budskpet trotsallt. Jag själv tänkte inte så mycket på titeln när jag lyssnade på den första gången vilket kan ha förvirrat mig en aning angående budskapet.
Vidare så tycker jag att sätt er VERKLIGEN i sötfläcken! Jag själv lånade skivan och åkte raka vägen hem, flyttade undan soffbordet (för att kunna ställa fotöljen där) och lyssnade på den igen. Alltså jag tycker den är Svinhäftig! Jag har nog Aldrig lyssnat på en sån häftig skiva - någonsin! Jag tycker gott att den här skivan räcker som referens på ett flertal punkter ur med hänsyn till High Fidelity.
Varför den här trådens existens då?
- Jo, Dels ville jag göra fler uppmärksamma om den här skivan.
- Jag själv har ju inte den här superduperutgåvan som farsan har - så en fråga från min sida - hur är den vanliga som man kan köpa från CDon för 69 kr? Hur mycket av effekterna tappar man?
- Enligt allmusic så verkar "AoD" vara "den" skivan man skall ha men hur är de andra skivorna vilka rekommenderas?
- Har ni några alternativa tolkningar av skivan som ni vill delge?
- Och vad tycker ni om den, är jag ensam om att tycka den är kanonhäftig?
Minhembio - Senaste nyheterna
nimman 
Fler
Vilka bilder visas här?
