En plasma-display har ett antal likheter med crt, eller kanske snarare 6 miljoner crt (1 per pixel och färg).
Bägge har en front av glas, klädd med fosfor som "lyser upp" när den "bombarderas med energi".
När det gäller tjock-tv har man väldigt länge varit medveten om att egenskaperna hos både fosforn och frontglaset förändras med tiden, men inte så mycket av "tidens tand" som av själva "energibombardemanget".
Åldrad fosfor är "trögare" att tända och "lyser" mindre, medan glasfronten mörknar något med tiden.
Förändringarna är störst den första tiden av exponering och faller exponentiellt snarare än linjärt, och därför har många crt-tillverkare (sedan tv:s barndom) kört "pre-aging", alltså en form av "burn-in" för att undvika att bilden förändras allt för snabbt på en ny crt-tv eller monitor.
"Nytt" fosfor är (lite beroende på typ) mer "lättpåverkat" och något mindre "stabilt" än efter "inkörning", och det är förmodligen den enkla förklaringen till att vissa displayer är känsligare för "inbränning" vid "ung ålder". Efter lagom inkörningsperiod blir fosforn "trögare" och är inte riktigt lika känslig längre.
Uppgifter om att svärtan kan bli bättre med tiden hänger förmodligen ihop med "browning-effekten", dvs att glaset helt enkelt mörknar något efter längre "exponering".
Ovanstående är huvudsakligen baserat på hyfsat välkända fakta om crt, men (till stor del) tillämpbart även på plasma-paneler, eftersom de i grunden bygger på snarlik teknik vad gäller själva "ljusutbytet".
Hoppas det spred något litet ljus över trådens ämne...
Finns en del att läsa i ämnet, t ex
HÄR
Redigerat av Unregistered277056c3, 08 januari 2011 - 00:15.