[MrSpokk]

• 0

De flesta sjukhus brukar ha ett patient-wifi. Ofta också mobilförbud, så mobilt bredband är inte säkert att det behövs eller får användas.

Ok, men så är det inte här i alla fall.
Patient-wifi fick vi inte att fungera och inte barnmorskorna heller.
Mobilförbud är det bara på de känsliga avdelningarna t ex neonatal och operation.

[agpath]

• 0

Ok, men så är det inte här i alla fall.
Patient-wifi fick vi inte att fungera och inte barnmorskorna heller.
Mobilförbud är det bara på de känsliga avdelningarna t ex neonatal och operation.

Barnmorskor brukar sällan vara bra på IT-support.
De ska dock kunna få något patientlösen från IT om de ansträngde sig, men jo, jag vet hur struligt det är. Här i Malmö, tex, finns ett patient-wifi som kräver lösen. Problemet är att ingen personal känner till detta lösen och vi själva använder oss av personliga login till ett slutet nät.

[hifimarcus]

• 0

Försöker intala mig det också gissar på att hon klarar det bättre än vad vi föräldrar gör

Sen när hon kommer hem så blir det mest mystid då hon är helt slut av all lek under dagen

[MrSpokk]

• 0

Barnmorskor brukar sällan vara bra på IT-support.
De ska dock kunna få något patientlösen från IT om de ansträngde sig, men jo, jag vet hur struligt det är. Här i Malmö, tex, finns ett patient-wifi som kräver lösen. Problemet är att ingen personal känner till detta lösen och vi själva använder oss av personliga login till ett slutet nät.

Vi fick testat både en och två olika login (användarnamn + lösen, ett 24h och en enveckas wifi) men inget fungerade. Varken på iPaden eller i telefonerna.

Strunt samma, har ju mobilt nu ju

[MrSpokk]

• 0

...det jobbigaste just nu är en sambo som är ledsen och ensam på sjukhuset. Va fan ska man göra för att peppa henne? Hälsar på varannan dag och planerar övernattning till helgen. Hade gärna hälsat på varje dag men 7 mil enkel resa sätter stopp...

Tips?

[Unregisteredb8e57d04]

• 0

Skriv brev till henne och lämna som hon får öppna varje dag....handskrivet förstås.
Som tröst kan jag meddela att en kollega åkte in precis som din fru i v22. Stannade där i ca 2 veckor för att sen ligga hemma istället och fullföljde graviditeten utan mer problem.

Redigerat av Unregisteredb8e57d04, 08 January 2014 - 22:29.

[hassesolo]

• 0

Mina tvillingkillar fyller ett år idag. Det har varit ett väldigt jobbigt år faktiskt. Som tur är har de äldre barnen (12 och 8 år) skött sig bra. Jag längtar tills småkillarna blir lite större så man kan prata med dem och att de kan leka lite mer ordnat med varandra.

[MrSpokk]

• 2

Försöker förgylla tiden lite genom att låta dottern sova hos favorit-farfar från idag till imorgon, medans jag själv sover hos sambon på sjukhuset. Ska till och med ut och äta på stan

[MikaelJ]

• 0

Försöker förgylla tiden lite genom att låta dottern sova hos favorit-farfar från idag till imorgon, medans jag själv sover hos sambon på sjukhuset. Ska till och med ut och äta på stan

Mycket bra jobbar

[MrSpokk]

• 0

Middagen igår blev ju för jäkla mysigt! Sen en övernattning på sjukhuset för mig...inget femstjärnigt hotell direkt men va fan
Nu väntar vi på läkarens utlåtande på tisdag - är läget oförändrat eller t o m bättre med livmodertappen så får hon komma hem!

Provar också - ingen här som har en liggvagn med snurrbara framhjul att sälja? Typ Bugaboo Cameleon, Teutonia Fun, Brio Go eller Emmaljunga City cross?

[MrSpokk]

• 1

Snabba ryck, åkte med dottern för att hälsa på och det visade sig att dagens genomförda undersökning räckte. Livmodertappen har t o m vuxit sig längre!
Så nu fick hon äntligen komma hem

Redigerat av MrSpokk, 13 January 2014 - 20:40.

[Garrett]

• 0

Så Jäkla Gött Spokk!!

[Unregistereda88bead4]

• 0

Härligt, då fortsätter vi att hålla tummarna så ni får hålla er hemma tiden ut!

[MikaelJ]

• 0

Snabba ryck, åkte med dottern för att hälsa på och det visade sig att dagens genomförda undersökning räckte. Livmodertappen har t o m vuxit sig längre!
Så nu fick hon äntligen komma hem

Grattis, skönt för er

Här var det studiedag på dagis i går, full fart i pulkabacken. Det ät ju så skoj och löses vilken fart det blev med snowracern :-)

[MrSpokk]

• 0

Nya prover tas idag, håll för fasen tummarna så att det inte blivit sämre igen och att hon måste läggas in på nytt!

Edit: Inga problem, läget oförändrat fortfarande

Redigerat av MrSpokk, 17 January 2014 - 13:21.

[maximm]

• 0

Låter super!

Lille gubben har börjat skolas in på dagis och han stormtrivs än så länge, har varit där tre dagar, ca en timme per dag nu och han leker på som bara den.

[MrSpokk]

• 0

Lite statusuppdatering - inga förändringar...men livmodertappen hade minskat i storlek igen och sammandragningarna har ökat. Men så är hon ju i v36 nu också så läkarna gör ingenting åt någonting längre. Kommer bebis så är det ingen som helst fara (mer än vanligt såklart).
En rejäl kula till bebismage har hon nu också och bebis sparkar och lever j*vlar i magen

Är dock mitt i badrumsrenovering (vattenskada) och vill ju givetvis bli klar med denna före bebis kommer...räknar på 2-3 veckor till innan det är klart Badrummet ser ut ganska exakt såhär just nu: http://www.byggahus....66&d=1391718128
Måndag kommer elektrikern och gör klart det sista, tisdag kommer flytspacklet på plats och sen är det torktid på det...
Ska anlägga våtrumsmatta och tapet.

Redigerat av MrSpokk, 07 February 2014 - 13:41.

[MrSpokk]

• 1

Dottern (3 år) i morse:

"-Pappa? Vet du? Att du glömde sätta på min blöja igår. Jag är en stor flicka nu."

Och hon sov hela natten utan den, inte en droppe kiss. härliga unge!

[hifimarcus]

• 0

Dottern (3 år) i morse:

"-Pappa? Vet du? Att du glömde sätta på min blöja igår. Jag är en stor flicka nu."

Och hon sov hela natten utan den, inte en droppe kiss. härliga unge!

Sover dom utan att kissa så är det i princip klart! Kul!

[agpath]

• 0

Sover dom utan att kissa så är det i princip klart! Kul!

Fast det där kan det bli bakslag på. Min 4- (snart 5) årige kille har varit torr i ett år. För någon vecka sedan började han kissa ned sig varje natt. Löste det genom att ta upp honom när jag själv skulle lägga mig, precis som när vi slutade med blöja. Så nu funkar det igen.

[hifimarcus]

• 0

Fast det där kan det bli bakslag på. Min 4- (snart 5) årige kille har varit torr i ett år. För någon vecka sedan började han kissa ned sig varje natt. Löste det genom att ta upp honom när jag själv skulle lägga mig, precis som när vi slutade med blöja. Så nu funkar det igen.

Ja, med i princip menar jag att det brukar vara så men det finns ju undantag såklart.

Men är dom torr efter en helnatt flera dagar i rad så är det ett tecken på att dom kan kontrollera sig bättre och blöjan kan börja tas bort emellanåt.

[agpath]

• 0

Ja, med i princip menar jag att det brukar vara så men det finns ju undantag såklart.

Men är dom torr efter en helnatt flera dagar i rad så är det ett tecken på att dom kan kontrollera sig bättre och blöjan kan börja tas bort emellanåt.

Det finns liksom inget "torrt" sätt att bli av med nattblöjan. Man får helt enkelt vara beredd på att starta en maskin med lakan och pyjamas på morgonen och inte säga något särskilt om det.
I vårt fall tror jag det handlade om en period av extrem trötthet i samband med lite förkylning som gjorde att grabben inte vaknade när han blev kissnödig, vilket han normalt brukar göra.

[MrSpokk]

• 0

...dottern magsjuk och sambon höggravid...håll tummarna för att vi inte blir sjuka också och att dottern piggnar till snabbt! Just nu kan hon inte ens hålla kvar vatten...

[Unregistereda299ec85]

• 0

Usch, ingen skoj situation. Håller tummarna för att det inte är långvarigt och att ni andra slipper drabbas.

Blev själv magsjuk förra söndag natt följt av något influensaliknande skit, första arbetsdagen igår. Det lustiga är att varken frugan eller barnen har blivit det minsta drabbade.

[MrSpokk]

• 0

Ja, drabbas jag är det ju lugnt så, värre om sambon också får det...

[Unregistereda299ec85]

• 0

Sorry att jag skriver av mig här, men det känns lite tufft just nu.

Min fru och jag kämpade i nästan fyra år innan vi lyckades få ett barn genom IVF (provrörsbefruktning). Första försöket misslyckades, men andra skottet satt där det skulle. Det var lite halvtuff sista period av graviditeten och förlossningen ska vi inte prata om.

Eftersom det varit så hopplöst svårt att bli gravida har vi inte direkt brytt oss om att skydda oss. Båda var helt överens om vad som måste ske OM den månatliga perioden skulle utebli... Vi skulle ju ändå sätta in spiral efter två månader...

Så i torsdags skulle spiralen in, dock kom vi ut med numret till abortkliniken ena handen och en oöppnad spiralförpackning i andra handen.

Så vad gör man nu?

Efter en hel del funderingar och väldigt sömnlösa två nätter har jag kommit fram till vad JAG anser vore det vettigaste i det här läget för vår situation. Tyvärr har inte min fru samma åsikt

Så vad gör man nu??

[maximm]

• 0

Vad är problemet med det andra barnet? Att ni inte har möjlighet att ta hand om ett andra barn, eller att mamman är rädd för graviditeten och förlossningen?

[Unregistereda299ec85]

• 0

Vad är problemet med det andra barnet? Att ni inte har möjlighet att ta hand om ett andra barn, eller att mamman är rädd för graviditeten och förlossningen?

Problemen är:
* Att jag inte vill ha tre barn (framför allt inte då de skulle fylla år inom tre veckor från varandra)
* att vi inte riktigt har ekonomi för ytterligare ett barn (jag tar 75% av ekonomin redan nu)
* att jag inte tror att min fru kommer orka med att ta hand om två barn samtidigt
* att jag inte tror att JAG kommer orka med ytterligare ett barn så tätt inpå
* att min fru tror att två barn kan/vill dela rum tills de är 12/13
* att jag inte har möjlighet att skaffa större bil (två år kvar på leasingkontraktet)
* Banken skulle aldrig godkänna ett lån på hus i Stockholm med bara min lön (min fru har inget jobb att gå tillbaka till och har aldrig haft tillsvidareanställning utan bara varit uthyrd tillfälligt via bemanningsföretag).

Finns mycket mer som gör att jag inte vill, eller tror på att, skaffa fler barn så pass tätt inpå.

Självfallet kommer jag ta mitt ansvar, men jag känner mig jävligt pissig just nu och känns som man blivit lurad när hon helt plötsligt ändrar åsikt. Visst, det är inte lätt att som man sätta sig in i en kvinnas känslor när hon väl får reda på att hon är med barn... Men ändå.

Redigerat av Unregistereda299ec85, 23 February 2014 - 17:58.

[maximm]

• 0

Låter tufft. Det enda tipset jag kan ge är att det måste vara ett gemensamt beslut. Jag är helt övertygad om att ni kommer klara av att ta hand om tre barn, men det kommer förmodligen bli jävligt jobbigt på alla sätt och vis så det gäller att er relation är stark nog för det.

Har ni två idag och hon är gravid med ett, eller tvärt om?

[Unregistereda299ec85]

• 0

Jag har en 7-åring sedan tidigare förhållande. Jag och min fru kämpade i ca 4 år för att bli gravida, har nu en 3-månaders efter IVF-behandling. Var i torsdags, då hon skulle sätta in spiral, som vi fick chockbeskedet att hon är gravid igen- Troligen sedan en månad tillbaka och då har vi inte haft mycket intimt ändå. Och dumt nog brydde vi oss inte om att skydda oss eftersom det varit så svårt att bli gravida...

Jag trodde att vår relation var hur stark som helst, men hur dagen har gått så tydligen inte

[Unregistered2020]

• 0

Jag vet inte om jag är på rätt plats nu,men skriver detta ändå.

Jag har bara ett barn och är nöjd med det, kan skämma bort honom utöver alla gränser (och gör det också)

Jag hade aldrig någon uppväxt med överflöd och kan jag nu ge min son det han vill ha så försöker jag att göra det, även om jag försöker att förklara för honom att pengar finns inte i överflöd.

[Unregistereda299ec85]

• 0

Jag vet inte om jag är på rätt plats nu,men skriver detta ändå.

Jag har bara ett barn och är nöjd med det, kan skämma bort honom utöver alla gränser (och gör det också)

Jag hade aldrig någon uppväxt med överflöd och kan jag nu ge min son det han vill ha så försöker jag att göra det, även om jag försöker att förklara för honom att pengar finns inte i överflöd.

Vet inte riktigt vad du vill säga med ditt inlägg, men jag tycker det är trist med barn som är bortskämda utöver alla gränser.

[maximm]

• 0

Prova att prata igenom det, och försök få in lite fakta i det hela. Räkna på ekonomin och se var ni kan spara in pengar och prata med andra som har tre barn och kanske har en liten bil eller lägenhet.

Köpte min Skoda Octavia av en familj som hade tre barn och de hade haft bilen i fem år med tre barnstolar - trångt som fan, men det gick. Att två barn ska dela rum så länge kanske inte är någon höjdare, men tänk på att det ligger 10 år fram i tiden, att ni hittar ett jobb till frugan och en ny lägenhet tills dess om det behövs är väl fullt rimligt?

Klart ni orkar ta hand om barnen samtidigt, andra barnet kommer gå som en breeze när den ene är 1år+ och ni har alla erfarenheter från denne. Vid 1år+ när barnet börjar gå och kunna leka själv blir allt annorlunda, tänk på din forumkompis som fick tvillingar, där snackar vi jobbigt!

Tror definitivt att ni klarar av det, handlar snarare om ni är villiga att offra det lilla ni har kvar i form av ork, extra pengar och fritid för ännu ett barn.

[MikaelJ]

• 0

Jag har en 7-åring sedan tidigare förhållande. Jag och min fru kämpade i ca 4 år för att bli gravida, har nu en 3-månaders efter IVF-behandling. Var i torsdags, då hon skulle sätta in spiral, som vi fick chockbeskedet att hon är gravid igen- Troligen sedan en månad tillbaka och då har vi inte haft mycket intimt ändå. Och dumt nog brydde vi oss inte om att skydda oss eftersom det varit så svårt att bli gravida...

Jag trodde att vår relation var hur stark som helst, men hur dagen har gått så tydligen inte

Nu är jag tråkig kanske, men jag tror på att prata med varandra om o om igen. Krama och prata mer så tror jag ni hittar en gemensam väg, men låt den ta lite tid.
I min värld så är man två om beslutet för att det ska bli bra för alla 4 el. 5. Så ge varandra den kärlek ni behöver och prata.
Lycka till Mikael

P.s vi har ett barn och min fru vill gärna ha fler men då mina fysiska förutsättningar att ta hand om två är begränsade så har vi kommit dit att det vore elakt o fel för alla att bli fler.

[Unregistered2020]

• 0

Kanske blev missförstådd vad gäller mitt inlägg, men samtidigt om man bara har ett barn vad är det som hindrar att man skämmer bort honom när man själv har haft en fattig uppväxt, jag gillar att skämma bort min son och ge honom saker som jag aldrig kunde få.

[MrSpokk]

• 0

@Takeo - det är inte aktuellt att flytta då? Till något ställe där ni båda får jobb + billigare hus / villor?

[pacman]

• 1

Kanske blev missförstådd vad gäller mitt inlägg, men samtidigt om man bara har ett barn vad är det som hindrar att man skämmer bort honom när man själv har haft en fattig uppväxt, jag gillar att skämma bort min son och ge honom saker som jag aldrig kunde få.

Att det känns bra för dig kan jag tro, men frågan är vad barnet tjänar på att skämmas bort? Personligen har jag svårt att se hur det har någon positiv effekt på barnets utveckling och hur dess personlighet formas - i det långa loppet. Däremot kan jag se en del risker som är negativa.

Detta inlägg inte skrivet som pekpinnar, gör vad tusan du vill , utan mera att det kanske väcker en tanke. Sen beror det ju på vad man menar med skämma bort, givetvis är det heller ingen fördel om barnet växer upp på bröd och vatten om man säger så.

Takeo>> Låter väldigt klokt från din sida. Tycker det är märkligt ofta folk skaffar barn fast de inte har vare sig de ekonomiska, praktiska eller psykiska resurser som krävs för att det inte ska bli "för jobbigt". Påfallande ofta man bara ser barnet men missar helheten - inte sällan (men förstås inte säkert) det slutar med alla möjliga problem varav skilsmässa är bland de lindrigare... I min värld är det väldigt märkligt att folk (menar inte ditt fall nu) skaffar barn till höger och vänster utan att ha övriga tillvaron ordnad för fem öre.

Även om beslutet om, och utförandet av, själva "åtgärden" som krävs förstås är vidrigt jobbigt, inte minst för mamman. Det är ju sällan det är över bara för att man utfört en abort om man säger så...

Jäkla knivig sits - hoppas ni tillsammans kan komma fram till ett förslag som ni båda kan leva med.

andra barnet kommer gå som en breeze när den ene är 1år+

Tror inte jag känner nån flerbarns förälder som gärna skulle skriva under på det. Hört talas om "andra barnet chock"?

Tror definitivt att ni klarar av det, handlar snarare om ni är villiga att offra det lilla ni har kvar i form av ork, extra pengar och fritid för ännu ett barn.

Precis och det där låter mera som en definition av "inte klara av".
Om man med "klara av" menar att familjen inte ska svälta så sure, det lär knappast hända i Sverige, men lite högre krav på livskvalité än så tror jag många har.

Redigerat av pacman, 24 February 2014 - 08:10.

[hifimarcus]

• 0

Takeo, tuff situation Hoppas ni kan diskutera om det, och som fler säger, berätta för henne om det ekonomiska läget osv. Kanske det vore lämpligare att skaffa barn om 1år eller så? Att hon kan bli gravid är det ju inga frågor om, så hoppas hon inte känner att detta var sista chansen.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, förstår att det är en jobbig sits du är i. Se till att inte bli osams om det, ha en öppen diskussion och ta upp alla för och nackdelar.

[agpath]

• 0

Problemen är:
* Att jag inte vill ha tre barn (framför allt inte då de skulle fylla år inom tre veckor från varandra)
* att vi inte riktigt har ekonomi för ytterligare ett barn (jag tar 75% av ekonomin redan nu)
* att jag inte tror att min fru kommer orka med att ta hand om två barn samtidigt
* att jag inte tror att JAG kommer orka med ytterligare ett barn så tätt inpå
* att min fru tror att två barn kan/vill dela rum tills de är 12/13
* att jag inte har möjlighet att skaffa större bil (två år kvar på leasingkontraktet)
* Banken skulle aldrig godkänna ett lån på hus i Stockholm med bara min lön (min fru har inget jobb att gå tillbaka till och har aldrig haft tillsvidareanställning utan bara varit uthyrd tillfälligt via bemanningsföretag).

Finns mycket mer som gör att jag inte vill, eller tror på att, skaffa fler barn så pass tätt inpå.

Självfallet kommer jag ta mitt ansvar, men jag känner mig jävligt pissig just nu och känns som man blivit lurad när hon helt plötsligt ändrar åsikt. Visst, det är inte lätt att som man sätta sig in i en kvinnas känslor när hon väl får reda på att hon är med barn... Men ändå.

Jag har 5 barn samt 3 bonusbarn. 3 av mina samt alla bonusbarn bor på heltid hos mig. Vi har 1.5 år mellan de 3 minsta och 2 år mellan övriga. (Varannan pojk-flicka för övrigt.)

Varken jämnheten i ålder eller det faktum att de flesta måste dela rum har varit något problem. De är vana vid det och har till och med svårt för att sova ensamma i eget rum. Vi har testat alla varianter och har hyrt ett större hus ett tag och egna rum funkade inte riktigt för mellanbarnen som då mest känner sig ensamma. (Vi flyttar till mindre och billigare nu, "bara" 6 rum...).
Rent ekonomiskt är det ju förstås inte så kul att man utöver att barnen i sig kostar så måste man ha ett dyrare boende än en "normal" familj, större bil eller 2 bilar mm (förstår inte varför 3 barn skulle vara ett problem i en 5 sitsbil?).

Man kan räkna upp hur många problem som helst, allt från sociala till logistiska. Dock är det så att när man har många barn tvingas till att ha fasta rutiner och hård disciplin i familjen för att det ska funka. Dvs alla hjälper till, alla lägger sig kl 20.00 oavsett ålder (eller håller sig på sitt rum), annars skulle man bli tokig av brist på egen tid.

Sedan är det så att minstingen, barn nr 8 i syskonskaran, är allas älskling, framförallt hos de äldre syskonen och den goaste och finaste unge som man kunde önska. Att han är öronbarn och har varit lite sjuklig må vara, men han är den enda som jag kunnat vara pappledig för så han är pappas lillpojk. Den lille (snart 2) gör alla problem och bekymmer rätt ovidkommande.
Det hade jag förstås ingen aning om efter de 2 första barnen och skilsmässan med de barnens mor.

[maximm]

• 0

VAB:ar med Oliver idag och imorgon pga feber. Går rätt bra, men han vaknade nyss hysterisk och var livrädd för mig, fick sätta igång Yo Gabba Gabba på datorn för att han skulle lugna sig, men just nu går det bra.

Kör på med febernedsättande medicin då vi är oroliga för feberkramper.

[hassesolo]

• 0

Sorry att jag skriver av mig här, men det känns lite tufft just nu. Min fru och jag kämpade i nästan fyra år innan vi lyckades få ett barn genom IVF (provrörsbefruktning). Första försöket misslyckades, men andra skottet satt där det skulle. Det var lite halvtuff sista period av graviditeten och förlossningen ska vi inte prata om. Eftersom det varit så hopplöst svårt att bli gravida har vi inte direkt brytt oss om att skydda oss. Båda var helt överens om vad som måste ske OM den månatliga perioden skulle utebli... Vi skulle ju ändå sätta in spiral efter två månader... Så i torsdags skulle spiralen in, dock kom vi ut med numret till abortkliniken ena handen och en oöppnad spiralförpackning i andra handen. Så vad gör man nu? Efter en hel del funderingar och väldigt sömnlösa två nätter har jag kommit fram till vad JAG anser vore det vettigaste i det här läget för vår situation. Tyvärr har inte min fru samma åsikt Så vad gör man nu??

Stå för vad du tycker för dina argument är helt vettiga. Å andra sidan är beslutet i slutändan hennes och vill hon absolut inte göra abort så skall du inte försöka tvinga henne till det. Du kan inte göra så mycket åt saken med andra ord men mitt tips är att på ett mjukt sätt argumentera för din sak utan att trycka på för hårt. Sen kan du bara hoppas.
Om det i slutändan blir ett nytt barn är det bara att gilla läget. Shit happens och ven vet, det kanske blir kanonbra till slut.

[Unregistereda299ec85]

• 0

Jag vill börja med att tacka för ert stöd, värmer enormt. Tar också varmt emot åsikter från "motsatta sidan" även fast jag inte riktigt delar dem. Allt är inte svart eller vitt, finns ett gäng nyanser av grått också.

MrSpokk, tyvärr är det inte aktuellt med att flytta. Dels då min 7 åring har alla sina vänner runt där jag bor samt att han har hyfsat när sin mamma. Ett andra skäl är närheten till släkten, vilket var ett skäl till att jag och 7-åringens mamma sålde ett hus utanför Västerås och flyttade tillbaka till Stockholm då han var 6 månader gammal. Att det sedan inte höll mellan oss mer än 1 1/2 efter det är en annan historia... Sedan har ju även min fru sin släkt i Stockholm också, vilket gör det än svårare att bosätta sig någon annan stans.

@Takeo - det är inte aktuellt att flytta då? Till något ställe där ni båda får jobb + billigare hus / villor?

Agpath, stort tack för att du delar med dig av din bild på er situation. Tyvärr vill jag sticka ut hakan och påstå att ni har ett problem med att barnen delar rum. Hade det INTE varit ett problem så hade det inte varit något bekymmer att sova i egna rum.

Vad gäller bekymret med 3 barn i en femsitsig bil (kör en Passat kombi) så får det precis plats med barnvagn och en väska om man inte vill lasta på höjden. Men lastförskjutningsskyddet är inte speciellt stabilt och pålitligt så att jag skulle lita på det vid en tvär inbromsning med vagn, packning och resesängar. Hur gör man en smidig placering annars om man ska åka alla fem? En vuxen i mitten bak för att kunna hjälpa båda bebisarna under bilfärd? Att ha en bebis i fram går inte när man inte kan stänga av krockkudden (får ej heller lämna in för urkoppling för det norska leasingbolaget vi har).
Edit: Jag tänker alltså säkerhetsmässigt med att ha en vuxen i mitten bak och även av bekvämlighetsskäl för denna. Passaten är ganska smal och det är inte gott om utrymme med två barnstolar bak.

Vad gäller pappaledighet har vi tyvärr inte den ekonomiska möjligheten till att jag skulle kunna vara det i ett par månader. Störst orsaken till det är att hon dels inte har något jobb att gå tillbaka till och dels aldrig haft någon tillsvidareanställning. Och ju längre hon är borta från arbetsmarknaden desto svårare kommer det bli att få jobb

Jag har 5 barn samt 3 bonusbarn. 3 av mina samt alla bonusbarn bor på heltid hos mig. Vi har 1.5 år mellan de 3 minsta och 2 år mellan övriga. (Varannan pojk-flicka för övrigt.)

Varken jämnheten i ålder eller det faktum att de flesta måste dela rum har varit något problem. De är vana vid det och har till och med svårt för att sova ensamma i eget rum. Vi har testat alla varianter och har hyrt ett större hus ett tag och egna rum funkade inte riktigt för mellanbarnen som då mest känner sig ensamma. (Vi flyttar till mindre och billigare nu, "bara" 6 rum...).
Rent ekonomiskt är det ju förstås inte så kul att man utöver att barnen i sig kostar så måste man ha ett dyrare boende än en "normal" familj, större bil eller 2 bilar mm (förstår inte varför 3 barn skulle vara ett problem i en 5 sitsbil?).

Man kan räkna upp hur många problem som helst, allt från sociala till logistiska. Dock är det så att när man har många barn tvingas till att ha fasta rutiner och hård disciplin i familjen för att det ska funka. Dvs alla hjälper till, alla lägger sig kl 20.00 oavsett ålder (eller håller sig på sitt rum), annars skulle man bli tokig av brist på egen tid.

Sedan är det så att minstingen, barn nr 8 i syskonskaran, är allas älskling, framförallt hos de äldre syskonen och den goaste och finaste unge som man kunde önska. Att han är öronbarn och har varit lite sjuklig må vara, men han är den enda som jag kunnat vara pappledig för så han är pappas lillpojk. Den lille (snart 2) gör alla problem och bekymmer rätt ovidkommande.
Det hade jag förstås ingen aning om efter de 2 första barnen och skilsmässan med de barnens mor.

Jag hoppas innerligt att det i detta fall inte går så långt som till skilsmässa, för jag älskar min fru otroligt mycket. Hon har många fina sidor, men just i detta fall är hon tyvärr väldigt naiv och det visade sig i lördags att hon bundit sig fast vid en barndomsdröm om en familj med två egna biologiska barn... Jag kommer självfallet ta mitt ansvar, men jag hoppas innerligt att hon tar sitt förnuft till fånga och förstår hur vår situation ser ut. Jag hoppas även att hennes föräldrar får ta del av alla åsikter och även de inser hur det ser ut.

Tyvärr har vi inte kunnat prata idag då hon valde att "fly" hem till sina föräldrar och kommer bo där ett par dagar medans jag, som hon så fint skrev i ett mail under dagen, "skulle samla mig"...

Nu ska jag försöka lägga mig och sova, sömn har varit en bristvara de senaste dagarna

Redigerat av Unregistereda299ec85, 25 February 2014 - 06:20.

[maximm]

• 0

Låter jobbigt =(

[Unregistereda299ec85]

• 0

Jo, det är ju inte så att man står och hoppar jämfota av lycka just nu

[hassesolo]

• 0

Jo, det är ju inte så att man står och hoppar jämfota av lycka just nu

Jag känner med dig. Mitt tips är också att du samlar dig lite till och tar dig an det hela med lugn. Lycka till.

[agpath]

• 0

Agpath, stort tack för att du delar med dig av din bild på er situation. Tyvärr vill jag sticka ut hakan och påstå att ni har ett problem med att barnen delar rum. Hade det INTE varit ett problem så hade det inte varit något bekymmer att sova i egna rum.

Vad gäller bekymret med 3 barn i en femsitsig bil (kör en Passat kombi) så får det precis plats med barnvagn och en väska om man inte vill lasta på höjden. Men lastförskjutningsskyddet är inte speciellt stabilt och pålitligt så att jag skulle lita på det vid en tvär inbromsning med vagn, packning och resesängar. Hur gör man en smidig placering annars om man ska åka alla fem? En vuxen i mitten bak för att kunna hjälpa båda bebisarna under bilfärd? Att ha en bebis i fram går inte när man inte kan stänga av krockkudden (får ej heller lämna in för urkoppling för det norska leasingbolaget vi har).
Edit: Jag tänker alltså säkerhetsmässigt med att ha en vuxen i mitten bak och även av bekvämlighetsskäl för denna. Passaten är ganska smal och det är inte gott om utrymme med två barnstolar bak.

När det gäller rumsfördelning så är det inga problem för förskolebarn att dela rum. Problemen kan komma i skolåldern då de behöver kunna vara ifred både med läxor och kompisar som kommer på besök. Därför har vi prioriterat eget rum för 10-åringen medans de yngsta småsyskonen får dela rum. De är ändå inte på rummet mer än när de ska sova.

När det gäller VW blir jag lite förvånad över din Passat. Jag har en VW Touran och på den (och andra VW jag haft) kan passagerar-airbagen stängas av med nyckel. Det är även en förutsättning för att barn som inte har tillräcklig längd ska kunna sitta fram.

[hifimarcus]

• 0

Uscha, som pappa känner man med dig. Kan inte vara lätt för dig.

Som sagt, lägger man fram på ett bra sätt för och nackdelar med att skaffa barn (vid ett tillfälle i livet då det kanske inte passar) så kanske hon kommer till insikt.

Just nu känner hon säkert stor lycka över att ha blivit gravid, hon kanske snudd på är manisk av lycka? När det börjar landa så smått så kanske det blir andra tankar som går.

[Unregistereda299ec85]

• 1

Jag vet inte om det är extra tillbehör. Nyckelavstängningen på Passaten skall isf sitta i handskfacket, men jag har ingen sådan funktion.

När det gäller VW blir jag lite förvånad över din Passat. Jag har en VW Touran och på den (och andra VW jag haft) kan passagerar-airbagen stängas av med nyckel. Det är även en förutsättning för att barn som inte har tillräcklig längd ska kunna sitta fram.

Frugan kom hem igår och vi kunde prata lugnt och sansat, satt nog och pratade i 4 timmar. Kontentan av samtalet var att vi nu är på samma plan och hur smärtsamt det än är så kom vi till ett gemensamt beslut att det inte är läge att behålla barnet.

Så oerhört skönt att vara sams igen och kunna krama om varandra. Det kommer bli en tuff tid framöver.

Och för första natten på nästan en vecka har jag kunnat sova mer en 1-2 timmar.


Återigen, stort tack för ert stöd!

Redigerat av Unregistereda299ec85, 26 February 2014 - 21:40.

[hifimarcus]

• 0

Jag vet inte om det är extra tillbehör. Nyckelavstängningen på Passaten skall isf sitta i handskfacket, men jag har ingen sådan funktion.



Frugan kom hem igår och vi kunde prata lugnt och sansat, satt nog och pratade i 4 timmar. Kontentan av samtalet var att vi nu är på samma plan och hur smärtsamt det än är så kom vi till ett gemensamt beslut att det inte är läge att behålla barnet.

Så oerhört skönt att vara sams igen och kunna krama om varandra. Det kommer bli en tuff tid framöver.

Och för första natten på nästan en vecka har jag kunnat sova mer en 1-2 timmar.


Återigen, stort tack för ert stöd!

Vad skönt för er!

Tänk på att uppmuntra och göra något lite extra för henne nu och framöver ett tag.
Att välja att ta bort ett barn(embryo) är säkerligen tufft både för dig och mamman men mest för mamman.

Jag önskar er all lycka framöver

[jsvahlin]

• 0

Jahaja, då var det en månad kvar tills nummer två ska komma. 19 månader efter första. Herregud.