Så då har man kört igenom det.
Mysigt lir. Striderna blev enklare när man kom igång med rytmen igen så flöt faktiskt på lite bättre i slutet. Körde väldigt lite blockande och mycket dykande för att komma bakom. I stort sett alla mechs är sårbara i ryggen så det är en smått universiell taktik om än det tog ett tag att få in den rätta timingen. Fördelen är att man då är allt som oftast i rörelse så de har svårt att puckla på dig jämfört om du står och blockar och väntar på din tur.
Liret lever högt på presentationen. Spelvärlden är mycket trevlig. Bandesignen försöker de inte göra vettig på något vis såsom de ändå försöker lite med i InFamous och Uncharted men det stör mig inte speciellt. Musiken och röstskådespeleriet. Ansiktsanimationerna och karaktärerna mycket bra. Lyckades till och med börja smågilla apan lite eftersom.
Vart kul med lite verklig problemlösning månne. Flytet och konstant röra sig framåt prioriterades uppenbart. Det automatiska plattformandet gör att man helt utan att tänka trycker in A utan att ens a koll vart man ska. Bra tempo och driv i berättelsen om man tål minimal interaktivitet. Att bara kunna använda Clouds under vissa specifika tillfällen etc kändes onödigt stelt. Nu så är inte det här något specifikt. Slavbandet gör det ovanligt intuitivt att tvinga spelaren att inte utforska för mycket i alla fall
Mecharna i sig inte så spännande men bossarna var genomgående kul.
Storyn är okej i sig men de här efterblickarna kunde de ju faktiskt ha gjort något av kan jag tycka. De är så meningslösa det knappt är en spoiler att påpeka exakt vad de innehåller. Säkert spelutvecklarna själva som figurerar.
Stabilt äventyr om man känner för något av det lättsammare slaget.
Redigerat av oqvist, 19 July 2011 - 16:36.