Skinneffekten (inträngningsdjupet för ström i en kabel avtar med ökande frekvens dvs kabeln behöver mer yta vid ökande frekvens för att bibehålla sin strömkapacitet) är inte dominant i en kabel vi dessa LÅGA frekvenser (under 25kHz). En kardel räcker för att föra över diskanten, det är ju så att ungefär 25% (har för mig att jag läste det någon stans) av strömmen skall till diskanten så då räcker den strömkapaciteten kabeln gott och väl.
Däremot fick jag lära mig av en audioräv att en effekt som kallas "Tvärimpedansmodulation" är ett klart hörbart fenomen, effekten kommer av att man har flerkardeliga kablar där strömmen zigzaggar mellan kardelerna och därigenom ökar impedansen (pga. att signalvägen ökar, och en viss, men troligtvis försumbar, fasförskjutning borde ske). Detta avhjälps med en ENkardelig kabel.
Så till basen skall vi ha en grov kabel (tex EKK) och till diskanten bör vi ha en enkardelig kabel (tex EKK)...
Drengurs länkar är intressanta men han glömmer att ta med den lilla detaljen sist i länken Bi-Wiring for experts...
.Thus we can conclude that there may be a small effect due to bi-wiring, but the above tends to imply it may normally be so small as to have little significance. ...
Jag bestrider inte existensen av en elektriskt inverkan av BiWire, bara dess inverkan på det hörbara ljudet...
EDIT: mer stavvflel än Jaug velle ha...;-)
Redigerat av GrodanB, 27 oktober 2003 - 08:47.