[pacman]

• 0

Många som säger "2 >>>>> 1" samt "äsch, #3 fick bara hänga med i farten".

Jajja, kommer inte bli fler än 2 ändå... Blir fler hundar i så fall istället.

Redigerat av pacman, 30 December 2014 - 14:47.

[hassesolo]

• 0

Det beror nog mycket på barnens personlighet också. Första var riktigt jobbigt. Andra var mycket lättare. Trean och fyran (tvillingar) har varit rent knäckande jobbigt. Nu är de minsta snart två år i alla fall så om något år blir det klart lättare hoppas jag...

[Unregistered5deb0b1d]

• 0

Jag blir imponerad av de som har tre eller fler. Tycker det är fullt upp med två stycken även om det är lite lättare nu när de är 12 och 9 år.

[pacman]

• 0

Själv är jag imponerad av de som mäktar med 2.

[maximm]

• 0

Min kära lilla son som inte sovit en hel natt fram till i höstas har äntligen börjat sova hela nätter, eller nästan hela med 1-2 korta uppvakningar som går utan problem.

Det slutade helt enkelt med att han fick höstblåsor i munnen och inte kunde amma på nästan två veckor under natten - och då fortsatte vi med det och numera sover han som en.... ängel? Helt underbart är det!

Tänk att gå från en unge som vaknat en gång i timmen i två år, där man blev jätteglad om han sov 3 timmar i sträck, efter att ha varit uppe halva nätter och masserat mage, bytt blöja och tröstat. Efter att läggningarna i början tog en timme av skrikande och vaggande - det är helt underbart!

[hassesolo]

• 1

Jag sade ju att man inte skall mata på natten. Big no, no!

[pacman]

• 3

Amma? 2 år?

[Unregistereda299ec85]

• 0

Har i ett år försökt få lillen att sova i spjälsäng utan resultat. I vagnen går jättebra eller bredvid i sängen. Men inte i spjälsängen.

Tog ner växa-sängen som äldsta grabben hade. Tror ni att lillen sover? Som en stock i 3-4 dagar i sträck!

Så lustigt. Äldsta sov i spjälsäng redan efter 1-2 veckor medan yngsta inte sovit 2 nätter i sin...

Och nej, vi ska INTE ha 3 ungar!

[hassesolo]

• 0

Det sade jag också i alla år och när frugan till slut tjatat till sig en trea blev det twins...

[emiltinebo]

• 0

Hos oss är det mest jag som propsat på ungar. Min fru var strängt emot att skaffa barn överhuvudtaget under våra första 9 år tillsammans.
Sen en dag ändrade hon sig. Nu har vi två. Vi år båda överens om att vi stannar vid två.

[MrSpokk]

• 1

Vi år båda överens om att vi stannar vid två.

Samma här. Skönt att vara överens om en sån sak!

[jls_]

• 0

Vi har en 3åring och enligt mig räcker de rätt bra, men jag är övertygad om att den andra hälften smider planer om en till. Jag tycker dock att man börjar bli lite för "gammal". Vi är ju ändå halvvägs till 70.

[Unregistered5deb0b1d]

• 0

Vi har en 3åring och enligt mig räcker de rätt bra, men jag är övertygad om att den andra hälften smider planer om en till. Jag tycker dock att man börjar bli lite för "gammal". Vi är ju ändå halvvägs till 70.

Det är ju då "alla" skaffar barn! Massor av mina kompisar har börjat yngla av sig först vid 35 år.

Flickvännen skulle "eventuellt vilja ha barn senare" (översättning hon vill ha barn men vill ta upp frågan på ett finkänsligt sätt). Jag har inget större intresse då jag redan har två som är 9 och 12 år. Känns inte så roligt att gå in på en andra cykel med ungar när man fick sin första när man var 26 år. Jag ser fram emot att få lite barnfri tid när man blir över 40 inte köra blöjrace igen. Hur skulle ni hantera en sådan sak?

[hassesolo]

• 2

Det är ju då "alla" skaffar barn! Massor av mina kompisar har börjat yngla av sig först vid 35 år.

Flickvännen skulle "eventuellt vilja ha barn senare" (översättning hon vill ha barn men vill ta upp frågan på ett finkänsligt sätt). Jag har inget större intresse då jag redan har två som är 9 och 12 år. Känns inte så roligt att gå in på en andra cykel med ungar när man fick sin första när man var 26 år. Jag ser fram emot att få lite barnfri tid när man blir över 40 inte köra blöjrace igen. Hur skulle ni hantera en sådan sak?

Mannen brukar förlora. Om du absolut inte kan tänka dig ett barn till så var ärlig med det så hon vet vad som gäller (hon kanske drar). Annars är det bara att gå och kolla på vagnar direkt.

[maximm]

• 0

Det är ju då "alla" skaffar barn! Massor av mina kompisar har börjat yngla av sig först vid 35 år.

Flickvännen skulle "eventuellt vilja ha barn senare" (översättning hon vill ha barn men vill ta upp frågan på ett finkänsligt sätt). Jag har inget större intresse då jag redan har två som är 9 och 12 år. Känns inte så roligt att gå in på en andra cykel med ungar när man fick sin första när man var 26 år. Jag ser fram emot att få lite barnfri tid när man blir över 40 inte köra blöjrace igen. Hur skulle ni hantera en sådan sak?

Tänk hur mycket du älskar dina barn idag - och tänk på hur mycket du skulle älska dina nya barn.



Kom och tänka på denna när jag läste rödluvan för lillen igår

[MrSpokk]

• 0

Mannen brukar förlora. Om du absolut inte kan tänka dig ett barn till så var ärlig med det så hon vet vad som gäller (hon kanske drar). Annars är det bara att gå och kolla på vagnar direkt.

Vasektomi FTW.

[pacman]

• 0

Vi har en 3åring och enligt mig räcker de rätt bra, men jag är övertygad om att den andra hälften smider planer om en till. Jag tycker dock att man börjar bli lite för "gammal". Vi är ju ändå halvvägs till 70.

Tjaa, till att börja med så är det ju ingen höjdare att nån smider några planer åt vare sig den ena eller andra hållet... Upp med frågan på bordet så snart som möjligt.

#2 kan vara en smula svårmotiverad ja, inte minst då livet med #1 börjar bli lite smidigare, men förutom dig själv (och din andra hälft) så har du ju även #1s "tyckande" att ta hänsyn till oxå. Så väg in dess perspektiv i det hela oxå i frågan om denne ska få något syskon eller inte att leka/bråka med.

Säger varken bu eller bä förstås, avgör ni ju själva, men oavsett beslut så påverkar det ju #1s liv rätt mkt om man säger så.

Flickvännen skulle "eventuellt vilja ha barn senare" (översättning hon vill ha barn men vill ta upp frågan på ett finkänsligt sätt). Jag har inget större intresse då jag redan har två som är 9 och 12 år. Känns inte så roligt att gå in på en andra cykel med ungar när man fick sin första när man var 26 år. Jag ser fram emot att få lite barnfri tid när man blir över 40 inte köra blöjrace igen. Hur skulle ni hantera en sådan sak?

Har flickvännen barn sen tidigare?
Om inte så är det ju lite kruxit...

Tänk hur mycket du älskar dina barn idag - och tänk på hur mycket du skulle älska dina nya barn.

Ja eller så tänker han på hur mkt han älskar livet som "barnfri" och att det kanske inte vore jättefestligt med en småbarnsrunda till utan att det istället kan vara trevligare att fokusera på annat här i livet oxå.

Du får det att låta som om "skaffa fler barn" är standardsvaret 1A i alla sammanhang...med ovanstående logik så skulle ju alla vara Familjen Annorlunda, oavsett hur många barn man skaffar sig så skulle man ju givetvis älska dem alla, men de flesta sätter uppenbarligen stopp långt före det.

Redigerat av pacman, 08 January 2015 - 08:40.

[Unregistered5deb0b1d]

• 0

Har flickvännen barn sen tidigare?
Om inte så är det ju lite kruxit...

Nej det är där skon klämmer. Vi är båda runt 40 år, hon har aldrig haft längre förhållanden utan haft relationer 1-2 år och inga barn, jag kommer från ett 15 år långt förhållande där vi fick två barn. Hon ser någon som hon kan ha en stabil förhållande med och då väcks lusten att ha barn.

Vasektomi FTW.

Sant. Även om tanken på att snitta där nere inte är så kul.

Mannen brukar förlora. Om du absolut inte kan tänka dig ett barn till så var ärlig med det så hon vet vad som gäller (hon kanske drar). Annars är det bara att gå och kolla på vagnar direkt.

Nej så är det. Jag vet, det svåraste är att vara ärlig här. Man vill gärna ge ett svar som inte gör henne ledsen men samtidigt blir det bara problem att dansa runt elden.

Redigerat av Unregistered5deb0b1d, 08 January 2015 - 08:51.

[hifimarcus]

• 0

Man har ju som blivit lite "scared for life" och är betydligt fegare att gå in i ett förhållande sen separationen. Det slutade ju med att man har dottern varannan vecka, man missar ju som halva uppväxten :/

Jag vill nån gång i framtiden ha ett till barn, gärna med någon jag lever resten av livet med, men man är ju rädd att samma sak ska upprepas. Är det någon här som har 2 barn eller fler med olika mammor? Hur fungerar det tycker ni?

[agpath]

• 0

Jag vill nån gång i framtiden ha ett till barn, gärna med någon jag lever resten av livet med, men man är ju rädd att samma sak ska upprepas. Är det någon här som har 2 barn eller fler med olika mammor? Hur fungerar det tycker ni?

2 med den förra och 3 med nuvarande. Samt 3 bonusbarn. Mina 2 äldsta är nu tonåringar och jag och min fru har en bra relation med dem. Dock bor de så långt bort att vi bara kan träffas under de längre loven.
Det var värst i början när barnen var mindre och inte kunde acceptera vare sig ny fru, ny bostad eller nya syskon. Men allt ger sig med tiden och blir till slut "normalt". Men vägen dit är onekligen tuff och kan ta år.

[pacman]

• 0

Nej det är där skon klämmer. Vi är båda runt 40 år, hon har aldrig haft längre förhållanden utan haft relationer 1-2 år och inga barn, jag kommer från ett 15 år långt förhållande där vi fick två barn. Hon ser någon som hon kan ha en stabil förhållande med och då väcks lusten att ha barn.

Mmm, en klassiker det där och alltid en risk när man inleder en relation där en sida har barn sen tidigare och den andra inte. Ett hemskt dilemma där man, som sig bör, tänker på sig själv samtidigt som det förstås inte känns bra att vägra den man älskar något så grundmurat som att skaffa barn.

Samtidigt som "den andra sidan" bör vara medveten om riskerna att inleda en "barn finns redan i tillräckiga mängder"-relation. Fast barn/inga barn frågan tar man ju inte upp på första dejten direkt...och sen är det "too late".

Hopplöst läge, rent ut sagt.



Frugan brukar avskräcka mig med orden "ingen idé att du lämnar mig för en tjugoåring, då får du gå igenom barnvevan en gång till"...

[agpath]

• 0

Sant. Även om tanken på att snitta där nere inte är så kul.

Det är ingen större grej. Tar en kvart under lokalbedövning. Värre efteråt när det känns som om man fått en förlupen puck på härligheten under ett par dagar.

[hifimarcus]

• 0

2 med den förra och 3 med nuvarande. Samt 3 bonusbarn. Mina 2 äldsta är nu tonåringar och jag och min fru har en bra relation med dem. Dock bor de så långt bort att vi bara kan träffas under de längre loven.
Det var värst i början när barnen var mindre och inte kunde acceptera vare sig ny fru, ny bostad eller nya syskon. Men allt ger sig med tiden och blir till slut "normalt". Men vägen dit är onekligen tuff och kan ta år.

Ja jag förstår att det är en tuff väg, huvudsaken man behåller närheten till första barnet. Är en riktig balansgång med flera barn och två mammor kan jag tänka mig.

[agpath]

• 0

Ja jag förstår att det är en tuff väg, huvudsaken man behåller närheten till första barnet. Är en riktig balansgång med flera barn och två mammor kan jag tänka mig.

En sak som jag var helt oförberedd på var att mina ex-svärisar, som jag haft en väldigt god relation med under alla år och även efter skillsmässan då jag ofta åkte dit med deras barnbarn, helt tog avstånd från mig och min nya familj. Inte en suck av acceptans till att deras egna barnbarn faktiskt fick nya biologiska syskon. Sådant kan kännas helt obegripligt. Mitt ex har aldrig visat några problem med att hennes barn fick nya syskon.

[hassesolo]

• 0

Jag har fyra med samma kvinna. När jag var 40 gick jag med på en trea eftersom frun längtade så mycket efter en till. Då var barnen 6 respektive 10 år och det kändes lagom. Jag ville absolut inte ha fler än två men frugan ville så gärna att jag till slut gav det mer eller mindre som en present till henne (jag tänkte att då får hon göra det mesta jobbiga). Sen vart det tvillingar som nu fyller 2 år imorgon. Det har varit otroligt jobbigt och kommer nog att förbli riktigt tufft ett par år till men jag hoppas att det värsta är över. Sen när minsta ungarna är 5-6+ blir det riktigt roligt hoppas jag. När de minsta fyller 6 har jag en kille som skall fylla 18, en tjej som är 13 (gulp) och två roliga sexåringar.

Redigerat av hassesolo, 08 January 2015 - 12:43.

[hifimarcus]

• 0

Tänk vad olika historier alla har En sak alla verkar ha gemensamt är att det är tufft, på olika vis.

Har börjat träffa en ny tjej och därför börjar massa tankar bubbla runt i huvudet...

[Unregistered5deb0b1d]

• 0

Man har ju som blivit lite "scared for life" och är betydligt fegare att gå in i ett förhållande sen separationen. Det slutade ju med att man har dottern varannan vecka, man missar ju som halva uppväxten :/

Det kan jag förstå, det lite sådant som jag funderar över också när man gå in i en ny relation. Plus att i mitt fall så vet jag att mamman till mina barn inte vill ha nya barn själv och att relationen med henne kan bli mer komplicerad om jag får barn med någon ny. Ja det kanske är dumt att tänka på henne när man har ett nytt förhållande men hon är mamma till mina barn och jag vill inte att det skall skära sig så att barnen får betala ett pris för det hela.

Hopplöst läge, rent ut sagt.

Ja det blir et knivigt läge. Vi diskuterade barn ganska tidigt när vi dejtade men det är en helt annan sak när man sedan är ihop och faktiskt har känslor för varandra. Då sitter man i en riktig rävsax.

Det är ingen större grej. Tar en kvart under lokalbedövning. Värre efteråt när det känns som om man fått en förlupen puck på härligheten under ett par dagar.

Ja du säljer verkligen in det på ett bra sätt.

Redigerat av Unregistered5deb0b1d, 08 January 2015 - 12:32.

[hassesolo]

• 1

Tänk vad olika historier alla har En sak alla verkar ha gemensamt är att det är tufft, på olika vis.

Har börjat träffa en ny tjej och därför börjar massa tankar bubbla runt i huvudet...

Livet är jobbigt för de flesta. Och är det inte jobbigt är det förmodligen tråkigt, vilket också är jobbigt. Sen blir man gammal och sjuk och undrar vad fasen man gnällde över tidigare. Helt normalt.

Redigerat av hassesolo, 08 January 2015 - 12:46.

[ecce]

• 0

Statusuppdatering: Tanten är rund som en klotgrill, det är vecka 23 nu. Förmodligen jobbar hon inte länge till, hon har ont lite överallt. Jag har blivit erbjuden nytt jobb, jag börjar där nån dryg månad innan tvillingarna levereras. Dessutom är jobbet i en annan stad, så vi ska flytta. Undrar om det blir lite att göra framöver...? Lämpligt i sammanhanget är att man får förmånsbil, vi hade behövt köpa en ny ändå om man ska få in två barn och barnvagn i den. Lågenheten vi har är nu såld och en ny är fixad.

Pojkar är det som väntas iaf, det gick inte att ta miste på när vi gjorde ultraljud för ett tag sen. Barnvagn beställd från Holland (billigare där) och sambon gick bananas på tradera och vann 10 auktioner med barnkläder och har plundrat varenda apotek på babyboxar. Jag känner lite att leksaker kan man vänta med att köpa, när dom knappt kan sitta själva leker dom ju med vad som helst ändå.

[maximm]

• 0

Grattis till det nya jobbet och framtida barnen!

Redigerat av maximm, 11 January 2015 - 18:14.

[MrSpokk]

• 0

Härligt ecce!
I helgen blev det julklappen från i julas för min 4-åriga dotter + jämnåriga kusin i form av Disney on ice I Göteborg.
Spännande att köra från Småland till Götet när 'Egon' peakade med 33 sekundmeter i Gbg!
Tjejerna (och jag + frugan med) är mer än nöjd med både showen och Gothia Towers och
det blir filer Disney on ice - biljetter som julklapp - rekommenderas varmt.
Årets huvudtema var Frost så ni förstår reaktionerna från tjejerna va? den glädjen i ögonen...

Redigerat av MrSpokk, 11 January 2015 - 19:52.

[MrSpokk]

• 0

...och imorse kaskadspydde minstingen hemma. Fan ta magsjuka

[Crabban]

• 0

...och imorse kaskadspydde minstingen hemma. Fan ta magsjuka

Fyfan, lider med dig. Ingen höjdare det där.

Frugan brukar avskräcka mig med orden "ingen idé att du lämnar mig för en tjugoåring, då får du gå igenom barnvevan en gång till"...

Haha, skön fru.

[MrSpokk]

• 0

Bra märkligt det här med magsjuka (eller vad det nu är / var). Kaskadspydde två gånger i morse i samband med välling. Sovit nästan hela dagen men kan ändå dricka (vätskeersättning) och äta vitt bröd utan att kräkas mer. Håller tummarna för att det värsta är över. Och att vi andra slipper skiten.

[Crabban]

• 0

Bra märkligt det här med magsjuka (eller vad det nu är / var). Kaskadspydde två gånger i morse i samband med välling. Sovit nästan hela dagen men kan ändå dricka (vätskeersättning) och äta vitt bröd utan att kräkas mer. Håller tummarna för att det värsta är över. Och att vi andra slipper skiten.

Det är ofta det som är det "sköna" med magsjuka, det kommer fort och försvinner fort så länge man inte får en tyngre bakterie typ salmonella eller campolybakter.

Sambon fick campolybakter sommaren 2013 efter semestern. Var dålig i 4-5 veckor efter det.

[greveriff]

• 0

Jag har två döttrar, en på 2.5 år och en på 10 månader. Jäkligt roligt men också mycket jobb. Jag har alltid sagt att jag vill ha två barn, dels eftersom man har mycket utbyte av syskon men också för att jag ofta upplever att personer som växt upp som ensambarn lätt kan bli lite bortskämda.

Jag och frugan fyller båda 37 i år och vi tänkte att det var lika bra att ta två stycken tätt inpå varandra så de är närmre varandra i ålder. Min fru kan tänka sig en trea också men jag säger benhårt nej, jag fattar inte hur man ska ha tid, ju äldre de blir sen ju mer tidskrävande hobbies får de också.

För mig var omställningen från 1 till 2 barn jobbigare än att få första barnet.

[pacman]

• 0

F*n greveriff, du skräms.


En annan grej är ju att man inte vet vad man får. Det är lätt att trilla in på att tro att #2 blir som #1 (som i vårt fall får sägas varit väldigt smidig/snäll, ijmf med andra skräckexempel) men sanningen är ju den att det kan bli vad som helst, nästan. Bättre att inte tro nått i huvudtaget.

Men för min del är det iaf så att den här gången är jag faktiskt mer nyfiken på vad det blir för krabat (både i fråga om utseende men främst personlighet förstås) än vad jag var inför #1. Kanske för att man nu har nått att jämföra med. Tog knappast notis av andras barn innan och jag kan inte påstå att jag gör det nu heller...

[hassesolo]

• 0

"don't let an extra chromosome get you down"

[agpath]

• 0

"don't let an extra chromosome get you down"

Någon kromosom hit eller dit måste vara en peace of cake jämfört med att ha flera syskon som ligger inom autismspektrum (adhd, asperger, tex).

[MrSpokk]

• 0

Bra märkligt det här med magsjuka (eller vad det nu är / var). Kaskadspydde två gånger i morse i samband med välling. Sovit nästan hela dagen men kan ändå dricka (vätskeersättning) och äta vitt bröd utan att kräkas mer. Håller tummarna för att det värsta är över. Och att vi andra slipper skiten.

Vi slapp inte skiten.

[Garrett]

• 0

Vi slapp inte skiten.

Ajdå.... huvudsaken är att inte flera har det samtidigt, det kan bli jobbigt!

Krya på er!

[MrSpokk]

• 0

75% av hushållet ligger och spyr / ränneskita. Trevlig helg. Jag verkar klara mig dock *peppar peppar*

[ecce]

• 0

Jahaja, man ser ju vad man har att vänta... Jag har inte en sjukdag noterad på över 8 år, det är väl bara att glömma sen när man får barn, speciellt när dom nyser varandra i ansiktet på förskolan

[Hoggeman]

• 0

Eller när du skall hämta och lämna. Får köra ebola utstyrsel om du skall klara dig...

[hassesolo]

• 0

Alltid lika inspirerande att kliva upp innan kl 6 en söndagmorgon...

Bifogad fil(er)

•  image.jpg   35.91K   0 Antal nerladdningar

[Unregistered2294]

• 0

Spännande med ungar Man har ju alltid något att se fram emot även om det så är kl: 6 en Söndagsmorgon. Själv har jag en spännande vår/sommar framför mig då jag blir farbror för första gången. Ska bli kul att kunna bidra med något. Presenter är ju en intressant sak. Sådant som tex vi går och funderar på om dagarna, tex senaste ipaden. Sen tittar man på vad barnen tycker är viktigt och det kan tex vara en grå sten på backen... Tänk vad enkelt det var förr haha när man själv var barn, inte brydde man sig om sådant som vuxna tyckte var viktigt

[Unregistereda299ec85]

• 0

Äldsta grabben är hos sin mamma, så då kan jag passa på att spela lite

Gick och la mig strax efter 2 och somnade gött. Vid 03:15 kommer frugan in och behöver hjälp med 1-åringen och hans inhaleringsmask (förkylningsastma och falsk krupp). Efter lite bök kan jag somna igen runt 04.

04:45 var det dags att byta lakan, kissat igenom blöjan (tack gode mig för stora plastade frotelakan). Somna till runt 05:30 igen.

06:20 vaknar jag till av att han har gurglande andningsljud, ligger och sväljer hur mycket slem som helst. Fram med snorsugen. Somnar till runt 7 igen.

Har precis blivit väckt av en tornado som helt klart inte är trött utan vill leka...

Som sagt, alla dagar/nätter är inte helt underbara.

Redigerat av Unregistereda299ec85, 18 January 2015 - 09:15.

[emiltinebo]

• 0

Det där känner jag igen. Så typiskt är det. Varje gång man ser sin chans att göra något man själv gillar och sitter uppe en sen natt så är det garanterat så att man antingen blir störd i sin sömn eller så vaknar något barn extra tidigt.
Skulle man då inte passa på att göra sådant man tycker om utan istället sitta och ha tråkigt och lägga sig tidigt så skulle nattsömnen vara helt ostörd och ungarna tagit sovmorgon.

[ecce]

• 1

Idag har man varit på förlossningskurs. Jag åkte dit med visst vemod, dels för att förläsningar kan vara extremt tråkiga och värdelösa, och dels för att jag inte hade lust att de bilder eller nån film från en förlossning. Jag förknippar det mest med kladd, blod, sår, extremt värk och bajs. Nä tack. Men det var riktigt bra, informativt och relevant. När vi kom hem gjorde vi en "baby bucket list", saker vi ser fram emot att göra med våra barn under de första åren. Tjejen har det på sin blog, ska bli kul att se hur mycket av det man verkligen kan bocka av. Vi är säkert optimistiska över alla gränser, men vafan... man skulle ju tänka positivt sa dom på kursen.

Redigerat av ecce, 19 January 2015 - 19:12.

[MrSpokk]

• 0

Vi slapp inte skiten.

Ok, för alla som eventuellt är intresserade...
* 10-månaders spydde två gånger i måndags, alltså för en vecka sen. Inget mer och åt som vanligt efter det.
* 4-åringen började tokspy onsdag kväll vid 23-tiden och spydde ca en gång / timmen fram till kl 06.00. Många byten av både kläder och sängkläder och svabba golv. Sov till kanske 09.00 varpå jag själv vaknar med kass mage, men spydde aldrig.
* torsdag och fredag flöt på som vanligt, tills jag kom hem från jobbet kl 15 fredag varpå frugan börjar få skitont i magen och börjar så småningom också tokspy...till kl 03.00 på natten.
* 4-åringen, som inte spytt sen kanske kl 10 på torsdagsmorgonen börjar återigen att spy på lördag morgon, ett par gånger. Tydligen vanligt när små barn slutat spy och börjar äta igen...lätt att äta för mycket enligt 1177.
* Sen flyter lördagen på och kräkningarna hos alla avtar. Jag har fortfarande inte haft något annat än dålig aptit och ränneskita.
* Jag vaknar söndag morgon vid kanske 07.30 och mår skit. Trött som aldrig förr så jag lägger mig igen - sover till 10.30, äter frukost, lägger mig igen - sover till 14.00, uppe en halvtimme, somnar igen och sover till 16.30. Tvingar mig själv upp, går ut och går med resten av familjen och piggnar till lite. Somnar för natten runt 22-23 och sover hela natten.
Pigg som en lärka idag men funderar ändå på va fan som hände med mig igår - jag har aldrig varit så trött som jag var. Kanske var det psykiskt, att man liksom bara gick och väntade på att själv bli sjuk?