[martiin82]

• 0

Lion 5/5 punkt.

Jättebra, rekommenderas varmt!

[Neatless]

• 0

SSF: Doctor Strange (2016) | 2/5 |

Neurokirurg Stephen Strange är en av världens främsta inom sitt område, med stadiga händer tar han sig an de svåraste fallen som ingen annan klarar av. Briljant, arrogant och en värdelös bilförare. En bilolycka senare och hans händers stabilitet är ett minne blott. Bedrövad av tanken på att karriären är slut söker Strange desperat efter en lösning - och finner den i en värld av alternativa dimensioner och mysticism. Men han blir också indragen i ett krig som hotar att förgöra jorden.

En helt okej superhjältefilm där den intressantaste biten är bakgrunden till hur en vanlig person får sina superkrafter och hur han lär sig bemästra den. Efter det så blir det en relativt svag och typisk hjältesaga där specialeffekterna är vad som håller intresset uppe (Oscarnominerad i den kategorin). Benedict Cumberbatch är en lyckad casting för Doctor Strange, han besitter charmen och genomgår också en trovärdig resa från arrogant läkare till ödmjuk superhjälte. Han överskuggas dock av Tilda Swinton som alltid levererar toppklass, synd att hon är underutnyttjad i den här filmen.

Jag gillar den komiska tonen som alltid finns där - strider på liv och död kan plötsligt avbrytas av en lustighet från Strange eller hans cape - men det är också en svaghet. Det blir ju aldrig på allvar, ingenting känns hotat utan vår superhjälte kommer naturligtvis reda upp allt i slutändan (som alla superhjältefilmer). Mads Mikkelsen i skurkrollen är inget speciellt heller, en tråkig karaktär som visserligen introducerar sig med ett brutalt mord men mestadels trampar vatten.

Det här vet jag ju om, jag går inte in och förväntar mig ett mästerverk till film utan det är lättsam underhållning i två timmar som står på schemat. Och som det fungerar den. Ytlig men med fantastiska specialeffekter och en karismatisk Cumberbatch som passar perfekt i huvudrollen. Det är en godkänd film för att presentera karaktären men de följande får allt vara mindre barnsliga och ha ett starkare manus för att jag ska visa något intresse.

[vilse]

• 0

Vi såg på Matrix från denna box igår http://cdon.se/film/...u-ray)-19349530

Matrix är ju Matrix men tyckte ljudet var dassigt, körde True HD 5.1. Var inte denna film typ referens på DVD när det begav sig?

Är det så att det har hänt en hel del sen denna film kom map ljudet? Har Atmos-anläggning hemma med procella och MK sound i taket.

[Unregistered1fef72f3]

• 0

Kanske var dassigt överfört till blu-ray. Vem vet? Idag får man väl betrakta Matrix ljuddesign som rätt alldaglig.

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: O.J.: Made in America (2016)

1994. Nicole Brown Simpson och Ron Goldman hittas brutalt knivmördade i Los Angeles. Genast riktas misstankarna mot Nicole's exman, den före detta fotbollsstjärnan som nu blivit hela USA's älskling genom film och tv - O.J Simpson. O.J arresteras slutligen efter en bisarr biljakt som sänds över hela världen sedan han inte dykt upp på polisförhör. Efter det tar vad som blivit känd som Århundradets Rättegång vid, så mycket mer än en simpel mordrättegång. Det här är inte bara ett kapitel i sagan om O.J Simpson, det är hela Amerikas uppgörelse med sin nutidshistoria som definerats av rasmotsättningar, kändisskap, skandalösa rättsfall och media.

Sätt på säkerhetsbältet, för det här är en helt galen resa. Den första dokumentären som blivit Oscarnominerad i det här formatet, 5 avsnitt på totalt 7.5h och det är ren briljans hela vägen. Om ni, precis som jag, inte hade någon större koll på vad det här handlade om - det var någon lustig biljakt och stor rättegång, bla bla bla - så är den här ett måste för den nystar upp komplexiteten i fallet på ett briljant sätt och vittnar om hur USA mådde på den tiden. O.J var en svart man som lyckats så väl i det "vita" hollywood att alla älskade honom och för en gångs skull så tänkte ingen på hudfärg. Han gjorde det genom att indirekt ta avstånd från det svarta samhället som dagligen utsattes för polisvåld och orättvisa - något som slutligen kokade över och resulterade i L.A Riots 1992.

Man blir så förbannad över att titta på avsnitten som handlar om rättegången, hur känsloargument och symbolik plötsligt stod över teknisk bevisning i ett mord på två personer. Jurymedlemmar vittnar om det här, hur de inte brydde sig om bevisningen för andra saker stod på spel. Men man kan ändå förstå det på ett vis, för dokumentären har tagit upp alla aspekter som lett upp till det så när den svarta befolkningen jublar över utfallet så vet man den bakomliggande orsaken till det äckliga beteendet.

Den ultimata dokumentären i kategorin rättegångsdraman som blivit så populärt på senare år, men den innehåller verkligen allt i den tragiska sagan om O.J Simpson.

Finns på SVT Play.

[Blåtand]

• 0

Lyckades med bedriften att hyr 3 sevärda filmer samma vecka.
Tyckte det var värt ett tips till filmälskarna här.

 

Detta är kanske inte filmer man minns för det spektakulära effekterna utan filmen som helhet.

 

Café Society

Love & Friendship

Florens Foster Jenkins

Redigerat av Blåtand, 20 February 2017 - 20:30.

[Unregistereda299ec85]

• 0

Hacksaw ridge

Tyckte den var riktigt segstartad, men oj vilket crescendo!
Gillade den skarpt.

[Neatless]

• 0

SSF: Allied (2016) | 2/5 | SPOILER-ALERT

Under ett uppdrag i Casablanca 1942 faller två spioner för varandra, han är en engelsk officer och hon medlem i franska motståndsrörelsen. Efter avslutat uppdrag följer hon med honom till England och de gifter sig - livet är idylliskt. Men så, en dag mottager han information om att hans "franska" fru i själva verket kan vara en spion och jobba för nazisterna.

Två av mina favoritskådespelare i en andra världskriget-historia, vilket grundrecept för en fantastisk film! Men inte då, sån tur ska jag inte ha. Det här är en film som aldrig tar fart utan känns medioker hela vägen. Snygga miljöer, spännande inledning och eftersom den är Oscarnominerad för bästa kostym får vi väl nämna det också, trots att det inte direkt är kläderna jag fokuserar på när jag ser film.

Det den misslyckas kapitalt med är att skapa en nerv mellan Marion Cotillard och Brad Pitt. Och filmen bygger ju på att det ska vara en spänning mellan de två, att de inte riktigt vet om partnern jag lever med är min stora kärlek eller en dödsfiende. Den sprakande kemin mellan Cotillard och Pitt finns inte där, och det beror dels på manuset som inte ger dem spännande scener och dels på - här kommer den stora elefanten i rummet - Brad Pitt. Han levererar en slätstruken och blek insats och sänker stora delar av filmen ärligt talat. Marion Cotillard är suverän, hon försöker verkligen, men Brad Pitt matchar henne aldrig. Har han inte gått ner sig väldigt på senare år? Det är kanske svårt att hålla uppe intensiteten han hade på 90-talet, men han blandar och ger nuförtiden, går väldigt mycket på rutin.

Den får godkänt trots allt för det är en suverän inledning och det är på en stabil nivå hela tiden - Robert Zemeckis gör inga direkt dåliga filmer. Den har ett par välgjorda actionscener och det är hyfsat intressant att se Londons perspektiv när de bombades som värst, hur vardagen var för dess invånare. Men en bra film kan jag inte kalla den. Det finns 100 filmer som gör krigsromantik bättre och 100 mer spännande spionfilmer.

Svagt manus, ojämnt och en frånvarande filmstjärna av två. Det här är en kärlekshistoria som inte framkallar några större känslor.

[patrik93]

• 0

Älskar filmer 60-talet 

[Neatless]

• 0

SSF: Elle (2016) | 3/5 |

Paul Verhoeven är tillbaka med ännu en psykologisk erotisk thriller, denna gång utforskar han provocerande nog våldtäkter. Michèle Leblanc, en äldre kvinna med en traumatisk barndom som nu är chef över en framgångsrik spelstudio, blir i filmens inledning överfallen och våldtagen av en inkräktare. Hennes reaktion är inte den vanliga dock. Hon anmäler inte utan istället ger hon sig ut på jakt för att hitta förövaren. En farlig lek tar vid, en lek som hon hela tiden riskerar att fullkomligt tappa kontrollen över.

Ingen lätt huvudroll som ni hör men är det någon som klarar av den sexuellt utmanande och provocerande rollen så är det Isabelle Huppert - hon har ju till exempel spelat incestmamma i Ma mère (2004) tidigare. Välförtjänt Oscarnominerad, hon är suverän. Det är underhållande att följa Michèle Leblanc när hon försöker nysta upp vilken hennes förövare är samtidigt som hon jonglerar tusen saker i livet - stressen över ett spel som ska färdigställas, en son vars flickvän snart ska föda hennes barnbarn och hennes komplicerade relation till flertalet män. Utan Huppert hade det säkerligen varit mycket mindre intressant, men handlingen är ändå solid.

Ibland blir det väl osannolikt dock och karaktärer som agerar på ett för konstigt sätt. Det hade varit mer chockerande om det känts mer vardagligt och äkta, vi har helt enkelt störda människor som inte har så mycket djup förutom huvudrollen och då tappas chockfaktorn lite. Den hade kunnat kapa bort några karaktärer och haft en mer fokuserad story. Kanske utforskat Michèle's traumatiska barndom lite mer som förklaring till hennes beteende istället för ett par andra onödiga sidohandlingar.

Men den är inte hela tiden nattsvart utan har sina komiska stunder vilket skänker dynamik och håller intresset uppe. Man undrar lite vad fan man sett efteråt, vilket alltid är uppfriskande. Det är beundransvärt att Paul Verhoeven vid nästan 80-års ålder fortfarande struntar i "regler" utan istället går in och gör vad han känner för. Han har flertalet bättre på sin meritlista, men Elle är en oförglömlig upplevelse. Mycket tack vare stålfarmorn Isabelle Huppert.

[MikeVKR]

• 0

Blood father

I brist på annat så fick det bli denna via ITunes för 9:-

Ingen höjdar film men värd 9:-

[Neatless]

• 0

SSF: Moonlight (2016) | 4/5 |

Vi får följa Chiron under tre episoder i sitt liv. Hela tiden påverkad av att leva med sin drogmissbrukande mamma är han först ett tystlåtet och mobbat barn, i tonåren är han fortfarande mobbad och kämpar med sin identitet, och slutligen ser vi honom som ung vuxen. Han träffar människor som formar honom: Knarklangaren Juan ser en mobbad pojke och ger honom uppmärksamhet, Kevin är det närmaste han kan kalla en vän under tonåren och Terrel är hans plågoande som driver honom till gränsen av vad han tolererar.

Jag är mycket imponerad över att tre skådespelare kan skildra en karaktär i olika faser i livet och behålla alla särdrag så klockrent. Det finns liksom ingen tvekan om att det är samma sköra själ vi följer, oavsett om han är 6, 14, eller 25 år gammal. Little, Chiron och Black är så fragil att man tror han ska gå i bitar om man petar på honom eller en stark vindpust drar förbi, så fort någon börjar prata med honom tittar han stammande ner i marken med flackande blick. Detta gäller även i sista kapitlet när han är ett skrämmande muskelberg - så fort han ställs inför en känslosam situation så rämnar fasaden och han är 6-åriga Little igen. Mästerligt skådespel och en karaktär man definitivt kommer minnas.

Att Mahershala Ali får en Oscarnominering är något konstigt med tanke på speltiden han har, även om han är bra. Desto mer välförtjänt är Naomie Harris nominering som läskig och jävligt sunkig missbrukare - scenen där hon i slowmotion skriker på sitt barn påminner om en rabiat hund, omskakande. Filmen har ett par såna scener när fotot skapar en drömmande känsla, där regissören leker med stämningen och det lyckas med att fängsla mig än mer. Jag sitter på helspänn nästan genom hela filmen på grund av de starka känslorna och det drömmande fotot som ibland kommer in lyfter den poetiska känslan. Utan att bli pretentiöst ska sägas, det här känns så äkta som det kan bli.

Det är otroligt att man kan skapa så mycket nerv av sån enkelhet. Moonlight är ingen nyskapande film på något sätt men dess ton träffar helt rätt hos mig och varenda minut är något av det mest fängslande jag har sett i år.

[Neatless]

• 0

SSF: Toni Erdmann (2016) | 4/5 |

När hans kära gamla hund dör bestämmer sig den skojfriska Winfried för att leva livet fullt ut än mer än vad han redan gör och åker på en spontanresa till sin dotter som jobbar i Bukarest. Hon är extremt upptagen dock, mitt inne i en stor affär som hon måste lägga all koncentration på och då är farsan mer ett irritationsobjekt än en glad överraskning. Men Winfried ger sig inte, han skapar en bisarr karaktär som nästlar sig in i hennes arbetsliv och utmanar henne att öppna upp sig själv och inte leva så förbannat stelt. Antar hon utmaningen?

Haha alltså... slutet får mig att famla efter ord. Visst innehåller filmen bisarra stunder från början men det eskalerar till nya höjder på slutet. Det börjar som en gullig film där farsan bara vill spendera tid med dottern, men efter halva filmen kan precis allt hända - alla sociala regler kastas ut genom fönstret och man får se saker man sällan sett på film förut. Och på något konstigt vis fungerar det, riktigt bra till och med. Det är omöjligt att inte gilla Winfried som gillar att bära löständer, peruk och har partytricks så oslagbara som att riva ost över huvudet. Peter Simonischeck levererar en hjärtvärmande prestation, och fungerar dessutom perfekt ihop med Sandra Hüller som spelar dottern.

De känns inte som karaktärer skapade för film utan verkliga människor i olika livsfaser. Dialogen är naturlig och trovärdig - lite stakigt sådär precis som i verkligheten. Första timmen sitter jag ständigt med ett litet leende av den fina historien, sen sjunker det lite - scener dras ut till absurdum och segheten sätter in (det är en lång film), men plötsligt rycks det upp igen av ett skamfullt men härligt sångnummer och vad som följer efter det går inte att beskriva.

Det bästa av allt är att man i all den här röran kan utläsa många livsbudskap som inte alls känns ostiga, det är mycket som är tänkvärt i all bisarr humor om familjerelationer, karriär och livet överlag. En helt underbar film som får en att omedvetet le, skratta högt, skamfullt vända bort blicken och framförallt känna sig alldeles varm inombords. Ett absolut måste.

[Mikolino]

• 0

För att fira upptäckterna i Trappist systemet så letade jag film för fantasins begär!

Lycka blev ju då att Passengers trillade in i biblioteket

Bättre än vad jag förväntade mig så den får hela 7/10    hoppas det görs en uppföljare om själva Homestead 2

[Garrett]

• 0

Du spoilar ingenting nu om passenger va?  

[Askungen]

• 0

Nyss hemkommen från förhandsvisning av Martin Scorseses "silence". Handlar om två präster som åker till Japan på 1640-talet. Lite långsam,2 1/2 timme det händer inte mycket precis. Får ändå 3 av 5.

[Mikolino]

• 0

Du spoilar ingenting nu om passenger va?  

Nej! absolut icke!

[Neatless]

• 0

SSF: Jackie (2016) | 2/5 |

Ett porträtt av USA's First Lady Jacqueline Kennedy som upplevde mordet på sin man, president John F Kennedy, på ett alldeles för intimt sätt. Tiden omedelbart efter mordet skildras, men framförallt så får vi ta del av sorgearbetet den första veckan efteråt och hur Jackie kämpar med att få begrava sin man på sättet som hon vill.

Jag har inget intresse för Jackie Kennedy som person för att ämnet ska kännas intressant. Hon är fjärran från min värld, som en rojalitet som jag inte kan förstå varför folk överhuvudtaget visar intresse för. Det enda som jag såg fram emot var hur mycket vi får se från själva mordet, om Jackie får sin mans hjärna i knät. Utan att gå in på detaljer så kan man säga att jag blev nöjd på den fronten! Fokus är såklart inte där men de korta klippen är smakfulla och väl utförda, jag gillar speciellt fotot och den ödesmättade stämningen när bilen kör mot sjukhuset.

Sen är förstås Natalie Portmans skådespel något man kommer minnas och det skulle inte förvåna mig om hon plockar upp sin andra Oscarstatyett på måndag. Hon är som alltid enastående - det här känns som en svår roll men hon briljerar och det är ofta man glömmer bort att det inte är den verkliga Jackie man tittar på. Men hennes prestation bär inte upp en i övrigt svag film som saknar en vettig intrig och något fördjupande och intressant om Jackie.

Jag gillade scenerna från intervjun med Billy Crudup som journalist som skedde bara någon vecka efter mordet. Där är Jackie som mest intensiv och rent läskig i sina snärtiga svar och ansiktsuttrycket från Portman skulle få vem som helst att backa undan. Där har vi några stunder av nerv - resten av filmen är oerhört trist.

Det säger något om att jag inte har någon som helst lust att kolla upp historiken bakom när filmen är över, normalt kastar jag mig över Wikipedia för att läsa upp om människorna som precis porträtterats - den här filmen gör inget för att jag ska vilja läsa upp om Jackie Kennedy. Den får godkänt ändå och det är främst för Natalie Portmans intensiva skådespel. Ett plus också för John Hurt som dyker upp i en av sina sista filmroller.

[mcmike]

• 0

DON'T BREATHE

Skaparna av Evil Dead har gjort det igen! Otroligt spännande nervkittlande, rekommenderar verkligen denna👌

4.5/5 Färjestadare

Redigerat av mcmike, 24 February 2017 - 07:40.

[martiin82]

• 0

DON'T BREATHE

Skaparna av Evil Dead har gjort det igen! Otroligt spännande nervkittlande, rekommenderar verkligen denna

4.5/5 Färjestadare

 

Ja den var rälig! (i en genre som annars brukar vara ganska svår imho)

 

 

Hacksaw ridge - 2/5 Rödhökar

 

Blev faktiskt lite besviken. Pearl harbor en gang till - American style

Redigerat av martiin82, 24 February 2017 - 08:14.

[Neatless]

• 0

SSF: Passengers (2016) | 2/5 |

Rymdskeppet Avalon är på väg till planeten Homestead II för koloniseringen. Resan kommer ta 120 år, så de 5000 passagerarna ombord ligger i vila för att väckas när de är framme. Men något går fel och väcker upp Jim och Aurora i förtid, nu måste de inte bara lära sig leva med varandra i vad som ser ut bli en väldigt lång tid, de måste också ta reda på vad som är fel på skeppet för att överhuvudtaget överleva.

Chris Pratt är en talangfull skådespelare men det syns tydligt att han inte har någon vidare bredd. I den här filmen är han som bäst när han får leva ut sin charm och komiska sida, men när det kommer till de mer romantiska scenerna är han som nollställd. Jennifer Lawrence däremot är på en helt annan nivå, det vet vi, och hon är den som står för kvaliteten i skådespelet. Men kemin de emellan är inte direkt sprakande och scenen när de har en dejt ute i rymden är direkt pinsam i sin smörighet. Filmen förlitar sig såklart inte på skådespelarprestationer. Det här är en lättsam och underhållande rulle utan några ambitioner att fördjupa någonting.

Framförallt är den oerhört snygg och jag älskar all den läckra futuristiska teknologin den skämmer bort oss med - det är den och android-bartendern Arthur som serverar läckra drinkar med medföljande visdomsord som håller intresset uppe. Handlingen är inget mästerverk på något vis utan följer de flesta mallar, men den är ingen katastrof utan håller det hyfsat spännande hela vägen.

Nä, den stora stjärnan är det välgjorda skeppet Avalon som jag gärna hade sett fler filmer utspela sig i. Passengers duger väl som underhållning och om den går på tv en sen kväll kan jag tänka mig se om den, men det känns som det finns mycket potential som går förlorat av ett svagt manus och Hollywood-klicheér. Det finns så mycket intressanta frågeställningar som aldrig ställs, främst psykologiska sådana. Då gillar jag bättre den mörkare Pandorum (2009) som är en liknande historia.

Den får godkänt med mersmak.

[Unregistered242b20f0]

• 0

Deepwater Horizon ,ganska bra 

[Neatless]

• 0

SSF: Tanna (2015) | 1/5 |

En sann historia och filmad på ön Tanna som ligger i Stilla Havet och tillhör östaten Vanuatu. Två stammar har bevarat sina traditionella sätt att leva trots att världen runtom dem har utvecklats i en rasande fart. De har också en långtgående rivalitet emellan dem, och när det återigen flammar upp i strider bortlovas den vackra Wawa till en krigare i den andra stammen som en fredsgåva. Men Wawa vill inte borgiftas, hon är istället kär i Dain från den andra stammen och tillsammans trotsar de uråldriga traditioner till båda stammarnas förtret.

Man vet ungefär vad man får när en uråldrig befolkning som lever i djungeln ska skildras. Det är obefintlig klädsel, barbarisk djurslakt, fullt med vidskepelse om gamla gudar och gott om ritualer med dans och sång runt en eld. Eftersom alla skådespelare är verkliga stammedlemmar så är det så autentiskt som det kan bli, och de gör ett förvånansvärt bra jobb. Men filmhantverket verkar vara från en hyfsad talangfull filmstudent, det känns väldigt amatörmässigt hur vissa scener är upplagda. Handlingen har beskrivits som en Romeo och Julia historia och det stämmer bra, inget originellt eller särskilt engagerande.

Sen har förstås ön Tanna en huvudroll med sin mäktiga vulkan och täta djungel. Det finns gott om läckra scener som utspelar sig i direkt anslutning till vulkanen som spottar ur sig lava och det är lite häftigt. Jag hade föredragit att den här historien hade berättats i en dokumentär istället för en dramatisering för jag engageras aldrig i Wawa och Dain's kärlekshistoria. Den karaktären jag minns bäst är Wawa's energiska (och topless...) farmor som försöker pressa henne att upprätthålla traditionerna oavsett känslor.

Jag konstaterar att den här filmen inte är någonting för mig. Jag har svårt att känna fascinationen för andra kulturer på det sättet att jag hyllar allt de tar sig för. Det finns inte en chans att den vinner Oscarn för bästa utländska utan nomineringen är nog för att uppmärksamma kulturen - som film står den sig platt. Men det är bara min enkla åsikt - många kan säkert tycka att Tanna är hur vacker och poetisk som helst.

[Neatless]

• 0

SSF: Lion (2016) | 3/5 |

Femåriga Saroo lever ett fattigt men lyckligt liv med sin familj i en liten by i Indien. Under en resa in till storstaden tappar han bort sin bror och finner sig plötsligt övergiven och tvingas leva på gatan tillsammans med tiotusentals andra barn i indien. Till slut blir han omhändertagen och adopterad till ett par i Australien och växer upp i en trygg miljö. 20 år senare - Saroo är en ung man med framtiden för sig men är plågad av minnena från barndomen och sin förlorade familj. Han måste hitta dem.

Den här kändes på förhand som en sentimental dynghög till Oscarbait men jag blev positivt överraskad över hur välgjord och gripande den faktiskt är. Redan från början blir man uppslukad i stackars Saroo's resa genom gatorna på Indien - mycket tack vare suveränt skådespel av Sunny Pawar. Filmen tar sig tid att berätta den här grundläggande delen istället för en massa klipp fram och tillbaka i nutid och dåtid, det är ett okomplicerat upplägg som gör en mycket mer investerad i hans livsöde.

När vi sen hoppar fram till den unga mannen Saroo, spelad av Dev Patel, bibehålls kvaliteten. Dev Patel bjuder på stort skådespel och man riktigt känner hans frustration över att inte VETA, något som förstör hans relationer både till flickvännen och familjen. Konstigt att Dev Patel är Oscarnominerad för bästa biroll dock, en mer klar huvudroll har väl aldrig setts. Han är uppbackad av Nicole Kidman (också nominerad) och Rooney Mara i välspelade roller. Hans relation till brodern är inte så utvecklad utan känns som något de kände sig tvingade att kasta in där för att verkligheten kräver det.

Jag velar mellan en trea och fyra i betyg, men det får bli en stark trea. Filmen berör absolut - också för att det är en sann historia - men jag ligger väl inte och skakar av saltbrist för alla tårar jag fällt direkt, den är för förutsägbar och tillrättalagd för det. Musiken får jag inte glömma att nämna, absolut suveränt soundtrack som lyfter upplevelsen enormt.

En mycket fin historia som berättas utan krusiduller för att vara så lättillgänglig som möjligt. Vackert också att den belyser situationen med gatubarn i Indien.

[Mentos]

• 0

War Dogs på blu-ray

 

Skön film bra skådespel och högt tempo. Det blir aldrig tråkigt då det händer nåt nytt nästan hela tiden och ganska intressant historia också, om den nu stämmer.

Rekommenderas!

 

7/10

 

 war dogs.jpg   92.3K   0 Antal nerladdningar

 

 

 

[Unregistereda9666aa5]

• 0

Gantzo:O

Såg den på netflix och skulle först stänga av den pga 3D som jag inte gillar men den var verkligen i min stil.

Monster anime när den är som bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=O2JjLBDPEEQ

Hade inte sett den om du inte tipsat... fixering vid studsande bröst, alltså... jösses. I övrigt väldigt mycket japansk tonårsfilm som hade lite intressanta ideer.

 

Som film, tämligen svag 2/5.. som spel hade det säkert funkat skitbra

[Sir Mix Alot]

• 0

Även om SF här i stan är så taskig att de enda visningarna för John Wick Chapter 2 var klockan 22.00 och 23.30, så blev det en utflykt för att få avnjuta lite ultravåld. Men usch vad gammal man börjar bli, 23.30 och sen 2 timmar film på det, det blir väldigt sent.

Men måste ändå medge att det var värt det. Gillar man första filmen kommer man garanterat uppskatta denna uppföljare. Massor av "head-shots" och annat snygg action erbjuds i rasande tempo.

 

För ovanlighetens skull hade personalen hittat volymkontrollen till salong 1 den här gången, var ett tag sen det hände.

 

Filmen får 4 Mr Scaramanga av 5 möjliga.  

[Frozen_Plauge]

• 0

The Greasy Strangler 4/5

 

-Mycket udda film...

[mcmike]

• 0

The Magnificent Seven

Den var helt ok, allt eller inget ! Ketchup effekt💣

3/5 Färjestadare

Redigerat av mcmike, 26 February 2017 - 11:41.

[Neatless]

• 0

SSF: La La Land (2016) | 4/5 |

 

En aspirerande skådespelare som springer på otaliga fruktlösa provspelningar och en vilsen jazzpianist faller för varandra i skoningslösa Los Angeles där drömmar regelbundet krossas. Tillsammans bestämmer de sig för att lyckas, men går ett förhållande ihop med jakten på respektive drömmar eller kommer det slita isär dem.

 

Det var ju självklart att en musikal skulle gå och bli årets stora Oscarsfavorit. En musikal! Som jag föraktar - varför förstöra en utomordentligt trevlig konversation genom att plötsligt brista ut i ologisk sång? Eftersom den inte kommit ut annat än på bio blev jag dessutom tvungen att slå mig ner i en sal full med fnittriga par och Ryan Gosling-suktande tanter. Vidrigt! Men kanske är det som Ryan Gosling säger till Emma Stone i filmen när hon nämner att hon hatar jazz - man kan inte hata jazz, Man måste bara sätta in det i rätt kontext, samma kan kanske appliceras på en musikal.

 

Ja, jag kapitulerar. Det här är... fantastiskt. Visst tycker jag fortfarande det är löjligt när Ryan Gosling plötsligt lutar sig mot en lyktstolpe och börjar sjunga en serenad mitt i konversationen med Emma Stone och suckar varje gång det drar ihop sig mot sång och dans, men filmen väver in musiknumren extremt bra för att inte skapa någon kontrast med historien den berättar och minimerar min irritation över det. Det löper också en röd tråd som följs utmärkt tillsammans med musiknumren. Ett par låtar är dessutom riktigt bra, som den vackra City of Stars de sjunger i duett.

 

Sen har Ryan Gosling och Emma Stone en fantastisk kemi. Lekfull och kärleksfull, ett perfekt par och båda visar upp lysande stunder av både sorg och komik. Den har ett fantastiskt foto (grattis till Oscarsstatyetten Linus Sandgren) och en härlig nostalgi till det gamla glamoröska Hollywood med massor av filmreferenser.

 

Jag kallar den inte ett mästerverk för jag tycker fortfarande dans och sång inte går i harmoni med att berätta en historia. Men, det är faktiskt omöjligt att inte förtrollas av världen den bygger upp. Den drar på smilbanden på även den buttraste av recensenter och jag blir lätt förälskad. Årets överraskning för min del - en j*vla musikal..

[hassesolo]

• 0

Willow, BD

80-talstöntig men ganska charmig fantasy som stjäl friskt från andra filmer. Småtrevlig i dotterns sällskap.

 IMG_3722.JPG   298.12K   0 Antal nerladdningar

[MikaelJ]

• 0

Inferno http://www.imdb.com/...ref_=ttpl_pl_tt

Underhållande katt och råtta lek i UHD med bra Atmosspår.

Bild och ljud 8 av 10
Filmen 6 av 10

Bifogad fil(er)

•  MV5BMTUzNTE2NTkzMV5BMl5BanBnXkFtZTgwMDAzOTUyMDI@._V1_UX182_CR0,0,182,268_AL_.jpg   16.49K   0 Antal nerladdningar

Redigerat av MikaelJ, 26 February 2017 - 17:56.

[Buddypresley]

• 0

Moon (2009). Bra idé men filmen gick på halvfart utan nån finess, tycker jag. Tveksam 6/10.

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: The Ivory Game (2016)

Ni minns kanske nyheten förra året om att en djurrättsförening i Kenya brände upp över 100 ton av elfenben värt miljontals dollar. Den här dokumentären berättar upprinnelsen till det beslutet och varför budskapet det sände var absolut nödvändigt. Tjuvjakten på afrikanska elefanter är ett massivt problem, görs inget snart står elefanterna inför utrotning inom de närmsta 15 åren. De dödas för deras betars skull - elfenben är en statussymbol i Kina där ett enda välvårdat elfenben kan säljas för hundratusentals kronor. Det här är en laglig industri, men ett näste av restriktioner och bristfälligheter gör att tjuvjagad elfenben blandas in med laglig och distributörer kan gömma undan stora mängder, efterfrågan är väldigt hög.

Skaparna av dokumentären spenderade 16 månader undercover för att undersöka den här industrin. Från att jaga den stora tjuvjägaren Shetani i Tanzania som är ansvarig för över 10.000 elefanters dödsfall till att försöka exponera den smutsiga handeln i Kina inifrån med hjälp av dolda kameror och dubbelagenter.

Man går alltid vemodigt in i såna här dokumentärer - beredd på att bli både riktigt förbannad på idiotiska pengakåta människor och såklart extremt sorgsen över lidande djur. Elefanten är ett sånt ståtligt djur med hög intelligens och starka familjeband, det gör ont när filmarna ständigt hittar hela familjer som dödats och fått sina huvuden avskurna. Likt The Cove (2009), men uppskruvad ett snäpp till, är den upplagd som en thrillerfilm med jakten på den mystiska Shetani och användadet av avancerad utrustning för att spionera - det är nervpirrande som attan när kineserna plötsligt upptäcker den dolda kameran mitt under ett olagligt möte.

Man kan inget annat än att känna beundran för eldsjälarna i dokumentären som viger sina liv åt att skydda de här djuren. Man känner deras passion och även frustration när kampen så ofta verkar hopplös. Jag gillar speciellt den unga kinesen som skäms över sitt lands agerande och sätter dit tjuvjägare efter tjuvjägare när han låtsas vara en köpare. Extremt välgjord dokumentär som förhoppningsvis har en effekt på den här avskyvärda industrin.

[Mikolino]

• 0

Såg nyss Midnight special via netflix.

Helt ok rulle, lite lagom tempo, men missade lite i ploten tyckte jag!

Klart sevärd och får 7/10 av mig!

[Benkke]

• 0

Ett par bättre rullar för en gångs skull
Inferno, ingen änglar och demoner men lite känns igen. Minnesförlusten var mest irriterande.7/10
Nya Reacher var bättre fart på och tappade sällan tempot 9/10

[Unregisteredf2a7f9fd]

• 0

Inferno var helt ok det mest irriterande var dock att den stora tvisten i boken hade man helt skippat och gjort ett gullegull slut istället
 

Spoiler

I boken så lyckas man inte hindra att stoppa "Inferno" utan 1/3 av världen blir smittad och kan därmed inte få barn.

[Neatless]

• 0

SSF: Hidden Figures (2016) | 3/5 |

Innan datorns intåg var man tvungen att göra matematiska uträkningar för hand och på stora arbetsplatser dedikerades hela rum fulla med matematiker till den uppgiften. Som på NASA under 60-talet när rymdkapplöpningen med Sovjet var som mest intensiv - skicka människor ut i rymden (och få dem tillbaka igen) krävde exakta uträkningar, och i fronten för det här arbetet stod tre svarta kvinnor som utmanade alla fördomar under en tid då rasdiskriminering var inskriven i lagen.

Även om den bankar in sitt budskap ett par gånger för mycket på tittaren så är det svårt att finna några fel på den här filmen. Det misslyckas ju sällan när USA gör verklighetsbaserad film om sina okända hjältar, det följer en mall men den är finslipad för att leverera god underhållning och eftertänksamhet. Det är såklart förutsägbart och ofarligt så in i bomben, men det blir aldrig tråkigt utan man vill veta hur det går för de här kvinnorna.

Skildringen av hur det är att vara svart kvinna på en mansdominerad arbetsplats under 60-talet är både upprörande och inspirerande. Och trovärdigt - de vita arbetskamraterna är inte stereotypiska rasister utan helt enkelt obekväma när någon tar plats som inte "ska" ta plats. Störst intryck gör Taraji P. Henson när hon slutligen exploderar och skäller ut Kevin Costner efter noter när de subtila trakasserierna blir för mycket. Det är filmens starkaste scen och hennes karaktär är den mest mångbottnade. Hon är flankerad av Octavia Spencer och Janelle Monáe som också gör det väldigt bra.

Kärleksrelationerna och kyrkkaffet vid sidan av huvudintrigen som ska ge djup åt karaktärerna känns rätt meningslöst dock, intresset sjunker så fort de lämnar arbetsplatsen för mig. Handlingen är lite ofokuserad på det sättet - flera spår utan något djup som inte mynnar ut i någonting speciellt.

Men i det stora hela är det en bra film med fina skådespelarinsatser och en intressant historia, plus en massa svängig musik! En feel good som lämnar lite eftertanke för hur jävligt vissa behandlades under den här tiden - trots att de var ovärderliga för landets framgång. Sevärd.

[Nomad]

• 0

Kollade på Logan på bio igår. Tyckte om den, gillade verkligen råheten i den. Handlingen var helt ok, men på något sätt saknade jag ändå något.. Boyd Holbrook är riktigt skön som skurk! Detta är utan tveken Jackmans bästa prestation som Wolverine. Vill inte säga för mycket för att spoila för er som ska se den.

 

Men jag ger den ändå 4/5 i betyg.

[Neatless]

• 0

SSF: 20th Century Women (2016) | 1/5 |

 

Santa Barbara, Kalifornien på 70-talet. Tre kvinnor i olika åldrar hjälper till att uppfostra en pojke i tidiga tonåren om livet, kärlek och sex utifrån deras perspektiv som kvinnor.

 

Jag känner verkligen ingenting för någonting i den här filmen. Det är ingen skådespelarinsats som sticker ut, karaktär man älskar, handling som är intressant eller någon scen som fastnar i minnet. OScarnominerad för bästa originalmanus och ja - på pappret ser det säkert ut att kunna bli en grym film men det är inget som har överförts till den slutliga produkten. Den saknar helt en röd tråd och är rörig med slarviga presentationer av karaktärer som inte skänker ett dugg djup. Det finns knappt någon intrig heller, bara en massa flummigt trams som filmskaparna säkert high-five'de sig igenom i tron att de skapat något "livsbejakande" och härligt.

 

Den försöker så hårt med att vara den här filmen som hyllar livet och kärleken men enligt mig misslyckas den totalt. Sen är jag medveten om att jag inte är den mest mottagliga personen för den heller, eller snarare könet. Kvinnor kommer säkerligen känna igen sig i många situationer och tankar som när Elle Fanning beskriver sex eller Greta Gerwig tvingar alla att säga menstruation vid matbordet och gilla den för att den exponerar deras perspektiv på saker. Jag har såklart ingenting emot de perspektiven, men kan inte heller relatera och då sjunker intresset - förutom att det är en dåligt sammansatt film.

 

Det jag gillar är musiken: The Clash, Buzzcocks, Germs och en massa underbart. Men när Annette Bening och Billy Crudup försöker förstå Black Flag och dansa sådär spontant och härligt vill jag bara stänga av. Det är så ansträngt och onaturligt och det genomsyrar hela filmen - känslorna den vill förmedla kommer aldrig fram.

 

Jag skulle rekommendera den till kvinnor dock för det finns säkert en massa saker att le nickande åt. För mig finns det inte så mycket att le förstående åt och som film faller den helt platt - tråkig, tom och total avsaknad av äkta känslor.

[Benkke]

• 0

Hade inte orkat se Independence Day Resurgence på grund av all negativ kritik. Gillade den bättre än tom ettan, bara den enorma mängden fiender som störde mig

[Unregistered1fef72f3]

• 0

Storks

Oväntad rolig animerad film. Jag hade inte så stora förväntningar på filmen med tanke på hur omslaget såg ut, men lärde mig snabbt att inte döma filmen efter omslaget. Jag skrattade högt några gånger vilket räcker för mig. 

 

4 av 5 varg-motorer

[Neatless]

• 0

SSF: Fences (2016) | 2/5 |

Troy Maxson är en bitter man som nu jobbar som sophanterare efter att hans drömmar om att bli baseballproffs gått i spillror. Han bor i ett litet hus i Pittsburgh med sin fru Rose och sonen Cory där konflikterna aldrig tar slut. När han börjar bygga ett staket runt huset är det starten på gräl som får förödande konsekvenser för flera relationer och riskerar att bryta familjeband för evigt.

Det märks att det här är en teaterproduktion överförd till film. Skådespelarna kan sina repliker lite för bra, replikskiftena är så snabba och inövade att all naturlig känsla är som bortblåst vilket leder till att inlevelsen tar skada och karaktärerna tappar trovärdighet. Det blir extremt segt helt enkelt. Visst är det imponerande när Denzel Washington slänger käft så klockorna stannar men då är det också Washington-show och inte så mycket som ger liv åt karaktären eller berättelsen. Det är väldigt bra skådespel från både han och Viola Davis - men det känns som filmen är ett skyltfönster för just det.

Man får en liten gemytlig känsla för bakgården till huset där de super hela dagarna och Denzel övar sina baseballsvingar på en boll knuten på en trädgren eftersom filmen utspelar sig till 90% där. Miljövariation hade inte skadat, det hade varit intressant att få se Denzel köra sin sopbil till exempel som han tjatat om. Men nej, runt huset ska precis allt utspela sig och det spär på känslan att det här är en pjäs (och teater har jag svårt för).

Inte mycket positivt alltså, men berättelsen och karaktärerna sätter sig lite ändå i den andra halvan och det blir bättre. Det är flera tragiska öden och halvintressanta historier som utvecklar sig, och jag gillar 50-talets tidsanda från fattiga svartas perspektiv.

Det här är en uppvisning i skådespeleri och inte så mycket mer, man måste verkligen koncentrera sig för att uttyda någon intressant berättelse från Denzel's evinnerliga smattrande mun. Jag tycker det är sevärt ändå - den härliga tidsandan och starka skådespelet gör det uthärdligt. Men det är ingen film jag kommer se om.

[Neatless]

• 0

SSF: Silence (2016) | 3/5 |

När en portugisisk präst försvinner i Japan under 1600-talet där katolicismen är förbjuden och dess anhängare söks upp och torteras antas han vara död. Men två unga präster hemma i Portugal vägrar ge upp på sin mentor. De reser till Japan för att finna honom trots stor risk för att de själva kommer upptäckas och utsättas för obeskrivligt lidande.

Det här är alltså projektet som legat och grott i Martin Scorseses huvud ända sedan 80-talet. En historia som låter sjukt ointressant för min del - religiöst tema där tron kan flytta berg och få en att stå ut grym tortyr medans man tittar lidelsefullt upp mot himlen i sökandet efter tröst från den (passiva) allsmäktige är filmen i ett nötskal. Men jag blev förvånad hur mycket jag gillade den ändå. Ja, den känns väldigt predikerande i långa stunder men förutom det blir jag engagerad i historien redan från början - Andrew Garfield och Adam Driver's desperata sökande är trovärdigt och Japan känns som en riktigt farlig plats får såna som dem.

Sen är den för lång för sitt bästa - det går inte att vara så repetiv om man vill hålla intresset uppe. Jag vet inte hur många gånger vi får se personer trampa på den där Jesus-stenen med gråten i halsen men det är minst ett par gånger för mycket. Men Scorsese är skicklig - även de stämningsfulla scenerna där inte något händer vilar det en episk ton över som gör att jag uppslukas av världen. Foto, musik och skådespelarinsatser är i fin harmoni med varandra - sen lämnar berättelsen lite att önska som är repetiv och avslutar svagt.

Jag kan inte skaka av mig känslan av att det ligger ett mästerverk någonstans därinne som bara väntar på att upptäckas, men troligen är det inte så. Den utforskar inte riktigt de stora frågorna utan håller sig till att vara något av en äventyrsfilm som upprepar sig själv. För tillfället får den nöja sig med att vara en bra film. Även om jag inte bryr mig om filmens budskap så innehåller den passionerat skådespel och fascinerande tortyrscener som går fint ihop med fredagsmyset.

[greveriff]

• 0

Me before you.

Bra skådespelare och fint filmad. En bra historia om än lite väl tillrättalagd.

3 av 5.

[MikaelJ]

• 0

Sully stod för skådespelet ikväll. Det var ett tag sedan jag blev så biten av en film, både handlingen och skådespelet var på topp. Hanks och Eckhart är lysande i sina roller.

Filmen 10 av 10
Bild och ljud 9 av 10

Bifogad fil(er)

•  MV5BMTg5NTUwNDIyOV5BMl5BanBnXkFtZTgwMjI2OTc3OTE@._V1_UX182_CR0,0,182,268_AL_.jpg   12.76K   0 Antal nerladdningar

[Neatless]

• 0

SSF: Fantastic Beasts and Where to Find Them (2016) | 2/5 |

 

Trollkarlen Newt Scamander anländer till New York under arbetet med en bok om magiska djur. Med sig har han sin väska som gömmer en magisk värld fylld med mystiska varelser. I New York är det oroligheter, magiker har fullt sjå med att hålla sin värld hemlig för de normala och mörka krafter gör allt för att starta ett krig. När Newt råkar förväxla sin väska befinner han sig plötsligt mitt i händelsernas centrum i en konflikt som kan förändra allt.

 

Jag har inte sett en enda Harry Potter film eller läst något av litteraturen den här världen bygger på. Det är relevant att nämna det när jag ska ge mitt omdöme, det höjer såklart upplevelsen när man kan relatera till karaktärerna och det universum den utspelar sig i. För mig blir den nu en stundtals löjlig film med alla sina magiska monster och gulliga ton. Humorn lutar åt det barnsliga hållet - det är på nivå med att en överviktig person inte kommer in i ett trångt utrymme (det händer faktiskt i en scen). Berättelsen är tråkig, förutsägbar och innehåller ett myller av bleka karaktärer. Det är svårt att känna någon inlevelse.

 

Eddie Redmayne i huvudrollen är väl den som gör bäst ifrån sig med sitt besynnerliga sätt som gör det trovärdigt att han jagar monster till vardags. Colin Farell har däremot inte särskilt mycket att arbeta med i den bleka antagonist-rollen. Visuellt är den spektakulär, såklart. Monstren kommer till liv med bra CGI och ett coolt trolleritrick väntar ständigt runt hörnet. Men originaliteten saknas. Det här är en vanlig äventyrsfilm som innehåller några HP-relaterade saker - var är den magiska världen som man direkt känner är något speciellt att kliva in i? Jag vet inte, kanske känns det så för fansen men jag är besviken över att den inte gör mer för att charma en utomstående som mig.

 

Den gör mig inte direkt sugen på att köra det där HP-maratonet jag länge haft i tankarna. Det är för mycket barnfilm för mig, för billig humor och för lite mörker och tyngd. Det här blir bara knappt godkänt för specialeffekterna och det faktum att Ron Perlman dyker upp i en animerad roll som pubägare med det oövervinnerliga namnet Gnarlack.

[Unregistered706504e9]

• 0

Förväxla inte den filmen med Harry Potter. HP är fantastiskt mycket mer intressant och har en bra story i grunden. Möjligen att de första böckerna (och därmed fimnern) är barnsliga i sammanhanget, men redan de har em annan tyngd än den glättiga film du just såg.

Har sett om alla hp-filmerna, men den där somnade jag till och har inte för avsikt att se klart.

[Unregistereda299ec85]

• 0

Tog många år innan jag såg HP för att kag tyckte de verkade barnsliga, efteråt kände kag mig dum att ha haft de förutfattade meningarna.

Men jag ttcker faktiskt inte att Odjuren var speciellt dålig, den hade en lättsam och charmig ton. Hade jag inte sett HP innan hade jag nog inte uppskattat Odjuren på samma sätt.

[Unregistereda299ec85]

• 0

The Bourne Identity (1988)

Nu var det flera decennier sedan jag läste boken, Identitet Kain, men enligt mina minnen så följdes TV-serien väldigt nära bokens handling.

Tycker den åldrats väl och håller fortfarande.

Redigerat av Unregistereda299ec85, 05 March 2017 - 21:27.