[Alban]

• 0

Vad kul! Konserter är alltid en höjdare!

Varje pianokonsert är liksom sin egen personliget. 25an är kanske den som är mest symfonisk och storslagen av dom. Kanske den som pekar allra mest åt Beethovens senare pianokonserter. Jag vet i varje fall att första satsen är den längsta av alla första satser, men förmodligen är hela konserten den största i formatet. Dessutom tycker jag att han allt mer börjar bredda pianots uttrycksförmåga - framförallt i finalen. Hur ska man säga - han lämnar allt mer det där stadiga - att stå med båda fötterna på marken och går mer mot det sfäriska alla Chopin -även om det naturligtvis är mycket långt kvar. Han är ju trots allt en klassisker, men för att vara 1786 så...

Jag vet inte hur bra koll du har på pianokonserterna, men som en liten snabb guide. Det finns ju såklart massor att skriva om var och en, men lite småslarigt så här på kvällskvisten:


Nr. 1-4 - kv.37,39,40,41 är tidiga konserter efter förlaga av främst Bach sönerna. De är inte så intressanta men lite småcharmiga. Jag har för mig att de är skivna -67 eller nåt, så de är inte så lika dom andra konserterna.

kv.107 tre konserter som är rätt lika nr. 1-4, men räknas av nån konstig anledning inte bland de 27 pianokonserterna.

Nr. 5 - kv.175 - Mozarts första egna pianokonsert. Lite småcharmig, men inget man inte klarar sig utan. Den är skrivna några år innan violinkonserterna, som jag tycker är betydligt intressantare.

Nr.6-8 - kv.238, 242, 246 Några ungdomskonserter. Charmiga, men det hörs att det är en tidig Mozart. Dock är det för mig konserter som har växt med åren. Både 238 och 242 (med rätt inspelning) är riktigt charmiga!

Nr.9 - kv.271 En milstolpe. Det känns fortfarande att det är en tidigare Mozart än dom konserter som vi ofta förknippar honom med, men det är ändå en Mozart på topp! Dessutom har formatet växt. Och dessutom är det den enda av (i varje fall hans egna) pianokonserter där pianot kommer in innan en rejäl Tutti presentation av expositionen.

Nr.10 - Kv.365 - En charmig konsert för två pianon.

Nr.11-13 - Kv.413, 414, 415 - Tre små charmiga pianokonserter som (tillsammans med 449) brukar kallas kammarkonserterna, eftersom man kan utesluta blåset i dom och om det kniper bara ha en stråkkvartett som orkester. C-dur konserten kv.415 är störst av dom och är med full sättning inte alls speciellt liten. 413 och 414 har en rätt enkel form, och 414 är väl så typisk Mozart konsert som det bara kan bli, men mycket mycket charmig. Alla håller lysande kvalité. Möjligen är 413 lite tråkig, med undantag för finalen.
Här börjar också Mozart storhetstid bland pianokonserterna!

Nr.14-16 - kv.449, 450,451 - Nu blir det tätt mellan konserterna, för nu är vi inne på det mest produktiva pianokonsertåret 1784. Dessa tre är skrivna ungefär samtidigt, men är ändå helt olika till sin karraktär. 449 har en väldigt fin första sats och en andra sats man kan döda för. Och sen en rätt märklig final som är väldigt kontrapunktiskt. Kanske inspererad av Bach?
450 är en rätt märklig konsert, full av infall och en mycket vacker andra sats med varitationer. 451 är en ganska fanfarlik konsert med trumpeter i orkestern. Också en väldigt fin konsert, jag själv funderar på att spel nångång.

Nr.17-19 - kv.453, 456, 459 - Också från 1784. 453 är en ljus somrig konsert som man blir riktigt glad av. Det är också en konsert som kanske är bra att börja med för nybörjare. 456an är också en stadig rackare. Det var faktiskt en av de första jag kom in på Mozart spåret med. En klassisk konsert som inte sticker ut för mycket, men med en otrolig andra sats. Sen F-dur konserten kv.459 är en riktig klassiker. Själv tycker jag det är en konsert som lätt druknar i antalet Mozartkonserter, men på sikt är den bland dom bättre. Lyssna till exempel på Richard Goodes inspelning.

Nr.20 kv.466 - En riktig klassiker och en bland de mest spelade. En av de enbart två i moll. Själv känner jag att konserterna blir mer och mer symfoniska och börjar växa vid formatet här. Jag brukar känna 11-19 är en grej och 20-27 nästa.
Hur som helst - en lysande konsert -skriven med stor klokhet och har en rätt virtuos final.

Nr.21 kv.467 - Också en klassiker - kanske än mer efter Bo Widerbergs Elvira Madigan. Mycket bra, även om jag tycker att finalen är lite trisst.

Nr.22 kv.482 - Absolut en av de bättre konserterna. En väldigt välgjort konsert och stor till formatet. Symfonisk. Den långsamma satsen är mycket vis och finns många bottnar i.

Nr.23 kv.488 - charmig konsert, som knyter av till tidigare konserter - påminner om kammarkonserterna, men är rätt ofta spelad.

Nr.24 kv. 491 - En riktig Hamlet bland pianokonserterna. En riktig djuping med stort vemod. Ruskigt bra, men inget man blir glad av direkt.

Nr.25 kv.503 - se ovan. Är den sista i raden av konserter från 1784-85

Nr.26 kv.537 - Många gillar den, men jag är lite mer tveksam. Det saknas rätt mycket från partituret, som utgivare själva fått fylla i. Men den är pampig och ljus och kallas för kröningskonserterten eftersom den spelades på en kröning i Frankfurt har jag för mig.

Nr.27 kv.595 - Den sista från dödsåret 1791. Kul att han hann med en sista konsert så sent. Är inte speciellt stor och är rätt klassisk i sin form, men har ändå ett uttryck som inte lämnar en oberörd. Nånstans läste jag (i Einstein?) att det är som ett avskred till konstformen och det är faktiskt rätt bra beskrivet.

[Unregistered1197]

• 0

Bra vägledning, Alban. Mozarts pianokonserter är en av många höjdpunkter i musikhistorien. Pianot var ju Mozarts eget instrument så han skrev dem ju med det uttryckliga syftet att briljera som solist. (Samma med Bach och orgeln men den är ju inte lika lättillgänglig som en lätt pianokonsert).

När man har bekantat sig med Mozarts pianokonserter är det intressant att ge sig in på Beethovens pianokonserter. De skrevs lite som en reaktion mot Mozarts stil. Beethoven hade ju studerat piano för Mozart ett kort tag men hade en annan syn på hur det skulle låta. Även Beethoven skrev pianokonserter för att göra sig ett namn som solist men han satsade väl mer på kvalitet än kvantitet med sina fem pianokonserter.

Uchida har ju även spelat in Beethovens pianokonserter på ett mycket bra sätt, vilket imponerar eftersom pianister brukar vara bra på antingen Mozart eller Beethoven men mera sällan båda. Uchidas inspelningar på Philips är ju annars exempel på inspelningar med väldigt bra ljud och hög konstnärlig kvalitet.

När det gäller samlingen så hade redan min föräldrar mycket klassisk musik. Pappa brukade ofta komma hem från jobbet med en påse med någon klassisk LP. Ofta var det mästarna på DG så det är väl därför som jag har ett särskilt förhållande till den gula etiketten.

Nuförtiden har jag för vana att köpa en bunt skivor varje månad så ibland köper man sånt som man vill ha och ibland löper man sånt som man vill testa. Det besvärliga är bara att hitta tid till att lyssna ordentligt på alla gamla favoriter och nya testobjekt.

Däremot är jag helt omusikalisk själv och kan ingen musikteori, bara så att ni vet. Farsan ville att jag skulle bli violinist men det blev inge' me' de'.

Redigerat av Unregistered1197, 05 August 2008 - 11:57.

[lejontim]

• 0

Tack alban, du har verkligen koll på konserterna . Jag tror det blir spännande att höra konserterna i en enda lång lyssningssession där jag bara lutar mig tillbaka och njuter. Igår satt jag kl 12 på natten med mina nya fina sennheiserlurar och lyssnade igenom bruchs violinkonsert, mahlers 5:an och pragsymfonin.


Själv är även jag ganska tondöv men jag är ändå en rätt hyfsad elgitarrist där jag försöker spela som hendrix eller page men låter förmodligen som Townshend, fast sämre!

Men egentligen vill jag lära mig spela piano, men det är nog lite för sent vid 27 års ålder.

[Alban]

• 0

När man har bekantat sig med Mozarts pianokonserter är det intressant att ge sig in på Beethovens pianokonserter. De skrevs lite som en reaktion mot Mozarts stil. Beethoven hade ju studerat piano för Mozart ett kort tag men hade en annan syn på hur det skulle låta. Även Beethoven skrev pianokonserter för att göra sig ett namn som solist men han satsade väl mer på kvalitet än kvantitet med sina fem pianokonserter.

[...]

Däremot är jag helt omusikalisk själv och kan ingen musikteori, bara så att ni vet. Farsan ville att jag skulle bli violinist men det blev inge' me' de'.

Vad synd! Du verkar ju ha slipade öron, så du hade säkert blivit en strålande violinist.

Jo, det känns som Beethoven bygger mer på Haydns stil. Visserligen hade Beethoven ibland Mozart konserter som förlaga (i varje fall i trean, men jag tror även fyran), men han gjorde ju på sitt eget sätt ändå.
Jag upplever lite att ur ett musikhistoriskt perspektiv han Haydn lämnat mer avtryck än Mozart - i varje fall rent tekniskt. Fast å andra sidan är väl Haydns pianokonserter mer mainstream från tiden än Mozarts.

Tack alban, du har verkligen koll på konserterna . Själv är även jag ganska tondöv men jag är ändå en rätt hyfsad elgitarrist där jag försöker spela som hendrix eller page men låter förmodligen som Townshend, fast sämre!

Men egentligen vill jag lära mig spela piano, men det är nog lite för sent vid 27 års ålder.

Tackar. Jo, jag har levt med dom sen jag var 15 eller nåt och spelat igenom nästan alla (de flesta dock på egen hand utan orkester) och jag verkligen älskar dom!

För gammal för att spela?
Nej, för tusan! Vill du så går det!
Det är det viktigaste, i andra hand tallang. Kolla om du kan hitta någon bra och inspererande pianolärare och ge en chans nån termin och se. Jag lovar - det är underbart att lira ;-)

Redigerat av Alban, 05 August 2008 - 13:06.

[Plywood]

• 0

Den saknar dock körsymfonin, denna tycker jag du borde köpa som ett fristående exemplar då du får med hela symfonin som förmodligen är min favorit av alla symfonier. Det finns ju hur många inspelningar som helst med denna symfoni. Karajan är bra på beethoven så prova någon av hans inspelningar.

Skall prova den. har du något bra förslag på Beethovens 9, så får du gärna tipsa om det också.. Den är som världens bästa rocklåt typ, får ståpäls när jag lyssnar på den..

Edit: hittade den nu på DG, inspelad i Berlin 1989. Låter det bra??!

Mvh

Redigerat av Plywood, 05 August 2008 - 15:05.

[Hifi-Arne]

• 0

Tack alban, du har verkligen koll på konserterna . Jag tror det blir spännande att höra konserterna i en enda lång lyssningssession där jag bara lutar mig tillbaka och njuter. Igår satt jag kl 12 på natten med mina nya fina sennheiserlurar och lyssnade igenom bruchs violinkonsert, mahlers 5:an och pragsymfonin.


Själv är även jag ganska tondöv men jag är ändå en rätt hyfsad elgitarrist där jag försöker spela som hendrix eller page men låter förmodligen som Townshend, fast sämre!

Men egentligen vill jag lära mig spela piano, men det är nog lite för sent vid 27 års ålder.

Man är aldrig för gammal för att börja spela ett instrument! Efter att ha spelat gitarr sedan 5:an så började jag för ca 2 år sen (då var jag 25) att lära mig spela piano och det är riktigt kul! Dock spelar jag än så länge inga avancerade saker, mest vanliga kända låtar. Så vill du spela piano rekommenderar jag dig att prova!=)

Vid nästa skivbeställning kommer jag mest troligt att köpa Mozart's och Beethoven's kompletta pianokonserter med Uchida. Jag blir frestad när ni pratar varmt om de konserterna så jag måste bara lyssna in mig på dom=)

Några andra rekommendationer när det gäller Mozart? Symfonierna 35-41 med Böhm håller jag som sagt på att lyssna in mig på.=)

Redigerat av Hifi-Arne, 05 August 2008 - 15:51.

[Unregistered1197]

• 0

Om du ska köpa Karajans inspelningar av Beethovens symfonier så är det nog framför allt 70-tals eller 80-talsinspelningarna som du ska välja på grund av ljudkvalitén. Vilken version man föredrar är mest en smaksak även om jag lutar mot 70-talsversionerna.

Kika också på om du kan köpa en box med några eller alla symfonier i ett paket eftersom det är betydligt billigare än att köpa dem separat.

Mosarts blåsarkonserter och serenader är ganska trevliga att lyssna på när man vill komma in på Mozart, exempelvis K361 (ingen höjdarversion men är kul att se dem spela). Den utgjorde också stommen i det mest lyriska avsnittet av Formans (annars tvivelaktiga) Mozartfilm.

Finns bland annat på en samling från Deutsche som är ganska matig och har tillräckligt schyssta tolkningar:

http://www.cdon.com/...mp;page=product
http://www2.deutsche...amp;per_page=10

Redigerat av Unregistered1197, 05 August 2008 - 16:34.

[Unregistered1483]

• 0

Hej,

Jag lade mig helt i händerna på Alban och gick till skivaffären för att köpa någon av Mozarts pianokonserter. Fanns ingen på de större skivbolagen, men hittade : http://www.regisreco...No/RRC1154.html . Pianokonserterna nr 17 och 27 med Alfred Brendel som solist och Vienna Volksoper Orchestra samt Paul Angerer som dirigent.

Hade aldrig hört talas om skivbolaget förut, men på konvolutet satt ett klistermärke med "Penguin CD Guide - Top Recommendation" och priset var 79 kr, så jag slog till. Känner ni till skivbolaget Regis och inspelningen?

Sitter och lyssnar på kontoret på mitt midi system (modell större) och ett första intryck av nr 17 är att det låter livligt och glatt samt att det är lättillgängligt som Alban skriver. Kan gärna återkomma med vidare intryck om någon är intresserad.

[mikaels]

• 0

Skall prova den. har du något bra förslag på Beethovens 9, så får du gärna tipsa om det också.. Den är som världens bästa rocklåt typ, får ståpäls när jag lyssnar på den..

Edit: hittade den nu på DG, inspelad i Berlin 1989. Låter det bra??!

Mvh

Hänvisar till mitt tips om Haitink och LSO live för nian, den har fått alldeles strålande recensioner, det har fö hela serien av Beethovesymfonierna fått, här t ex. Fast Karajans från -77 är ju inte dålig heller...

[lejontim]

• 0

Skall prova den. har du något bra förslag på Beethovens 9, så får du gärna tipsa om det också.. Den är som världens bästa rocklåt typ, får ståpäls när jag lyssnar på den..

Edit: hittade den nu på DG, inspelad i Berlin 1989. Låter det bra??!

Mvh

Jag e ju rätt trög så jag kanske missupfattar vad du menar men du kanske inte är medveten om att 9:an och körsymfonin är samma symfoni?

Men jag tror att du menar 5:an, där beethoven nästan låter som ett gitarr-riff. Av denna inspelning är Kleibers version den mest kända och förmodligen den bästa också. Du hittar den på cdon för 79kr, du får även 7:an på köpet, som är en på det stora hela en bättre symfoni än femman.


Jag hade tagit antingen karajans inspelning av nionde symfonin från 62 eller 77. Men kanske även abbados version är bra, jag vet inte men jag skall införskaffa den också.


Jag såg att DG säljer en box med alla beethovens symfonier i ett paket på cdon för 299kr, karajan är dirigenten och inspelningen är från 62, många anser att dessa är de bästa inspelningarna som karajan gjort, bland annat i opus, en tidskrift för klassiskt intresserade!!! Den är nog jäkligt prisvärd.

Redigerat av lejontim, 05 August 2008 - 17:52.

[Unregistered1197]

• 0

Ok, men någon revolution tycker jag inte att Haitinks inspeling är. Den mejslar ut en del detaljer i musiken som man inte är helt van vid att höra så tydligt, vilket skapar ett visst lyssnarintresse. Däremot tycker jag att det samlade intrycket är lite lätt och flyktigt utan den germanska tyngd som Beethovens symfonier behöver.

Karajans inspelningar är ju så monumentala att alla efterkommande måste hitta på något nytt men för min del har Haitink inte stulit hans tron. Karajan är alltjämt kung.

62-an säljs billigt men då är ljudkvalitén därefter. Om man bara ska ägan en cykel så är det nog de senare man ska välja trots allt.

Redigerat av Unregistered1197, 05 August 2008 - 17:54.

[lejontim]

• 0

Om du ska köpa Karajans inspelningar av Beethovens symfonier så är det nog framför allt 70-tals eller 80-talsinspelningarna som du ska välja på grund av ljudkvalitén. Vilken version man föredrar är mest en smaksak även om jag lutar mot 70-talsversionerna.

Kika också på om du kan köpa en box med några eller alla symfonier i ett paket eftersom det är betydligt billigare än att köpa dem separat.

Mosarts blåsarkonserter och serenader är ganska trevliga att lyssna på när man vill komma in på Mozart, exempelvis K361 (ingen höjdarversion men är kul att se dem spela). Den utgjorde också stommen i det mest lyriska avsnittet av Formans (annars tvivelaktiga) Mozartfilm.

Finns bland annat på en samling från Deutsche som är ganska matig och har tillräckligt schyssta tolkningar:


http://www.cdon.com/main.phtml?prod=110616...mp;page=product
http://www2.deutsche...amp;per_page=10

Vadå amadeus är en av de bästa filmer som gjorts, enligt mig iaf. Tack vara den började jag lyssna på klassisk musik. Sen att den är helt felaktig rent historiskt har ingen betydelse, en bra historia är alltid en bra historia.

[Unregistered1197]

• 0

Vi kan lämna det till filmforum

[Alban]

• 0

Hej,

Jag lade mig helt i händerna på Alban och gick till skivaffären för att köpa någon av Mozarts pianokonserter. Fanns ingen på de större skivbolagen, men hittade : http://www.regisreco...No/RRC1154.html . Pianokonserterna nr 17 och 27 med Alfred Brendel som solist och Vienna Volksoper Orchestra samt Paul Angerer som dirigent.

Hade aldrig hört talas om skivbolaget förut, men på konvolutet satt ett klistermärke med "Penguin CD Guide - Top Recommendation" och priset var 79 kr, så jag slog till. Känner ni till skivbolaget Regis och inspelningen?

Sitter och lyssnar på kontoret på mitt midi system (modell större) och ett första intryck av nr 17 är att det låter livligt och glatt samt att det är lättillgängligt som Alban skriver. Kan gärna återkomma med vidare intryck om någon är intresserad.

Kul! Det verkar vara en äldre inspelning - vet du när den är inspelad?
Annars är Brendel en av de stora när det gäller Mozarts pianokonserter, så du har nog gjort ett bra köp. Han spelade in alla (från nr.5) med Neville Marriner på -70-talet. De tillhör väl en av de stora inspelningarna, även om dom idag kan kännas lite ringrostiga. Men till mellanpris är dom helst klart värda sitt pris.
Du får skriva vad du tyckte sen

Hifi-Arne:
Ja, du kommer inte att bli besviken på musiken - den är strålande!
Sen kan du kolla tillbaka lite i tråden om inspelningar, om du vill lyssna lite innan du beställer.
Annars är ju en idé att köpa Pollinis nya inspelningar och följa upp allt efter dom kommer. Så du hinner lyssna och smälta över en längre tid. Om dom nu kommer komplett...

Mer Mozart? Oj, det finns massor! Jag skulle rekomendera Klarinettkonserten och kvintetten. Kvintetten är ett sånt där perfekt verk i minsta deltalj, som bara Mozart kan få till. Det finns massor med skivor där du hittar båda på samma skiva, men känner mig ändå lite osäker på inspelningar. Denna kanske? Eller har Chris kanske har nåt bättre förslag?

Sen, stråkkvartetterna (såklart!). Själv är jag väldigt fäst vid Amadeus kvartettens inspelningar. Det finns en gammal inspelning från början av -50-talet och en -60-talsinspelning. Det har jag skrivit innan, men 50-tals inspelningen låter ljudkvalitémässigt rätt risigt. Men den finns för 115 kronor på Megastore och det är fem skivor. Så beställer du därifrån så är det ett kap! Fast om du vill njuta så rekomenderar jag dig -60 talsinspelningen för ljudets skull och den finns tyvärr bara komplett, vad jag vet. Länk
Sen är det många som gillar Alban Berg kvartetten (Teldec inspelningen) också, och likaså Talich-kvartetten. För mig når dom inte lika långt som Amadeus, men det är kanske en smaksak. Jag har alltid haft Amadeus så...
Om du kollar runt, så är kv.400 numren och uppåt lysande.

Redigerat av Alban, 05 August 2008 - 18:14.

[Plywood]

• 0

Jag e ju rätt trög så jag kanske missupfattar vad du menar men du kanske inte är medveten om att 9:an och körsymfonin är samma symfoni?

Jo nu han jag beställa inspelningen från 89. Jo visst körsymfonin och 9:an är samma, det var det jag menade iaf.

tack ändå!

mvh

Redigerat av Plywood, 05 August 2008 - 18:21.

[Unregistered1483]

• 0

Alban,

Den är inspelad i Wien juli 1961 och utgiven (av Regis) år 2001. Man kan vidare läsa att den blivit remastrad tvenne gånger, först i New York och sedan av Regis. Det blev en "present" till hustrun och jag kan därför lyssna och skriva vad jag tycker först senare.

MVH

[mikaels]

• 0

Ok, men någon revolution tycker jag inte att Haitinks inspeling är. Den mejslar ut en del detaljer i musiken som man inte är helt van vid att höra så tydligt, vilket skapar ett visst lyssnarintresse. Däremot tycker jag att det samlade intrycket är lite lätt och flyktigt utan den germanska tyngd som Beethovens symfonier behöver.

Karajans inspelningar är ju så monumentala att alla efterkommande måste hitta på något nytt men för min del har Haitink inte stulit hans tron. Karajan är alltjämt kung.

62-an säljs billigt men då är ljudkvalitén därefter. Om man bara ska ägan en cykel så är det nog de senare man ska välja trots allt.

Håller med till viss del, Haitink är bra, men kanske inte SÅ bra som (iallafall de svenska) kritikerna tyckte, med reservation för att jag inte hört hela cykeln, bara 9.
Själv äger jag denna med Karajan (-77), Böhm (sent 60-tal? på DG med sexan) och Haitink, och tycker nog Böhm är min favorit. Monumental (och långsam, 78 min, 10 min långsammare än Karajan och haitink).
Man behöver mer än en inspelning av denna

[Hifi-Arne]

• 0

Igår kväll lyssnade jag igenom Beethoven's pianosonater nr. 8, 13 och 14 på denna skiva:

http://www.amazon.co...a...4446&sr=8-3

Lät mycket fint, ska nog lyssna igenom den en sväng till idag! Det är Emil Gilels utgiven på Deutsche Grammophon. Vad har ni för erfarenhet av Gilels? Hur är hans pianospelande jämfört med andra versioner av sonaterna? Tänkte om ni har någon riktigt bra referensinspelning som ni kan rekommendera. Det är alltid roligt att jämföra olika versioner av samma verk.

[lejontim]

• 0

Vilken är den bästa operan? Jag har har hört alldeles för få för att besvar detta på ett bra sätt men jag tycker figaros bröllop är fruktansvärt bra, vilken/vilka är era favoriter?

[Unregistered1197]

• 0

Opera kräver ganska mycket tid och uppmärksamhet så det blir inte så ofta man hinner lyssna på det.

Själv gillar jag Wagner och tycker kanske att Parsifal har ett behändigt format.

Figaros Bröllop är förstås en riktig rökare men jag lyssnar väl oftare på Trollflöjten för att jag gillar handlingens väv av ockultism, livsåskådning och sublimeringsdrama.

Vad gäller Gilels så kan jag också rekommendera hans Mozartinspelningar, som är fina.

Redigerat av Unregistered1197, 08 August 2008 - 17:52.

[lejontim]

• 0

Jag tycker trollflöjten är bra den med, fast det är egentligen bara akt två som håller vanlig mozartklass, en ganska hög klass förvisso. För min del är librettot av mindre betydelse om jag hade fått välja hade jag kunnat nöja mig en massa arior på rad utan någon som helst berättelse eller liknande. Eftersom jag varken förstår tyska eller italienska så har inte texten någon betydelse för min del.


Jag hade nämligen tänkt mig att göra en offensiv gentemot den italienska romantiska operan, dvs verdi och puccini, har ni någon erfararenhet av dessa två herrar?

[Unregistered1197]

• 0

Avadå, de flesta operor har väl recitativ? Opera är en berättande form som blir rätt meningslös om man inte vet vad som händer. Men du hittar väl några samlingsskivor med berömda arior på Naxos. De har en hel del sånt. Och så finns det ju alltid fina inspelningar av Nessun dorma och O mio babbino caro med Pavarotti.

[lejontim]

• 0

recitativen glömde jag en viktig del av operan, men jag gillar dock inte samlingsskivor med arior, märkligt nog, jag vill ha hela operan och musiken blir aldrig meningslös fastän man inte förstår librettot, enligt min åsikt.

ahh nessum dorma med pavarotti, himmelskt!

[Alban]

• 0

Igår kväll lyssnade jag igenom Beethoven's pianosonater nr. 8, 13 och 14 på denna skiva:

http://www.amazon.co...a...4446&sr=8-3

Lät mycket fint, ska nog lyssna igenom den en sväng till idag! Det är Emil Gilels utgiven på Deutsche Grammophon. Vad har ni för erfarenhet av Gilels? Hur är hans pianospelande jämfört med andra versioner av sonaterna? Tänkte om ni har någon riktigt bra referensinspelning som ni kan rekommendera. Det är alltid roligt att jämföra olika versioner av samma verk.

Trevligt!
Gilels är en av dom riktigt stora pianisterna. Han har många strykor, men det jag tycker utmärker han mest är hans otroliga klangsinne och hans lyriska förhållningssätt. Giels var, liksom Richter och Lupu mfl. utbildade av Henrich Neuhaus, även om hans elever skiljer sig rätt mycket i sin karaktär - han tillhör ju (Neuhaus) en av de riktigt stora pianolärarna. Giels karriär förändrades också med åren. Till en början var han en mer virous pianist för att sedan bli mer inåtvänd och lyrisk.

Några av Gilels mästerinspeningar kan nämnas:

Griegs lyriska stycken - en legendarisk inspelning!
Mozarts 27e pianokonsert med Karl Böhm
Brahms pianokonserter (som dock är mer lyriska, än så kraftfulla många vill ha dom)
Brahms g-moll kvartett med Amadeus kvartetten

Beethoven pianosonater har varit upp tidigare i tråden (slutet på sidan 6), så kolla några sidor tillbaka så ska du hitta. Giels Beethovensonater var ju det sista han spelade in, därav är samlingen tyvärr inte komplett. I mitt tycke är det riktigt fina inspelningar, men kanske inte så mycket referensinspelningar. För mig är det mer Gilels än Beethoven med fokus på lyriska pianotonen. Klangsinnet är otroligt!

Redigerat av Alban, 08 August 2008 - 23:26.

[Hifi-Arne]

• 0

Trevligt!
Gilels är en av dom riktigt stora pianisterna. Han har många strykor, men det jag tycker utmärker han mest är hans otroliga klangsinne och hans lyriska förhållningssätt. Giels var, liksom Richter och Lupu mfl. utbildade av Henrich Neuhaus, även om hans elever skiljer sig rätt mycket i sin karaktär - han tillhör ju (Neuhaus) en av de riktigt stora pianolärarna. Giels karriär förändrades också med åren. Till en början var han en mer virous pianist för att sedan bli mer inåtvänd och lyrisk.

Några av Gilels mästerinspeningar kan nämnas:

Griegs lyriska stycken - en legendarisk inspelning!
Mozarts 27e pianokonsert med Karl Böhm
Brahms pianokonserter (som dock är mer lyriska, än så kraftfulla många vill ha dom)
Brahms g-moll kvartett med Amadeus kvartetten

Beethoven pianosonater har varit upp tidigare i tråden (slutet på sidan 6), så kolla några sidor tillbaka så ska du hitta. Giels Beethovensonater var ju det sista han spelade in, därav är samlingen tyvärr inte komplett. I mitt tycke är det riktigt fina inspelningar, men kanske inte så mycket referensinspelningar. För mig är det mer Gilels än Beethoven med fokus på lyriska pianotonen. Klangsinnet är otroligt!

Oj jag kom på att det var jag själv som förde Beethoven's pianosonater på tal tidigare i tråden, märks att man börjar bli gammal. Men att man skulle börja bli senil så pass tidigt hade jag inte trott;-)

[OLa Ljudwall]

• 0

Trevligt!
Gilels är en av dom riktigt stora pianisterna. Han har många strykor, men det jag tycker utmärker han mest är hans otroliga klangsinne och hans lyriska förhållningssätt. Giels var, liksom Richter och Lupu mfl. utbildade av Henrich Neuhaus, även om hans elever skiljer sig rätt mycket i sin karaktär - han tillhör ju (Neuhaus) en av de riktigt stora pianolärarna. Giels karriär förändrades också med åren. Till en början var han en mer virous pianist för att sedan bli mer inåtvänd och lyrisk.

Några av Gilels mästerinspeningar kan nämnas:

Griegs lyriska stycken - en legendarisk inspelning!
Mozarts 27e pianokonsert med Karl Böhm
Brahms pianokonserter (som dock är mer lyriska, än så kraftfulla många vill ha dom)
Brahms g-moll kvartett med Amadeus kvartetten

Beethoven pianosonater har varit upp tidigare i tråden (slutet på sidan 6), så kolla några sidor tillbaka så ska du hitta. Giels Beethovensonater var ju det sista han spelade in, därav är samlingen tyvärr inte komplett. I mitt tycke är det riktigt fina inspelningar, men kanske inte så mycket referensinspelningar. För mig är det mer Gilels än Beethoven med fokus på lyriska pianotonen. Klangsinnet är otroligt!

Jag måste fråga dig, som gillar piano, vad du tycker om Gabriel Fauré? Skaffade själv en skiva med hans pianokvartetter (1 och 2) från Hyperion (se länk nedan). Speciellt tvån har jag jag själv kommit i sådan lyrisk nivå av, så jag nästan har gråtit om kvällarna i närmare en veckas tid. Övriga debattörer som hört inspelningar av Fauré är naturligtvis välkomna med synpunkter.


http://www.amazon.co...-...305&sr=8-44

[Alban]

• 0

Oj jag kom på att det var jag själv som förde Beethoven's pianosonater på tal tidigare i tråden, märks att man börjar bli gammal. Men att man skulle börja bli senil så pass tidigt hade jag inte trott;-)

Hehe, ingen fara!
och vi är nog två

Jag måste fråga dig, som gillar piano, vad du tycker om Gabriel Fauré? Skaffade själv en skiva med hans pianokvartetter (1 och 2) från Hyperion (se länk nedan). Speciellt tvån har jag jag själv kommit i sådan lyrisk nivå av, så jag nästan har gråtit om kvällarna i närmare en veckas tid. Övriga debattörer som hört inspelningar av Fauré är naturligtvis välkomna med synpunkter.


http://www.amazon.co...-...305&sr=8-44

Jag har faktiskt aldrig gett Fauré någon riktig chans konstigt nog. Annars är jag väldigt förtjust i fransk musik och jag gillar den tiden väldigt mycket, även om jag aldrig satt mig i den särskilt. Men g-moll kvartetten är ju en väldigt fin och stor kvartett och en av de finaste (jag vet) från tiden. Det är ju lite småsvultstigt och målande... och knepig och stor pianostämma Och det är ju väldigt melodisk musik och det hjälper ju till att få den så vacker!
Gillar du den så kan jag rekomendera att gå vidare med Chaussons konsert för piano, violin och stråkkvartett. Ett jättefint verk, som tyvärr är lite inspelningskänsligt.
Vidare, inte riktigt samma sak, men Mendelssohns pianotrios kanske också kan vara något?

Tack för skivtipset föresten! Måste jag skaffa mig

Redigerat av Alban, 09 August 2008 - 10:06.

[Unregistered1197]

• 0

Jag tycker trollflöjten är bra den med, fast det är egentligen bara akt två som håller vanlig mozartklass, en ganska hög klass förvisso. För min del är librettot av mindre betydelse om jag hade fått välja hade jag kunnat nöja mig en massa arior på rad utan någon som helst berättelse eller liknande. Eftersom jag varken förstår tyska eller italienska så har inte texten någon betydelse för min del.


Jag hade nämligen tänkt mig att göra en offensiv gentemot den italienska romantiska operan, dvs verdi och puccini, har ni någon erfararenhet av dessa två herrar?

Bästa sättet att lyssna in sig på opera är att sitta med librettot och en parallellöversättning de första gångerna man lyssnar igenom operan. Då lär man sig handlingen och vad de sjunger.

När man är insatt i operan är det bara att dämpa belysningen och kräma på i bästa stereon och låta sig svepas iväg.

Att bara uppskatta ariorna och inte bry sig om librettot är ju ungefär samma sak som att titta på en japansk film utan textning och att spola förbi all dialog och bara titta på actionsekvenserna. Kanske finns det folk som gör så men det verkar inte särskilt givande eller respektfullt mot upphovsmannen.

Ariorna får bara sin betydelse genom kontrasten till den omgivande musiken. Att lyssna på aria efter aria blir dödstråkigt.

[lejontim]

• 0

Bästa sättet att lyssna in sig på opera är att sitta med librettot och en parallellöversättning de första gångerna man lyssnar igenom operan. Då lär man sig handlingen och vad de sjunger.

När man är insatt i operan är det bara att dämpa belysningen och kräma på i bästa stereon och låta sig svepas iväg.

Att bara uppskatta ariorna och inte bry sig om librettot är ju ungefär samma sak som att titta på en japansk film utan textning och att spola förbi all dialog och bara titta på actionsekvenserna. Kanske finns det folk som gör så men det verkar inte särskilt givande eller respektfullt mot upphovsmannen.

Ariorna får bara sin betydelse genom kontrasten till den omgivande musiken. Att lyssna på aria efter aria blir dödstråkigt.

Jag kommer från en annan tradition än vad du gör chris lymme. Du har lyssnat på klassisk musik väldigt länge och jag har lyssnat på det aktivt i ca ett år, därför har vi två olika sätt att se på saken. För min del har nästan aldrig texten i en låt haft någon betydelse. Jag ser rösten som ännu ett instrument som tillför musiken en melodi och harmoni eller passion. Hur många libretton i en opera har en bra historia, en bra berättelse?


Många av de bästa och mest kända operorna har sin grund i romantiken eller i förromantiken, känslorna är överdrivna, vurmande och sentimentala. Jag tål och kan tom tycka om sentimental musik, men en sentimental film är hemskt att uppleva.

Hur många skriftliga verk från romantiken är läsbara idag? unge werthers lidande?

Nä romantiken är hemsk, förutom musiken, det var skönt och uppfriskande att realismen och naturalismen slog hål på det romantiska hjärtat och valde att beskriva människan ur ett verkligt perspektiv.

[lejontim]

• 0

Bästa sättet att lyssna in sig på opera är att sitta med librettot och en parallellöversättning de första gångerna man lyssnar igenom operan. Då lär man sig handlingen och vad de sjunger.

När man är insatt i operan är det bara att dämpa belysningen och kräma på i bästa stereon och låta sig svepas iväg.

Att bara uppskatta ariorna och inte bry sig om librettot är ju ungefär samma sak som att titta på en japansk film utan textning och att spola förbi all dialog och bara titta på actionsekvenserna. Kanske finns det folk som gör så men det verkar inte särskilt givande eller respektfullt mot upphovsmannen.

Ariorna får bara sin betydelse genom kontrasten till den omgivande musiken. Att lyssna på aria efter aria blir dödstråkigt.

Jag kommer från en annan tradition än vad du gör chris lymme. Du har lyssnat på klassisk musik väldigt länge och jag har lyssnat på det aktivt i ca ett år, därför har vi två olika sätt att se på saken. För min del har nästan aldrig texten i en låt haft någon betydelse. Jag ser rösten som ännu ett instrument som tillför musiken en melodi och harmoni eller passion. Hur många libretton i en opera har en bra historia, en bra berättelse?


Många av de bästa och mest kända operorna har sin grund i romantiken eller i förromantiken, känslorna är överdrivna, vurmande och sentimentala. Jag tål och kan tom tycka om sentimental musik, men en sentimental film är hemskt att uppleva.

Hur många skriftliga verk från romantiken är läsbara idag? unge werthers lidande?

Nä romantiken är hemsk, förutom musiken, det var skönt och uppfriskande att realismen och naturalismen slog hål på det romantiska hjärtat och valde att beskriva människan ur ett verkligt perspektiv.

[Unregistered1197]

• 0

Att stämpla etiketter på saker leder sällan till verklig förståelse. Tvärtom gör det att man slutar fundera på hur det verkligen förhåller sig.

De flesta kompositörer skiljer sig från varandra och utvecklades och förändrades under sina liv. Att stämpla all opera som något romantiskt och sentimentalt är egentligen bara att reagera på några yttre attribut och leder ingen vart.

Parsifal med sina avgrundsdjup, mörker, ljusglimtar och glimmande bergstoppar är förmodligen är den mest innerliga opera som skrivits. Om man bara lyssnar på musiken utan att bry sig om handlingen så är det förmodligen som att gaffla såsen på en god middag och sedan kasta ut alla godbitarna på tallriken.

Likadant är det med Trollflöjten som betecknas som en frimuraropera, vilket det också är, men som till större grad innehåller idéer och symboler hämtade från den alkemistiska filosofin.Visst finns det kärlekshistorier i den men de är till viss del metaforiska.

Alla har naturligtvis rätt att lyssna på sitt sätt men jag vet inte om jag kan ge dig några råd med den slutna inställningen.

[Hifi-Arne]

• 0

Hmm, opera har jag aldrig lyssnat på aktivt. Kan ni ge ett tips på en bra opera att börja med om man är helt oinvigd?

Redigerat av Hifi-Arne, 09 August 2008 - 12:39.

[Unregistered1197]

• 0

Mozarts Figaros Bröllop är nog bra att börja med, särskilt om man redan är lite bekant med Mozarts stil.

Marriners version låter bra och har ett bra pris.

Redigerat av Unregistered1197, 09 August 2008 - 15:04.

[mikaels]

• 0

Min väg till operan gick via Puccini, Turandot var den första opera jag lyssnade koncentrerat på, och den är fortfarande bland det bästa jag hört. Sen blev det Verdi och Wagner, och lite Mozart, men jag är inte så förtjust i Mozarts operor, utan föredrar de senare, mer genomkomponerade verken av just Puccini, Verdi och Wagner. Strukturen med recitativ och arior blir lite enformig, fast man kan ju lyssna på highlights

[lejontim]

• 0

Att stämpla etiketter på saker leder sällan till verklig förståelse. Tvärtom gör det att man slutar fundera på hur det verkligen förhåller sig.

De flesta kompositörer skiljer sig från varandra och utvecklades och förändrades under sina liv. Att stämpla all opera som något romantiskt och sentimentalt är egentligen bara att reagera på några yttre attribut och leder ingen vart.

Parsifal med sina avgrundsdjup, mörker, ljusglimtar och glimmande bergstoppar är förmodligen är den mest innerliga opera som skrivits. Om man bara lyssnar på musiken utan att bry sig om handlingen så är det förmodligen som att gaffla såsen på en god middag och sedan kasta ut alla godbitarna på tallriken.

Likadant är det med Trollflöjten som betecknas som en frimuraropera, vilket det också är, men som till större grad innehåller idéer och symboler hämtade från den alkemistiska filosofin.Visst finns det kärlekshistorier i den men de är till viss del metaforiska.

Alla har naturligtvis rätt att lyssna på sitt sätt men jag vet inte om jag kan ge dig några råd med den slutna inställningen.

Vadå sluten inställning? Det är ju du som inte riktigt kan förstå mitt sätt att lyssna på musik, och den är inte sluten. Jag är öppen till att även ta mig till librettot men det jag vill fastlå att det är musiken som är viktigast i en opera, även om librettot är en del av operan.

Jag visste inte mozart hade en alkemistisk filosofisk syn på livet? Alkemin är väl främst en pseudovetenskap om produktion av guld?


Visst är romantiken en komplex period som givetvis påverkats av de människor som skrev verk under denna tidsperiod som alla är samannsatta personer med olika tankar och känslor. Men att inte ha förstålse för att människor är till en stor del tidsbundna, dvs att de lever och tänker i den verklighet de lever i gör att man inte kan få ett högre betyg i grundsskolan än ett godkänt. Wagner levde och skrev i en romantikens verklighet. Att inte se på historiens människor utifrån en viss tidsbundenhet gör exempelvis Wagner, Kipling och Nietzsche till stora fascistiska aktörer, fastän fascismen uppfanns först på 1920-talet. Det är dock absurt att se på dessa personer som fascister.

Min väg till operan gick via Puccini, Turandot var den första opera jag lyssnade koncentrerat på, och den är fortfarande bland det bästa jag hört. Sen blev det Verdi och Wagner, och lite Mozart, men jag är inte så förtjust i Mozarts operor, utan föredrar de senare, mer genomkomponerade verken av just Puccini, Verdi och Wagner. Strukturen med recitativ och arior blir lite enformig, fast man kan ju lyssna på highlights

Intressant, jag hade faktiskt tänkt mig att köpa turandot. Vilken verdi skall man börja med?

Redigerat av lejontim, 09 August 2008 - 16:46.

[Unregistered1197]

• 0

Min väg till operan gick via Puccini, Turandot var den första opera jag lyssnade koncentrerat på, och den är fortfarande bland det bästa jag hört. Sen blev det Verdi och Wagner, och lite Mozart, men jag är inte så förtjust i Mozarts operor, utan föredrar de senare, mer genomkomponerade verken av just Puccini, Verdi och Wagner. Strukturen med recitativ och arior blir lite enformig, fast man kan ju lyssna på highlights

Italienska operor är inte tillräckligt intressanta i ett musikaliskt perspektiv. Strukturen är ju ofta ett ganska enkelt och lättsamt komp med fokus på den brölande sången. De fungerar bäst som skådespel på scenen.

Om man vill lyssna på högklassiga musikaliska kompositioner där både kompet och sången håller högsta klass så tycker jag att exempelvis Mozart och Wagner är bättre.

Hela köret med Pavarotti och Domingo lämnar mig kallsinnig och folklighet gör mig grinig. Varför ska allt vara så himla lättillgängligt? Har ni hört Domingo sjunga Wagner? Det är rena skämtet.

Lejontim, tyvärr hänger jag inte med i dina resonemang om fascister och betyg i grundskolan. Alkemi var inte en pseudovetenskap utan en protovetenskap, alltså ett förstadium till den moderna kemin, farmakologin och astronomin bland andra. Den praktiska grenen av alkemin kompletterades av en speglande och oundgänglig filosofisk gren. Flera av historiens största konstnärer och vetenskapsmän har varit alkemister, inte minst den störste av dem alla, Newton. Men det är en annan fråga och min poäng är väl att det är bättre att veta saker än att anta saker.

Efter allt prat om sång och rösten som ett instrument kan vi ju passa på och höja ribban lite med Giovanni Pierluigi da Palestrina, som var en italienare som verkligen kunde skriva för röster:


http://www.gimell.co...ssa-Brevis.aspx

Redigerat av Unregistered1197, 09 August 2008 - 19:10.

[lejontim]

• 0

Chris: det jag menar att det är svårt att föreställa sig hur människor tänkte och agerade förr utan att sätta dem in i ett visst sammanhang som exempelvis romantiken. Nu lämnar vi den diskussionen och diskuterar viktiga saker:klassisk musik!!!

[Hifi-Arne]

• 0

Oj Chris, den där skivan med Palestrina lät verkligen intressant i mina öron! Ser att den finns på CDON för 159kr också.

[Unregistered1197]

• 0

Palestrina är som balsam för själen så det är bara att slå till. Missa brevis finns också på samlingsskivan The Tallis Scholars Sing Palestrina som kostar knappt 200 och som har en del andra fina stycken inklusive Missa papae Marcelli. Ett kap.

[Hifi-Arne]

• 0

Palestrina är som balsam för själen så det är bara att slå till. Missa brevis finns också på samlingsskivan The Tallis Scholars Sing Palestrina som kostar knappt 200 och som har en del andra fina stycken inklusive Missa papae Marcelli. Ett kap.

Menar du denna: http://www.amazon.co...g...6129&sr=8-2 ?

Finns för endast 99:- på Ginza! http://www.ginza.se/...=1&artnr=119783 och den kostar 179:- på CDON.

Redigerat av Hifi-Arne, 09 August 2008 - 22:11.

[Alban]

• 0

hmm, klart intressant! Det är lite dåligt med Palestrina i min samling tyvärr.

Dock kan jag varmt tipsa om denna, som är lite i samma anda och som också är väldigt väldigt bra

[Hifi-Arne]

• 0

hmm, klart intressant! Det är lite dåligt med Palestrina i min samling tyvärr.

Dock kan jag varmt tipsa om denna, som är lite i samma anda och som också är väldigt väldigt bra

Låter också mycket fint! Jag har upptäckt att jag verkligen gillar soundet i vokala verk som dessa, kommer förmodligen att beställa denna nästa amazon-vända.=)

[Unregistered1197]

• 0

Stile Antico är en lovande vokalgrupp. De har väl inte riktigt samma rutin som Tallis Scholars och andra men det kommer med åren. Jag har deras Heavenly Harmonies på SACD och det låter bra. Dock tycker jag att det blir lite konstigt att varva Byrd och Tallis eftersom deras stilar är så olika. Dessutom påminner de mig lite om Anùna

Ett annat alternativ om man är intresserad av tidig vokalmusik är Westminster Cathedral Choir under James O'Donnels ledning. De har ger ett mycket vackert och autentiskt ljud med sin unga kör. Denna kan rekommenderas:



http://www.hyperion-...asp?al=CDA66364

http://www.hyperion-...uk/a.asp?a=A106

Menar du denna: http://www.amazon.co...g...6129&sr=8-2 ?

Finns för endast 99:- på Ginza! http://www.ginza.se/...=1&artnr=119783 och den kostar 179:- på CDON.

Det stämmer, en riktigt bra och fullmatad skiva även för 200 kr så för en hundring är det årets kap.

Redigerat av Unregistered1197, 10 August 2008 - 14:42.

[OLa Ljudwall]

• 0

Jag har faktiskt aldrig gett Fauré någon riktig chans konstigt nog. Annars är jag väldigt förtjust i fransk musik och jag gillar den tiden väldigt mycket, även om jag aldrig satt mig i den särskilt. Men g-moll kvartetten är ju en väldigt fin och stor kvartett och en av de finaste (jag vet) från tiden. Det är ju lite småsvultstigt och målande... och knepig och stor pianostämma Och det är ju väldigt melodisk musik och det hjälper ju till att få den så vacker!
Gillar du den så kan jag rekomendera att gå vidare med Chaussons konsert för piano, violin och stråkkvartett. Ett jättefint verk, som tyvärr är lite inspelningskänsligt.
Vidare, inte riktigt samma sak, men Mendelssohns pianotrios kanske också kan vara något?

Tack för skivtipset föresten! Måste jag skaffa mig

Slumpen har gjort att de två senaste tonsättarna som jag snöat in på har visat sig vara fransmän. Förutom Fauré, så även hans lärare (som jag sedan läste mig till att ha varit fallet), nämligen Camille Saint-Saëns.

När det gäller skivor av Fauré, så var ovan nämnda min första. Har länge beundrat honom i Radion och Music Choice. Så det var verkligen på tiden.

Om du skaffar skivan så är jag säker på att du kommer att gilla den inspelningsmässiga tekniken. Det är yppersta Hyperion-klass, enligt min åsikt. Något jag fått lära mig tack vare den här underbara tråden. Skulle vara intressant att läsa om vad du sedan tycker om det instrumentala prestationerna, eftersom du uppenbarligen är mkt mer insatt i sådant än vad jag är.

Redigerat av OLa Ljudwall, 10 August 2008 - 21:45.

[Alban]

• 0

Ja, kanske det. Fast det är nog så att jag, som är pianist lyssnar rätt annorlunda mot nån som inte är det. Kanske lyssnar för mycket på små detaljer och nördigt pianotänk helt enkelt. Ibland får jag kämpa för att lägga min pianistiska erfarenhet åt sidan för att lyssna friare. Jag inbillar mig att en lyssnare som inte är musiker har lättare att lyssna i längre delar och vi musiker mer i nuet - även om vi kanske också är mer tränade att ballasera formen i styckena. Så jag tror det kan ha klara poänger med att inte vara så insnöad också Allt går på plus och minus - kontot.

Well well - jag får återkomma om skivan om / när jag köper den

Jo, fransk musik är häftig. Jag har alltid haft en förkärlek till Ravel. Som lite kurriosa gick jag när jag var mindre för en lärare, som gått för en av Ravels elever - så Ravel är min lärares, lärares lärare. Annars gillar jag också tiden innan, andra hälften av 1800-talet mycket även om jag som sagt inte är speciellt insatt.

Saint-Saens är riktigt bra. Hans andra violinkonsert med Joshua Bell har gått som tusan nu i sommar och är för tillfället en riktig favvoplatta. Riktigt riktigt bra - vackert och innerligt.
Sen är ju pianokonserterna rätt roliga också:
Här med Jean-Yves Thibaudet.

[OLa Ljudwall]

• 0

Ja, kanske det. Fast det är nog så att jag, som är pianist lyssnar rätt annorlunda mot nån som inte är det. Kanske lyssnar för mycket på små detaljer och nördigt pianotänk helt enkelt. Ibland får jag kämpa för att lägga min pianistiska erfarenhet åt sidan för att lyssna friare. Jag inbillar mig att en lyssnare som inte är musiker har lättare att lyssna i längre delar och vi musiker mer i nuet - även om vi kanske också är mer tränade att ballasera formen i styckena. Så jag tror det kan ha klara poänger med att inte vara så insnöad också Allt går på plus och minus - kontot.

Well well - jag får återkomma om skivan om / när jag köper den

Jo, fransk musik är häftig. Jag har alltid haft en förkärlek till Ravel. Som lite kurriosa gick jag när jag var mindre för en lärare, som gått för en av Ravels elever - så Ravel är min lärares, lärares lärare. Annars gillar jag också tiden innan, andra hälften av 1800-talet mycket även om jag som sagt inte är speciellt insatt.

Saint-Saens är riktigt bra. Hans andra violinkonsert med Joshua Bell har gått som tusan nu i sommar och är för tillfället en riktig favvoplatta. Riktigt riktigt bra - vackert och innerligt.
Sen är ju pianokonserterna rätt roliga också:
Här med Jean-Yves Thibaudet.

Intresant att Ravel är din lärares lärares lärare.

Jo. Saint-Saëns är intressant. Jag har redan en med hans 1-3:e viloinkonsert (länk nedan). Men jag ska komma ihåg ditt tips inför framtiden, eftersom även Symphonie espagnole ingår på den skiva du rekommenderade.

http://www.amazon.co...m...481&sr=1-28

[OLa Ljudwall]

• 0

Intresant att Ravel är din lärares lärares lärare.

Jo. Saint-Saëns är intressant. Jag har redan en med hans 1-3:e viloinkonsert (länk nedan). Men jag ska komma ihåg ditt tips inför framtiden, eftersom även Symphonie espagnole ingår på den skiva du rekommenderade.

http://www.amazon.co...m...481&sr=1-28

Edit. Som lite kuriosa kan jag nämna att Ravel var en av Faurés elever; och Fauré var ju i sin tur elev till Saint-Saëns. Så det finns fler kopplingar till dig och din lärare.

Redigerat av OLa Ljudwall, 11 August 2008 - 16:25.

[Alban]

• 0

Jo, det är ju lite kul. Men tyvärr var jag för ung för att spela Ravel för honom, så det är ju mest en plojgrej. Annars är han själv en lysande Ravelpianist eftersom det ligger så nära.
Annars är det rätt vanligt att om man gräver så hittar man både det ena och det andra. En av svergies pianogiganter, som välidgt många pianister har gått för, Gottfried Boon (själv har jag gått för en Boon-elev) var elev till Artur Schnabel. Hans lärare Leschetizky var elev till Czerny som i sin tur var elev till självaste Beethoven. Så att det finns band tillbaka är egentligen inte alls något märkvärdigt.
Jag tror till och med vissa violinister kan hänvisa till Corelli långt tillbaka.
Det jag själv har fått ut av det är att min lärares kärlek för Ravel smittade av sig.

Redigerat av Alban, 11 August 2008 - 20:50.

[Unregistered1197]

• 0

Hur kommer det sig att du föredrar Ravel framför Debussy? Kanske för att Ravel ofta är mer abstrakt?

Det franska soundet har aldrig riktigt tilltalat mig även om jag förstås gillar Frankrike. Sambon lyssnade mycket på Saint-Saëns och det brukade irritera mig som katten.

Debussys musik kan jag dock tåla eftersom den är visuellt suggestiv och därmed stimulerande att lyssna på emellanåt.

Redigerat av Unregistered1197, 12 August 2008 - 22:11.

[Alban]

• 0

Jag gillar ju Debussy också.
Jag vet inte faktiskt - svårt att ta på vad det egentligen är.
Jag har ju en ren teknisk beundran - hans orkestrering av Daphnis et Chloe är ju enorm och jag förbluffas varje gång hur han har fått ihop det. Det är ju i och för sig rent tekniskt och inte svar på din fråga.
Likaså med pianoverken. Det känns lite som han använder pianot på ett annat sätt än Debussy - fler toner som bildar något diffust skimmer. Han verkligen orkestrerar i pianot. Det gör ju Debussy också, men kanske inte riktigt på samma sätt.
Sen gillar jag väldigt mycket tiden efter impressionismen - de tre mallarmé sångerna, pianotrion och för den delen pianokonserterna (särskilt D-dur konserten för vänster hand). Och, ska väl nämnas i sammanhanget- Debussys sena sonater.
Men svaret på din fråga... ingen aning egentligen - det är svårt att ta på. Men kanske själva klangfärgen...

Vad gillar du inte hos Saint-Saens?

Redigerat av Alban, 13 August 2008 - 11:24.