Postad 30 October 2012 - 08:40
15h??!! Wtf!??! Bara att gratulera i sånt fall. Våran, som är 8 månader, sover väl mellan 20.00-06.30 (ca) men lägg därtill att han vaknar och vill bli buren/tuttad ca 5-7 gånger per natt. Så säg att effektiv sovtid är ca 10h. Sen sover han väl totalt max 1,5h på dagen. Jag skulle säga att han sovar ca 10-12h som bäst.
Dom ska ju sova mindre och mindre på dagarna ju äldre dom blir. Men som sagt var, alla barn är olika. Extremt olika skulle jag vilja säga.
Amen to that. Känner igen det mer än väl...
Notis: Nu när hon (snart) är två år så sover hon ju gott om nätterna men...omställning till vintertid = vakna en timme tidigare
Postad 30 October 2012 - 08:49
Jo sömnmässigt är vi nog extremt lyckligt lottade. Han började sova hela nätter vid 3 månaders ålder och sen han var 6 månader tror jag aldrig han vaknat en enda gång på natten, inte ens när han haft feber. Vi lägger honom nångång mellan 19 och 20 på kvällen och så vaknar han mellan 7 och 8 på morgonen.
Vi har å andra sidan varit stenhårda med rutiner för sovandet med, och tackat nej till middagar hos bekanta o.dyl. om de ej kunnat anpassa tiden så att vi kan vara hemma och lägga honom vid 19-tiden. Om det sen beror på det eller om han hade sovit hela nätterna ändå vet jag inte, men det är hur som helst lätt värt det
Jo, att ha stenhårda rutiner gör såklart sitt. Dock har vi valt att inte göra avkall på t ex middagar. Då får man ta att det blir lite mindre sömn.
Dock måste jag säga att man faktiskt vänjer sig med mindre sömn och att det faktiskt går bra ändå.
Postad 30 October 2012 - 08:57
Dock måste jag säga att man faktiskt vänjer sig med mindre sömn och att det faktiskt går bra ändå.
Ett tips för trötta / morgontrötta personer / förhållanden är att inte ta åt sig av vad man säger åt varandra i stridens hetta om man måste stiga upp tidigt, trött som aldrig förr.
Sätt en regel mellan dig och din sambo om att det som sägs mellan säg kl 00.00 och 07.00 inte betyder något (om man som jag är tjurig och trött och irriterad).
Kan låta drastiskt men det funkar faktiskt. Och ja, jag skäms över mitt hemska morgonhumör, speciellt efter en natts dålig sömn.
Slut på bikten.
Postad 30 October 2012 - 11:02
Men du har helt rätt i det du skriver MrSpokk.
Postad 30 October 2012 - 11:59
Jag själv är idag 20 år gammal, fick min son 3 dagar innan jag fyllde 18. Fritiden försvinner absolut inte. Vår son sov större delen av dagarna när han var liten, värre är det nu när han är 2,5
Men man har tid att göra saker själv. Se till att dela på tiden med din sambo, en kväll kan hon ta hand om sonen, nästa tar du hand om sonen osv. Så ni båda inte blir låsta vid att ni måste vara med barnet och inte får något tid för er själva. Egen tid är viktig, likaså att ni tar tid för varandra!
Postad 30 October 2012 - 14:10
Grattis! Hoppas allt har gått bra hittills
Jag själv är idag 20 år gammal, fick min son 3 dagar innan jag fyllde 18. Fritiden försvinner absolut inte. Vår son sov större delen av dagarna när han var liten, värre är det nu när han är 2,5Då är mycket spring och skrik!
Men man har tid att göra saker själv. Se till att dela på tiden med din sambo, en kväll kan hon ta hand om sonen, nästa tar du hand om sonen osv. Så ni båda inte blir låsta vid att ni måste vara med barnet och inte får något tid för er själva. Egen tid är viktig, likaså att ni tar tid för varandra!
Det var tidigt .
Du tycker inte att du missat en massa ?
Postad 30 October 2012 - 16:18
Det var tidigt .
Du tycker inte att du missat en massa ?
Både ja och nej. Tiden med polarna försvann ju ganska mycket men jag skulle aldrig ångra att jag fick barn.
Första året blev det inte mycket tid borta efter skolan men sedan började det komma tillbaka.
Var påväg in i umgängen osv som höll på med mycket festande och lättare droger. Har aldrig festat eller drogat men om jag inte träffat min sambo så vet jag inte vad jag hade gjort nu. Så jag är sjukt glad att vi fick barn och är stolt över att ha klarat av det!
Postad 30 October 2012 - 17:38
Postad 31 October 2012 - 07:31
Härligt att höra Daniel! Jag blir bara mer och mer kär i Oliver för varje dag som går. Till en början kändes det lite märkligt, men så här 10 veckor in kan jag inte sluta tänka på honom när jag är borta från lillen
Jo du, man fastnar verkligen för de små liven
Hoppas det går bra för er med allt. Sitter endast på jobbet och små skummar igenom forumet här så jag har inte hunnit läsa så mycket av de tidigare inläggen. Får tillräcklig sömn om nätterna? Mår grabben bra eller har det varit strul med något?
Postad 31 October 2012 - 07:44
Men som det sagts tidigare i tråden så är det viktigt både för er själva och för barnet också att göra saker på egen hand - åk iväg på en weekend med era fruar och lämna barnet (i lagom ålder då alltså vilket i mina ögon är kanske + 6 månader) till någon som barnvakt - det gör susen!
Bli dock inte förvånade om inte barnet blir superglatt när ni är tillbaks...har för mig att jag läst att barns tidsuppfattning inte alls fungerar och är man borta en helg eller en timme spelar ingen roll. Om det stämmer vet jag inte, men vi hade vår dotter hos sin mormor en helg när hon var 7 månader och när vi kom hem så var det bara "jaha, hej hej mamma och pappa" - uttryck i ögonen
EDIT: Dottern har (som jag säkert sagt hundra gånger nu) börjat prata. Och det är ju inte bara ett eller två ord då och då utan munnen går ta mig tusan heeela tiden. Fantastiskt rolig att lyssna på när hon berättar saker och pekar och gestikulerar.
Och faktum är att hon också använder riktiga ord och har inte utvecklat ett eget bebisspråk.
Bland annat frågade jag henne i morse om hon hade kul igår eftermiddag / kväll med sin kusin (eftersom jag var iväg på annat håll) varpå hon svarade:
"- Ja! Stella åka trappan".
Jag frågade "Trappan?"
"- Ja, åka rumpan i trappan".
Ska bli spännande att höra sambons förklaring idag
Redigerat av MrSpokk, 31 October 2012 - 07:47.
Postad 31 October 2012 - 08:28
Det här med barn och prat är underbart! Vår grabb som jag tidigare sagt är 2,5 år, och han snackar så här lillgammalt.
Han använder alla ord som jag och min sambo använder till vardags, så det är så lätt att kommunicera med honom. Han sa igår när jag spillde vatten på golvet "det där va väll väldigt onödigt?". Han såg godisskålen på bordet och sa "pappa, har du ätit alltihop!?" varpå jag svarade ja, då suckade han och sa "Jaha, men det var ju dumt....". Det är så härligt att snacka med han. Dock stammar han väldigt mycket nu. Det har gått i vågor tidigare men nu är han värre än någonsin. Min sambo stammade tydligen när hon var liten, vilket försvann efter ett tag enligt hennes föräldrar. Så jag antar att det kommer försvinna för grabben också
Postad 31 October 2012 - 09:14
Precis MrSpokk. Det är väldigt viktigt med egentid och tid tillsammans med frugan.
Det här med barn och prat är underbart! Vår grabb som jag tidigare sagt är 2,5 år, och han snackar så här lillgammalt.
Han använder alla ord som jag och min sambo använder till vardags, så det är så lätt att kommunicera med honom. Han sa igår när jag spillde vatten på golvet "det där va väll väldigt onödigt?". Han såg godisskålen på bordet och sa "pappa, har du ätit alltihop!?" varpå jag svarade ja, då suckade han och sa "Jaha, men det var ju dumt....". Det är så härligt att snacka med han. Dock stammar han väldigt mycket nu. Det har gått i vågor tidigare men nu är han värre än någonsin. Min sambo stammade tydligen när hon var liten, vilket försvann efter ett tag enligt hennes föräldrar. Så jag antar att det kommer försvinna för grabben också
Ja, det här med pratet blir bara roligare och roligare
Och så det här med "-Pappa, kom lite" och hon tar ens hand och leder iväg mig till nån sak hon gjort t ex bäddat ner sina dockor eller liknande...underbart
Postad 31 October 2012 - 11:40
Postad 31 October 2012 - 13:23
Postad 31 October 2012 - 13:27
Sen kommer det dagar som idag...dagis ringer och berättade att hon har spytt
nu håller vi tummarna för att det inte är magsjuka...
Det är aldrig roligt med sjuka småbarn. Vi har haft tur med att vår grabb i princip aldrig är sjuk. Han kräktes inte mycket när han var liten, och kräkts pga sjukdom har han gjort 1 gång. Förkyld kan han vara ganska ofta, men det är inget farligt/jobbigt direkt.
Hoppas det går bra med henne och att det var pga något annat hon spydde.
Postad 31 October 2012 - 14:14
Postad 31 October 2012 - 14:40
Postad 31 October 2012 - 15:05
Håller även med dig hassesolo, men att lämna barnet en kväll för att kanske gå på bio och käka lite är inga fel. Även de små sakerna gör mycket för relationen
Postad 31 October 2012 - 15:25
Kan bara konstatera att alla barn är olika, MEN ett tips som jag en gång fick har visat sig vara riktigt bra, och är faktiskt det enda jag vidarebefodrar till andra. Det var en IT tekniker på jobbet som sa till mig att så fort det bara går (typ barnet 3 år gammalt eller så) skaffa en riktigt vuxen säng och inte princesssäng, växa säng eller så.
Hux flux är barnet sjukt och så ska man ligga där och trängas.
Eller som i mitt fall så invarderar barnen vår dubbelsäng på natten (JAPP - fortfarande!) så det blir sjukt trångt och det blir ofta så att jag eller frugan flyttar till något av barnens sängar, och då vill man ju sova ok.
Alternativet är att skaffa 2 stycken 105 cm sängar att ha som dubbelsäng så får alla plats i stora sängen så att säga. Det tillåter tyvärr inte vårt sovrum storleksmässigt..
Men det hade varit fint sa han med drömmande ögon......
Postad 31 October 2012 - 15:27
Jag tror barnet mår mycket dåligt av att bli lämnad av båda föräldrarna längre tid när det är så litet att det inte förstår att föräldrarna skall komma tillbaka. Med längre tid räknar jag allt mer än några timmar. Om barnet tas omhand av en person som det känner väldigt väl kan det förstås gå bra ändå. Jag skulle aldrig lämna en ettåring med en halvt okänd mormor en weekend. Visst det hämtar sig säkert efter ett tag men tiden man är borta mår det dåligt och känner sig garanterat mycket otryggt.
Öh, va?
Så du menar att jag gjort att min dotter skulle känna sig otrygg nu då eftersom vi lämnade bort henne över en weekend förra sommaren?
Dessutom är alla barn olika, en del klarar säkerligen av det bättre än andra.
EDIT: Vad menar du exakt med "otryggt"? Under tiden vi var borta hade hon i princip inte gråtit över huvudtaget. Men du tror ändå att det är "mycket dåligt"?
Smaken är som baken...
Redigerat av MrSpokk, 31 October 2012 - 15:32.
Postad 31 October 2012 - 15:52
I England var det standard att man lämnade bort första barnet i 1½-2 årsåldern till nån annan kvinna när mamman lades in på BB för att föda andra barnet. Studier av de barnen visade tecken på att de mådde riktigt dåligt under den perioden.
Postad 31 October 2012 - 16:54
Min gissning är att hon inte mådde så bra just då om hon inte kände den som passade henne så bra. Jag tror iofs att det är betydligt värre i ettårsåldern än när barnet är 6 månader.
I England var det standard att man lämnade bort första barnet i 1½-2 årsåldern till nån annan kvinna när mamman lades in på BB för att föda andra barnet. Studier av de barnen visade tecken på att de mådde riktigt dåligt under den perioden.
Ok. Ja, en del barn mår säkert dåligt av det men jag kan försäkra dig om att vår dotter inte mådde alls dåligt av det.
Postad 01 November 2012 - 07:42
I Danmark börjar de på dagis mycket tidigare.
Tror de är bättre när de är små.
Kan vara värre när de blir lite större.
Men de är nog stor skillnad på hur barnen är..
Postad 01 November 2012 - 10:16
Sen har jag aldrig sagt att de inte klarar sig.
Postad 01 November 2012 - 18:04
Nog tror jag far- och morföräldrarna är bättre lämpade än en veckas inskolning hos förskolan.De skolas in på dagis.
Sen har jag aldrig sagt att de inte klarar sig.
Jag skulle känna mig tryggare med dom än förskolan i alla fall.
Tryggaste av allt är väl ändå att ha föräldrar som älskar en? Då löser sig nog det mesta. Och förhoppningsvis får man föräldrar som älskar varandra också om de får en helg "ledigt".
/G
Postad 08 November 2012 - 09:35
Postad 08 November 2012 - 15:17
Frågade henne vad hon ville äta på sin födelsedag och hon svarade...pommes på McDonalds. Det är ju då fan att hon redan lärt sig detta
Och då ska ni veta att vi inte är där alls ofta.
Edit: födelsedagen är här, present överlämnad men som vanligt är kartongen roligare...
Redigerat av MrSpokk, 09 November 2012 - 07:48.
Postad 11 November 2012 - 08:53
Postad 11 November 2012 - 18:47
Postad 11 November 2012 - 19:48
Nackdelen med det hela är ju att det även finns en mors dag som jag nu varje år måste komma på presenter till. Jag har tillräckligt stora problem med frugans födelsedag samt julafton. Lägg till detta bröllopsdag samt nu även mors dag. Jag ogillar verkligen att köpa presenter och får ångest bara jag tänker på det, trots att hon hittills har gillat allt hon fått.
(Nej, att inte köpa något är inte ett alternativ med min fru)
Postad 29 November 2012 - 14:36
HejPrecis MrSpokk. Det är väldigt viktigt med egentid och tid tillsammans med frugan.
Det här med barn och prat är underbart! Vår grabb som jag tidigare sagt är 2,5 år, och han snackar så här lillgammalt.
Han använder alla ord som jag och min sambo använder till vardags, så det är så lätt att kommunicera med honom. Han sa igår när jag spillde vatten på golvet "det där va väll väldigt onödigt?". Han såg godisskålen på bordet och sa "pappa, har du ätit alltihop!?" varpå jag svarade ja, då suckade han och sa "Jaha, men det var ju dumt....". Det är så härligt att snacka med han. Dock stammar han väldigt mycket nu. Det har gått i vågor tidigare men nu är han värre än någonsin. Min sambo stammade tydligen när hon var liten, vilket försvann efter ett tag enligt hennes föräldrar. Så jag antar att det kommer försvinna för grabben också
Min son (4,5 år) har stammat i perioder. En klok kvinna (magisteruppsats, ämne, "Stammning hos små barn") sade att det beror på hans utvecklade språk, dvs han kan så mycket ord att det stockar sig periodvis för hans intellekt kan inte få ut dem i rätt ordning och tillräckligt fort.
Det här har tydligen ett samband med tillväxtperioder vilket jag också sett. Han stammar kortare och kortare perioder. Så var lugn - det är som du säger - han snappar upp många ord och det gäller att ha ordning på dem.
Redigerat av Repeat, 29 November 2012 - 14:37.
Postad 29 November 2012 - 15:33
Prutten handlar ju själv så det borde ju inte vara några problem...Nackdelen med det hela är ju att det även finns en mors dag som jag nu varje år måste komma på presenter till. Jag har tillräckligt stora problem med frugans födelsedag samt julafton. Lägg till detta bröllopsdag samt nu även mors dag. Jag ogillar verkligen att köpa presenter och får ångest bara jag tänker på det, trots att hon hittills har gillat allt hon fått.
Känner igen mig i present-ångesten dock, hatar det. Och nu är julj*veln på G..."personal shopper" kanske inte är så dumt ändå.
Redigerat av pacman, 29 November 2012 - 15:33.
Postad 29 November 2012 - 17:53
/G
Postad 07 December 2012 - 06:50
Postad 07 December 2012 - 11:48
IMG_6233.JPG 1.57MB
1 Antal nerladdningar
Postad 07 December 2012 - 11:59
Tror att oavsett ålder så vet man aldrig riktigt hur det kommer bli när man blir förälder
Känslan att få hålla i sitt barn första gången är så otroligt känslosamt och vackert att det inte finns en möjlighet i världen att förmedla känslan på något sätt.
Och allt blir verkligen bara bättre och bättre. I början så är man helt säker på att livet inte kan bli bättre och att dottern är som bäst just nu, men jag tycker att det bara ökar och ökar för varje dag och att följa utvecklingen att något som kommer från ens egen kött och blod är hur häftigt som helst!
Utekvällar med polarna, köra skoter och cross och vara allmänt "ung" är långt ifrån lika bra som att spendera en helkväll i soffan med sitt barn
Postad 08 December 2012 - 06:59
Sambon, som ändå skulle upp och jobba, går in till henne varvid hon säger "Inte komma till mamma, vill komma till pappa".
Postad 09 December 2012 - 05:05
Lika när mormor ska ta henne och hon börjar störtböla. Direkt vänder sig Elina mot mig och sträcker ut armarna! Finns inte mycket på jorden som får en att bli gladare
/G
Postad 09 December 2012 - 07:10
Haha underbart!
Lika när mormor ska ta henne och hon börjar störtböla. Direkt vänder sig Elina mot mig och sträcker ut armarna! Finns inte mycket på jorden som får en att bli gladareKlart jag vill att hon ska vara van vid andra, men just nu trivs jag något omänskligt bra av att hon är lite mammig och pappig
![]()
/G
Visst är det gött, och man ska ta vara på detta!
Faktum är att lillan dock inte är så mammig / pappig egentligen men ibland kommer det sådana hör tillfällen
Postad 15 December 2012 - 16:51
380707_10200149497289748_1840547322_n.jpg 62.1K
2 Antal nerladdningarEDIT: Kom åt skicka knappen
Redigerat av Unregistered1331, 15 December 2012 - 16:52.
Postad 25 December 2012 - 17:05
http://youtu.be/8z8IBceGhYQ
Postad 13 January 2013 - 18:42
1 användare läser detta ämne
0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma medlemmar
Sökningen pågår
Avancerad sökning
26 filmer
86 bilder

Minhembio - Senaste nyheterna






Fler
Vilka bilder visas här?