Onkyo TX-NR818 utvärdering
Inledning
Ja då fick jag äntligen lite ”pappa-tid” och möjlighet att inte bara bekanta mig rent tekniskt , utan kanske framför allt dessikera den ljudmässigt, den nyinköpta Onkyo TX-NR818 som ersatte Onkyo TX-SR803 och komplettera den befintliga 2-kanals setupen NAD375/NAD565.
De akustiska förutsättningarna
Kunde mkt väl bara bättre men även sämre. Inga betongväggar eller dylikt som spökar, men väl 2,60 i tak, inga gardiner, inget på väggarna, öppen planlösing och ”cleant”. Men det låter faktiskt hyffsat ändå även om det stora problemet är att ljudet far runt lite pga ovanstående.
Mina personliga förutsättningar.
Är delvis musiker till yrket, är även lärare i studioinspelning. Och anser mig vara tämligen van att testa allehanda musikutrustningar, vilket i hobbysyfte även innefattar viss Hifi-relaterat. Så utan att vara för dryg, tror jag mig ha hyffsad erfarenhet i ämnet musik och ljudexponering. Mina ord är verkligen inte lag, utan detta är vad just mina öron uppfattat so far. (värt att notera att jag gav mig an uppgiften enligt mina egna preferenser, är tämligen kritisk av mig i mina bedömningar, men kommer även att ge ett lite mer generell bedömande. )
Testutrustning. Onkyo TX-NR818, Onkyo DVD 405, NAD 565BEE (CD med Wolfson dac:ar), NAD 375BEE. HDMI-kabel från DVD som används som transport för att använda 818´s inbyggda dac. XTZ Pearl White Audiokabel, Högtalarkabel någon Supra-variant minns ej vilken. Högtalare Monitor Audio RX8, RX-centern, MA Radius 45HD surround.
Musik.
Här är det enligt mig extremt viktigt att lyssna på musik/låtar som man verkligen kan utan och innan och har lyssnat in sig ordentligt på förut. I princip alla låtar har jag använt tidigare genom åren vid tester både extern samt i hemmet. Så de är testade på massor av anläggningar så jag tror mig veta hur de låter och vad det finns för information att lyssna efter. Eftersom jag inte hade obegränsat med tid valde jag ut fyra stycken låtar och höll mig till dem.
Jill Johnsson – Baby blue paper. Kanonlåt att ha som lyssningsobjekt. Denna gången även extra viktigt pga jag har den i två cd-utgåvor utifall de skulle skilja sig emellan.
Tracy Chapman – Fast Car. En låt jag har upptäckt genom åren kan skilja sig en hel del från system till system.
AC/DC – Givin the dog a bone. Från the black album. Bra producerad platta men ändå så låter instrumenten ”riktiga”. Vet som musiker vad jag skall lyssna efter här.
Iron Maiden – Children of the damned. Mina gamla hjältar, vad gör dessa här? Faktum är att även här finns det en del att lyssna efter även om det är tidigt 80-tal. Sen har det sin poäng att se om den musik jag är uppväxt med låter bra helt enkelt. Ibland blir det platt pannkaka om 80-talshårdrock och då är det inte intressant för min del.
Hade gärna haft många mer lyssningsobjekt, bla Mark Knopfler, Joe Bonamassa mfl. men fick nöja mig denna gången för att det skulle hinna bli något skrivet över huvud taget.
Lyssningsförfarandet.
Utrustningen ej nivåkalibrerad, ej ”blindtestad”, utan fick helt förlita mig på mina öron, som jag hoppas inte gav ett allt för missvisande intryck. Gjorde så att jag spelade om samma stycke flera gånger, om och om igen, ofta koncentrerade jag mig på ett instrument i taget, kanske bara lyssnade efter ett anslag, reverbklang osv. Ibland lyssnade jag lite längre, men oftast låg lyssningen kring 10-20 sekunder. Givetvis växlande mellan det som skulle jämföras fram och tillbaka. Vid jämförelse av olika enheter så körde jag alltid renast möjliga signal, pure-audio och motsvarande.
TESTEN
CD i DVD-HDMI-818 vs Spotify/818
Först ut var att testa om jag hörde någon skillnad över huvudtaget mellan Spotify och cd. Här ägnade jag inte jättemycket tid utan körde nog mest Baby blue paper då jag hade den i dubbla cd-utgåvor som jag först utvärderade sinsemellan. CD/Spotify: Här upptäckte marginell skillnad men den var inte alls så stor, dock fanns den ändå där. Små detaljer tex på den akustiska gitarren i introt på Baby Blue paper var lite mindre tydliga med Spotify, visparna på trumman likaså. Men tyckte ändå att Spotify ”duger” klart bättre än vad jag kanske hade trott i jämförelse med DVD-transport.
CD i DVD-HDMI-818 vs NAD565-818
Här är det som varit viktigast personligen för mig. Att se om jag kan nöja mig med ”enbart” Onkyon som musikförmedlare, antingen för att sälja av 2-kanalsanläggningen eller för att så småningom förpassa den till källarens framtida projekt. Värt att notera att jag tidigare jämförde min NAD-setup med HK990-kombo, Naim 5-kombo, HK975-kombo, XTZ100. Och beslöt mig för att satsa på NAD, vilket jag sedan dess har varit mkt nöjd med. Har även haft vid sidan Onkyo 803 att jämföra med.
Här är det alltså frågan om CD-uppspelning. Antingen via NAD-spelaren eller Onkyo-DVD´n som transport till Onkon (818).
Hade upptäckt något intressant redan på 803:ans tid att när man kopplade in en riktigt bra cd så hände det faktiskt saker. Och visst gjorde det så även här…
Baby blue paper – Jills stämma lät bra i båda fallen men här började det kännas igen på riktigt, visparna på trumman i början hörs detaljerna lite bättre, anslaget på basen ”känns”, och över huvud taget så lyfts just basen. Även hela ljudbilden blir lite större samt instrumenten placeras ut bättre. Hör även en liten reverbklang i första versen när Jill slår av en ton som inte hörs med DVD/Onkyo818.
Fast Car - Helt plötsligt dök basen upp efter att ha fört en anonym tillvaro med Onkyo-kombon. Tracys röst placerades klockrent i mitten efter att ha huserat mer åt sidorna.
Givin the dog a bone – Nu vaknade virveltrumman till liv, basen hör man helt plötsligt själva anslagen på som man inte gjorde alls med DVD/818. Mer driv i musiken. Rösten hamnar placerad i mitten och längre fram.
Children of the damned – Första ackordet som öppnar låter större och bredare, basen kommer fram lite ytterligare. Men det jag kanske mest reagerar på är på DVD/818 så blir det lite platt fall när trummorna drar igång. Istället för att tillföra, så ryggar nästan ljudet tillbaka. Med NAD-spelaren så backar inte trummorna utan tillför låten nästa del i uppbyggnaden.
Upplever totalt sett samma typ av förbättring som med 803:an när man kopplar en vettig spelare till. Det låter inte alls tokigt! Onkyo 818 låter inte alls dålig på egen hand och de har faktiskt ändrat ljudbilden en hel del sedan 803:an. Men när man jämför mot något bra så uppenbarar sig skillnaderna inte brutalt, men med väldigt kritiska öron ändå rätt stora skillnader.
Då har jag hittills konstaterat att DVD/818 låter liiiite (marginellt) bättre än Spotify, att NAD565/818 låter hörbart bättre än DVD/818. Dags att testa 818 mot NAD375.
Kör alltså nu enbart med NAD565 som cd-spelare och växlar mellan Onkyo 818 och NAD375. Och här behöver jag faktiskt inte bli särskilt flerordig även om det egentligen hade förtjänats. Egentligen så är det samma skillnader mellan 2-kanalaren och Flerkanalaren som i testet innan. Fast allt höjs ytterligare ett snäpp. Detaljer hörs mer, mer bas och bättre bas, lättare att följa konturer, ljudet blir större, rösterna får mer ”kropp” och centreras på ett bättre sätt, 3D-djupet förbättras och det blir bättre på alla plan. Fortfarande talar vi dock om lyssning via de kritiska öronen. Det är så här det ska låta!
Provade även att dra på volymmässigt och förvånas faktiskt hur fort det blir ”grötigt” och svårt att hålla isär ljudbilden för Onkyon, trodde faktiskt den skulle vara bättre än så här. NAD375 är ju nästan ett kärnkraftverk och där är det bara att vrida på även om högtalarna börjar protestera när det blir riktigt högt.
Onkyon alléna
Har jag sågat Onkyon? Kanske låter det lite tufft om tongångarna, men den så lovordade pjäsen var värd att tampas med lite tuffare konkurrens tyckte jag för att få lite nyansering på lovsången.
Nu när vi har jämfört den med lite andra förutsättningar och vi vet var den står så kan vi gå in och koncentrera oss på 818 alléna.
Pure Audio – Kommer ihåg när jag bytte upp mig från 603 till 803 att bland det första jag märkte var att pure audio lät mkt bättre på 803:an. Och samma sak slog mig här. Pure Audio låter bättre på 818 än på 803. Faktiskt riktigt trevligt tillsammans med en bra cd.
Stereo – Låter bara marginellt lite sämre än pure-audio. Det jag märkte man tappade var lite placering av tex sången.
Audyssey XT32 – Här var förväntningarna stora. Och dessvärre så blev de inte riktigt infriade. Måhända det var de akustiska förutsättningarna som ställde till det att den överjobbade. Gjorde ett par stycken kalibreringar med lite förändringar men i princip samma resultat. Vid 2-kanalslyssning så är ljudet rätt förvrängt. Röster kommer visserligen fram riktigt bra och de låter bra, men börjar man lyssna så märker man förvrängning och överdrivning av diskant. Basen är som bortblåst, stort hål i vissa viktiga frekvenser tex där en tung virvelkagge ligger. Funkar inte alls utan Dynamic EQ. Har ägt flertal högtalare, flertal förstärkare både 2-kanalare och biomaskiner, sitter vid studiomonitorer på jobbet och ofta med hörlurar både vid inspelning men även musiklyssning. Och så här låter det icke! Audyssey hör inte hemma vid 2-kanalslyssning.
Dynamic EQ – Faktiskt en av anledningarna till att jag ville köpa en dylik pjäs. Som familjefar sitter jag i princip aldrig numera i lyssningsposition perfekt placerad och kan lyssna på lagom lyssningsvolym. Nu är det oftast lågt, eller barnrelaterat eller så sitter jag med lurar om jag vill lyssna riktigt bra. Dynamic EQ är egentligen en modern Loudness funktion. Men den gör det faktiskt riktigt bra. Nästan lite väl bra. Har provat lite att ändra referencevolymen och inbillar mig att jag får lite tämjning av basen när jag ökar talet över 0 som är lägst och default. Det som är bra är att det lyfter ljudet när det är lågt. SAMT något som faktiskt är viktigt för mig har jag upptäckt. Sitter som sagt väldigt sällan i lyssningsposition utan befinner mig någon annanstans i rummet/huset och vid en sidoposition så lyfter helt klart Dynamic EQ ljudet ”bättre” än kanske t.o.m NAD-kombon. (Dvs typ 75-90 grader om högtalaren så låter det bättre med 818 och Dynamic EQ än med NAD-kombon) Så med rätt användningsområde helt klart en bra pryl i vårat hem.
Sen att den förvränger ljudet både diskantmässigt och basmässigt är en annan femma, sitter man och toklyssnar hör man ju det och stör sig på det, samt att djupet och placeringen blir lidande, men vid mer avslappnad lysning och till tex hårdrock så kan det ibland vara ett trevligt plus.
FILM
Jag passade även på att prova lite film då jag blev besviken på XT32-kalibreringen som alla lovordar. Drog igång intro-scenerna på Gladiator och jämförde Audyssey av/på, Dynamic EQ av/på osv. Och här vill jag påstå att Audyssey tillsammans med Dynamic EQ ger ett bra lyft! Man sitter definitivt mer i ljudbubblan och ljudet blir större och mer effektfullt än om man kör utan. Är nu mkt nöjd med center-ljudet som med 803:an inte var av tillfredställelse. Till film skall det vara helt klart PÅ. Har dock inte provat med Musik-dvd och där blir det intressant. Har även provat på att uppscala dvd och det gick över förväntan. Mamma Mu och Kråkan har aldrig sett bättre ut ;-)
Övrigt
Stör mig väldigt på att i sann Onkyo-anda så kan man INTE gå in och finjustera värdena vilket är hur synd som helst. Då är jag övertygad om att jag hade kunnat ratta fram ett väldigt bra ljud även till musik. Har inte ens hittat något ställe där man kan se EQ-värdena. Det kunde man t.o.m på min 803:a (även om man inte kan ställa in exakt som det automatiska pga fasta freqvenser vid manuell EQ.) Vidare… fjärren är väl ok, men ett par steg tillbaka från min 803-fjärr. Ingen belysning, man kan tex inte växla mellan pure-audio och stereoläget direkt utan måste bläddra sig igenom lyssningfält. Tok-dumt. Sen är det säkert handhavandefel. Men när man skall välja tex NET så måste man trycka på NET men sen måste man trycka IGEN på reciver för att kunna hantera NET??? Men som sagt kan vara handhavande fel. Nä den gamla fjärren var både mer påkostad samt mer användarvänlig. Onkyo-appen är hur vettig som helst att ha. Men inte lysande, lite seg och lite svår att hantera Spotify. Men det går ändå hyffsat. Bra att ha i alla fall ur familjesynvinkel. Slippa kladda med TV´n på osv.
Summa-summarum…
Onkyo TX-NR818 är en biomaskin som låter riktigt bra till just bio. Den låter också bra till musik, men är inte drömmaskinen som för mig skulle ersätta en bra 2-kanalsanläggning.
Tar jag av mig de kritiska öronen, så är den en väldigt vettig pryl med massor av funktioner och ljud. Till slö-lyssning med familjen och hopp-och-dansmusik med dottern så är den klockrent och där nöjer jag mig hur lätt som helst.
Men som sagt i lyssningsposition med skarprättar-kniven framme så hade jag kanske hoppats på lite mer. Min personliga gräns går någonstans där jag landar med kombinationen NAD565:an. Där duger det fullt och klart även om det låter klart bättre med NAD375. Men som sagt känner att jag kliver över OK-gränsen tillsammans med CD´n.
Då återstår bara frågan, hur uppnår jag denna gräns? När jag gjorde alla jämförelser så höjde jag ribban allt eftersom. Men när jag går tillbaks till verkligheten så ligger den ju på ”sämsta” läget. Dvs troligen oftast Spotify med 818:ans dac. Någon som har koll på hur och OM det går att använda sig av NAD565:ans dac? Den skall i alla fall kunna fungera som extern DAC mig veteligen. Har både Optisk ut och in. Säkert en del annat som spelar in än bara DAC men undersöker gärna den saken vidare. Men hur kopplar jag in 565:ans DAC i Onkyon? misstänker även att man måste ställa in en del i Onkyon? Tacksam för input här…
Nå, det var mina ”cent” så långt…