Hej,
Arioch: Du KAN ju iofs använt koaxial kablar med 50 ohms karakteristisk impedans. Det vet jag inget om. Dock finns skillnader mellan "riktig" coax och vanlig skärmad kabel.
KARAKTERISTISK IMPEDANS
Alla kablar har resistans, kapacitans och induktans, vilket ger en impedans.
Det vi normalt diskutterar när vi använder termen impedans / ohm, i dessa sammanhang, är karakteristisk impedans. Detta är en materialkonstant och är oberoende av längden. Mer om detta nedan.
Även om vanliga skärmade kablar också är av koaxial konstruktion är inte där det primära att få en bestämd karakteristisk impedans. P.g.a materialval och tillverkningsprocess.
"Riktiga" koaxiala kablar finns huvudsakligen i 2 varianter:
50 ohm:: Används främst inom mätinstrument och (amatör)radio, samt oftast inne i RF kretsar. Dessutom i ethernet (den som använder just koaxialkablage).
75 ohm:: Används för video / sattelit / TV antenner / Digitala ljudsystem. Det sistnämbda gäller dock inte den proffesionella varianten av digitala ljudledningar (AES/EBU). Där använder man 110 ohm.
Vanliga skärmade audiokablar ligger (enligt beldens produktkatalog) på 40-70 ohm.
MATCHNING
När man vill överföra en signal från en sändare till en mottagare vill man oftast matcha ingångsimpedansen/utgångsimpedansen med kablaget. Detta för att undvika reflektioner vid mottagaren. Dessa reflektioner går tillbaka mot sändaren och påverkar, i vårt fall, kommande bitar.
Vid vanliga audiosignaler är detta inte möjligt, dels för att en utgångs impedans ligger typiskt på några kohm och en ingång på 50 kohm. Dels är bandbredden "Ingenting" (20Khz).
Däremot vill man ha låg kapacitans på signalkablage. Detta för att undvika att kabelns kapacitans ihop med utgångens impedans blir ett lågpassfilter (och alltså dämpar höga frekvenser).
Koaxiala kablage har låg kapacitans, därför lämpar sig ex RG-62 så bra till vanliga signaler. Typiskt är kapacitansen hos 75 ohms kablar lite längre än 50 ohms kablar. Dock är 93 ohms kablarna ännu bättre ... [
]
För högtalarsammanhang är det induktansen man vill ha låg. Kapacitansen påverkar inte lika mycket. En högtalar har en ingångsimpedans av 4-8ohm. Helt andra spelregler.
TRANSMISIONSLEDNINGAR
När det hela börjar bli trickigt är när vi närmare oss vad man kallar transmisionsledningar.
Signaler med höga frekvenser blir helt enkelt kinkiga att få fram utan massa problem. Detta hänger samman med frekvensen och längden på ledningen.
I vårt fall med digitala bitar underlättar det om man har fått fram en hel bit från sändaren till motagaren innan sändaren ändrar tillstånd
Nu blir det viktigare med anpassningen. Nu behöver vi koaxialkablar för dess fina egenskap med lika impedans oavsett längd.
Det finns en regel som säger att om längden på kabeln (eller mönsterkortsbanan) är större än 1/4 våglängd, behöver vi bry oss om transmisionsledningar och dess effekter.
Vid audio har vi 20kHz, vilket ger en våglängd på 10km och vi ser att vi inte behöver bry oss.
Vid 10Mhz (typiskt för våra användningsområden) blir våglängden 21m. D.v.s allt under 5m i längd är utom mänsklig fara.
10Mhz skulle jag dock inte klassa som speciellt hög frekvens. Det är bara "krokig" likspänning. Det hela haltar lite iom att S/PDIF är en fyrkantsvåg (åtminstånde innan den passerar den olinjära transformatorn på utgången). I dessa beräkningar är det nämligen stig/falltider som måste beaktas.
Varför hör man då skillnad? Ja som påpekats många gånger innan så är det inte bitfel etc. man får problem med, utan andra bekymmer i den mer analoga domänen ... där ex. jitter är en sak. Dock med dagens återklockade DACar är detta ett mindre problem. I DD och DTS sammanhang ett ännu mindre problem.
På min högst personliga lista över uppgraderingar ligger nog digitalkabeln på plats 472729473. Finns mååånga saker innan den. Ex. vettiga mönsterkort, ytmonterade kort, muta inte med en sketen trissa, bort med AC kopplingar ...
Det blev en lång historia, men förhoppningsvis glädjer det någon. Och som vanligt ... jag hör ingen skillnad, detta är enbart teoretiska / vetenskapliga påpekanden.