Det kanske är följande som du menar som jag fick fram ur MoLt 3/2003 där Mårten Kihlberg skrev en artikel som handlade om bla akustik, Mårtens anteckningar är från ett möte där Ingvar Öhman är förläsare, IÖ ska ha sagt: ”– Jag tror inte på begreppet överdämpning överhuvudtaget. Jag tror i princip på ”ju mer dämpning desto bättre”, förutsatt att man inte tar bort alla reflexer. Man måste ha reflex för att kunna orientera sig, för att ha en upplevelse av att man befinner sig i ett rum, men lång efterklang är verkligen inget att sträva efter”
Det var ingen MOLT det var en föreläsning.
Att överdämpa ÄR att ta bort för mycket reflexer!
Sådeles har han fel i sitt argument... han säger att han inte tycker det finns någon överdämpning dock går det att dämpa mer än rekomenderat...
Alltså är då rummet överdämpat.
Att man generalisera på ett så grovt sätt och säger att man inte kan överdämpa ett rum är ovanligt klumpigt uttryck....
Att dämpa diskantljud ÄR lätt. Släng vad som helst (dämpmaterial) så dämpas i princip alltid diskantljudet bra.
Men skall du ge dig på basnoderna kommer du få problem. Här behövs tjock dämpmattor (om man skall använda vanliga dämpmetorder) som kommer vara ypperliga diskan/mellan absorbenter men ganska mediokra bas absorbenter ( i jämnförelse). Detta leder till en oblanans i dämpningen som leder till att rummet kommer att vara överdämpat i diskant/mellan ( efterklangstiden i dessa frekvenser under rekomendera tid) och basen kommer att klinga kortare än innan men inte i närheten av diskant/mellan ljudets.
Denna situation ger en tryckande känsla i rummet. Svårt att orientera etc som IÖ säger.
Man kan "överdämpa" ett rum så det blir likt ett mätrum. Men är det riktigt gjort kommer det inte upplevas som tryckande och obehagligt. Utan man använder sig av en dämpning som är jämn dvs. lika bra dämpförmåga över hela spektrat.