Nu har jag också ägt min UDP-LX500 i några veckor och tänkte dela med mig av erfarenheterna. Först skulle jag dock vilja säga att det redan finns massvis skrivet om bild- och ljudkvaliteten, så jag kommer att ta upp mer om funktionalitet och då framförallt några saker som jag själv väldigt gärna hade velat veta innan jag köpte den här maskinen. Prioriterar man bild- och ljudkvalitet så finns det ingen bättre universalspelare än det här utan att man måste gå upp ett rejält steg i pris, till 25000-kronorsklassen eller så. Jämför man t.ex. analogoutputen från LX500 med den DAC som sitter i Oppos prismässigt motsvarande modell UDP-203 så är det som att lyfta fram ljudet ur en burk i mina öron, ut i det öppna och fria (man kan få olika intryck beroende på DAC-filterinställningarna, men detta är min generella bild). Bilden är klanderfri, även om färgerna upplevdes lite överdrivna innan jag skruvade ner "hue" och "chroma level" något - lite som när man får hem en TV från affären innan den är kalibrerad.
Andra styrkor med maskinen är att den är extremt tyst och stabil.
Det som jag är mest besviken över är hur omständig den är att använda för musiklyssning. Jag köpte maskinen för att använda den vid CD-lyssning minst lika mycket som för film, men det var delvis ett misstag. Om jag jämför med den tidigare spelare som jag hade för både musik och film (DVD DVP-S315) så är LX500 så otroligt trög och krånglig vid hanteringen. På Sonyn laddade skivan blixtsnabbt och jag fick direkt fram antal spår och skivans längd på LCDn. Med några snabba klick direkt på Sony-spelaren eller fjärrkontrollen fick jag omedelbart fram önskat spår och det var lätt att spola fram och tillbaka i låtarna med olika hastigheter med skipfunktionen. På Pioneeren är laddningen av alla skivor inklusive CD-skivor mycket trög och den enda information som dyker på på LCD:n när laddningen är klar är "CD". Det finns inget enkelt sätt att snabbt klicka fram t.ex. spår 11 utan man måste krångla och långsamt stega spåret ett efter ett så att den tröga spelaren hänger med. Går man vidare till skip search-funktionen så är den en katastrof. Jag råkade byta spår 15 minuter in i "close to the edge" med yes och det tog så lång tid innan jag lyckades hitta fram till samma ställe igen att jag hade tappat hela känslan av låten. På Sonen hade jag hittat tillbaka till önskat ställe på några sekunder, i jämförelse.
Jag skulle också ha önskat fler val i inställningarna, t.ex. att bli av med den stora lysande blåa ringen runt power-knappen eller att få spelaren att automatiskt byta till pure "direct" när en CD-skiva laddas. Nu måste man manuellt trycka på direct-knappen och det går trögt innan det skiftar. Sedan när man ska se på film måste man manuellt byta tillbaka igen.
Sedan stör jag mig att det är få knappar på själva spelaren. Det går i princip inte att sätta igång en film utan att använda fjärrkontrollen. Jag misstänker att det är en design-grej att spelaren ska se "ren" ut, men detta är faktiskt väldigt opraktiskt.
Mitt råd är att köpa den här spelaren om du prioritera bästa bild och ljud. Vill du ha en praktisk, snabb och smidig spelare som även fungerar som primär musikspelare - köp inte denna!!