Men den här veckan har det vänt fullständigt. Redan när vi ska ta på oss hemma börjar han strula.
När vi är där ser man nästan ångesten i ögonen på honom. Jag får ta av och bära in honom. När personalen tar emot så börjar han gråta. Är det normalt att det vänder så ?
Han har varit sjuk i omgångar och då varit hemma en vecka i stöten, men det är först nu som det börjat som sagt.
Personalen säger att det är det som är anledningen (frånvaron).
Finns det en fas runt 2 där man får seperationsångest ? Han är mer "klängig" även hemma tycker vi, men samtidigt mer sprallig och leksugen än någonsin.
Någon utbildad eller med erfarenhet ?