Spelen kräver sin tid helt klart. Det är inga spel man sätter sig ner och kör en timme eller två utan det krävs att man lägger ner tid. Men jag håller med om att EUIV är det mest tillgängliga som Paradox har gjort hittills. Det är ett spel som är relativt "lätt" att sätta sig in i och lära sig spela. Sedan är spelen sådana att man måste ha tålamod, oceaner av tålamod. Och vara noga! Alldeles för många gånger har mina planer fallit på att jag inte haft tillräckligt med tålamod eller gjort dåliga beslut på grund av att jag inte kolla vilka allianser som min fiende har.
Det jag hade svårast med var det annorlunda tänket i hur man spelar. Det är lätt att ragequita efter att Aragon har tagit över halva ens rike på grund av att jag klantat mig och inte insett att de hade allians med Frankrike. Men det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta spela. 150 år senare har jag tagit tillbaka min områden och erövrat dem helt och hållet. Men det var ett par timmars spelande tills jag kunde komma dit.
Charmen med CKII å andra sidan är rollspels-delen. Att man genom olika events kan få olika egenskaper och att dessa kan gå i arv tills en barn. Och hela tänket i dynastier istället för karaktärer. Väldigt annorlunda men ruskigt kul.
Jag var väldigt sen in på Paradoxs spel, jag spelade EU men fastnade aldrig för det. EU III kändes alldeles för krångligt att lära sig. Många saker var inte alls självklara. Men i och med EU IV så lossande det för mig och nu är jag fast. Sista halvåret har jag knappt rört Civ V till förmån för EU IV.