[endallas]

• 0

Ett uttryck som jag märkt och som populärt används för att beskriva en bra förstärkare är ordet -strömstark-.

Utifrån den ellära jag har läst har jag svårt att förstå den faktiska innebörden av denna term.

Exempelvis: Ta två "perfekt" kosntruerade försärkare, alltså båda levererar 100w i 8 ohm, 200 i 4, 400 i 2 osv. Enligt ohms lag är strömmen direkt beroende av resistansen och spänningen, likaså är effekten i direkt relation beroende av spännigen och strömmen.

Det vill säga: om båda i en situation behöver leverera 50w, kan den ena klara det bättre än den andra eftersom den är "strömmstarkare" än den andra? De här 50 watten kan vara en produkt av en mängd kombination av spänningar och strömmar men är det verkligen så att spänningen i en förstärkare ändras kontinuerligt? Om den inte kan det så finns det egentligen inget som kan förklaras med "strömstark" eftersom 50w alltid har samma strömstyrka, om spänningen är den samma.

Förklaring någon?

[Ageve]

• 0

En strömstark förstärkare är en som ökar effekten markant för varje impedanshalvering,
ner till 1 eller åtminstone 2 ohm.

Ju lägre impedans, desto mer ström flyter genom trissorna. Om trafon inte kan leverera den
strömmen så klipper förstärkaren.

[TKvC-SainT]

• 0

Sen innebär väl strömstark att den klarar av att lämna höga Ampere tal. Jag kommer inte ihåg hur detta funkar riktigt men Ampere är väl just det som bestämmer hur stark en ström är. Så olika strömstarka förstärkare kanske menas att de lämnar högre Ampere tal, ex. vis min HK970 som refereras till som strömstark, och den ska enligt spec. lämna 80A.

[Ageve]

• 0

Sen innebär väl strömstark att den klarar av att lämna höga Ampere tal. Jag kommer inte ihåg hur detta funkar riktigt men Ampere är väl just det som bestämmer hur stark en ström är. Så olika strömstarka förstärkare kanske menas att de lämnar högre Ampere tal, ex. vis min HK970 som refereras till som strömstark, och den ska enligt spec. lämna 80A.

<{POST_SNAPBACK}>

http://www.lundberg-lagerstedt.se/ohm/

Ohms lag säger att strömstyrkan (flödet av elektroner) är direkt proportionell mot en
spänningsskillnad (potentialdifferens) och omvänt proportionell mot ledningens resistans
(motstånd). Ett ohm är den resistans genom vilken en volt upprätthåller en ström på en
ampere. Spänningen betecknas U, strömmen I och resistansen R.

200W vid 8 ohm ger en strömstyrka på 5A.
200W vid 4 ohm ger en strömstyrka på 7A.
200W vid 2 ohm ger en strömstyrka på 10A.
200W vid 1 ohm ger en strömstyrka på 14A.

Hifi & Musik mäter strömstyrkan vid lägre impedans. Det högsta de har mätt upp var med Rotel
RB-1080, 248 Ampere.

Det steget arbetar med en spänning på 62 volt, vilket enligt Ohms lag ger en effekt på 15376W
vid 0,25 Ohm, vilket motsvarar 248 Ampere.

Det är tur att de bara mäter under 1 millisekund, annars hade både slutsteg, proppskåp, kablar
osv brunnit upp med andra ord inte en intressant mätning när det gäller hur steget
presterar med högtalare. Men håll med om att siffrorna är imponerande

80A med H/K är uppmätt med samma metod. Även om det inte säger mycket om effekten vid
normala impedanser så visar det att det inte finns några strömbegränsande skyddskretsar i
signalvägen, dvs mindre risk för negativ påverkan på ljudet.

[endallas]

• 0

då är det alltså som jag misstänkte.. känns som folk allt för ofta slänger sig med termer som de inte har en aning om vad de betyder...

Redigerat av endallas, 11 maj 2007 - 17:06.

[Ageve]

• 0

då är det alltså som jag misstänkte.. känns som folk allt för ofta slänger sig med termer som de inte har en aning om vad de betyder...

<{POST_SNAPBACK}>

Nja, de flesta som kallar en förstärkare strömstark menar nog att den funkar bra oavsett impedans
(inom normala gränser).

Strömstyrkan som mätresultat kan vara användbart också, om det visar att förstärkaren
klarar en impuls vid full spänning oavsett impedans (återigen inom normala gränser).

Lägre impedans ger mer effekt och högre strömstyrka, men bara om förstärkaren kan leverera
den effekten.

Denna bilden visar att begreppet "strömstyrka" inte är något som kan jämföras om impedansen
inte är den samma. H&M mätningen gav siffran 248 Ampere (vid lägre impedans):

Notera att 31 Ampere i 2 ohm ger en effekt på 1922W.

7,8 Ampere i 8 ohm ger en effekt på 486W.

 rb1080_strom.jpg   174,48K   1 Antal nerladdningar

Redigerat av Ageve, 11 maj 2007 - 18:17.

[endallas]

• 0

ohms lag är jag helt med på.. men hur funkar det med insignalen egentligen? Karaktäriseras insignalen (alltså musiken el. dyl.) genom amplitudförändringar i spänningen?

Redigerat av endallas, 11 maj 2007 - 18:55.

[Ageve]

• 0

ohms lag är jag helt med på.. men hur funkar det med insignalen egentligen? Karaktäriseras insignalen (alltså musiken el. dyl.) genom amplitudförändringar i spänningen?

<{POST_SNAPBACK}>

Japp, ljud är växelspänning.

Förstärkarens maxeffekt begränsas av spänningsmatningen till transistorerna. I nätdelen
likriktas 230v spänningen från elnätet, och trafon omvandlar det till t ex 30 volt.

Trissorna omvandlar likspänningen till växelspänning i takt med ljudsignalen.

Oavsett hur bra komponenter som sitter efter trafon så kan en förstärkare som arbetar
vid 30V inte ge ut mer effekt än 112.5W kontinuerligt i 8 ohm. Om signalen ökas så att
topparna hamnar över 30V, så levererar förstärkaren en likspänning på 30V i topparna.
Det är det som kallas "klippning".

I ett bipolärt slutsteg används transistorer i par för att förstärka signalen. Den ena förstärker den
positiva delen, sedan tar den andra vid och förstärker den negativa delen av signalen. För att
undvika distortion som uppstår när förstärkaren växlar mellan trissorna används en liten vilo-
spänning, dvs precis vid övergången sker växlingen gradvis, istället för direkt.

Edit: Alltihop gäller Klass AB.

Redigerat av Ageve, 11 maj 2007 - 20:21.

[endallas]

• 0

this is some good shit !

Är de flesta klass AB förstärkare bipolära?

Hur funkar det med klass A då?

[Damocles]

• 0

Rolig mätning, känns som jag gjorde helt rätt i att skaffa mig ett RB-1080 och inte behöver vara det minsta orolig för drivningen på den. Inte undra på att den fick mina gamla högtalare att sjunga ut rejält, de var visst mer tungdrivna än jag trodde.

Redigerat av Damocles, 12 maj 2007 - 00:34.

[Ageve]

• 0

Är de flesta klass AB förstärkare bipolära?

Hur funkar det med klass A då? 

<{POST_SNAPBACK}>

Japp, Klass AB kräver minst två trissor, sen kan man öka effekten genom att använda flera
par.

Klass A använder en hög vilospänning, och det gör att ljudsignalen kan återges helt utan
övergångsdistortion. Den höga vilospänningen gör att den blir varmast när den inte har
någon signal att förstärka, dvs all effekt blir värme.

Roliga mätning, känns som jag gjorde helt rätt i att skaffa mig ett RB-1080 och inte behöver vara det minsta orolig för drivningen på den.  Inte undra på att den fick mina gamla högtalare att sjunga ut rejält, de var visst mer tungdrivna än jag trodde.

Hehe, nej effekt saknar man inte med RB-1080. Skulle man mot förmodan behöva mer så
finns ju RB-1090 med (men det tillverkas inte längre).

[Unregistered959]

• 0

Det ser ut som att ageve redan har sagt det mesta om ämnet, men jag tänkte ändå ge mej på att "komplettera" lite...

En sak som är värd att lägga på minnet är att det är vanligt att folk refererar till någon "ström-mätning" de har sett när de pratar om strömstarka förstärkare, vad "folk" är mindre insatta i är hur en sådan mätning går till...

Såvitt jag vet så funkar en sådan mätning genom att man skickar en väldigt kort signal genom en förstärkare samtidigt som man har "lastat" ner förstärkaren, d.v.s. hängt på en "konstlast" med extremt låg impedans och om jag inte minns helt fel så har jag för mej att denna impedans ligger på strax över 0,1 ohm (nästan kortslutning m.a.o.)...

Men när folk talar om uteffekt hos förstärkare så refereras det till diverse effekt-mätningar. Dessa sker oftast i enlighet med några olika standarder (t.ex. DIN, FTC, IEC, dock inte RMS).
Hur uteffekten har uppmätts bestäms av vilken standard som har följts. Eftersom dessa standarder ställer väldigt olika krav på mätnings-förfarandet, så får man också väldigt varierande resultat.

En ström-mätning är inget annat än ytterligare ett sätt att mäta upp kraftresurserna hos förstärkare.

Dessvärre lider ström-mätningar av en allvarlig brist. För att en ström-mätning överhuvudtaget skall fungera så krävs det att inte förstärkarens kortslutnings-skydd hinner lösa ut. Utöver detta så krävs det också att förstärkarnas skydds-kretsar i övrigt inte påverkar mätresultatet.

Med hänsyn taget till dessa krav så återstår det faktiskt inte många förstärkare som KAN ström-mätas på ett helt rättvist sätt. Vissa går inte mäta alls och många mäter väldigt dåligt p.g.a. konstruktionen hos förstärkaren och dess skydds-kretsar.

Det tråkiga blir då att mätresultatet kan bli kraftigt missvisande vilket kan leda till att folk får förutfattade meningar om förstärkare som kanske är riktigt bra trots dåliga ström-mätningar.

Något som är ännu värre är att det faktiskt går att konstruera förstärkare som ger väldigt lysande resultat vid ström-mätningar, men som ÄNDÅ inte är speciellt kraftiga!!!

Helt enligt ohms lag:

100 ampere över ett motstånd på 0,1 ohm kräver en spänning på 10 volt. Vid 8 ohm så innebär detta en uteffekt på 12,5 watt. Med en förstärkare konstruerad för att leverera 12,5 watt så kan man (med "rätt" konstruktion") få en väldigt klen förstärkare som ÄNDÅ levererar 100 A vid en ström-mätning.

Siffran betyder i sammanhanget inte ett jota!

Det går inte ens att dra slutsatsen att förstärkaren är ovanligt "stabil" (last-okänslig) eftersom förmågan att leverera hög ström under en bråkdels sekund inte har något alls att göra med att spela upp en kontinuerlig musik-signal. Det går utmärkt att urladda en kondensator t.ex. med väldigt hög urladdnings-ström, men det betyder självklart inte att man kan "tappa" en kondensator på sådana strömmar under en längre period eller regelbundet med väldigt korta intervaller under t.ex. en musik-session...

Siffran betyder faktiskt lika lite som ett IQ-test...

Det var ju någon med väldigt högt IQ, som en gång sa att det enda ett IQ-test mäter är hur duktig någon är på att göra ett IQ-test.

Samma sak gäller bl.a. ström-mätningar. Det enda en sådan mätning visar är hur bra en förstärkare klarar av själva testet. Det saknar i övrigt den verklighets-förankring som behövs för att kunna dra några slutsatser om förstärkarens prestation i allmänhet...

En pappers-tiger m.a.o...

Om signalen ökas så att
topparna hamnar över 30V, så levererar förstärkaren en likspänning på 30V i topparna.
Det är det som kallas "klippning".

Viktigt!
Värt att veta är varför "klippning" är så farligt.
Alla har säkert någon gång hört knäppar i någon form av ljudanläggningar, när t.ex. kylskåp startar, eller när man tänder ett lysrör eller liknande.
Orsaken till detta kommer av det faktum att spolar (induktanser) skickar en nästan lika stor ström som strävar efter att motverka den spänning man skickar till induktansen.

Krångligt uttryckt. Grejen är den att en ström som dyker upp väldigt plötsligt i en induktans alltid resulterar i en fasförskjuten ström i motsatt riktning. Vad är då en induktans? Jo det är t.ex. en spole med koppartråd, som t.ex. en talspole. Eftersom talspolar har väldigt låg resistans (och alltid högre impedans) och det är resistansen som avgör strömmens storlek när man skickar likström genom en talspole, så kan man lugnt säga att det händer grejer när en förstärkare skickar iväg ett tåg av likströms-pulser till en högtalare.

För enkelhetens skull så säger vi att en förstärkare klipper redan vid 10 volt. Högtalaren har en resistans på 1 ohm och förstärkarens strömresurser är "ideala" detta betyder att när signalen klipps så skickas det extremt plötsligt en likspänning på 10 volt till högtalarens talspole, eftersom strömmen blir 10 ampere (då resistansen var 1 ohm) så motsvarar detta 100watts effekt-utveckling!

Redan vid ynka 10 volt.

Men detta räcker inte...
Talspolen kommer ögonblickligen att generera en motsvarande ca 10 ampere i andra riktningen efter en extremt kort tidsfördröjning. Dessa 10 amperen motsvarar också en spänning på 10 volt. -10volt om man ska vara korrekt. Detta betyder att när förstärkaren klipper så kommer talspolen att belastas av den dubbla spänningen som förstärkaren klipper med. D.v.s. 20 volt. Detta för att "avståndet" mellan +10 volt och -10 volt är 20 volt.

Föreställ er då vad som händer när ett lite mer kompetent slutsteg klipper och spänningen ligger på 30-50 volt!!!

Helt plötsligt så kanske en högtalare behöver hantera effekt-utveckling baserad på 100 volts signal, vilket innebär att en 8 ohms högtalare kommer att "bränna" iväg med ca 1250 watt!

Detta fenomen är något som används flitigt för att "tända" lysrör med. Tillslags-transienten ifrån knappen på väggen leds till en "reaktor" som egentligen bara är en spole. transienten leder till en kraftig "spännings-spik" som tänder lysröret.

Men när det gäller våra ljudanläggningar så är inte dessa "spikar" önskvärda. De kan lika lätt skada förstärkeriet som de kan skada högtalarna...

Eftersom diskanter ur mekaniskt perspektiv är klenare än baselement så är det också orsaken till att dessa brukar gå sönder först...

this is some good shit !

Är de flesta klass AB förstärkare bipolära?

Hur funkar det med klass A då?

Jag blev inte riktigt klok på vad ageve menade med bipolära förstärkare, men jag tror att han syftade på förstärkare som delar upp signalen i två halvor, där vardera halva förstärks för sej.

I så fall är svaret ja. Alla klass B och AB förstärkare är "bipolära". I dessa förstärkar-konstruktioner har man alltså delat upp signalen i en positiv halva och en negativ halva. Vad som skiljer Klass AB ifrån Klass B är att i en Klass AB förstärkare så låter man halvorna överlappa varandra, mer eller mindre...

Det som karaktäriserar en Klass A förstärkare är att man INTE delar upp signalen i två halvor. Slutsteget arbetar med spänningar från 0 till max (t.ex. 30 volt), matas inte steget med någon signal alls kan konstruktionen innebära att steget ligger och bränner effekt motsvarande 15 volt (mitten av de tillgängliga 30 volten). Det är för övrigt därför som Klass A förstärkare som regel blir väldigt varma och oftast inte nämvärt varmare hur kraftigt man än spelar. Effekt-utvecklingen i Klass A stegen är ju i princip densamma oavsett hur man spelar...

HÖG alltså ...

[Ageve]

• 0

100 ampere över ett motstånd på 0,1 ohm kräver en spänning på 10 volt. Vid 8 ohm så innebär detta en uteffekt på 12,5 watt. Med en förstärkare konstruerad för att leverera 12,5 watt så kan man (med "rätt" konstruktion") få en väldigt klen förstärkare som ÄNDÅ levererar 100 A vid en ström-mätning.Men detta räcker inte...

Ja, med 0,1 ohm kan man nå enorm strömstyrka. 62 volt ger 620 Ampere, och effekten blir
38,4kW

10 volt vid 0,1 ohm ger 1000W.

Säkringarna brinner upp direkt med en sådan ström, så förstärkaren hinner förhoppningsvis inte
ta skada om man t ex råkar kortsluta högtalarkablarna.

Talspolen kommer ögonblickligen att generera en motsvarande ca 10 ampere i andra riktningen efter en extremt kort tidsfördröjning. Dessa 10 amperen motsvarar också en spänning på 10 volt. -10volt om man ska vara korrekt. Detta betyder att när förstärkaren klipper så kommer talspolen att belastas av den dubbla spänningen som förstärkaren klipper med. D.v.s. 20 volt. Detta för att "avståndet" mellan +10 volt och -10 volt är 20 volt.

Föreställ er då vad som händer när ett lite mer kompetent slutsteg klipper och spänningen ligger på 30-50 volt!!!

<{POST_SNAPBACK}>

Vet inte om det var på detta forumet, men läste om en som bryggade två NAD 218 till Cerwin
Vega högtalare (AL-1000) och lyckades fixa till en ~10cm blå blixt ur ena diskanten.

Ju högre spänning (kraftigare steg) desto värre blir smällen om det klipper, därför är det alltid
en fördel med en förstärkare som kan leverera mer effekt (utan klippning) än vad högtalarna
klarar av utan att bottna/dista.

Man kan såklart förstöra elementen ändå, t ex med krökta talspolar osv, men risken är mindre,
om man använder öronen och sänker volymen om det låter illa då.

Redigerat av Ageve, 12 maj 2007 - 02:38.

[Unregistered959]

• 0

Säkringarna brinner upp direkt med en sådan ström, så förstärkaren hinner förhoppningsvis inte
ta skada om man t ex råkar kortsluta högtalarkablarna.

Det är det här som är "kruxet" med en strömmätning. Pulsen som skickas ut är så kortvarig så att många säkringar INTE brinner (tröga säkringar t.ex.). Eftersom den är så kortvarig så är det inte mycket heller som hinner ta skada (p.g.a. värmeutveckling iallafall), men skyddskretsar av olika slag kan mycket väl hinna med att begränsa strömmen och i vissa fall helt stänga av den, vilket ger fullständigt missvisande siffror i mätningen. Skydds-kretsar är ju i första hand designade för att skydda slutstegen UTAN att märkas i form av degradering av ljudkvaliten. Hänsyn till pulser i samband med ström-mätning tas sällan av konstruktörer. De designar ju inte förstärkare som i första hand mäter bra utan som i första hand låter bra...

[Ageve]

• 0

Hänsyn till pulser i samband med ström-mätning tas sällan av konstruktörer. De designar ju inte förstärkare som i första hand mäter bra utan som i första hand låter bra...

<{POST_SNAPBACK}>

Sen finns det ju ingen tillverkare som är så dum att de anger effekten i 0,1 ohm heller
(förhoppningsvis).

Överkänsliga skyddskretsar finns det däremot, och de avslöjas oftast vid en strömmätning. Det
finns högtalare som dippar under 1 ohm, och då är det inte så kul om säkringen går eller
skyddskretsarna slår ifrån steget.

Å andra sidan kanske det är läge att byta sådana högtalare eftersom de är felkonstruerade,
men det är en annan sak.

Redigerat av Ageve, 12 maj 2007 - 13:18.

[Damocles]

• 0

Bra förklarat, och grymt intressant. Jag har labbat en hel del med elektronik, men kom aldrig så långt att vi började räkna ordenligt på induktanser och designa ner än enklare saker. Men något som kan vara bra i sammanhanget mot ovanstående är ju att beskriva hur ljudsignalen påverkar talspolen, osv, då den anses vara växelström.

[Unregistered959]

• 0

Bra förklarat, och grymt intressant. Jag har labbat en hel del med elektronik, men kom aldrig så långt att vi började räkna ordenligt på induktanser och designa ner än enklare saker. Men något som kan vara bra i sammanhanget mot ovanstående är ju att beskriva hur ljudsignalen påverkar talspolen, osv, då den anses vara växelström.

<{POST_SNAPBACK}>

Vet inte om jag har fattat riktigt vad det är du menar egentligen...

Alla har nog vid något tillfälle på fysik-lektionerna testat att konstruera en elektromagnet. Man lindar en ledare kring järnstav eller liknande och kopplar ledaren till ett batteri och vips så blir staven magnetisk. Någon har kanske också testat vad som händer om staven får hänga fritt genom den spolen man konstruerar av en ledare. D.v.s. staven är upphängd i trådar ungefär som en "newton-vagga" och där spolen inte hindrar staven från att röra sej. I det scenariot händer grejer när man kopplar ett batteri till "spolen". Staven flyttar nämligen på sej. Beroende på hur man kopplar plus och minus från batteriet så flyttar staven sej åt olika håll...

DÄR har ni principen för hur en högtalare fungerar. Istället för en spole runt en metall-stav så "viker" man en magnet runt en spole istället. Exakt samma principer gäller, men konstruktionen skiljer sej lite. Beroende på vilket håll strömmen rusar genom talspolen så rör sej också talspolen åt olika håll...
Eftersom talspolen är ihoplimmad med en kon (membran) så kan man alstra tryckvågor i luften genom att låta talspolen "gunga" fram och tillbaka. Ju snabbare den "gungar" desto högre frekvens och när vi låter den gunga fram och tillbaka över 20 gånger per sekund så börjar vi höra en ton.

En spole kan betraktas som ett växelströms-motstånd, vilket innebär att ju högre frekvens den varierande elektriska signalen har, desto större blir motståndet. Något som innebär att strömmen minskar i motsvarande grad. Mindre ström innebär att den magnetiska kraften minskar, men tack vare att en spoles verkningsgrad ökar när frekvensen stiger så balanseras den minskade magnetiska kraften upp av det faktum att den högre verknings-graden samtidigt ökar den magnetiska kraften i motsvarande grad. Jag vågar dock inte påstå att den minskade magnetiska kraften p.g.a. det ökade växelströms-motståndet exakt motsvarar den ökade kraften av den högre verkningsgraden, men jag tror att det går ungefär på ett ut...

Ett är dock säkert...

Det totala "motståndet" som en förstärkare känner när ett högtalar-element är inkopplat, beror både på det rena "växelströms-motståndet" och det rent resisistiva motståndet (likströms-motstånd). Hur summan av dessa motstånd räknas ut kan lättast beskrivas med en rätvinklig triangel. Triangelns ena ben motsvarar växelströms-motståndet och det andra benet motsvarar likströms-motståndet. Hypotenusan (den linje som förbinder de båda benen) motsvarar summan av växelströms-motståndet och likströms-motståndet. Denna storhet kallas också för impedans. Likströms-motstånd kallas för resistans och växelströms-motståndet kallas för induktiv reaktans...

hmm ...

Nu blev jag lite tveksam till det där med induktiv reaktans, men det får stå kvar för jag tror nog det stämmer ändå...

Äh...

Det känns lite som onödigt vetande det här, så det här får räcka för stunden. Var detta ändå intressant så är det bara att "stöta" på igen så ska jag försöka svara. Om jag missuppfattade Damocles uppmaning om att beskriva hur ljudsignalen påverkar talspolen, så beklagar jag för detta långa inlägg...

[Damocles]

• 0

Det blir kanon det där. Jag har läst tillräckligt mycket för att veta hur det fungerar och förstå principerna, men inte riktigt så mycket att jag själv skulle kunna förklara induktiv reaktans i vettiga ordalag. Ska nog ta och sätta mig och friska upp minnet om hur fysiken bakom spolar och annat fungerar när jag har tid tror jag.

Min tanke var mest att efter förklaringen hur det fungerar vid klippning, och varför detta är dåligt för högtalaren, så vore det på sin plats med en förklaring hur det fungerar under normal användning. För att lättare få en helhets bild och se kontrasten mellan funktion och fel.

[Unregistered959]

• 0

Åkaj då tror jag att jag har förstått lite bättre.

När en förstärkare leverera en vågformad elektrisk signal som överstiger nollpunkten (positiv spänning m.a.o.) så driver den ut talspolen med en kraft motsvarande signal-styrkan. Störst kraft levererar förstärkaren i toppen på den vågformade signalen. Det som gör att talspolen börjar röra på sej är det faktum att kraften ifrån förstärkaren överstiger den kraft som håller talspolen i viloläget. Saker som massans tröghet, spiderns och kantupphängningens fjäderkraft måste också övervinnas för att talspolen ska börja röra på sej.

"Fjäderkraften" ökar som bekant ju mer man tänjer på fjädern, så när kraften är som störst i signalens vågtopp så motsvarar denna kraften exakt den fjäder-kraft som försöker dra tillbaka talspolen till viloläget. När sedan kraften från förstärkaren minskar så minskar också det elektromagnetiska trycket på talspolen, fjäderkraften blir ju då större än den elektromagnetiska kraften och talspolen börjar vända tillbaka till utgångs-läget (viloläget).

Ett av alla dynamiska högtalar-elements stora problem uppstår här. När den kraft förstärkaren skickar ut när signalen närmar sej noll-punkten, mer eller mindre försvinner så kommer "massans tröghet" och fjäder-kraften att skicka talspolen och konen förbi viloläget! Om signalen dessutom gick mot noll fortare än fjäderkraften kunde accelerera konen så kommer elementet helt plötsligt att fungera som en generator och alstra ström istället...

Ström som skickas tillbaka till förstärkaren!

Detta problem kan man reducera genom att dämpa talspolens rörelse. T.ex. genom en "trögare" spider, men en sådan dämpning ger per automatik också ett trögare element med mindre känslighet. Sådana här dämpningar är dessutom minst lika frekvens-beroende som fjäderkraften hos elementet...

Krångligt är bara förnamnet...

Högtalare som till synes har en så simpel konstruktion är trots detta synnerligen komplexa i sin funktion...

Därav att det finns så otroligt många olika högtalare och att variationen på olika högtalare verkar vara lika mångfaldigt som antalet högtalar-konstruktörer...

Jösses...

Jag tror banne mej att det finns tillräckligt med krångliga funktioner i en högtalares komplexitet så att det räcker för både en och annan professur...

[Unregistered3416aad5]

• 0

Kan bidra med en kubmätning från hemmabio tidningen,självklart så är det från en H/K AVR8500 . Nej då,det var den enda jag har haft intresse av att spara.

 HK_8500.jpg   48,24K   5 Antal nerladdningar

Redigerat av Unregistered3416aad5, 13 maj 2007 - 21:57.

[Ageve]

• 0

Här är kuben för Rotels lilla receiver (RSX-1056). Effekten är ungefär den samma som med H/Kn
förutom i 1ohm där skyddskretsarna dämpar effekten.

Den är specad till 2x100W (5x75W).

 rsx1056_kub.png   105,56K   4 Antal nerladdningar




NAD T773 v2:

 nadt773v2_kub.png   110,01K   5 Antal nerladdningar




Arcam AVR-250:

 arcam_250_kub.png   103,54K   3 Antal nerladdningar




Mindre receivers:

Denon AVR-2807:

 denon_2807_matkub.png   166,75K   7 Antal nerladdningar




Harman Kardon AVR-340:

 avr340_matkub.png   152,23K   7 Antal nerladdningar




Yamaha RX-V659:

 yamaha_rxv659_matkub.png   157,34K   13 Antal nerladdningar




Pioneer VSX-2016AV:

 pioneer_vsx2016av_matkub.png   131,96K   5 Antal nerladdningar




Några tvåkanals slutsteg som jämförelse:

Rotel RB-1080:

 rb1080_matkub.png   102,41K   2 Antal nerladdningar




NAD S200 (218 THX):

 nads200_matkub.png   79,71K   2 Antal nerladdningar




Parasound Halo A21:

 parasound_halo_a21.png   73,84K   0 Antal nerladdningar

Redigerat av Ageve, 14 maj 2007 - 00:58.

[Unregistered959]

• 0

En grej som har stört mej sedan kubmätningarna dök upp, är att förstärkare ofta får ett bra omdöme om de levererar effekt över det "röda taket" i lägre impedanser. Men samtidigt så visar kubmätningarna att det handlar bara om vilken nominell uteffekt steget har specats för. Väljer en förstärkar-producent att speca sin förstärkare lägre så klarar man taket i lägre impedanser också.

Detta utan att ha förändrat konstruktionen alls!

Ett omdöme grundat på att kuben visar att effekten klaras i lägre impedanser tycker jag inte är värt så mycket. Jag ser hellre att lägre impedanser hanteras fint p.g.a. att kuben är plattare än p.g.a. att man har angett uteffekten lägre...

Värdet hos en spec. är tveksam. Den blir inte mer värdefull för att man underskattar en förstärkare, lika lite som när förstärkare är överspecade...

Utav denna anledning så gillar jag trots allt kubmätningarna. De gör det ju möjligt för var och en själv att se hur en förstärkare presterar (inom rimliga) gränser. Ström-mätningarna i samband med kubmätningarna ger jag dock inte mycket för...

Det som är lite tråkigt även med kubmätningar, är att de säger fortfarande inte så mycket om hur bra ljud man kan få ur en förstärkare. De ljudparametrar som i högre grad påverkas av hur "kraftig" en förstärkare är, kan man "få ett hum" om av en kubmätning, men övriga ljudparametrar får man inte ens ett "hum" om, av en kubmätning...

Den förmåga en kubmätning ger bäst information om är hur lite känslig en förstärkare är för vilken högtalare som kopplas in...

"Last-okänslighet" skulle man kunna kalla det för...

Redigerat av Unregistered959, 14 maj 2007 - 09:40.

[Unregistered39429]

• 0

Ingen som sett till några fler kubmätningar på någon nyare modell av bioreciver från tex Onkyo eller någon annan bra modell?

[QAM]

• 0

this is some good shit !

Är de flesta klass AB förstärkare bipolära?

Hur funkar det med klass A då?

När man i elektroniksammanhang nämner ordet bipolär, så syftar det vanligtvis på en transistorteknologi, dvs hur transistorn är uppbyggd. Alla förstärkartyper kan använda bipolära transistorer. Alternativet är någon typ av FET-transistor, och återigen kan alla förstärkartyper använda FET-transistorer.

http://sv.wikipedia....olär_transistor
http://sv.wikipedia.org/wiki/FET

[e-lite]

• 0

Att inte denna tråden blivit "sticky" fattar jag inte. Ageve förklarar tekniken som en gud här. MYCKET bra förklarat!

[DVD-ai]

• 0

En väldigt bra tråd ur många avsenden, och här är en text från den tråden som jag skrivit som ger en till dimmansion, Det är inte nödvändigtvis att föredra ett steg som dubblerar effekten med halverad impedans...
https://www.minhembi...s...acebo&st=80


"För att ta ett förklarande exempel så ligger min två monoblock på

2x600w @ 8ohm
2x1000w @ 4ohm
2x1200w @ 2ohm

Och det kan ju ses som ganska "dåligt" men visar egentligen bara på att själva steg delen i vart steg klarar av att lämna högre spänning än vad nätdelarna i stegen klarar av att lämna ström för att bi behålla spänningen.
Alltså, om vi stoppade i "klenare" steg i dessa men samma nätdelar så skulle vi kunna få följande resultat i stället:

2x300w@8ohm
2x600w@4ohm
2x1200w@2ohm

Och nu ser det genast "mycket bättre ut", eller hur

Men då kommer vi till det roliga, jag har ju redan som det e nu samma effekt vid 2ohm, och mina effekten över 2ohm ligger ju högre som det e nu än i det andra exemplet.
Jag kan alltså få ut mer effekt vid dessa högre impedanser än om stegen hade en mer "anpassad" maximal utspänning.
Och som jag förklarade tidigare, för att denna "dåliga kub" ska spela någon roll (alltså bli just "dålig" elelr inverka negativt på något sätt) så krävs det att jag använder steget till max vid 8ohm och sedan försöker att behålla amplituden hela vägen ner.
alltså så måste jag använde mer än 2x300w @ 8ohm cont med mina steg för att en liten tippning i effekt ner i impedans ska börja urtydas.
ju mer över 2x300w @ 8ohm jag kommer ju mer lutar min kub... så egentligen så kan man se mina steg som steg med kapaciteten att leverera

2x300w @ 8ohm
2x600w @ 4ohm
2x1200w @ 2ohm

Utan att kuben blir förändrad, men att man har givits möjligheten att ta ut mer effekt vid högre impedanser om så skulle behövas (i stället för att "begränsa" stegen för att få en kub som mäter "fint" men klipper betydligt lättare vid höga impedanser )

Så, är då mina nätdelar underdimensionerade... Njaa jag skulle inte vilja säga det, snarare så att steg delarna är överdimensionerade..
För stegen lämnar ändå extremt mycket med effekt vid alla impedanser så det e ju inget fel på styrkan på något sätt. Underdimensionerade nätdelar är när dem inte klarar av jobbet så att man skulle behöva begränsa effekten till orimliga nivåer (som sådant är fallet med många/flesta hembiorecivers)

hoppas jag bringade någon sorts klarhet "

[Veckans]

• 0

Lite off-topic men, man ska inte alltid tala om en förstärkare som klipper som något negativt
Det är tack vare dessa klippta vågtoppar världens vackraste instrument låter så fint som det gör. Jimi Hendrix drog volymen till max på sina Marshall-stacks med massor av distortion och rundgång som följd. Det skapade ett sound som har kopierats i 45 år.

Mark Knopfler är känd för att ha ett kristallklart sound. Det får han genom en lätt distad rörförstärkare.

Utan klippta vågtoppar hade det aldrig låtit såhär bra: Underbart sound

Dock så är ju HiFi en annan historia där det handlar om att återge ljudet så nära originalet som möjligt och då vill man ju såklart inte ha distortion. Ville bara inflika detta för skojs skull.