Men igår gav jag mig an spelets slutboss, och jag har väl gjort en 50 försök nu, utan att klara av den. Kommer 2/3 men det är inte att den är svår som är grejen, utan att den är så sjukt mycket svårare än hela j*vla spelet tillsammans... Klarade hela spelet, samlade allt spelade om kartor utan att ens dö totalt 50ggr.
Sista bossen följer inte alls svårigheten i resten av spelet, får se om jag orkar gör fler försök idag, för det sänker hela den totala upplevelsen att behöva nöta en boss så mycket när resten av spelet inte har haft "Cup Head" svårighetsgrad.
Klarade honom på andra försöket
. Skulle vart på första men slappnade av för mycket och missade att han drog undan blocken vid eldbollarna
. Mycket underhållande bosstrid dock, underbar plattforming.
Ärligt talat fattar jag inte varför detta har så mediokert betyg, jag tycker det är bättre än Super Mario Odyssey. Det känns som att recensenter överlag inte förstår sig på plattformsspel. SMO hyllar de som ett av de bästa någonsin, fastän det spelet är mer en samlingsorgie än ett plattformsspel, medan Luckys Tale faktiskt innehåller väldigt mycket vettig plattforming och roligare bossar. Det är ju en throwback till de gamla banjo-kazooie-spelen, musiken påminner också mycket om de spelen.
Klagomålen är att Lucky är så enkelt att det går att sova sig igenom, samtidigt som de gnäller på att utvecklarna "paddar" spelet genom att man behöver spela om banor för att ta fler fyrklöver. Ett litet tips som löser båda delarna är ju då att... ta alla fyra fyrklöverna första gången man spelar en bana? Så får man både vettig utmaning och slipper backtracka. Hur har de gjort egentligen, bara sprungit igenom banorna till slutet utan att samla pengar, bokstäver eller leta efter den gömda? Vad konstigt att det är enkelt om man gör så
. Och sen gnäller de på att de måste spela om dem, det är ju otroligt hur så många helt missar konceptet. Jag hade runt 20 liv som mest i Lucky, medan jag hade typ 1 000 i Odyssey. Hur är Odyssey inte enklare och varför klagades det då inte på det?
Generiska banor förstår jag inte heller, tyckte det var bra variation.
Största klagomålet var annars dålig kontroll och kamera. Hade absolut inga problem så nä, den förstår jag inte heller.
Skulle jag klaga på något är det att det borde funnits fler unika fiender och att maskoten, räven Lucky, inte är minnesvärd eller på något sätt bra gjord. Samt att man inte kan starta om banorna, man måste gå tillbaka till världskartan. Och att, om man har tre fyrklöver och samlar det sista, så borde man inte behöva spela igenom hela banan igen utan då ska man kunna avsluta och ha alla klöverna.
Men överlag känns det här som det mest orättvist recenserade spelet på länge, och i det här fallet för att de faktiskt verkar ha spelat det på fel sätt eller dömt ut det på förhand (släpptes runt omkring Odyssey).