Sagt och gjort, jag köpte ett Vincent SP-331 (2x150W) och kopplade på till frontarna. Kabel mellan Vincent och Nad är Eichmann Tech. Express 4 och till högtalarna går det Tara Labs Prism.
Första intrycket var total besvikelse. Jag lyssnade på ganska låg volym och jag kunde inte höra någon större skillnad. Ökade volymen stegvis och i takt med att ratten snurrade började nackhåren resa sig. -10dB och basen var fast som en järnhandske fast exakt som en jag vet inte vad. Varje liten detalj inom basfrekvenserna som innan lät som det låg en matta över, mejslades ut med en sådan detalj och frenetisk intensitet att en egyptisk hereoglyf-skrivare skulle vara avundsjuk.
Vid +-0dB, där förstärkaren tidigare gav upp märktes ingen som helst tendens att bryta ljudet. Ingen distortion så långt örat kunde nå. The Eagles Hotel California, som för övrigt är en av mina favoritskivor, speciellt liveinspelningen chockade mig. Don Henleys baskagge i introt som annars låter mest som en upptakt till vad som komma skall pressade mig tillbaka i soffan. Hotel California har aldrig fått mina boxershorts att fladdra innan, och det var en semireligiös upplevelse.
Bytte till den funkpoppiga Shut Up av och med Black Eyed Peas för att höra hur högtalarna reagerade när det började svänga lite i takterna, och visst hängde de med! Vincent fick dem att spela musik på ett sätt jag aldrig trott var möjligt med min uppsättning! Tonerna rullade ut framför mig, öppnade sig på bredden och omslöt mig på ett underbart sätt!
Det har varit mycket snack om bas i min minirecention, delvis för att jag kommer från PA-skolan där bas är allt och lite till (därav valet av mina högtalare). Dock är även dynamik och upplösning viktigt för mig (därav att jag inte valde CW som frontar). Mellanregistret och diskanten upplevde inte lika stort uppsving i jämförelse med basen, dock känns hela ljudbilden mer homogen nu. Innan var diskanten väldigt framträdande och flertalet gånger var jag på väg att häda (fingra på diskant/bas kontrollern på förstärkaren). Nu känns hela ljudbilden som sagt mer enhetlig. Visst diskanten är fortfarande lite vass på kännt B&W manér men då den har en järnfast bas vid sin sida och ett tight mellanregister känns detta inte lika markant längre.
Hur låter det när jag kör flerkanal då? Jag har två scener jag kollar på om och om igen och som jag vet hur de kan låta när man lägger det tiodubbla antalet kronor på sin anläggning nämligen öppningsscenen i Rädda meniga Ryan samt lobbyscenen i The Matrix (Givetvis finns det fler roliga saker att titta/lyssna på men de lämnar jag tillsvidare). Klangmatchningen mellan frontar och center var fortfarande mycket god (Jag har dock ryckt bort mina Tara Missing Links då de var på tok för ljusa för min smak). Provade också med en kabel från Nordost men den var för "gå-påig" och framfusig för min smak. Jag fick nivåreglera centern med +2dB för att hålla bilden jämn enligt min dB-mätare, men när detta var korrigerat möttes jag om en omslutande surroundljudbild.
För er som är i valet och kvalet att köpa B&W 600-serien (framförallt golvmodellerna) Måste jag höja ett finger. Högtalarna ÄLSKAR ström. Och för er som är i valet och kvalet att köpa vincent SP-331 säger jag: Vad väntar ni på? Seså, spring och köp! Kom dock ihåg signalkabeln och dess inverkan på ljudet!
Synpunkter mottages gärna!