Sony Hmz-T1

Har haft koll på dessa ett tag, så sent som i våras var dessa HMD's enbart prototyper, men nu ska de leveras till butik i Oktober i Japan / USA. Undrar när de kommer till norden, jag kommer köpa ett par direkt!

Finns inte så mycket info om dem, men upplösningen är imponerade 1280x720 (Vilket är imponerade för konsument HMD's)
Det tråkiga är att FOV enbart är 45 grader, stor förbättring mot tidigare konsumentprodukter i detta segment, men fortfarande löjligt låg...

Det tråkiga är att FOV enbart är 45 grader, stor förbättring mot tidigare konsumentprodukter i detta segment, men fortfarande löjligt låg...

Illusionen är att du ser på 750" från 20 meters avstånd. Typ längst bak i bion...

Ska släppas i sverige i slutet av november, 7500:- riksdaler.

De är tydligen inget bra alls. Köp en tv för pengarna istället.

Det där är ju bara bullshit.. FOV = 45 snarare en 24 tummare på en halvmeter

edit: vad jag menar är att det är kass FOV, men endå det bästa vi har om vi vill ha 3d... samt att mainstream produkter som detta främjar marknaden, om några år lovar jag er vi har feta HMD's med full FOV

Redigerat av CyberVillain, 19 september 2011 - 19:35.

http://www.flatpanel...8401

Min teori är att känslan av djupet, eller distansen till skärmen, är beroende på vinkeln som ögonen behöver titta. Om du behöver "Se i kors" för att titta på något, tänk er att hålla upp en bok 10 cm framför ögonen, ja då kommer avståndet kännas som mini-skärmar på en decimeters avstånd...

Men om avståndet mellan skärmarna är större så att ögonen kan titta rakt fram, då kommer hjärnan tro att det är skitlångt bort till skärmarna. hjärnan kommer då beräkna storleken på skärmarna, och tycka att skärmarna är jättestora.

Så beroende på det avstånd du har emellan dina ögon så kommer du uppfatta avståndet och storleken på skärmen olika. Om du är en liten japan så kommer du tycka att det är 750"-skärmar på 20 meters avstånd. Om du är en stor europe kommer skärmarna vara mer som en 30"-skärm på 80cm avstånd.

Edit: som exempel när jag gjorde lumpen och åkte tåg till Boden varje helg så stirrade man upp i taket i tågvagnen när man låg på översta bädden. I taket var det nån form av grå trätjofräs-panel, sån som sitter bakom ikea-garderober ni vet, fast gråmålad.
Den var hålad med ett jämt mönster, och om man tittade upp i den så vart det som med sterogram-bilder, att man liksom faller in i mönstret och det känns som panelen är antingen närmare eller längre bort än vad den är. Om man med flit tittade i kors så lyckades ögonen hitta samma mönster, men på ett mycket närmare håll, och om man fokuserade långt bort kunde panelen se ut som den va 10 meter bort. Allt med lite tricks med att fokusera ögonen. Samma teknik borde rimligen appliceras i detta fall.. allt beroende på hur bredd isär skärmarna sitter.. Bästa skulle va om man kunde ställa in det själv så att dem är anpassade till just sina ögon för den bästa känslans skull.

Redigerat av novaland, 20 september 2011 - 09:25.

Så beroende på det avstånd du har emellan dina ögon så kommer du uppfatta avståndet och storleken på skärmen olika. Om du är en liten japan så kommer du tycka att det är 750"-skärmar på 20 meters avstånd. Om du är en stor europe kommer skärmarna vara mer som en 30"-skärm på 80cm avstånd.

Du anpassar mellanrummet av gluggarna efter dina ögon.

Jag var förbi Sony Showroom i Ginza igår och testade lite.

Anpassningen av mellanrummet av gluggarna ändrade på skärpan, om det även påverkade det upplevda avståndet till skärmen vågar jag inte riktigt uttala mig om. Men jag upplevde inte det som om avståndet till skärmen ändrades.

Jag upplevde det ungefär som en 110"-skärm på 3 meters avstånd. FOV kunde gärna ha varit större. Det var inte alls känslan av att sitta nära filmduken på bio. Snarare som om man hade en rätt stor TV fastbunden på huvudet...

HMD:en är inte heltäckande, man kan se nedåt. Vilket nog är bra ifall man behöver använda fjärrkontroll eller hitta chipsen..., men rummet där man fick testa var väl upplyst vilket gjorde att upplevelsen blev störd av det yttre ljuset som kom. Det gick t.o.m. att se en del inre delar av HMD:en vid sidan av skärmen... Men med lite dämpad belysning borde detta inte vara något problem.

För övrigt hade jag vanliga glasögon på mig, och det var inga problem.

Priset här i Japan vid säljstarten den 11 november kommer att vara lägre än motsvarande 5000 SEK, och jag räknar lungt med att priset går ner under 4000 SEK rätt snart.

Hmm man borde kanske gå in i nån sony-affär å testa.

Jag var förbi Sony Showroom i Ginza igår och testade lite.

Anpassningen av mellanrummet av gluggarna ändrade på skärpan, om det även påverkade det upplevda avståndet till skärmen vågar jag inte riktigt uttala mig om. Men jag upplevde inte det som om avståndet till skärmen ändrades.

Jag upplevde det ungefär som en 110"-skärm på 3 meters avstånd. FOV kunde gärna ha varit större. Det var inte alls känslan av att sitta nära filmduken på bio. Snarare som om man hade en rätt stor TV fastbunden på huvudet...

HMD:en är inte heltäckande, man kan se nedåt. Vilket nog är bra ifall man behöver använda fjärrkontroll eller hitta chipsen..., men rummet där man fick testa var väl upplyst vilket gjorde att upplevelsen blev störd av det yttre ljuset som kom. Det gick t.o.m. att se en del inre delar av HMD:en vid sidan av skärmen... Men med lite dämpad belysning borde detta inte vara något problem.

För övrigt hade jag vanliga glasögon på mig, och det var inga problem.

Priset här i Japan vid säljstarten den 11 november kommer att vara lägre än motsvarande 5000 SEK, och jag räknar lungt med att priset går ner under 4000 SEK rätt snart.

8469 är priset på sony.se iaf.

Proffsgrejerna har en FOV på 150 grader vertikalt och 170 grader horisontalt.. Då får man pröjsa 1 miljon, men i storskala för konsumenter skulle man nog kunna prispressa.. Ett exempel på när marknadsekonomi inte fungerar, den stora massan är för dum att fatta hur coolt det är med HMD's så de köper skärmar med flimriga shutterbrillor i stället.. Jävligt synd att denna typ av display inte har blivit accepterad av konsumenterna :/

Jag kommer lätt köpa Sony's eller Carl Zeiss's HMDs i höst, jag har drömt om detta i flera år och dessa är nog de bästa vi får se på ett antal år tyvärr..

Btw: en liten skön story från mitt VR forum där jag hänger en del.

The following writeup is the result of the gear in this thread: http://www.mtbs3d.co...p?f=120&t=13779

You stand in the middle of a large, brightly lit warehouse. Rows of high end computers hum on the far end of the room. Cameras, blinking lights, and stacks of expensive simulation gear litter the walls and rafters, a sight that on their own would normally inspire a feeling of awe. Today, though? Your focus is intently concentrated on the backpack being tightened around your waist, and the lightweight headpiece that you are adjusting on your head. The lightweight fabric that drapes from the sides blocks out the harsh glare from the overhead lights, and you are completely in the dark, feeling the typical loss of spacial awareness that accompanies sensory deprivation.

You hear a loud, distinctly mechanical "click" as the backpack you are wearing is switched on, and the cooling fans carry a slight vibration into your body. Split seconds later, though, a bright flash of light appears in front of you, and what appears to be a gravelly floor stares you in the face, at a twisted angle that very much contradicts what you would expect to see, looking straight ahead. What gives?

WHOOSH! All of a sudden, the image spins at a breakneck pace as the tracking cameras along the roof of the warehouse lock onto your body, shifting your view to the correct position. After a few seconds of jitter... the view suddenly stops shifting, settling on a perfect, dead ahead view. Your entire field of view is engulfed with an enormous scene, and your eyes take a moment to focus. You do not feel any eyestrain, and the image before you is even larger than what the average soldier gets to see while wearing a standard issue combat helmet.

You seem to be standing on a post-apocalyptic bridge, what used to be a roadway that carries cars. Rust runs the lengths of the thick iron beams above you, and the road is littered with debris; A few old tires, weeds rustling in the wind, and a burnt out humvee all sit in their respective spots. The asphalt of the bridge has some superficial damage, but is in good condition, for the most part. You glance down, and quickly step back; your foot had been mere inches away from a sharp, rusty spike protruding from the ground, and your instincts want it as far away from your foot as possible. Slowly, you raise your head, looking past your immediate surroundings.

Underneath the bridge runs a strong river, though it is clear from the expanse of riverbed laying dry alongside it that there had been better days in the distance past. Alongside the river, and at either end of the bridge, is a forest. Beyond the forest, many miles in the distance, you see a range of tall, snowcapped mountains. It must be Fall, as many of the trees are mottled in shades of red and yellow, dropping leaves in the wind. Wait, the wind?

Turning slowly around, you can feel the wind press at your body, hitting different sides as you take careful steps to full circle. Wizardry! Or, more likely, computer controlled fans lining the stage. But at this moment in time, it certainly does not feel like it! You decide to walk along the bridge to get a closer look at your surroundings. Taking slow steps, you look up to the sky, rotating your head. As you rotate your head, your surrounding stay in absolutely perfect orientation. You try to convince yourself that you are looking at a screen, but staring into the blue sky, focusing into the vast distance beyond, it is hard to believe that is the case. You look down once again and, growing more confident, take longer strides down the bridge. After about 70 feet of walking, you stop once again, crouching on your knees to get a better look at the large tire that has rolled up against a length of twisted, rusting steel. You lean forward, peering inside the tire, and note the small puddle of water that lies inside the wall. Very, very slowly, you pull your head back out, lest you hit it on the side of the tire.

Up till now, you have been alone in the simulation. All of a sudden, though, you hear someone calling out from where you originally spawned, on the other end of the bridge. Now fully confident of the world you are in, you spring about 60 feet back to where you came from, meeting another avatar portraying a US Army soldier in full desert gear, carrying a large handgun. You salute, and reach out to shake hands. As your hands meet, you feel the real touch of warm skin, which makes sense, considering you are really shaking hands with the physical person that this avatar represents! "So, pretty cool, eh?" You answer in the affirmative with a mirthful voice, betraying youthful enthusiasm that makes the grizzled soldier laugh. "Well, lets see how this new Kinect based tracking system works. Not wearing any body markers, so if this works, we are in good shape." You take a step back, and as he makes a series of arm and leg movements, you let him know that everything seems to be working fine. Without warning, the soldier jumps forward, and swings a fist towards your face. Startled and scared for your safety, you leap back, tripping a bit onto one knee. "Hah! The near field visual cues are pretty realistic, eh? Was that voluntary, or instinctive?" You assure him that it was in no way voluntary, and wonder at the wisdom of scaring people so badly when they are wearing a $100,000+ simulation suit.

And then as quick as he came, the soldier thanks you for the help, and blips out of existence. You know in your mind that he was really just a software engineer controlling a virtual body, but your subconscious is having a pretty hard time believing that. You look around the bridge once again, and walk over to the side of the bridge. Crouching underneath a crumbling sheet of iron and out over a small concrete ridge, you step onto a metal grated walkway on the edge of the bridge, with just a thin metal railing between you and certain death. You lean over the railing without touching it, peering at the rushing waters far below, and a sense of vertigo kicks in. You are usually not afraid of heights, but standing on a bridge that feels ready to fall apart and crash into the river? Well, that is a special situation. You, without thinking, reach out to the railing to steady yourself; To your surprise, your hand clasps around it, the cold surface of the metal draining heat from your hand. You instantly reach away from the sharp temperature change, then slowly reach back out. Bracing both hands against the railing, you lean far out over it, getting an even better look at the waters rushing below you. You can see your hands tightly holding the railing, and you shift your arms further along the railing, watching them with astonishment, as you marvel in the flawless accuracy that they are tracked with.

Seconds later, you hear a a voice echoing out of the sky. "Okay, looks like the cameras we added are syncing to the tracking server just fine. I am running all the shutdown procedures now, so stand still. If you are walking around when tracking goes out, you might get unbalanced and trip on yourself." You follow the command of the voice, dropping your arms to neutral position and staring at the other end of the bridge. You know the tracking has shut off when the slight movements of your head vanish, and take a final look at the scene, trying to see the edges of the scene. Try as you might, though, you can only barely see the edges of the lens, even as you strain your eyes to rotate as far as they can. Growing tired, they snap back forward, once again engulfed the torn world of the bridge... And that is it. It winks into blackness as fast as it blinked into brightness, and the entire world is put into suspended animation on a solid state hard disk. You hear a now familiar click as the backpack powers down, and reach up to your head. You are surprised at how far the headset sticks out from your head, having completely forgot that it was even there for the past 20 minutes. Twisting the ratchets that loosen it from your head, you carefully tilt it off, clipping it to a large stand on the side of the room. You slide the backpack off, and clip it to the same stand.

You take another look around the warehouse, and marvel at how real it all seems. Wow, the shadow effects on the bright lights are amazing, and the tracking is flawless!

In the next moment, you remember something incredible: This IS the real world. The bridge that you were on? That was just a simulation. But even as you stare at the gear all around you that made it possible, you have a very hard time believing yourself. As far as you are concerned, the bridge, the forest, and everything around it is just as real as the hard concrete floor you have your feet planted on.

I told you guys I would give a writeup on what it feels like to use the Wide5/body tracking/Unity based engine setup we have at my work, and I think this is the best way to do it. It sounds crazy, I know, but The Matrix is so much closer than we all think. Right now, I am astounded that nobody else who has used these systems has ever written about them! These are life changing experiences we are talking about, keeping it all to high end government research labs is a travesty! I know why it is the case, and I do not begrudge anybody in the VR industry (These setups cost a lot of money to make, and they are not making fat profit margins off them, either), but as a gamer, as a DIYer, and as a person who dreams... I want these everywhere. People need to experience this to believe it.

Any questions?

Redigerat av CyberVillain, 02 oktober 2011 - 11:26.