Det handlar om kombinationer av slutartider och antal bildrutor per sekund. Film, som i fiktion och berättande, bygger sedan snart hundra år tillbaka på 24 bilder i sekunden med en slutartid på 1/48-dels sekund. För det är så en analog kamera fungerar. En elektronisk videokamera kan fungera med exempelvis 60 bilder i sekunden i 1/60-dels sekund slutartid. Räkna på den matematiken.
Dessa två metoder fångar rörelser på väldigt olika sätt och är grunden för hur vi uppfattar "fiktion", film, berättande mot "verklighet", nyheter, dokumentär, live-sändning etc.
Interpoleringen i en modern TV försöker återskapa den senare typen av rörelser, dvs få filmen att se ut som den är inspelad med en videokamera. Då blir resultatet förstås "mer flyt" men också fel likt det jag visar ovan.
Redigerat av Ringblixt, 02 december 2016 - 17:12.