Spelrecension: Up

1. Genre: Pussel/Plattform
2. Release: 2009-10-18
3. Utvecklare: Disney, Pixar och Heavy Iron Studios
4. Utgivare: THQ
5. Plattform: Alla
6. Multiplayer: Co-op och versus offline

Up är spelet som baseras på en av de mer kritikerrosade filmerna Disney Pixar släppt på senare tid. Är spelet lika bra?

Som jag ser det finns det tre typer av spelare som kan spela Up: Förälder med barn givetvis, spelet är som skräddarsytt för det. Achievementjägare som vill ha 500 lätta och framför allt snabba poäng. Och slutligen folk som rökt på och vill ha en psykedelisk upplevelse (tänker främst på alla märkliga ljud som utropas från protagonisterna, det är synd att säga men de stönar som om de vore med i en vuxenfilm... konstant).

Man kastas in i storyn direkt och har man inte sett filmen förstår man inte mycket. De börjar dessutom med en scen ur slutet, vilket gör det än mer förvirrande. Därefter visar spelet en kort sammanfattning av vad som hänt i form av en gammal filmrulle. Detta kändes ganska tydligt som något man slängt in i efterhand för att de som inte sett filmen skulle få någon form av röd tråd, men presentationen är fattig spelet igenom.

Det jag förstod i början var att en pensionerad gammal ballongmakare (Carl) träffar på en åttaårig scout (Russell). Sedan.. knyter de fast ballonger på Carls hus så det blir luftburet och de flyger iväg mot Sydamerikas djungler i hopp om att förverkliga Carls avlidna hustrus dröm om att bo på världens vackraste ställe (Paradisfallen).

Nåväl, när spelet väl uppenbarar sig ser det inte alls dumt ut. Fina, varma, klara färger målar djungeln som upplevs som ett mysigt ställe. Animationerna är mjuka och frameraten stabil. Grafiken är spelets starkaste sida, riktigt duglig. Kameran är fastlåst men gör ett godkänt jobb, liksom resten av kontrollen.

Två spelare kan spela samtidigt, den ene styr Russell och den andre Carl. Båda har egenskaper den andre inte har, så man måste hjälpas åt. Carl kan t ex dra sig upp med käppen till högre höjder och slå sönder stenblock, medan Russell bland annat kan ta sig fram på smala avsatser och fira ner ett snöre som gamlingen kan dras upp med. Senare får man även styra den talande hunden Dug, och det är lätt att byta mellan karaktärerna när man vill.

Up lägger stort fokus på problemlösning. Dessvärre upptäcker man väldigt snabbt att det inte finns något som helst djup. Samma problemlösning runt varje hörn. Det kanske är lite kul att samarbeta och putta ett stenblock de tre första gångerna, och att låta Russell fira ned sitt erbarmliga snöre är en kul grej i början, men efter femtio upprepningar börjar man tröttna lite smått. Det är dessutom otroligt enkelt att lösa problemen. Visst är det här ett barnspel, men inte ens barn kommer ha några bekymmer så fort de listat ut hur de ska göra första gången – för sen är det bara upprepning av samma metoder. Även om problemlösningen avbryts stundom av ”actionsekvenser” (se nedan), vattenkaneåkning, ett par bossfighter och lite flygaction så hjälper det inte.

Actionsekvenserna i spelet är extremt fantasilösa. Du möter framför allt.. hypnotiserade  talande hundar, men även lite mer i djungeln förekommande djur som spindlar och sländor. När de går till attack poppar det upp ett X ovanför huvudet och då trycker man på knappen i en defensiv manöver och ser den rusande fienden stötas bort. Upprepa det två gånger och du kan gå fram till det slagna djuret och knyta fast en ballong så han svävar upp, alternativt slänga en boll utför ett stup så han hoppar efter till en tidig död. Svårare än så är det inte, och vill man så kan man bara spamma X framför djuret i fråga (men man kan ändå inte slå det förrän det själv bestämmer för att attackera, märkligt). Det är svårt att dö eftersom det finns liv överallt och skulle man dö får man ändå börja om i samma area. Bra för barnen, men jag tror inte heller de uppskattar det enkla stridssystemet.

Förutom dålig presentation, ett fantasilöst stridssystem, ständiga märkliga utrop från karaktärerna och upprepande problemlösning så är livslängden mycket tveksam. Det tog oss drygt två timmar (!) att ta oss igenom spelet. Vill man förlänga speltiden kan man samla artefakter, insekter och pengar för fler achievments och bonusart men ett par timmar är verkligen i minsta laget, även för ett barnspel. Som spelet är utformat är det bara bra att det inte är längre, men två timmar är bara för lite.

Den som inte sett filmen bör gå och se den först eftersom spelet spolierar hela storyn. Som jag ser det bör man som förälder främst hyra det här spelet för de två-tre timmars speltid det ger, inte är det värt fullpris i alla fall. Det är en medioker, kort upplevelse som räddas från lägre betyg tack vare den smidiga co-op funktionen, den glada grafiken, och ironiskt nog den korta speltiden (man hinner inte bli galen på repetitionen). Det finns bättre barnspel på marknaden och ni som inte har barn eller farmar achievements har inget att hämta.

+ Grafiskt dugligt
+ Co-op

- Över på ett par timmar
- Upprepande

5/10 - Medelmåttigt

Text av: Zoiler