Recension: Borderlands

1. Genre: FPS/RPG
2. Release: 2009-10-23
3. Utvecklare: Gearbox
4. Utgivare: 2K Games
5. Plattform: Xbox 360, PS3 och PC
6. Multiplayer: Co-op online (4) och offline splitscreen (2)

Borderlands är något så ovanligt som ett lootspel sett ur förstapersonsvy där du kan spela hela äventyret tillsammans med en vän offline i splitscreen eller med 3 kompisar online. Som gammal Diabloräv och stort fan av både lootspel överlag och co-op offline borde det här vara som klippt och skuret för mig.

Innan man startar spelet kan man välja att köra själv eller med en extra spelare. Det är väldigt smidigt att starta, mellansekvenserna presenteras i fullskärm och skärmen delas vertikalt. Den extra spelaren kan dessutom lämna spelet när som helst och låta dig spela vidare själv i fullskärm.

Det finns fyra karaktärer att välja på. En muskelknutte, en soldat, en stealthtyp, samt en sniper/jägare. Alla kan dock använda alla vapentyper så man är inte låst på det sättet, skillnaderna ligger i varje karaktärs specialegenskap (finns bara en). Muskelberget kan gå bärsärkargång så han får upp liv och går loss med knytnävarna i ett virrvarr av slag, snipern kan skicka ut en fågel som attackerar fienderna, soldaten placerar ut en sentrygun, och tjuven kan bli osynlig. Sen kan man differentiera dem ytterligare via varje karaktärs unika skilltree. Jag valde killen med musklerna, kallad Brick (tegelsten), och Filip valde snipern. De borde komplettera varandra bra tänkte vi. Plus att jag gillar att slå saker och han är feg.

Storyn betyder inte så mycket, det är mest en ursäkt för sidouppdrag, men den har sina stunder och presenteras via inspelade meddelanden och flyktiga dialoger med kontaktpersoner. Långt i framtiden har man rest till den ödsliga, förrädiska planeten Pandora i jakt på ett valv som enligt legenden och ett radiomeddelande ska innehålla utomjordisk teknologi och rikedomar. De lycksökare som försökt hitta valvet har utplånats och ingen vet vart det är. De kolonisatörer som överlevt har fått anpassa sig bäst de kan under åren, men det försvåras i och med Pandoras övergång till vår som väcker upp många monster från sina iden.

Det ska tydligen finnas över 17 miljoner unika vapen i spelet. Nu har vi inte testat riktigt alla ännu, men det kan nog stämma. Inget vapen hittills har sett likadant ut, och det är inte bara det att de byter färg eller något annat krimskrams. Man kan se en betydande skillnad på de flesta, vilket gör det väldigt kul att upptäcka nya vapen. Det är här hela spelets tilldragning egentligen ligger – hitta kraftigare och coolare vapen.

För konceptet är i grunden enkelt. Du får uppdrag av kontaktpersoner eller vid anslagstavlan, drar iväg och fixar uppdragen vilket alltid involverar en massa skjutande och dödande, kommer tillbaka och får EXP för uppdraget. Fienderna du dödar ger dig EXP och droppar vapen, ammo och pengar. Du och din kompis slåss om att springa fram till det droppade godiset och trycker frenetiskt på X för att få tag i det först. Varje gubbe har sina egna pengar och sin egen utrustning och EXP.

Det är det här som är så roligt med Borderlands. Att veta att det finns oändligt med vapen som bara blir bättre och bättre ju längre spelet går och ju högre level man blir. Man byter vapen konstant så variationen i hur man dödar är stor. Till en början kan man bara ha ett eller två vapen samtidigt men man låser till slut upp fyra platser. Det kommer inte vara någon på jordklotet som har exakt samma uppställning. Att hitta en ny cool revolver som gör tre gånger så mycket eldskada mot köttiga fiender eller en elektrisk laser som laddar upp sig själv och inte slösar ammo är stunderna man suktar efter.

Samtidigt kan man lätt bli kompetetiv. Det är lätt att bli avundsjuk på den som hittar det bästa vapnet för tillfället, speciellt om man bara var mikrosekunder från att själv få det. Precis som i Diablo gäller det att vara snabb för att få de bästa grejerna. Och precis som i Diablo finns olika nivåer på vapnen, symboliserade med färger. Orange är t ex ett legendariskt vapen medan vitt är det sämsta. Där i mellan kommer grönt, blått och lila. Det är dessutom levelcap på vapnen, så alla kan inte användas direkt. Jag hade ett lvl 25 vapen när jag var lvl 15, så det fick ligga i ryggsäcken i en evighet kändes det som.

Det är dock en fördel att spela i co-op även om man inte kan ta alla vapen och fienderna blir svårare. Förutom att bättre loot släpps så kan din kompis återuppliva dig genom att stå bredvid och hålla inne X i några sekunder. Dör man i singleplayer så kan man återuppliva sig själv genom att sittande lyckas döda en fiende medan skärmen blir mörkare och mörkare.

Överlag håller interfacet mycket hög klass. När vapen släpps ser man dess stats (skada, träffsäkerhet och snabbhet) med röda/gröna pilar bredvid som jämför med det vapen man har för närvarande. Det står också priset, vilket jag brukar gå efter när man måste tänka kvickt. Man har nämligen begränsat med utrymme i ryggsäcken och kan bara bära ett visst antal pistoler/sköldar/healthpacks/granater. Det går att köpa ammo, hälsa, nya vapen, osv i vapenautomater som liknar cola- eller godisautomater. De är strategiskt utplacerade runt om i världen och alltid en skön syn när man kommer tillbaka efter ett uppdrag med tomma depåer. Det är inte så mycket micromagagement att hålla reda på heller.

Borderlands är ganska fritt på ett sätt, men ganska låst på ett annat. Man kan göra vad man vill, man behöver inte ta sig an de uppdrag man åtagit sig som listas. Fienderna kommer alltid tillbaka hur många du än dödar så det finns alltid möjligheter att grinda upp din level. Och gör man inte det så får man stora problem. Vid ett tillfälle när vi skulle attackera banans ”boss” och hans tillhåll så fick vi en tankeställare. Efter en halvtimmes förnedring mot hans kumpaner, där våra skott knappt skadar dem och deras gör stora hål i oss, så frågade jag efter att jag fått huvudet avblåst för trettonde gången ”gör vi det här på rätt sätt nu? För det här är inte så roligt”.

Vi kom på att man måste gå tillbaka och köra lite sidouppdrag. Efter att vi klarat alla tillgängliga och uppgraderat vår vapenuppsättning kom vi revanschsugna tillbaka för payback. Och visst hjälpte det, de patetiska lymlarna som lekt med oss tidigare hade nu ingen chans. Vi lät våra glänsande nya pistoler tala (och om sanningen ska fram fick även våra munnar ut lite nedvärderande uttryck) och gjorde slarvsylta av tillhållet och bossen. En belönande upplevelse minst sagt och ett bevis på att det både lönar sig att lägga tid på sidouppdrag i Borderlands, och att man inte kan utföra uppdragen i vilken ordning som helst.

Men det kan vara ett småsvårt spel. Ju fler som spelar, desto fler och svårare fiender (deras level står när man för siktet på dem), och desto mer och bättre loot kan man hitta. Precis som i Diablo. Vi hade ofta fullt upp med alla fiender, som dessutom respawnas när du lämnar arean. De är kanske inte jättesmarta, men de anfaller på olika sätt. Vissa monster rullar mot dig, medan andra hoppar mot ansiktet eller spottar syra, vissa står och skjuter från avstånd medan andra brinnande springer mot dig skrikandes med yxan i högsta hugg som ett komplett psykfall. One shot in the head and you know they´re dead. Fienderna skalas dock inte så de som håller till utanför begynnelsebyn är cannonfodder efter ett tag.

Grafiskt var det ett smart drag att byta från vanlig stil till celshading. Unreal 3-motorn fungerar även i denna variant och ser bra ut. Effekter som explosioner och rök ser snyggt ut och frameraten är stabil även i splitscreen. Fler miljöer hade varit att föredra eftersom man för det mesta bara stirrar på samma ökenaktiga soptipp till planet. Laddningstider finns bara när man byter area, men då är de också hyfsat långa. Däremot är vattnet lite smådåligt, speciellt när man åker igenom det och det inte händer ett dyft. Japp, det finns bilar lite längre fram. Bra som transportmedel (även om man till slut får tillgång till teleporteringsstationer), men smått svårstyrda och bilduellerna kunde utan problem dumpats.

Musiken håller sig diskret i bakgrunden och ökar i volym vid fighter. Mestadelen av ljudet kommer från fiendernas skrik (en brinnande dvärg låter ohyggligt), avfyrade skott, och dina egna karaktärers komiska kommentarer.

Levelcap ligger på 50 och det blir de flesta inte genom att bara klara grundspelet. Man kan dock fortsätta med sina skapade karaktärer i ett nytt spel och det enda som återställs är uppdragen. Fienderna blir då tuffare redan från start och de droppar mycket bättre godsaker.

Det enda jag egentligen saknar är en ingamekarta i hörnet någonstans. Som det är nu kan man inte röra sig och kolla på kartan samtidigt. Det brukar vi lösa genom att den ene har kartan uppe och den andre rör sig (och då rör sig pilen på kartan) dit vi ska, men det är en lösning som inte fungerar i singleplayer.

Borderlands blev en glad överraskning. Jag visste inte ens att det fanns co-op när jag skulle påbörja spelet, men det visade sig bli en av de bättre coop-upplevelserna på riktigt länge. Man är dessutom oberoende av varandra så man kan göra olika uppdrag och gå vart man vill inom samma area. Snyggt, finns hur mycket som helst att göra, och ett unikt lootsystem som driver upplevelsen och habegäret gör Borderlands till Gearbox hittills bästa spel i mina ögon.

+ 17 miljoner olika vapen
+ Fet känsla av utveckling
+ Grymt coop-spel

- Ingamekarta saknas
- Bilsekvenserna

8/10 – Mycket bra

Text av: Zoiler