Recension: GTA- Episodes from Liberty City

1. Genre: Sandbox
2. Release: 2009-10-29
3. Utvecklare: Rockstar North
4. Utgivare: Rockstar
5. Plattform: Xbox 360
6. Multiplayer: Online

Rockstar bygger på sin eminenta GTA-serie med en djupdykning i de öden påverkade av diamantutbytet i GTA IV. The Ballad of Gay Tony låter oss följa den lite mer glammiga sidan av Liberty City.

Rockstar har en stabil, om än kontroversiell, grund att stå på men har samtidigt möjligheten att bygga ut. Grand Theft Auto har genom åren sprängt otroligt många gränser gällande vad som får avbildas på spel och inte, och medan det allt som oftast involverar blod och ond bråd död så rör de även det sexuella temat i BoGT.

Istället för att involvera Niko Bellic som tidigare varit huvudpersonen i fyran får du chansen att lira med dominikanen Luis Lopez. Luis är säkerhetsansvarig för de hetaste nattklubbarna i LC, som drivs av Anthony “Gay Tony” Prince, klubbkändis sedan 80-talet. Luis är även Tonys livvakt, vilket gör att han dras in i dennes problem när nattklubbarnas skulder hinner ikapp Tony, vilket gör att de två måste skydda sina intressen från galna ryssar och giriga italienare.

Livet som Gay Tonys livvakt har sina små, små fördelar. Man kan ha sex på nattklubben, spela golf, hoppa fallskärm, vara med i knarkkrig tillsammans med ett par barndomsvänner, styra nattklubben, supa sig redlöst full och ha sex igen. Inte mycket har lagts till, men det är härligt med lite obscena gester om man är kille. Nåväl, skämt åsido så har det inte adderats allt för mycket – man vill bara leverera den sista pusselbiten i diamanthistorian, som även skildrades i det tidigare tillägget, “The Lost and Damned”.

Mellansekvenserna är som vanligt världsklass och man får reda på mer om de olika karaktärerna i GTA-världen, främst galningen Brucie som var så framträdande i GTA IV, men som här har en lite nedtonad roll. Är man ett fan av atmosfären som genomsyrar Liberty City och inte bara är ute efter att döda och förstöra som vi andra (o)vanliga människor så finner man nog BoGT tämligen intressant. Niko och Roman Bellic gör några cameos bl.a.

Eftersom det som sagt är en expansion av ett tidigare solitt och habilt spel som enhetligt hyllats för dess funktionalitet, jag sticker inte under stol med att jag också uppskattar GTA IV, så har BoGT en stark grund att vila sig mot. Det som gör mig lite besviken är att man inte vågat ta ut svängarna, utan bara lagt till några nya aktiviteter, ett fåtal nya låtar och någt nytt vapen samt “förlängt” berättelsen lite mer. Varför? Det finns ändlöst med potential, vilket jag tycker man borde utvinna.

Personligen fann jag, precis som i GTA4, kontrollen vara spelets svaghet. Bilkontrollen är flagrant och jag rev av hårtussar, när jag insåg att man var tvungen att köra mycket bil, vilket i sig är vanligt, och dessutom engagera sig i strider bakom skydd. Kontrollen i strid är oerhört irriterande, i min mening byggdes inte GTA IV för att man ska slåss, vilket motbevisar spelets syfte lite grann. Jag vill ju skjuta och spränga saker obehindrat men det får jag inte för att kontrollen är så seg och dålig. Speciellt helikopterfärder är obehagligt hemska.

I övrigt så finns det inte mycket mer nytt under solen – GTA IV är ett snyggt spel med en trevlig fysikmotor samt en underbar ljudbild; musik såväl som utomordentliga röstskådespelare. Dock sällar jag mig inte till den stora skara som hyllar spelet som ett av de bästa genom tiderna.

Ballad of Gay Tony är inget revolutionerande tillägg – det är helt enkelt bara mer av GTA IV. Inkluderar man Lost and Damned så har man dryga 20 timmar extra story att se fram emot. Gillar man GTA sen tidigare sitter det som handen i handsken, gillar man det inte kommer det inte få dig att ändra uppfattning. Däremot avslutar expansionen storyn på ett värdigt vis.

+ Involverande berättelse
+ Stabilt GTA-gameplay

- Kontrollen
- Brist på nyheter

8/10 - Mycket Bra

Skribent: Filip_M