Recension: Dragon Age Origins - Awakening

• Genre:RPG
• Släppdatum: 2010-03-18
• Utvecklare: Bioware
• Utgivare: Electronic Arts
• Plattform: Xbox 360, PS3, PC

Drygt fyra månader efter hotet mot Ferelden har dräpts är det dags att åter beträda Biowares nya fantasyuniversum i expansionen Awakening. Vad bjuds vi på?

Enkelt svar på den frågan - mer av samma. Det är en ca 15 timmar lång utökning av rollspelet vi spelade i november med få nyheter och välbekant gameplay, de spelar säkert med all rätt. Ni kan läsa min recension av Dragon Age: Origins nedan för bakgrund.

www.minhembio.com/artiklar/1971

Efter att ha valt bort att starta en ny karaktär och istället importerat min egen (som automatiskt börjar på lvl 18 och är fullt utrustad med Grey Warden-kittet) från Origins så drar storyn igång. Man kan tro att det är frid och fröjd efter att ärkedemonen dödats men icke sa nicke. När man anländer till det gamla fortet Vigils Keep är det redan under attack av darkspawns. Den omedelbara uppgiften är givetvis att mota attacken, i längden gäller det att ta reda på varför de inte försvunnit med sin ledare, varför en av dem kunde prata (intellektuella darkspawns?), och vad den mysteriska arkitekten egentligen har för roll i det hela. I stort sett är det clean up duty som står på menyn.

I och med att alla grey wardens är mer eller mindre utrotade får man också uppgiften att bygga upp Fereldens finaste jaktstyrka genom att vandra runt och rekrytera nya potentiella väktare. En mer politisk roll innehar man också som temporär Arl (aka ledare) över hela Amaranthine, regionen i Ferelden där expansionen utspelar sig. Detta innebär i praktiken att man får ta stora beslut likt de man tar när man bygger slott i Neverwinter Nights 2, fast på ett mycket, mycket mer grundläggande plan. Faktum är att hela den politiska delen av spelet knappast är utfläskad. Visst, man tar beslut rörande vem som ska vakta vad och hur man ska fördela sina soldater, hur bra de är utrustade, eller styr vart ransonerna ska gå, men implikationerna av ens beslut verkar degraderas till textrutor och bilder efter äventyret är över. Exempelvis, jag fördelade några soldater att vakta bönderna, de hyllade mig efteråt eftersom de blev beskyddade. Men några direkta konsekvenser i spelet kunde jag inte se.

De mer personliga besluten där folk kommer till tronsalen med ärenden man får ta beslut i, samt en så kallad hemlig konspiration, utspelas under en enda scen, vilket kändes väldigt fattigt. Speciellt eftersom det var så roligt att bestämma andras öden.

Spelet kommer packat med tre nya skills (runecrafting, vitality och clarity), höjd levelcap, 56 (!) nya talanger, två nya specialiseringar per klass, över 500 nya föremål, samt två kvalitetsnivåer högre på dessa (man kan nu få ett lvl 9 svärd medan gränsen gick vid lvl 7 i DA). Inte dåligt.

De nya talangerna innebär ökad taktisk mångfald. Carapace, war cry och second wind användes flitigt av min krigare. Maxad carapace är väldigt effektivt eftersom man blir immun mot skada under en hjälpsamt lång tid, war cry genererar en tryckvåg som fäller darkspawns, och second wind fyller på staminan. Rouge känns dock som den klass som fått mest nytt, men jag satte mig inte in i den eftersom jag saknade en rouge under större delen av spelet.

Awakening bjuder också på fem nya karaktärer, bort med allt gammalt (förutom den rödskäggiga dvärgen Oghren) och in med nytt blod. Och medan de fungerar bra i strid så känns deras personligheter måttligt intressanta. Man kan (tyvärr, eftersom det var ett av mina favoritmoment i Origins) inte inleda konversationer med dem som i originalet och ingen ur packet har en chans mot Morrigans karisma. Alven tillika naturens självutnämnda väktare Velanna och  den förrymda trollkarlen Anders väcker visst intresse men i helhet är det en svagare lineup än Origins. Dessvärre finns inte heller någon romans att utforska.

Grafiken är, föga förvånande, på samma tekniska nivå som originalet (på gott och ont, mest ont) och musiken är i stort sett återvunnen. Inga nyheter där, dock en del intressanta miljöer att vandra i, speciellt Knotwood Hills  (bilden ovan) med sina döda, kala trän och sitt ödelagda, karga landskap. Artistiskt är de vackra, dessvärre är tekniken inte alltid riktigt där, men det ska tydligen bli ändring till tvåan! Man har inte heller förbättrat vissa störande moment från Origins, som att inte kunna ta upp föremål förrän striderna är över, vilket leder till backtracking och minskat tempo, och laddningstiderna är fortfarande långa oavsett installation till hårddisken.

Och det är vad man får. 15 timmar extra Dragon Age med fler föremål och färdigheter samt lite nya fiender och några häftiga bossar. Nu får jag det kanske att låta dåligt, men det är det förstås inte. Dragon Age var ett grymt bra rollspel, Awakening är mer av den varan. till ett förmånligt pris Storyn är välgjord och bjuder på en twist som öppnar upp nya möjligheter inför tvåan. Kul expansion!

+ Mer av Dragon Age är aldrig fel
+ Helt ok längd på en expansion
+ Många nya färdigheter och föremål
+ Intressant berättelse
+ Regentdelen är intressant...

- ...men för simpel
- Tämligen svaga karaktärer
- ...som inte går att prata med, ingen romans
-  Dras med samma svagheter som Dragon Age

8/10 – Mycket bra

Skribent: Zoiler