Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Recension: Split/Second - Velocity

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2010-05-27  |  3020 besökare

Betyg: Betyg: 6


 

Genre: Racing
Släppdatum: 2010-05-21
Utvecklare: Black Rock Studio
Utgivare: Disney Interactive Studios
Plattform: 360, PS3, PC

Disneys Split Second, utvecklat av gänget bakom Pure, försöker återuppfinna arkadgenren med ett Burnoutliknande koncept, men får bensinstopp halvvägs till mållinjen.

Grundkonceptet i Split Second är det inget fel på. Du kör genom 72 banor indelade i tolv episoder och det går vrålsnabbt. Fartkänslan är grym och de föränderliga banorna fyllda av explosioner. Det gäller att lägga sig bakom övriga racers, drifta, eller hoppa för att ladda upp sin sprängmätare och, likt Burnouts takedowns (fast från avstånd), spränga bilarna framför dig. När mätaren är laddad kommer du få tillfällen att spränga konkurrenterna via blinkande markörer. Tryck på en knapp så aktiveras något demolerande, en kran sveper in på banan, helikoptrar släpper exploderande tunnor, brinnande karosser rullar ut framför motståndaren. Ladda upp ännu mer och du kan aktivera ännu fetare attacker såsom ett kraschande flygplan, ett fallande torn, eller en lyxkryssare som glider av banan och tar ut 6-7 bilar.

Bilarna (som är påhittade och ganska tråkiga) har ett antal olika egenskaper såsom styrka, fart, acceleration och drifting. Det kan vara bra att ha i åtanke beroende på vad man kör för något. Racing och Elimination behöver ingen förklaring. Detonator är ett time trial-läge där du måste undvika scriptade fällor och slå en utsatt tid. I Air Strike aktar du dig för en attackhelikopters missiler så länge som möjligt. I ett annat läge ska du passera långtradare och samtidigt undvika de bomber de släpper ut.

Det låter ju häftigt, det ser imponerande ut, och det känns och hörs absolut som explosioner när hela rummet och handkontrollen skakar enbart av tryckvågen. Det finns också splitscreen offline för två spelare. Men spelet har fundamentala problem som kunnat fixas om man testkört det innan släpp. Till att börja med blir det snabbt repetitivt, grundkonceptet urvattnas efter ett par hundra explosioner. Banorna är ganska fantasilösa och påminner till stor del om varandra, dock är det visuellt imponerande när rökpelare och eldlågor härjar de allt mer förstörda omgivningarna samtidigt som byggnader raseras och vägar rycks upp.

Man har heller ingen större kontroll över sina attacker, har man tur så träffar man, men har man otur kan man träffa sig själv men missa motståndaren flera gånger på raken. Det är förvisso viss skicklighet involverad men inte på samma sätt som i Burnout där det är hederlig kamp om vem som kan preja ut den andre. Här får man mest hålla tummarna för att man träffar för man vet inte vilken attack som kommer aktiveras eller varifrån. Likväl kan man själv väja undan potentiella attacker, speciellt om man har en tålig bil, men det går bara att akta sig så länge.

Man saknar dessutom full kontroll över sin bil. Svängar blir omständiga, jag är en mästare på att drifta i Burnout och Mario Kart, men här är det omöjligt. Antingen driftar man för snabbt och åker rakt in i väggen (vilket man verkar tjäna på, datorn behöver inte göra det eftersom den fuskar med fysiken), eller så kör man en riktig drift och då blir det en seg, långsam sväng som man förlorar fart på. Raksträckor och mindre svängar innebär inga problem trots de höga farterna, det är inte direkt dålig kontroll, men man kan ju för sjutton inte drifta och tjäna på det.

Det största problemet är att datorn fuskar. Gummibands-AI som åker snabbare när det passar dem, som du aldrig kan dra ifrån, som alltid kommer tillbaka trots att du spränger flera av dem och tar genvägar. Jag körde så gott som felfritt på en bana efter att ha sprängt alla motståndare och ändå blev jag omkörd. De har gjort spelet för att man inte ska kunna leda och köra snyggt, det är meningen att det ska vara en explosiv kamp för varje seger. Kul för såna som inte kan köra kanske, inte så kul för en som tagit Elite på Burnout Revenge. Jag kan ta höga svårighetsgrader, och detta spelet är riktigt svårt och oförlåtande, men då ska det vara på schyssta villkor.

Vidare är menyerna omständiga. Ologisk knappsättning (vem sätter ”starta om” på cirkelknappen??) gör att jag startar om race av misstag flera gånger, Smålånga laddningstider varje gång man vill byta episod, vilket känns larvigt onödigt eftersom det bara är en meny. Varje gång man klarar en episod presenteras nästa, och då blir jag tvungen att sänka ljudet eftersom kommentatorljudet är tre gånger högre än det normala. För att inte tala om att episoden presenteras två gånger, först en gång efter förra episoden och sedan när man startar den. Jag förstår inte hur sånt här inte försvinner i teststadiet.

Online provade jag på efter jag tröttnat på singleplayer men det var mer av samma vara, och matchmakingen är inget vidare eftersom nybörjare kan ställas mot såna som har låst upp de bästa bilarna.

Nåväl, allt är inte trasigt. Jag väger bara in de negativa delarna som motvikt mot alla positiva recensioner USA, som vanligt, har spottat ut. Split Second är i grund och botten ett godkänt spel, speciellt om man gillar pilsnabb och tung explosiv action. Om man inte bryr sig om att spela så seriöst och bara släppa loss så lär man gilla det mer än jag gjorde. Grafiken är snygg och musiken håller James Bond-aktig agentnivå. Men tyvärr gick det lite för snabbt i utvecklingsfasen och det får se sig varvat av inspirationskällorna Flatout och Burnout. Själva bilkörandet föll mig helt enkelt inte i smaken och då spelar explosionsgimmickarna tyvärr ingen roll i längden.

 

+ Grafiken
+ Musiken
+ Intensivt och udda

- Obalanserad online
- Kontrollen
- Repetitivt
- Gummibands-AI
- Menyerna och presentationen

 

 

6/10 – Godkänt

Skribent: Zoiler



Prisjakt © 2000 - 2021 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.