Recension: Blur

1. Genre: Racing
2. Släppdatum: 2010-05-28
3. Utvecklare: Bizarre Creations
4. Utgivare: Activision
5. Plattform: Xbox 360, PS3, PC

När jag hör ordet Blur går tankarna till ett rockband, FIFA 98, Song 2 och Wohooo! Men efter att ha spenderat en 15 timmar med Bizarres otecknade version av Mario Kart finns det en utmanare om mina minnen. På ett bra sätt.

Blur är Bizarre Creations första racingspel sedan man lämnade Microsoft och den välrosade Project Gotham Racing-serien. Vi vet att de kan göra kompetenta bilspel, men klarar de sig verkligen utan det varumärke som skapade dem och hur går de vidare från det?

Svaret blir att göra något helt nytt, men ändå blanda med gammalt. Blur är en ytterst trevlig mix av Nintendos Gokart-racer Mario Kart och sitt egna PGR med realistisk HD-grafik där både körkänslan och vapenbalanseringen är excellent. Alla som spelat Mario Kart vet att det handlar om att köra så snabbt som möjligt samtidigt som man plockar upp föremål som man attackerar och försvarar sig med. Inte de som frångår ett vinnnade koncept är föremålen för det mesta omskapade kopior av Nintendos serie. Ett bananskal är en mina, tre röda skal är tre lila pilar, ett rött skal är en röd, sökande plasmaboll. Det finns också sköld, en blixt som slår ner nära ledaren (men går att akta sig för genom att åka slalom), reparering, och ett kraftfält som expanderar ut från bilen och träffar förare som är för nära. Och givetvis finns boost som ökar hastigheten temporärt.

Max antal bilar i ett lopp är 20. Man kan tänka sig att det blir totalt kaos när 20 förare krockar på varandra som testosteronstinna proffsförare och skjuter vilt på allt de ser, och det stämmer också. Till viss mån. Med 15-20 personer är det en rätt stor portion tur involverat eftersom det är så fullkomligt galet kaotiskt. Du kan vara hur bra som helst men har du otur blir du dagens hackkyckling och får ta emot ett bombardemang av sällan skådat like. Problemet är att även om spelet kan och bör spelas strategiskt så finns det inte mycket du kan göra när du efter ett varv ligger i mitten och har 10 galningar bakom dig och nio framför dig. Det finns helt enkelt inte föremål nog för att både attackera och försvara.

Spelar du däremot med max 10 personer, vilket man kan välja att göra online, blir det en helt annan femma. Strategi spelar en stor roll och om man bemästrar alla föremål kan man skydda sig mot i princip vad som helst och ta ut motståndarna på löpande band. Lär man sig banorna, har koll på vart föremålen finns (man kan hålla tre samtidigt), och lär sig använda dem så blir man en kraft att räkna med och belönas med idel topp tre-placeringar. Spelet för dessutom tabell över den totala poängställningen vilken man kan kolla på i lobbyn där man också väljer bil och mods.

Mods är extraegenskaper som man kan utrusta sin bil med (utan att förlora dem) såsom bättre tålighet, bonusfans, lasersikte, bättre föremål. Ju mer fans man samlar på sig desto bättre mods får man. Detta leder till att spelare med lvl 40-50 oftast vinner racen eftersom de har de bästa bilarna och modsen, men inte alltid. Uppstickare runt lvl 1-10 kan ta hem det om de är duktiga, men man märker snabbt vilka som är bra och dåliga. Tur är inte avgörande, taktik och bilkörning är det.

Det är också viktigt att hitta sin favoritbil eftersom de har olika egenskaper baserat på hastighet, acceleration och sladdförmåga och kör man ofta (och vinner) med samma bil kan man dessutom låsa upp bonusegenskaper. Jag tycker driftingen i spelet inte alls är lika bra som i PGR, men jag har å andra sidan inte övat mycket. Den är inte lika automatiserad som Mario Karts på långa vägar.

Det finns ett ganska robust singleplayerläge med över 60 utmaningar där det gäller, precis som i PGR, att ta guld, silver eller brons. Om man inte kommer i topp tre räknas inte resultaten, bara fansen man samlat på sig genom att utföra miniuppgifter under loppen som att förstöra konkurrenterna, klara fansens utmaningar, köra snabbt, vilt och bra. Får man tillräckligt med fans levlar man upp vilket låser upp nya bilar och mods, det finns 50 nivåer. Genom att placera sig bra under loppen samlar man ljus (poäng) som låser upp nästa episod, med andra ord tar man sig framåt i karriären.

SP-läget är, precis som PGR var fast ännu tuffare, riktigt utmanande och svårt, speciellt om man vill ha guld i allt. De flesta kommer nog ge upp långt innan dess och gå online eller spela med sina fyra kompisar i soffan via splitscreen offline. Har man inte online är karriärläget fortfarande ganska bra men det är givetvis att föredra att möta mänskligt motstånd. Och antagligen lättare. Datorn blir till slut ganska brutal.

Visuellt mycket snyggt. Vattenstänket, effekter, och stabil framerate gör det till ett nöje att bemästra de väldesignade banorna i städer som Tokyo, New York och Barcelona. Bilarna deformeras och krockar känns. Ljudmässigt är det en upplevelse. Vare sig föremålen avfyras, träffar, eller harmlöst swishar och glider förbi vid sidan påminner ljudbilden om att lyssna på Anakins podrace i Star Wars Episode 1 - med surroundljud blir det ytterst stämningsfullt att lyssna på dessa exotiska och onaturliga ljud.

De tekniska bitarna är bara ytterligare en del som Bizarre träffat mitt i prick. Blurs gameplay är egentligen inte speciellt djupt, ganska få föremål trots allt, och kan bemästras relativt snabbt, men det är väldigt beroendeframkallande just för att det förmedlar spelglädje i all dess enkelhet. Är du ute efter en partyracer men saknar en Wii och kan inte ta till dig den tecknade grafiken i Sonic & Sega All Star Racing? Då är Blur ditt spel. För mig överträffar det till och med självaste Project Gotham Racing.

+ Tekniskt välgjort
+ Spelglädjen
+ Onlinedelen
+ Beroendeframkallande
+ Hållbarheten

- Fler föremål till nästa gång kan inte skada
- Fler rum online så man slipper möta lvl 50 som låglvl
- Svårt karriärläge kan missgynna många

9/10 – Fantastiskt

Skribent: Zoiler